fredag 6 december 2019

Preppa i lägenhet?

När man hör begreppet prepping eller hemberedskap så tänker många på enstöringar som bosätter sig långt ute på vischan med egen brunn, dieselaggregat och hönshus. Det är väl också vad vi tänker när vi tänker prepping och framförallt i termer av självförsörjning.

Dock så bor ju vi i lägenhet och många som har ett intresse för hemberedskap likaså. Vad går det då att göra för att säkra upp hemmet så att man klarar strömavbrott eller vattenavbrott i en lägenhet lika bra som ute på landet? Som i all hemberedskap så måste först grundbehoven vara uppfyllda:

1. Värme/Ljus
2. Vatten
3. Mat
4. Hygien
5. Säkerhet

När dessa behov är mötta så kommer även mindre behov och pockar på uppmärksamheten i form av sysselsättning för att hålla bort tristessen eller små saker som ökar bekvämligheten i vardagen. Detta kan vara saker som brädspel, böcker eller instrument.


1. Värme och Ljus
Denna kategori löser man lätt genom att kombinera orden ovan till värmeljus. Vi lagrar och använder värmeljus för jämnan och ser till att volymen inte sjunker lägre än att vi klarar att värma upp ett rum i en vecka. Detta kräver ett antal hundra värmeljus i lager vid varje givet tillfälle. Förpackningarna tar dock inte mycket plats och staplas lätt i skåp och/eller garderober. Värmeljus är dock tämligen kassa på att lysa upp tillvaron så till detta lagrar vi kronljus eftersom vi ändå använder dessa för att mysa till det i vardagen. Vi har även ett par fotogenlyktor som vi eldar på lampolja vid behov. Just nu kanske dessa behöver lite tillsyn och rengöring efter att ha stått och samlat spindelväv under sommaren. Något som går ihop med dessa mängder av öppna lågor som ler och långhalm är en bra Brandsläckare. Om du ska elda värmeljus i syfte att värma upp ett rum så blir värmeplymen över fatet med värmeljus snabbt mycket stor och du måste vara medveten om risken med detta.


2. Vatten
Den vanliga rekommendationen är 2,5 l vatten per person och dygn. I detta inkluderas dock inte vatten för hygien eller matlagning. Vi dubblar därför detta till 5 l per person och dygn. I dagsläget lagrar vi 40 l vatten vilket räcker till oss i ungefär fyra dygn. Egentligen skulle vi behöva utöka med ytterligare två 20 l dunkar för att klara veckan utan problem. Så länge vatten lagras mörkt och i rena kärl så har vi en rotationstid på ca 6 månader vilket vi också följer.
Vi har ännu inte skaffat ett vattenfilter vilket vi borde ta tag i. Vi bor nära en sjö vilket skulle ge oss goda möjligheter att klara dricksvatten under lång tid om vi bara var noga med att filtrera och koka det.


3. Mat
Matfrågan löser vi genom att dels handla på oss färdigrätter som enbart kräver vatten och värme för att vara ätbara i stil med olika snackpots, varma koppen och snabbnudlar. Vi köper också partier med mat på konserv när det är billigt då hållbarheten även här ofta är väldigt bra. Här snackar vi saker som gulaschsoppa, soldatens ärtsoppa och liknande. Färdig pastasås går ypperligt att koka makaroner i. Till skillnad från hos andra svenskar intresserade av beredskap så är bullens pilsnerkorv portad från vårt hem. Det är ingen mening att bunkra saker man inte vill äta. Utöver detta ser vi till att alltid ha några förpackningar extra av pasta, havregryn, ris och couscous. Saker som bara kräver lite vatten och värme för att utgöra en bra bas i en måltid.
För matlagningens skull så har vi gasbrännare för att koka upp vatten och spritkök för att hålla igång en kastrull under lite längre tid. Till detta försöker vi att alltid ha ett par gasflaskor sparade samt ett par flaskor t-röd.


4. Hygien
Hur gör man när det inte går att duscha? Några förpackningar med våtservetter underlättar vardagshygienen och vatten för att spola med  går alldeles utmärkt att hämta ifrån sjön där vi bor. Om man behöver göra stora toaletten med dusch och tvagning så går det utmärkt att ta med sig en flaska dubbeldusch och kasta sig i sjön hundra meter bort.


5. Säkerhet
Vi har i alla våra boenden bott nära marken. Aldrig på markplan då vi inte vill dras med att folk har insyn och bara kan vandra in i lägenheten om de så vill. Däremot siktar vi mot att alltid bo en våning upp. En höjd som är jävlig för folk att klättra in i men som inte är några problem att klättra ut ur och ta sig ned till marken vid eventuell brand eller inbrytningsförsök genom ytterdörren. Säkerhetsdörr är ett måste vilket ytterligare förstärks av att trapphuset är låste med kod och nyckel.

Vad som nämns ovan är inte uttömmande såklart och vi gör saker som inte nödvändigtvis är med här. Hur tänker ni själva när det kommer till beredskapen i stan? Vad är sakerna som ni huvudsakligen har beredskap för och vad vore det värsta som kunde hända?

//Han

tisdag 3 december 2019

Årets Black Friday

Jag gör som alla andra och börjar med att slänga en arg blick på denna importerade högtid. Sen kan jag sansa mig något och konstatera att Utbrytningen har löst 2019 års julklappar till kaffepengar och dessutom ganska konservativt. Och då är det ändå julklappar som vi har klurat på länge till nära och kära som vi lyckades få för halva priset och mindre.

Så helt dumt var det inte. Det negativa med BF och liknande reor är när man helt enkelt handlar mer. Vi har handlat saker som vi ändå skulle ha köpt och känner inte att vi rycktes med och tokspenderade.
Själv har jag införskaffat en gps-klocka till nästa års löpning, vandring, cykling och simning (mer om detta i ett senare inlägg). Något som jag ändå har planerat under en längre tid. Ett par nya Fivefingers åkte med i år eftersom mitt förra par kastade in handduken i somras. Båda produkterna köptes in till halva nypriset eftersom det är utgående modeller som inte är lika sexiga som nästa års modeller såklart.

Så att utnyttja reor är inte i sig dåligt. Det är när man helt enkelt rycks med och handlar saker som inte var planerade inköp och som man inte hade köpt till fullpris. Däremot finns det en ekonomisk poäng med att koncentrera sina inköp till reor och spendera mindre pengar däremellan. Detta förutsätter såklart att man har någorlunda koll på vilka priser som faktiskt är nedsatta och vilka som bara är ändrade från vitt till rött för reans skull.

Helt enkelt. Var på er vakt!

// Han

söndag 1 december 2019

När livet kommer emellan

Det går alldeles för lång tid mellan varje inlägg. Det grämer mig en hel del. Tanken med bloggen är att den ska fundera som en dagbok. Men som livet är nu så finns det varken tid eller ork till att först sitta framför datorn på kontoret i X antal timmar för att sedan komma hem och behöva öppna datorn på nytt. Och det störiga är att det inte är så att vi inte har något att skriva om, det är bara det att orken inte finns där, helt enkelt för att livet kommer emellan.


Tjänsteresorna har avlöst varandra en efter en. Både Han och Hon har för närvarande väldigt intensiva perioder på jobbet. Klättringen på den så kallade karriärstegen sker just nu i rasande fart vilket också innebär att vi måste arbeta väldigt mycket. Det kan kännas kontraproduktivt ur ett FIRE-perspektiv att spendera så mycket extra tid på kontoret. Dock så tycker vi om våra jobb, och den insatsen vi lägger in nu kommer att ge oss högre löner, vilket i sin tur påverkar både våra amorterings- och sparmöjligheter. Så vi kör på.


En annan rolig sak som har hänt de senaste veckorna är att vårt smådjursbestånd har utökats i och med att vi tog in en omplacering som verkligen behövde få komma till ett nytt hem. Det har tagit ganska mycket tid att etablera den nya smådjursligisten, men hon har kommit in i sin nya familj väldigt bra och det märks hur hon mycket tryggare hon blir för varje dag som går.


För ganska exakt fyra veckor sedan slog jag rejält i ena knät under mitt tappra försök att besegra Kullamannen. Knät gick inte att böja överhuvudtaget. En vanlig promenad var en utmaning och att försöka springa var det inte tal om. Idag, en månad senare, kunde jag obehindrat avnjuta en löprunda på 1,5 mil på snöklädda skogsstigar. Så till er löpare där ute, underskatta inte nyttan med pilatesbollar, bosubollar och gummiband. De gör underverk, trots att övningsutförandet oftast är rätt trist och enformigt. Men med knät så gott som återställt är det nu åter igen full fart med träning och löpning inför nästa års säsong.


Mitt i allt det här har undertecknad också lyckats med konststycket att bli uttagen till att bli träningsledare på en gymkedja i närheten. Så nu väntar några månader med studier i anatomi, fysiologi, ledarskap och träningsupplägg. Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag ser fram emot det hela med en skräckblandad förtjusning. Sedan kan man ju så klart fundera på om det är klokt eller inte att låta en smått masochistisk ultralöpare med en förkärlek för långa och vidriga löparpass, att leda pass för normala motionärer, men det blir säkert bra det här (hehe). Förutom det här uppenbara om att jag nu äntligen tar steget till att börja arbeta med en av mina hobbies så är en annan bra aspekt med det hela är att jag inte längre behöver betala för något träningskort, vilket ger en besparing på närmare 4000 kr per år.


Vintur.


Med handen på hjärtat så har ekonomin inte varit en prioriterad fråga den här hösten. Vi sköter våra amorteringar och vårt sparande. Amorteringen har vi dock behövt att minska dels på grund av oväntade utgifter såsom nya vinterdäck, återbetalning för förbrukade semesterdagar till Hans gamla arbetsgivare samt oväntat nog (eller inte) inköp av konsertbiljetter till ett par hårdrockskonserter nästa år och dels för att vi har prioriterat att fixa vissa saker hemma.


Utbrytningen har som bekant lämnat både facket och A-kassa. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett val som passar oss. Undertecknad har sedan utträdet ur A-kassan lagt undan en summa motsvarande månadsavgiften på ett sparkonto med en ränta på 0,65 %, vilket i praktiken innebär en konstant värdeminskning. Så nu har detta månadssparande flyttats över till ett eget ISK som numera investeras i XACT Högutdelande. Ska bli spännande att se hur mycket pengar det faktiskt blir om några år.


Det är typ det här som just nu händer i Utbrytningens liv. Nu ska vi sätta upp adventsljusstakar och eventuella utnyttja de sista timmarna av Black Friday-Weekend-Days-Whatever till att beställa ett par återstående julklappar.


Over and out!


//Hon

tisdag 5 november 2019

Besegrade av berget

Det här är ingen träningsblogg, så det här inlägget får bli ett undantag :)

Och så var det äntligen dags.

Förra helgen utgjorde kulmen för flera månaders träning, planering, drömmar, ångest, hopp och förtvivlan. Ett av våra mål för året var att starta i, och förhoppnings klara av, Kullamannen ultra 100 miles "Himmel, Hav & Helvete". Drömmen var så klart att få den där ringen som många ultralöpare suktar efter. Vi visste att vi egentligen tog oss vatten över huvudet, men någon gång måste man helt enkelt ta tjuren vid hornen och bara våga.





Raceveckan började inte bra för undertecknad. Feber, ont i halsen och begynnande förkylning är inga bra förutsättningar om man ska starta i ett av Sveriges tuffaste lopp. Och jag som i vanliga fall aldrig blir förkyld! Ett helt arsenal av diverse huskurer tillämpades dagarna före loppet. Jag har käkat rå vitlök, ingefära, citroner, apelsiner, druckit flera liter av diverse örtteer, inhalerat potatisvattenånga, gjort honungsomslag m.m. m.m. Är man desperat så är man. Förkylningen släppte och vi kunde starta tillsammans med cirka 400 andra förväntansfulla löpare.

Med start i Båstad och, efter flera varv på Kullahalvön, avslutning i Mölle går loppet genom 3 kommuner och 12 naturreservat. Över 4000 höjdmeter och dessutom, året till ära, med en förlängd distans från 160 till 174 km. Det blåste motvind hela vägen. Det regnade. Det var lerigt. Det var mörkt. Det var kallt. Benen och rumpan värkte i backarna. Det var brutalt och hänsynslöst. Rått men vackert. Och alldeles alldeles underbart.





Jag var förberedd från topp till tå och mentalt redo för en lång och hård kamp. Men det blev ingen ring. Efter några mil i mörkret halkade jag i gyttjan, ramlade och slog ena knäet i en sten. Knäet antog den eminenta formen av en BOLL och vägrade att böja sig, inte ens några grader. Det hela blev genast lite mer svårjobbat och dessutom ser det så löjligt ut när man försöker springa med ett rakt ben som släpar efter. Två mil senare blev det ohållbart, och jag hade ingen som helst lust med att paja något permanent och riskera att dra på mig en långvarig knäskada. Det blev slutet för mitt äventyr på berget och jag med svansen mellan benen fick erkänna mig besegrad av Kullamannen.

Hans resa avslutades också i förtid på grund av kramper som inte släppte och gjorde det omöjligt att fortsätta springa.







Det var väldigt vemodigt att lämna Mölle, men vi är ändå stolta över våra prestationer. Vilken energiurladdning! Det blev en bra övning i att inte ta någonting för givet. Vi blev besegrade av berget och vi var inte värda att bära ringen för den här gången. Det här blev året då Kullamannen vann. Närmare 72 % fick bryta loppet och endast ett fåtal klarade av att ta sig i mål.

Jag har hela det här året drömt om att halvvägs in i loppet möta soluppgången vid Kullens fyr. Att se den uppgående novembersolen, titta ut över havet och sedan fortsätta springa den återstående sträckan in i mål. Så bidde det icke. Istället väntar flera veckor med knärehab (dagens promenad på cirka 6 km var minst sagt en intressant upplevelse).

Därefter börjar uppladdningen inför nästa år.

De flesta normala människor som har sinnet i behåll inser nog efter en sådan erfarenhet att deltagandet i såna här lopp är dumt, väldigt dumt. Men vi är nog inte som alla andra. Anmälningsavgiften till nästa års 100 miles betalades redan i söndags. Varför amortera när man kan lägga 4000 kr på anmälningsavgifter och coola race t-shirts?

Vem vet, vi kanske ses på startlinjen den 30 oktober 2020?

"This was a monster, a slayer of strong men and women"

// Hon

fredag 27 september 2019

Om ditten och datten

Hej på er från soliga Hufvudstaden


Fyra veckor har gått sedan vi återgick till arbetet. Det blev aldrig något vemodigt inlägg om hur segt det var sätta sig på kontoret, slå upp datorn, börja producera diverse skrivsbordsprodukter med ständiga avbrott för högst tvivelaktiga möten, när både kropp och knopp fullständigt skriver efter att få vara någon annanstans, typ på en sten i skog. Jag tror att många av er känner igen känslan. Men men, man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Gå till kontoret varje dag, le och var glad, samtidigt som man fortsätta gräva ut sig lite smått. Lite som att försöka gräva bort Skåne från resten av Sverige, lite i taget ;)

 Mycket har dock hänt under de här fyra veckorna.

Vi har spenderat åtskilliga timmar i skogen. Hela frysen är full med diverse bär, äppelmos, gädda, abborre, och annat smått och gott. Så mycket sylt som jag har kokat i år… Preppern i mig fullständigt njuter av kunna fylla hylla efter hylla med diverse syltburkar, torkade frukt och annan mat som ska kunna användas i vintern när Hufvudstaden kollapsar efter vinterns första ordentliga snöstorm hehe. Nästa vecka ska jag ta tag i rönnbär och nypon. Rönnbärsgelé ska kokas och eget nyponpulver ska göras i ordning.




 Nästa vecka börjar Han på en ny arbetsplats. Helt nya arbetsuppgifter, nya kollegor och en högre lön. Just nu svävar Han på småmoln över att inte behöva gå tillbaka till sin gamla arbetsplats.


Det är numera inte många dagar kvar till starten av mitt allra första 100 miles lopp. Just nu är det väldigt mycket ångest, förtvivlan och inköp av diverse gear som på något magiskt sätt ska hjälpa mig att klara av det där förbaskade loppet. Japp, jag försöker kompensera för uteblivna träningstimmar med prylar. Och då har jag ändå tränat som en galning de senaste månaderna. Det där med att försöka kombinera ett heltidsjobb med ultralöpning och en hög andra intressen inte alltid är en så lyckad kombination…Det blir säkert bra det där.

 Häromveckan fick vi mejl från Stockholms universitet. Vi hade tidigare i somras anmält intresse till att arbeta som provledare på Högskoleprovet och nu har vi alltså fått besked om att båda hade kommit med. Ett välkommet extraknäck som dessutom kan bli ganska kul. Känns bra att ha lyckats få in foten i systemet eftersom det innebär en extra inkomst två gånger per år.

 Ingen någorlunda aktieintresserad individ har nog missat EQT:s börsintroduktion tidigare i veckan. Så hur gjorde Utbrytningen? Jo, undertecknad tecknade upp sig på 300 teckningsrätter och blev tilldelad lika många. Aktierna såldes under första handelsdagen och resulterade i en fin vinst på över 5000 kr. Pengarna återinvesterades på studs i Kinnevik aktier. Det är bara att tacka och bocka. Jag är fullt medveten om att vi spelar i en helt annan liga och att 5000 kr i vinst i mångas ögon inte är så mycket att snacka om, men för en glad amatör så var det en häftig känsla att få känna sig som en liiiiten börshaj.

 Typ så. Imorgon blir det övertidsarbete vilket kommer att ge ett välbehövligt extra klirr i kassan nästa månad. Och på söndag är det dags att inleda projekt ”Rensning 3.0.” Vi körde Rensning 2.0 i våras och då kändes det som att halva bohaget hade strykt med. Men tydligen inte. Jag förstår ärligt talat inte varifrån alla saker kommer, det är ett mysterium som jag inte blir klok på ^^


Trevlig helg på er!

Over and out

/Hon

tisdag 10 september 2019

Förhandla med fötterna

Den veckan flög förbi, eller hur?


Vi har varit lite inaktiva den senaste månaden. Det blir så när fokus ligger på att vara ute i naturen, fiska, springa, cykla och på det stora hela göra oss själva lyckliga.


Så kom då den tiden på året då även jag har mitt så kallade lönesamtal. Eftersom även jag jobbar för en statlig arbetsgivare så har jag inga illusioner om lönesamtalets betydelse. Det handlar om att jag ska informeras om vad arbetsgivaren tycker att min arbetsinsats är värd. Det finns inget utrymme för förhandling oavsett om du är fackligt ansluten eller inte. Därför skiter jag i att vara fackligt ansluten och påverkar min lön på andra sätt.


Årets utdelning i lönesamtalet blev otroliga 500 kr. eller översatt ungefär 1,6 %. Med en inflation på ca 2 % så har jag i realiteten fått en lönesänkning med 0,4 %. Efter att ha konstaterat för chefen att arbetsgivaren i själva verket har sänkt min lön och alltså inte verkar vara så intresserade av min insats så gjorde jag det enda rätta.


Jag börjar på mitt nya jobb den 1:a oktober och höjer min lön med 11 % istället.


Verkligheten är ju att det enda man har att förhandla med när det kommer till lön är sin egen närvaro. Och det enda sättet att påverka sin lön är på vissa arbetsplatser att helt enkelt inse fakta och gå vidare. Därför ägnar jag med gott samvete mina arbetsuppgifter ett minimum av energi den sista månaden och gör sådant som ger mig ett mervärde. Saker som att planera ekonomien, jobba på texter för mina andra projekt och göra listor för vad jag vill åstadkomma med livet.


Minimum wage = minimum effort


// Han

fredag 16 augusti 2019

Hur mycket jobb krävs det för att få äta?

Utbrytningen har gjort ett experiment. I dagarna har vi gjort en utflykt till Hans föräldrars stuga med mål att fiska, plocka bär och om tillfälle gavs också svamp.

Tre timmar på sjön gav två fina abborrar, med en tredje som hoppade av precis vid båten, stirrade som ett fån på draget och sedan simmade vidare. Efter rensning så blir det visserligen mat, men knappt mer än en mager lunch. Slutsatsen går att dra att protein kräver störst insats av tid och energi för att införskaffa jämte diverse kolhydrater och annat som samlas är lättare att få ihop i några större kvantiteter.



Fyra timmar i skogen gav ungefär 3 liter bär. Detta är ju något ordentligare och det går i alla fall att lita på att blåbärsriset sitter kvar där man sist såg det.Sommaren har inte varit nådig mot blåbären i denna del av landet och det är glest mellan dem. Det ser dock ut att bli ett ordentligt lingon-år. Något som vi tänker utnyttja om någon månade eller så. Vi hade tur trots allt och hittade att par riktiga guldgruvor där blåbären visserligen inte var så många, men riktigt, riktigt stora istället.


Vi har alltså lagt ungefär en arbetsdag på att dels jaga (fiska) och dels att samla. Så som forntidens folk gjorde. Har vi fått ihop tillräckligt med kalorier för att klara två vuxna människors dagsbehov? Definitivt inte. Detta högst ovetenskapliga experiment visar också vilket nödtvunget liv våra förfäder levde. Varje dag handlade om att kunna samla eller jaga tillräckligt för att klara matintaget fram tills nästa möjlighet gavs att samla och jaga. Inte som nu, där matsamlandet har en högst begränsad uppmärksamhet som kan sammanfattas som: "Vad blir det till middag?".


Vi tror att det är bra att då och då gå utanför sin trygghetszon för att försöka skaffa sig tillskott till matsedeln och också för att inse vilket jobb som faktiskt krävs för att hålla en person mätt och fungerande. Det är inte helt självklart att man kan hålla sig mätt om mataffären inte är öppen och det är nyttigt att inse det med jämna mellanrum!

// Han & Hon

onsdag 14 augusti 2019

Ibland får man helt enkelt krypa till korset

När man går framåt måste man ibland också ta ett steg tillbaka.


När vi planerade för 2019 så bestämde vi att vi inte skulle dra på oss några nya avbetalningar. Inga nya krediter eller köpa dyra saker i onödan.


Jag hade i detta också räknat med att den Macbook Pro som jag har haft i nästan sex år skulle vänta ytterligare ett år med att begå hara kiri. Sådan tur hade jag nu inte och fyra månader in i det nya året gav den upp andan för att springa på de sälla jaktmarkerna.


Efter ett par månader med delad vårdnad av Hennes dator så blev det uppenbart att det inte skulle fungera. Jag använder datorn till att spela in och redigera musik, video och diverse andra projekt inom spel och liknande. Något som hennes stackars laptop helt enkelt inte orkar med. Dylikt arbete tar ju också en hel del tid, någon som Hon inte alltid heller orkar med.

Så jakten fick alltså börja efter någonting nytt. Jag insåg snabbt att det skulle behöva bli på avbetalning eftersom kassorna alltjämt ekar ganska tomma när vi amorterar dryga 20 000 kr i månaden. Det fick inte vara så billigt att det inte var användbart men inte heller så dyrt att det skulle vara omöjligt att betala igen när blancoskulderna väl var reglerade. 


Jaq er tuf.

Och när vi nu kommer till att handla datorer som orkar med videoredigering, streaming och musikproduktion, och då i synnerhet laptops, så är det inte billigt. Prosumer-segmentet är helt uteslutet. Jag har inte råd att handla en Macbook för 30 000 kr även om jag gör det på avbetalning. Dessutom är jag less på Apple och vill bryta mig ur deras ekosystem. Det var alltså dags för en återgång till mitt kära Windows som har varit en trogen kompanjon sedan jag började pilla med datorer som sjuåring. Återstår gör då gaming-segmentet. Var annars går det att få en sexkärnig  processor och ett fläskigt grafikkort, 16 Gb RAM och fungerande, om än högljudd, kylning till det hela? Efter att ha sorterat bort både det som var allt för dyrt (även gaminghårdvara blir lite väl saftigt ) och det som var alldeles för fult (typ MSI's vederstyggliga skapelser) så fastnade jag för en inte alltför ful men rejäl burk ifrån ASUS. De kallar den för TUF GAMING och jag känner mig ju ganska tuff så det passade ju bra.


Så nu är jag återigen på knä framför Mammons altare (Klarna), med 11 000 kr i konsumentkredit men med ett fungerande verktyg i knäet som förhoppningsvis kan bidra till att skapa ytterligare inkomstströmmar.

Sensmoralen måste väl någonstans vara att det ibland behöver få kosta, för att det billiga alternativet inte pallar. Och om man faktiskt måste ha någonting nu, nu, nu, så får det vara värt att ta det på en kort kredit om man har en betalningsplan som håller. Allt är inte svart eller vitt helt enkelt.

// Han

lördag 10 augusti 2019

I skogen finns bara stenar, barr och plupp

Vi har länge sett oss som utelivsmänniskor men har trots det varit ganska dåliga på att faktiskt packa matsäck, lite vatten och sen bara vandra en slinga på en mil eller två för att det är gött. Vi har ofta haft problem med att avsätta tiden det faktiskt tar att förflytta sig till fots i kuperad terräng eftersom det inte känns som en optimal användning av tiden.

Under det senaste året har vi velat ändra på den här ganska skrämmande idén om att det inte skulle vara optimalt att helt enkelt vandra just för vandringens skull.

Därför investerade vi i oss själva och köpte en bok innehållandes diverse vandringsleder runt Stockholm med lite tips och trix i kortfattad löpande text och en någorlunda detaljerad fritidskarta över området norr om stan. När vi sedan såg att vädret inte skulle bli alltför tokigt under fredagen så bestämde vi oss helt enkelt för att ta oss ut och vandra en del av Upplandsleden på ca 15 km som sträcker sig genom naturen runt Skokloster.

Upplandsleden märks ut med orangea stripes!
 När vi hade packat ned allt vi trodde att vi skulle behöva, inklusive bullar, så körde vi milen till Skokloster Slott och ledens start- och slutpunkt. Här erfarde vi ytterligare en anledning till att bilen är ett måste för oss som vill uppleva saker utanför staaan.

Lättare än att gå!


Naturen runt Skokloster är otroligt vacker och bjuder på en blandning av bergig sjöstrand, ängar, gran, tall och blandskog. Vid flera ställen ligger det badplatser utpytsade längsmed leden och det går inte att låta bli att vara i alla fall lite avundsjuk på de som bor här ute permanent.

Permanent boende.
 På det som utnämnts till socknens högsta punkt har någon gjort iordning en liten eldstad och ett par avsågade stockar som bänkar. En ypperlig plats att pausa på och dra igång en brasa för att få öva på överlevnadsfärdigheterna. Brasan tog sig, korven blev grillad och vi överlevde den här gången också.

Härirån kunde vi se ner på socknen!





Lunch i skogen!
 Vi har i dagarna också gjort ett av våra smartare inköp och investera i varsin bärplockare. Resultatet av detta blev ungefär tre liter blåbär som vi fick med oss längs vägen. Detta verkar vara ett av få ställen där blåbären inte helt enkelt har torkat bort i år. Nu ska de torkas och frysas om vartannat och bli till paj, müsli och andra bra saker framåt vintern.






Det var länge sedan vi var ute och vandrade såhär och svetten rann när vi kom tillbaka till bilen. De ca tre litrarna med vatten vi hade med gick åt både att dricka och att eftersläcka brasan med. Vissa delar av slingan som också kallas för Skoklosterslingan går på grusväg och är väldigt lätta att ta sig fram på medans andra delar, och då främst de som går längs med sjön, är dragna genom mycket grövre terräng där man behöver ha tungan rätt i mun för att inte vricka fotlederna eller ställa sig på näsan bland undervegitationen.

10/10, would do it again!

// Han & Hon

torsdag 8 augusti 2019

Två plus två är inte fyra

Så känns det ibland när man jämför vad våra kära politiker säger med vad omvärlden gör eller hur bankerna agerar.

För ungefär ett år sedan basunerades det i valrörelsen ut att den svenska ekonomin "går som tåget". Vilken tur, då fanns det inga problem eller?  Vid samma tid skrevs det ett antal debattartiklar i ämnet som påpekade att Sverige hade ett av de långsammast växande BNP per capita i hela EU. Och då tävlar vi ändå med lyxfällan-ekonomier som Grekland.  I vintras gav regeringen med sig lite och konstaterade att det nog kommer en inbromsning i ekonomin trots allt. Pratet om att Sverige går som ett tåg var helt bortblåst. Ingen anledning till oro dock.


I dagarna konstaterar flera aktörer att inbromsningen kan komma att gå mycket fortare och bli mycket större än vad som hade förutspåtts. Vi kan alltså se början på en ordentlig sättning som kommer påverka hela ekonomin. Regeringen har än så länge ingen åsikt i frågan.

Känslan är att det här mönstret upprepar sig inom område efter område. Först basuneras det ut någonting om hur fantastiskt X är, trots att flera aktörer försöker påpeka brister i argumentationen. Ett tag senare pudlar man och säger att det kanske inte är så fantastiskt som man sa, men i vart fall inte dåligt. Ytterligare något senare så konstaterar något institut som faktiskt kan någonting om frågorna att X är så in i helvete uppåt väggarna fel och att tecknen har funnits där i flera år samt att vilken sexåring som helst som kan plus och minus hade skrikit och dragit i nödbromsen.

Svårläst styre.


Och såhär fortsätter det. I fråga efter fråga duperar man det svenska fårket för att säkra plats för sina politikerfeta rövar i riksdagshuset och nonchalant vifta bort motargumenten som man viftar bort en förrymd fis. När skiten väl träffar fläkten så hade man "ingen aaaning" om att det var så illa ställt. Jorå, det är ju bara det som folk som faktiskt KAN NÅGONTING har försökt att få in i era tröga hjärnor i ett antal månader eller år.

//Han

onsdag 7 augusti 2019

Ett försenat amorteringsöl

Utbrytningen firar idag juli månads amorteringsöl!

Det sker ju då något försenat eftersom Hon har befunnit sig på sydligare breddgrader medans Han har hållit ställningarna i nordlandet. Denna månaden amorterar vi ungefär hälften så mycket som de andra månaderna då vi för en gångs skull har semester samtidigt och vill fylla den med dagsutflykter och aktiviteter tillsammans.

Månadens amorteringsöl!
 Med miniräknaren i hand konstaterar vi att blancoskulden efter månadens dragning uppgår till 90 200 kr. En vanlig månad så hade vi amorterat 17 000 kr extra och då sänkt vår skuld till 74 700 kr.
Eftersom vi den här månaden prioriterar att hitta på saker tillsammans och ta hand om lägenheten så sätter vi istället undan 8 000 kr vilket gör att vår blancoskuld nu uppgår till 82 200 kr istället. Fram till den sista december behöver vi då extraamortera ungefär 77 200 kr eftersom ungefär 5000 kr dras i de vanliga månadsdragningarna. 77 200 / 5 ger ungefär 15 500 kr i extraamortering varje månad. Denna summa motsvarar ungefär vad vi har extraamorterat hittills och är till och med något lägre. Det är inte många månader kvar och det känns bra att äntligen se ljuset i tunneln!

Kort sagt så ger månadens låga extraamortering inget stort avtryck i amorteringsplanen och vi kan med gott samvete njuta av vår semester!

// Han & Hon

tisdag 6 augusti 2019

Bredbrandets bredd och frågor därikring...

Internet är ju häftigt.

Vi bor i en bostadsrätt, i ett hus som är anslutet till ComHem och där kostnaden för bredbandet ingår i månadsavgiften till BRF-föreningen. Själva hastigheten är la kanske inte mycket att hänga i granen, 25 Mbps upp och 10 Mbps ner. Efter att i många år ha varit bortskämda med ett superduperbredband från Bahnhof så kände vi att det nya bredbandet inte kommer att räcka till. Han kände i egenskap av gammal datornörd att 25/10 Mbps var ett alldeles för klent alternativ. Därför slog vi till på en 100/100 Mbps variant för ytterligare 80 kr i månaden. Så jävla ballt. Och snabbt. Och allting.



80 riksdaler i månaden är ju inte någon jättekostnad, men det blir trots allt 960 kr om året, det är många Klövern-aktier det... Och lustigt nog märkte vi ingen skillnad i användningen med eller utan det där tillägget... Ett år senare är Utbrytningen klokare så dessa dumheter upp sades upp illa kvickt. Lustigt nog funkar bredbandet lika bra och täcker alla våra behov, utan att vi betalar någon extra avgift... En besparing på 960 kr om året som motsvarar dessutom cirka 64 Klövern-aktier som i sin tur ger utdelning fyra gånger per år. Det där med att kapa utgifterna blir nästan som en tävling, I'm lööööving it!

Kampen fortsätter, en månadsutgift i taget!

//Hon

måndag 5 augusti 2019

Boksläpp: Fallet

Det händer ju då och då att någon av alla svenska bloggar släpper en bok eller två. En bloggare som kanske snarare ska ses som en författare som bloggar än en bloggare som författar är Lars Wilderäng, som publicerar bloggen Cornucopia? .

Jag har länge varit ett fan av hans böcker som kombinerar ett stort mått av MÖPeri, dagens rädslor och farhågor och en del preppingrelaterade ämnen. Favoriterna bland de tidigare böckerna är Midvintermörker, som beskriver en begränsad militär insats från vår granne i öst mot det så kallade hangarfartyget Gotland, och Stjärnklart som på ett mycket levande och aktuellt sätt beskriver en total samhällskollaps.



I onsdags närvarade jag på släppet och signering av hans senaste roman Fallet på Gamla stans Bokhandel i Stockholm. Storyn ska handla om  någon som spekulerade i bostadsbubblan vi har haft sedan 2008, misslyckades brutalt och fick vända sig till mörkare delar av samhället. Jag är lite pepp på att läsa detta eftersom det verkar vara ett avsteg ifrån författarens tidigare alster.


Det börjar på att bli några signeringar som jag har närvarat på nu och denna var lika trevlig som de andra. Så med ett fräscht exemplar av boken, signerat till Henne så stövlade jag hemåt. Jag återkommer med recension när den berömda tummen har kommit ur så att jag har hunnit läsa boken.

Rapport kommer!

//Han

lördag 3 augusti 2019

Ett samtal till Tele2

Vi är fortsatt på krigsstigen mot våra fasta månadskostnader. Sakta men säkert kapas de en efter en i vår strävan efter lägre månadsutgifter.

Hittills har vi gjort sett över våra försäkringar (trafikförsäkring, hemförsäkring och livförsäkring), lämnat både facket och A-kassa, tagit bort ett extratillägg för bredbandet så att hela bredbandet numera ingår i avgiften till BRF-föreningen, sänkt räntan på våra blancolån och lite annat smått och gott.

Den här gången var det dags att se över våra mobilabonnemang. Båda två är kunder hos Tele2 sedan många år tillbaka. Dock är månadskostnaden på 249 kr per person lite väl saftig, framför allt med tanke på alla bloggare som har Vimla och verkar betala en bråkdel av vad vi betalar. Vi hade egentligen inga planer på att byta till Vimla eller någon annan operatör eftersom vi är nöjda med Tele2, och just Vimla hade inga erbjudanden som passade oss (antingen för lite eller för mycket surf). Men det skadar ju inte att försöka få ned månadskostnaden, eller vad säger panelen?

 
Undertecknad ringde till Tele2:s kundtjänst och samtalet förlöpte ungefär som följer:

Utbrytningen: "Hej, mitt namn är Hon (insert det riktiga namnet) och jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er"
Tele2: "Vad tråkigt! Hur kommer det sig att du inte vill vara kvar hos oss?"
Utbrytningen: "Jag har hittat ett mycket billigare abonnemang och dessutom med mer surf"
Tele2: Paus...
Tele2: "Vad tråkigt och så ska det absolut inte vara! Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss om vi gör något åt din månadskostnad?"
Utbrytningen: "Det kan jag absolut tänka mig, men det beror så klart på vad ni kan göra åt priset. Och dessutom behöver jag mer surf."
Tele2: "Dröj kvar en stund så ska jag se vad jag kan göra"
Paus
Tele2: "Vi vill så klart ha kvar dig som kund. Vad sägs om att vi ger dig en rabatt så att din  månadskostnad sänks med 100 kr samt höjer din surfpott med 6 GB. Den totala kostnaden blir 149 kr i månaden".

Undertecknad accepterade erbjudandet och tackade nöjt för sig. Fria samtal och sms samt 8 GB surf för 149 kr i månaden, helt ok yield för några minuters telefonsamtal. 10 minuter senare ringde Han samma telefonsamtal och fick samma rabatt.

Den totala besparingen är alltså 200 kr per månad eller 2400 kr per år. Målet med att sänka månadskostnaderna för våra mobilabonnemang är att betrakta som uppnått för den här gången.

Dagens visdom är med andra ord att man måste våga ringa och förhandla! Varken banken, telekomoperatören eller några andra aktörer kommer att knacka på dörren och erbjuda dig lägre avgifter för diverse tjänster och produkter. Det är du, och bara du som måste göra jobbet. Fastän det känns jobbigt och obehagligt så är det värt det i slutändan.

Kampen mot månadsutgifterna fortsätter!

// Hon

torsdag 1 augusti 2019

PODDTIPS: P3 Dystopia

Om ni tycker att det är alldeles för lätt att leva livet just nu så kan jag meddela att jag har snubblat över denna ypperligt producerade podd som helt enkelt handlar om hur vi går ifrån dagens något avslappnade tillvaro till något som i det närmsta kan liknas vid Panem ur Hunger Games eller de blodiga öknarna i Mad Max.




Avsnitten inleds med en effektfull framtidsbeskrivning som kittlar nerverna både på längden och tvären för att sedan följas upp av en lite mer sansad analys blandad med intervjuer av forskare och andra som jobbar med frågan. Det handlar om allt ifrån det alltjämt närvarande kärnvapenhotet till den kommande vattennivåhöjningen och poddens producenter har gjort ett bra jobb med att få de runt timmen långa avsnitten att kännas sammanhängande och engagerande. Hemberedskapen kommer in som en helt naturlig del i många avsnitt och undertecknad börjar bli sugen på att rotera vattenlagren och räkna förpackningarna med värmeljus igen. Det enda tråkiga med serien är att det inte finns mer av den ännu.


Precis som när SVT rullade dokudrama-serien Nedsläckt Land i vintras så känner i vart fall jag att jag får lite valuta för Public-service-avgiften här. Nej, jag är inte sponsrad av P3.


P3 Dystopia hittar du här eller genom någon podcast-aggregator som Apples egna eller via Google Play.


// Han