Vägen framåt är öppen!

 Jag kommer inte ihåg var jag har hört det men det verkar vara en gammal sanning:

"Förändring sker inte förrän du har tröttnat på att bete dig som du gör."

Det verkar vara sant i utbrytningens hushåll då vi nu för första gången på sju år inte längre har något blancolån att betala på. Varken var för sig eller gemensamt.

Efter att vi tittade på varandra i mitten av sommaren och unisont gav uttryck för att "nu har jag fanimej tröttnat" så har det gått fort. När jag bara tittar på min egen Tradera-summering så har jag sålt nästan 200 objekt för i runda slängar 39 000 kr sedan den 4:e juli. Hon har inte gått lika bananas men hon summerar ändå runt 10 000 kr i Tradera-försäljningar. Dessa består till absolut största delen av vår vinylsamling som nu är minimal jämfört med tidigare i år. Hon har börjat nagga av sin samling med Mumin-muggar och har sålt närmare tjugo stycken i olika prisklasser.

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!!!

När vi tittar på våra extraamorteringar så kunde vi konstatera att vi vid ett par tillfällen har betalat in ungefär en månadslön extra. Det visar också att vi har lyckats betala av någonstans mellan 60 - 70 000 kr i skulder på tre månader. Galet! Tänk vad det går att åstadkomma saker när man har tröttnat på riktigt!

Eftersom planen för att bli av med skulder, krediter och lån nu ligger flera månader före så har vi bestämt oss för att även betala av våra telefoner så att vi slipper den månadskostnaden. Ett beslut som känns helt rätt!

Det som är kvar att beta av till årsskiftet är ungefär:

Kreditkort 1: 15 000

Kreditkort 2: 6000

Telefon 1: 3300

Telefon 2: 8500

Kredit 1: 3600

Totalt: ca 37 000 kr

Fördelat på tre månadsinkomster innebär detta en extra amortering på ca 12 500 kr per månad. Någonting som vi klarar av med en bibehållen sparkvot på 20 %. 

Mitt i alltihop så dog vår tio år gamla tvättmaskin en hastig och lustig död vilket kostade oss ungefär 6000 kr. Pengar som vi numera faktiskt hade i buffert. Den känslan är svår att slå när vi alltid har behövt lösa sådana här problem på kredit innan.

Vägen framåt är öppen vänner!

// Han

Vad behöver man för att vara lycklig?

 De senaste månadernas idoga utrensningar bland våra materiella ägodelar har föranlett en del tankeverksamhet. Jag är själv helt emotionellt utmattad redan nu och det är flera månader kvar innan skulderna är borta och hyllor, skåp och lådor är rena från saker som inte bidrar med något annat än ångest. Med över 300 objekt sålda över Tradera sedan i juli och nästan 30 000 kr i försäljningsintäkter så kommer frågan krypandes: Vad fan har jag gjort med mitt liv hittills? Var kommer alla jävla saker ifrån?

Under det som skulle ha varit vasaloppets sommarvecka åkte vi upp och spenderade en vecka i Mora boendes i campingstuga eftersom vi hade tänkt springa och ändå hade boendet bokat och betalt. Vi hade i princip med oss varsin ryggsäck och det som skulle behövas för att utföra våra planerade aktiviteter och hålla oss rena och vid liv i en vecka. I detta fallet en mycket bantad uppsättning fiskeutrustning, varsin löparväst, lite spel, ett par böcker och varsin dator. Utöver detta hade vi såklart triviala saker så som mat, kläder och hygienartiklar. Jag har insett att jag skulle kunna leva såhär enkelt för jämnan. Att ha mer saker hemma gör mig verkligen inte lyckligare än jag var under den veckan. Det enda jag skulle adderat vore min numera mycket avskalade musikutrustning. Mer än så behövs liksom inte.

Detsamma har varit sant inom flera områden för mig. I hela mitt liv har jag starkt knutit utövandet av en hobby till de saker som hör en hobby till. Om det är musik så är det nya gitarrer, förstärkare, pedaler som tillkommer hela tiden. I fisket har det varit en intensiv period av nya drag, spön, väskor etc. Under åren av datorspelande så var det ny ball utrustning och under perioder med rollspel så växte traven med böcker till sig i rasande fart. Det enda detta har lett till har varit att jag ar spenderat mer tid på att läsa vad andra gör i hobbyn och med vilka grejer man utövar sin hobby bäst snarare än att faktiskt utöva den själv. 

Nästa boende?

Jag kan konstatera att min relation till saker har varit sjuklig under stora delar av mitt liv då jag alltid har samlat mina intressen på hög så att säga. Först nu känns det som att slöjan har lyfts från ögonen på något sätt. Resultatet är att jag spelar och skriver mer musik än någonsin tidigare. Jag springer längre och oftare än tidigare och jag känner inte längre ett behov av att ha det senaste, häftigaste eller ens bästa för att göra det jag gör.

Håller jag på att bli minimalist?

Nu går vi hårt åt skulderna!

 Nog är nog!

Det kände vi med eftertryck när vi till slut fick gå på semester och fick en ärlig chans att känna efter vad vi vill göra av våra liv. Vill vi fortsätta leva lön till lön med stora månadskostnader för att betala av krediter eller vill vi offra några månader för att göra oss fria från skiten på riktigt?

Vår skuldsituation i slutet av juli var enligt följande:

* Blancolån 1: 29 000 kr

* Blancolån 2: 43 000 kr

* Kreditkort 1: 9000 kr

* Kreditkort 2: 16 000 kr

* Klarna: 5400 kr

* Svea Ekonomi: 8000 kr    

Summa: 110 400 kr

I listan exkluderas CSN och bolån då de för närvarande närmast får betrakta som levnadskostnader. Det vi tar sikte på är kortsiktiga skulder med hög ränta! Värt att betänka är att vi sedan bloggen startade ändå tydligen har lyckats sänka vår skuldsättning med ungefär 50 %. Dock har vi haft en svacka på ett halvår där amorterandet har fått stå tillbaka för både nödvändiga och onödiga investeringar. Men nu ska skiten bort!

Följaktligen har vi i stort sett ägnat semestern åt att leta efter pengar bland alla dessa saker som ockuperar varje ledig yta i vårt hem. Kreditkort 1 betalades i princip genom försäljning av oanvänd musikutrustning, ryggsäckar och fiskegrejer. Klarna har betalats av genom försäljning av oanvända musiksaker och vinylskivor. Blancolån 1 har krympt till ca 3500 kr medelst försäljning av vår vinylsamling. Dessa pengar har också hjälpt till att krympa Blancolån 2 med nästan 10 000 kr. Utöver detta så har Hon tagit på sig en hel bunt med mystery-shopping uppdrag samt börjat våldföra sig på sin samling med muminmuggar.

I nuläget är skuldsättningen enligt nedan:

* Blancolån 1: 3500 kr

* Blancolån 2: 33 000 kr

* Kreditkort 2: 8000 kr

* Svea ekonomi: 5000 kr

Summa: 49 500 kr

Vi har själva slagits över att de här pengarna har stått och samlat damm i form av samlingar när vi har haft så stora skulder och behövt leva lön till lön för att kunna betala av på dem. Det känns inte alls så sexigt att samla på sig saker längre och vi båda har börjat yttra mer eller mindre minimalistiska åsikter om att ha tillräckligt och att kunna andas i lägenheten.

Till årsskiftet ska alla dessa kortfristiga skulder vara avklarade. De uppenbara pengaförråden i våra musiksamlingar börjar på att sina men nog finns det fler saker som vi inte använder som går att omsätta till frihet!

// Han

Mer med mindre (igen)

"I det enkla bor det vackra" sade en vis man en gång. Eller något i den stilen i alla fall.

Efter att ha arbetat hemma tillsammans sedan i mars i princip så har vi båda återigen börjat uppmärksamma saker som i stort sett enbart ligger omkring och tar upp plats både i sinnet och i det fysiska rummet.

Lustigt nog så hittar vi, efter ett antal stora utrensningar av förråd och skåp fortfarande saker som är värda att sälja av på Tradera, blocket eller Vend (musikutrustning). Vi verkar båda sakta men säkert släppa taget om våra idéer om samlingarna och något som vi aldrig trodde skulle hända har hänt. Hyllan med vinylskivor har krympt med ett tjugotal skivor än så länge och inget tyder på att det var slut där. Hon har börjat snegla hungrigt på sin samling med muminmuggar och han gör det samma på högar med Magic the Gathering-kort och diverse ryggsäckar, fiskeutrustning och annat smått och gott som lurar i skåpen.

Begone stuff!

Hon uttryckte vår målbild mycket kärnfullt som att "Jag vill kunna komma hem ifrån jobbet, fixa maten och sen göra vad fan jag vill. Inte hålla på att sortera, städa och plocka bland alla jävla grejer!" . Han är bara böjd att hålla med. Det är rent av utmattande att hela tiden avdela uppmärksamhet åt allt som ligger i skåp, lådor och förråd. Tillslut blir samlingen med saker som var så viktiga och unika bara mer skit som tar upp plats och ska hållas efter. Och då spelar det ingen roll om det är vinylboxar med favoritbandet, unika muminmuggar, ovanliga spelkort eller några lådor med jiggar som kunde vara bra att ha. Vi har nu kommit till en punkt där vi känner att det inte är roligt, speciellt eller ger oss någonting. Det är bara mycket. Och framförallt så tar alla saker upp så mycket tid, vilket blir extra tydligt nu när vi försöker göra oss av med dom. Vi lägger timmar och åter timmar på att sortera, fota, packa, skicka, krångla med idioter som vill ha "sista pris kompis" och vänta på långsamma betalare på Tradera.

This does not spark fucking joy! Och då ska skiten ut. Pengarna går 50/50 till sparande och extra amorteringar och hittills har vi dragit in nästan 8000 kr på att sälja ut saker. Vi ser att vi med lätthet kan dra in i alla fall lika mycket till så nu är det bara att åka!

// Han

Vi lever!

Kan ni tro't!? Vi har inte dukat under!

Vi har under våren begränsat vårt intag av alla former av media och ville egentligen inte heller bidra till flödet av blogginlägg fyllda av oro, tips på hur man ska rida ut stormen och alla andra klyschor som har dragits upp och ner för internetz i flera månader.

Nu börjar det äntligen på att lugna sig och en viss inspiration till att skriva börjar till slut på att göra sig påmind!

Vi utnyttjar nu tien vi har fått till skänks genom hemarbete och semestrar till att gräva djupare i våra gömslen efter saker vi inte har petat på på allt för länge, i syfte att avyttra dessa för att jobba på skuldsituationen. Målet vi satte när vi började blogga; att vara fria från blancoskulder inom ett år, missades ganska ordentligt men nu har vi satt en realistisk plan för att avsluta blancohelfvetet innan 2021. Skuldsättningen får helt enkelt höra 2020 till och det nya årtiondet.

Med anledning av detta så har vi också börjat titta jävligt snett på de samlingar som vi tidigare tyckte låg oss så varma om hjärtat. I vårt fall så är det framförallt samlingen med hårdrock på vinyl som befinner sig i farozonen. jag själv rensade under vilda former ut nästan 70 skivor som raskt lades upp på Tradera. Hon har ännu inte tagit tag i sina skivor men det ser ju inte särskilt ljust ut där heller. Hon har också börjat prata om skåpet med Mumin-muggar på ett passivt-aggressivt vis så jag misstänker att utrensningen kan tänkas utsträcka sig även till detta område.

Det är helt enkelt det som sommaren 2020 får bestå av. Kopiösa mängder löpning, varandes i naturen och utrensningen av ballast i förhållandet och hemmet i form av prylar som vi trodde var viktiga men som vid närmare eftertanke bara bidrar med ångest. Allting ska ju hinna petas på, uppskattas, sorteras och dammas. Det blir liksom ingen tid över till att bara komma hem ifrån jobbet och göra ingenting.

På återhörande, ni som fortfarande har ett öga på oss ;)

// Han

Ett hack i tillväxten

Som så många som har något intresse överhuvudtaget kring börsnyheter eller som har råkat läsa några som helst nyheter den senaste månaden så lever vi i något av en pågående liten apokalyps. Halva världens befolkning är satt i karantän av något slag, en halv miljon individer är just nu bekräftat insjuknade i Kinas senaste stora exportprodukt och Svensson inser att bolagen som kändes så stora och starka inte ens har råd att stå stilla längre än en eftermiddag innan konkurserna börjar på att stå som spön i backen. Alla som har ögon kan se att det inte rör sig om någon förväntad sättning på börsen eller att världsekonomin kommer skaka av sig detta med en axelryckning. Det kommer troligare att rivstarta den recession som man har skjutit upp ända sedan IT-bubblan med allt vad det innebär i form av döende branscher, konkurser, arbetslöshet och minskad tillväxt.

Det kommer också att ge moder jord en välbehövlig paus. Minskad produktivitet innebär minskade utsläpp och minskad tillväxt innebär också ett minskande tryck på de resursförråd som finns i vår planet. Det ger också en vettig utgångspunkt för att ställa om produktionen och sättet vi utnyttjar naturresurser på. Med lite tur så innebär COVID-19 och den efterföljande baksmällan i världsekonomin ett nytt stort kliv in i framtiden där tillväxt för tillväxtens skull och att köra blint in i kaklet inte längre är lika sexigt som att bygga en välfungerande och robust ekonomi, med hållbara konsumtionsmönster och utnyttjande av jordens resurser.

Pandemin innebär ett uppvaknande för några miljoner fredsskadade svenskar som inser att det faktiskt är nödvändigt att ha någon form av personlig beredskap för det oväntade. Myndigheterna kan inte ta hand om alla så fort något händer och ju fler som är beredda att ta hand om sig själva, ju fler resurser friställs för att ta hand om de som faktiskt inte kan. Inte de som bara har varit för lata och korkade för att ta hand om sig själva.

Rimligen kommer denna skitstorm att pågå i några månader framöver och vi kommer vackert få se oss karantänsatta inom storStockholm. Men sen kanske vi kan börja om, något klokare...

// Han

Det "hem"liga kontorslandskapet

Första veckan på det nya hemmakontoret och med den nya, väldigt begränsade tillvaron, lider mot sitt slut och jag måste få säga att det har gått över förväntan. Smådjuren är överlyckliga över att vi är hemma på dagarna. Både jag och Han är fortsatt lyriska över hur mycket vi får gjort nu när vi inte behöver gå på en massa förmöten, avstämningsmöten, uppföljningsmöten, projektmöten, enhetsmöten.. ja, ni fattar. Vi försöker att behålla våra rutiner så gott det bara går. Tidig uppgång och börja med att göra en planering för dagen. Jag tror verkligen att det är väldigt viktigt att ha struktur, rutiner och syfte för varje dag. Annars är risken stor att dagar flyter ihop till veckor och sedan undrar man var all tid har tagit vägen.

Till nackdelarna hör att vardagsrummet har förvandlats till ett öppet kontorslandskap med datorer, skärmar, sladdar, papper och annat som hör till tjänstemon-livet. Dessutom fick jag viga ett helt bord till mina kontorsblommor eftersom jag inte längre har någon plats på fönsterbrädorna (allting är upptaget med tomatplantor, chili och annat smått och gott som behöver förodlas inför sommaren). Hmm, har odlingsintresset gått för långt?

Grönt och smådjur överallt!

Den största olägenheten med hela arrangemanget är att gränsen mellan arbetsliv och privatliv är på väg att suddas ut nu när kontoret bokstavligt talat är fem steg bort från sovrummet. Jobbet har en tendens att bli ständigt närvarande och det blir lätt att fastna i "jag ska bara fixa X" vilket slutar med att arbetsdagarna i praktiken ofta blir längre än 8 timmar. Den naturliga vardagsmotionen har minskat avsevärt varpå det blir extra viktigt med rörelsepauser, promenader och att inte slarva med träningen.

Vad gäller börsen så har jag inte sålt av en endaste aktie. The Brave Little Pengamaskin That Could har på några veckor gått ner med över 30 %, men jag har ändå kunnat sova gott om nätterna. Nej, det är inte kul att se de blodröda siffrorna, men även här kommer mentaliteten från långdistanslöpningen väl till pass. Att kunna koppla bort paniken som stegrar, acceptera det jobbiga som händer här och nu och har förståelse för att det är en övergående period. Det blev en hel del påfyllning i Axfood (vi valde att inte gå på årsstämman), SSAB, Klövern B, Klövern pref, Castellum och Kungsleden.

Annars är det lite synd är att det går så där för vissa av våra side-hustles. Igår kom det ett mejl från Daymaker om att företaget har lämnat in en konkursansökan. Som de själva skriver "Daymaker har fått Corona och patienten överlevde inte". Synd, för att extraknäcket som mystery shopper har varit en rätt så trevlig side hustle. Dessutom har vårens Högskoleprov ställts in så där rök även denna extrainkomst. Förhoppningsvis kommer saker och ting lugna ner sig framöver så att höstens prov kan genomföras. Vill ni veta mer om hur man går tillväga för att ansöka samt vad vi tyckte om att arbeta som provledare så finns det mer att läsa HÄR och HÄR.

Till helgen väntar en långvandring i skogen med picknick, hembakade bullar och hela altet. Lustigt nog så är det just i skogen man nuförtiden hittar de stora folksamlingarna. Var ute och sprang häromdagen och det var på riktigt svårt att ta sig fram för att det var så mycket folk ute, hur är det möjligt? :)

Skogen och vattnet. Ett bra lunchrum!

Ha en fantastisk helg och ta hand om varandra!

/Hon

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

Ännu en sänkt månadsutgift!

Det blir svårare och svårare att kapa månadsutgifterna. När alla onödiga abonnemang är uppsagda, alla räntor är omförhandlade, att handla på Lidl och Willys samt att ha med sig matlåda är en del av vardagen, och när man inte längre förstår vad fenomenet "kaffe to go" (eller i vårt fall "te to go" eftersom vi snart firar två år som kaffefria) är för något så blir det allt klurigare att hitta nya sätt att beskära månadsbudgeten på. Men vilken tillfredsställelse när man väl lyckas!

Strax innan jul damp det ner ett brev med en liten julklapp från bostadsrättsföreningen. Vår förening skulle minsann omfattas av en gemensam bostadsrättsförsäkring, varför det inte längre behövdes något bostadsrättstillägg på den egna hemförsäkringen. Tackar och bockar! Det handlar naturligtvis inte om några jättesummor, en besparing på cirka 80 kr i månaden eller dryga tusenlappen om året.

Undertecknad loggade in illa kvickt på "Mina sidor" hos försäkringsbolaget  i hopp om att på ett smidigt, modernt och digitalt sätt kunna säga upp försäkringen i fråga. Det är ju trots allt 2020.. Men men, så lätt ska vi naturligtvis inte ha det. Efter ett idogt klickande på "mina sidor" kunde jag konstatera att de enda funktionerna som fanns där var av typen "ändra kontaktuppgifter", "anmäl skada" och självklart "KÖP NY försäkring". Ingenting om att säga upp något man inte vill betala för. Lustigt så det kan bli.

FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!

I och med att det moderna och digitala sättet inte fungerade så fick det vackert bli ett samtal till bolagets kundtjänst. "Du har plats 97 i kön"....?!*?!? 40 min senare kom jag äntligen fram till en mycket trevlig handläggare. Med min trevligaste stämma förklarade jag mitt ärende och bad handläggaren att avsluta försäkringen. Som svar på det, med en ännu trevligare stämma, fick jag tillbaks "Vi kan väl börja med att se över era nuvarande försäkringar och se så att ni är rätt försäkrade. Hur ser det ut med livförsäkring?" ?!*?!?
Efter vad som kändes som ett oändligt antal svar av typen "NEJ tack", "NEJ tack, vi har alla försäkringar vi behöver", "NEJ tack, vi behöver ingen livförsäkring", "NEJ tack, våra djur är försäkrade hos en annan aktör och vi är nöjda med det" kunde jag till slut säga upp försäkringsj*veln. Varför gör de så här mot sina kunder, tror de på riktigt att det funkar att försöka sälja fler försäkringar på det sättet? Eller så kanske det gör det och därför fortsätter de hålla på. Jag vet inte. 10 minuter tog samtalet, och totalt nästan en timme för att säga upp en liten månadskostnad. Suck. Men skam den som ger sig! Kampen för minskade utgifter fortsätter!

För den intresserade, här kommer några andra inlägg där vi skriver om hur vi hittills har lyckats sänka eller utradera några andra månadsutgifter:

Netflix eller Chill? - om vår mediekonsumtion
Nyttan med friskvårdsavtalen - om uppsägning av frisktandvårdsförsäkring
Hur du lurar ditt försäkringsbolag - om att se över sin bilförsäkring
Bredbandets bredd och frågor därkring - om att se över sitt bredband
Sagt upp livförsäkring - precis som det låter, om att säga upp livförsäkring
Ett samtal till Tele2 - om att sänka månadskostnaden för telefoni
Fack, nej tack - om hur vi lämnade både facket och A-kassa

Vilka månadsutgifter har ni lyckats kapa?

// Hon

Tankar om värdemaximering...

Något som vi har upptäckt sedan vi startade bloggen och började tänka mer i FIRE-banor är att vi börjar se annorlunda på vår vardag. Lite har väl spelandet av Magic: The Gathering hjälpt eftersom man med framgång letar efter "value" på alla sätt man kan för att vinna. Genom att stapla effekter eller kombinera effekter så går värdemotorn igång och man blir snabbt ostoppbar. Som så många gånger tidigare så imiterar verkligheten konsten. Även i verkligheten så går det att hitta värdekombos som bara fortsätter att ge!

Tidigare var vi till exempel extremt avigt inställda till kreditkort då de dittills endast hade medfört problem för oss eftersom vi inte kunde hantera dom utan bara utnyttjade krediten och blev sittande med skulden istället. Numera så använder vi olika kreditkort för matinköp och för drivmedel och siktar på att införskaffa ytterligare ett tankkort. Varför då tänker man?

Många tankkort har som idé att man helt enkelt får rabatt på det drivmedel man tankar och i vissa fall även kickback på det man handlar i de bemannade stationerna. Vi har sedan tidigare ett Preem-kort som gör ovanstående. Dock så är det ofta som vi inte har tillgång till just Preem och därför ser vi behovet av ytterligare ett kort.
Med OKQ8-kortet kan vi bland annat få rabatt på drivmedel hos OK, kickback på köp på OK-macker och även på övriga köp. Genom att koppla OK-kortet till Circle-Ks kundklubb så får vi rabatt även hos Circle-K. Dessutom får vi kickback på drivmedlet vi tankar där. På så sätt så får vi alltid i alla fall någonting tillbaka när vi matar monstret.

Det handlar helt enkelt om att stapla erbjudanden ovanpå varandra för att maximera vad vi själva kan få ut av det. Vad har ni själva för exempel på värdekombos?

Lite sport är det allt ;)

// Han

Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han 

Brödsmulor

Huka er, för nu blir det konspiratoriskt!

Stanna upp en stund och klura på hur många sajter, nya och gamla, som har dina personuppgifter. Som vet vad du heter, när du är född, din e-post adress och din verkliga adress. Vissa har information om ditt telefonnummer, dina betal- eller bankuppgifter. Vissa vet vad du väger, hur mycket du rör på dig, var du är, vem du träffar och vad din vilopuls är.

Kan du räkna upp alla sajter som du har lämnat dessa brödsmulor efter dig på sedan du påbörjade din karriär på internet? Jag själv satt och gjorde detta och konstaterade att A4:an jag skrev på inte räckte till. Det är gamla forum för intressen jag inte har längre, musik och film-streamingtjänster, webshoppar, träningsappar, kundklubbar osv.

Come with me etc. 

Därför har jag nu börjat på att bocka av denna lista och ta bort konton som inte används. En del går inte att ta bort eftersom mailadressen de är kopplade till inte finns längre. De får helt enkelt betraktas som ett dött konto som ingen har tillgång till. En del är superenkla att ta bort och hos vissa måste man maila in till supporten och krypa i smutsen för att få bli bortglömd (läs Netflix). Jag tror att det bara kan vara av godo att sanera de spår man lämnar efter sig på internet med jämna mellanrum. Ingen tjänst som jag inte aktivt använder behöver ha min information. I förlängningen så går detta också längre. Ingen tjänst som inte faktiskt behöver ha min information för att fungera ska ha tillgång till min information.

Detsamma gäller med molnlagring av olika slag. Smidigt ja, men information läcker hela tiden. Vi har köpt in en mindre server för våra gemensamma filer här hemma och har börjat hämta hem allt som vi under åren har lagt i molnet på ett eller annat sätt. Kom ihåg: molnet är bara någon annans dator!

Vi (framförallt jag) har börjat vår resa mot att vara anonymare på internet och jag kommer allt eftersom att släppa tips och trix rörande onlinesäkerhet och anonymitet här. Se fram mot en rad inlägg rörande vpn, Tor och andra läckra saker!

// Han

We are legion?

Den andra pengamaskinen...

Eftersom vi är två personer i det här förhållandet som båda besitter en välmående tävlingsinstinkt så kommer här en kort redovisning för min syn på en egen pengamaskin. Jag kan ju inte vara sämre än Hon, eller hur!?

Jag tycker om att göra saker systematiskt och när det är ordning och reda. Därför är min maskin redan planerad ganska långt in i framtiden med avseende på vilka innehav jag vill ha och hur jag vill dela upp den. För att genomföra min plan så behöver jag fem ISK:n och en Kapitalförsäkring.
Portföljen delas då till en början upp i:

Detta görs främst för att ge mig en enkel överblick över hur olika delar av portföljen utvecklas utan att jag behöver sitta och plocka bland innehaven för att få en helhetsbild.

I Fastighetsportföljen ligger än så länge enbart Klövern men den ska få sällskap av Castellum och tre andra bolag. Vilka är inte bestämt än men jag mottar gärna tips!

Fondportföljen försöker jag hålla bred med en bas i Avanza Zero. Utöver detta så ligger just nu Xact Högutdelande, Swedbank Robur Access Asien och Robur Rysslandsfond i portföljen. Det ska utökas med en fond som täcker in nord och sydamerika.

Industriportföljen är tänkt att rikta in sig på företag som är nära råvararor och kanske tillochmed utvinner dem själva. För tillfället ligger Boliden, SSAB och Sandvik häri. Det ska utökas medföretag som hanterar skog och något som jobbar med grön energi.

Investmentportföljen rymmer just nu Latour och Vostok Emerging Finance. Båda har utvecklats bra för mig och gett fin avkastning så de lär ligg akvar. Jag vill komplettera denna del med Investor, Kinnevik och eventuellt Svolder. Häri kan också eventuella bankaktier och fintech rymmas vad det lider. Men då får vi allt döpa om härket.

Retailportföljen ska rymma allt som har med dagligvaruhandel eller onlineshopping att göra. Nu huserar här Axfood och Hennes & Mauritz. I framtiden vill jag ta in bland annat Clas Ohlson. Tar gärna emot tips på företag som skulle passa här!

Utlandsportföljen är den, enligt mig, roligaste biten! Här blandas det vilt så länge det inte är från Sverige! Här plockar jag in Orkla, Rapala, Boston Pizza och Northwest Healthcare Properties. Så i nuläget två bolag jag tror på och två månadsutdelare som gillas brett i bloggosfären. I framtiden klurar jag på att dra in Zalando i denna delen.

I slutändan siktar jag på att ha max tio innehav i varje del av portföljen och bygga långsamt mot det målet. Om ett bolag inte delar ut så är det hela världen men jag räknar med att ha täckning med utdelningar året runt för att kunna peta in fräscha pengar i portföljen hela tiden.

Vad säger panelen om min plan? Bu eller bä? Om ni har tips på fonder eller bolag i någon av dessa delar så får ni jättegärna skriva då jag är dålig på att leta rätt på saker jag inte redan vet. Och jag kan ju inte fråga Henne, min spar-nemesis <3 .

// Han

Så här var det att arbeta som provledare på Högskoleprovet

Jakten på side hustles är ett bestående inslag i vår vardag. Bland annat så går vi ständigt på provsmakningar och gör undersökningar för att tjäna ihop till biobiljetter och presentkort. Några biobiljetter har vi inte köpt på över två år, och då blir det ändå i alla fall ett biobesök i månaden. Vi har tidigare arbetat som röstmottagare. Undertecknad har också börjat syssla med så kallad Mystery Shopping. Han har gått med i ett par fokuspaneler och tjänar ihop till presentkort genom att sitta och vräka ur sig åsikter om både det ena och det andra.

Efter lite googlande i somras insåg undertecknad att det där med Högskoleprovet kunde vara en möjlig side hustle. I ett tidigare inlägg Arbeta som provledare på högskoleprovet? skrev vi om hur man går tillväga för att ansöka för första gången i sin respektive stad.

Det där!

Vi ansökte och hoppades på att få arbeta som assistenter för att få en mjukstart. Själva ansökningsförfarandet var relativt enkelt. Ett fullständigt CV, information om personuppgifter samt en kort motivering till varför man vill bli provledare behövde skickas in till universitetet som har ett samlat ansvar för genomförandet av provet. Några assistenter fick vi inte bli, men däremot provledare med eget ansvar för varsitt klassrum med 30 provdeltagare i varje.

Så vad det är som ingår i rollen som provledare? Jo, man ska
- genomföra legitimationskontroller
- hålla tider enligt schemat
- ge provdeltagare muntliga presentationer i början av dagen samt inför och efter varje provpass
- hantera provmaterial
- övervaka själva provet och se till att reglerna följs.

För att få arbeta på Högskoleprovet behöver man vara över 18 år samt behärska svenska i tal och skrift. Det är en klar fördel om man är noggrann samt inte har några problem med att tala inför publik för det kommer man få göra flera gånger. Alternativt får man la se det som en KBT-övning. Man ska heller inte vara rädd för att behöva säga till någon och det är viktigt att man är lösningsfokuserad. Dessutom så går ju jobbet ut på att övervaka provdeltagare medan de skriver varje provpass och då kan man som provledare inte sitta och pilla med mobilen eller läsa en bok eller något annat som får tiden att gå. En bra övning i mindfulness det där.

Själva anställningen är en endagsanställning och arbetstiden är cirka 07:00 till 16:45 med en paus efter varje provpass samt en längre lunchrast.

Eftersom vi var helt nya som provledare så behövde vi, någon vecka innan själva provet, gå en obligatorisk introduktionsutbildning på 2 h. Det utgick lön och semesterersättning för utbildningen.
Innan dess fick man hemskickat information om placering samt en manual som beskriver allt som händer under dagen. Själva manualen var guld värd, för i den stod det precis, på minuten, vad som skulle hända och vad man som provledare behövde göra. Manus till alla anföranden var dokumenterat, så man behövde inte hitta på egna tal. Det fanns tydliga checklistor för alla arbetsmoment och regler, med tidsangivelser och allting. Manualen fick man ha med sig under provdagen för att kunna bocka av allt eftersom. Man förväntades också läsa innantill under anförandena, just för att säkerställa att alla provdeltagare skulle få samma information. Det var väldigt skönt att inte behöva memorera allt.
Själva utbildningen var så där. I stort sett så gick man genom manualen från pärm till pärm och så fanns det möjligt att ställa frågor.

Den 20 oktober 2019 var det alltså äntligen dags. Måste faktiskt erkänna att vi var duktigt nervösa. Det är många steg som skulle hinnas med under dagen. Flera anföranden skulle hållas inför ett fullsatt klassrum. Det vi var mest nervösa inför var att se till att hålla tidsschemat. För schemat var väldigt tajt och saker och ting måste klaffa och ske i rätt tid eftersom alla i hela landet ska ha samma förutsättningar under provdagen.
Saken blev inte lättare av att familjen dagen innan hade utökats med ett omplacerings-smådjur så det var en hel del att fixa med det lilla livet, så mycket sömn blev det inte.

Dagen började tidigt, redan kl 07:30. Vi blev placerade på en närliggande gymnasieskola, så resvägen dit var kort som tur var. Viktigt att komma ihåg att man inte får någon lunch, utan endast kaffe/te, frukt och fika. Så om man inte är sugen på att behöva köpa en utelunch för sisådär 100 kr så är matlåda bra att ha med sig.

Inledningsvis samlades alla provledare för att få information om arbetsdagen. På varje provningsställe finns en huvudprovledare som har ett övergripande ansvar och som man ska kontakta vid minsta frågetecken. Flera provledare kom för sent och introduktionen drog ut på tiden, vilket gjorde att vi låg efter i schemat redan från första timmen. Men provet måste starta i tid oavsett vilket.  Efter introduktionen fick vi bokstavligt talat springa till våra klassrum för att lägga fram allt provmaterial, kontrollera närvarolistor, legitimationer, antalet sittplatser, hålla i ett långt anförande för provdeltagarna m.m. Det var väldigt stressigt och det var struligt eftersom det så klart fattades material, stolar, you name it. Är man en van provledare, så är det säkert inga problem. Personligen så sprang jag runt med hjärtat i halsgropen och jagade stolar och grejer. Ingen bra start på dagen med andra ord. Det var nervöst att hålla i det första anförandet, mest för att jag var rädd att missa att delge någon viktig del av informationen. Det var inga problem att övervaka deltagarna under provpasset, tiden gick ganska fort. Efter ett par provpass satt rutinerna som de skulle och dagen flöt på utan problem. Det var ingen provdeltagare som bråkade eller ifrågasatte reglerna. De allra flesta är ju där för att de verkligen vill komma in på en högskoleutbildning och då vill man göra rätt för att inte bli utslängd. En annan sak som är värd att notera är att man som provledare under hela arbetsdagen ska fylla i ganska många olika typer av listor, så det är en klar fördel om man är bra på det där med administration.

Lönen för mödan kom i slutet av december, dvs två månader efter provet. Cirka 1900 riksdaler efter skatt per person. Helt ok för en endagsinsats!

Efter ett första avklarat uppdrag så behöver man endast fylla i en intresseanmälan inför nästkommande prov. Man behöver inte skicka in sitt CV varje gång och man behöver heller inte gå den där introduktionsutbildningen på nytt. Intresseanmälan mejlas ut några veckor före provet.

Summa summarum så kommer Utbrytningen helt klart att ställa upp på fler gånger som provledare. Det var en givande dag med många nya ansikten och det kändes väldigt fint att kunna bidra till att göra den här dagen så trygg som möjligt för alla provdeltagare som var så uppenbart nervösa att det det gjorde ont i hjärtat att titta på dem. Dessutom utgjorde dagen ett bra övningstillfälle i tillämpning av ens ledarskaps- och problemlösnings-skills, vilket naturligtvis är nyttigt för den personliga utvecklingen. För trots utbildning och en gedigen handledningsmanual så dök det upp flera situationer där man fick tänka utanför boxen och helt enkelt bara lösa det så gott det gick. Icke att förglömma att det är en fin merit att ha på CV:t som visar på ens engagemang som individ samt förmåga att leda andra. Sist, men absolut inte minst, så ger det två gånger per år, ett välbehövligt extra klirr i kassan som kan användas till amortering eller investering.

Ett mycket väl godkänt side hustle!

Värt att notera att det här inlägget handlar om vår upplevelse av att arbeta som provledare i Stockholm. Det kan mycket väl vara att finns lokala variationer beroende på ort.

Är det någon av er som har eller funderar på att arbeta som provledare?


// Hon

Har du kontanter hemma?

Vi lever i ett land som verkar göra allt i sin makt för att kasta allt vad fysiska ting heter bakom sig och det gäller även pengarna vi använder. I takt med att kontanta medel konkurreras ut av  betalkort, betalning knuten till telefonen eller telefonnumret så blir systemet allt mer sårbart. Med sårbart så menar jag att de möjliga attackvektorerna blir fler, inte nödvändigtvis att varje enskilt system är extra sårbart, även om det också är sant relativt kontanter eller färgglada glaspärlor.

Blip blop

Hur länge klarar du dig utan BankID utan att springa på bekymmer? Du kan inte längre logga in på din internetbank för att lägga upp räkningar om du inte har några gamla skrapkoder, bankdosa eller liknande som ligger och skräpar i byrålådan hemma. Du kan inte längre logga in i till exempel Kivra för att se dina beslut eller räkningar, eller för att hantera dina pengar på Avanza, Nordnet osv.
Du kan inte längre identifiera dig online eller Swisha pengar till kompisgänget för notan ni skulle dela på. Nedan är två exempel på tillfällen när det är BankID som har varit boven i dramat.

BankID 2014
https://feber.se/mobil/mobilt-bankid-ligger-nere/309411/
BankID september 2019
https://feber.se/samhalle/mobilt-bankid-ligger-nere/403770/

Vad händer om VISA och Mastercard går ner? Du kan inte längre ta ut kontanter. Å andra sidan så kan vid det här laget inte butikerna ens ta betalt i kontanter eftersom deras kassasystem har fått fnatt och lagt av. Och de får inte ta emot kontanter om inte kassaregistret fungerar.

Nedan är exempel på när bankernas system eller betalsystemen har gått ner under de senaste åren:

Nordeas Mobilbank mars 2019
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1baxO/nordeas-mobilbank-lag-nere-tekniskt-strul
Nets betalterminaler oktober 2019
https://www.expressen.se/dinapengar/konsument/kortterminaler-over-hela-sverige-ligger-nere/

Lite intressant är att det har gjorts vissa studier som undersöker hur ett omfattande betalstrul skulle påverka landet. I utfallet från denna så fanns både upplopp, plundring och våld med som konsekvenser på att möjligheterna att betala för sig försvinner under bara några dagar. Se:

https://www.va.se/nyheter/2019/02/27/vad-hander-om-betalsystemen-kraschar-forskarnas-experiment-ska-ge-svaren/

Trots att ovanstående kanske ger ett intryck av att jag är avogt inställd till allt annat än fysiska pengar så är detta inte fallet. Att det kommer nya möjligheter för enkla och, i normalfallet, säkra betalningar kan bara vara av godo. Dock anser jag att det är ett tecken på sund skepsis att ha en viss kontantbuffert. Det går trots allt inte att räkna med att alla komplexa system alltid ska fungera. Det är bevisligen så att dessa system går ner med jämna mellanrum. Kontanta medel är i sådana lägen något som kan jämna ut groparna i vägen något.

Ytterligare en anledning att ha kontanter hemma och till en viss del i plånboken, i den mån folk fortfarande har en sådan, är om man, som vi, tycker att det är en givande sysselsättning att leta efter sådant vi behöver på loppmarknader. Med tanke på den inbyggda anonymiteten i kontanter så är det vettigt att ha gripbara medel att betala med om man kanske inte vill lämna ut sitt mobilnummer till en massa okända försäljare genom Swish-loggen. Kontanter är anonymt på
riktigt till skillnad från exempelvis kryptovaluta.

Cash is king?

// Han

En fallstudie i dumhet

Ibland så är det viktigt att utreda saker innan man skrider till handling. Vi i Utbrytningen har ibland lite otur när vi tänker och vill ofta för mycket. Ibland glömmer vi bort att mäta, väga eller räkna och ibland vill vi inte erkänna att vi bor i en tvåa och inte i ett hus på landet. Ibland är det svårt och då måste vi gå tillbaka i våra egna fotspår för att hitta vägen igen.

Vi har sedan vi flyttade till Hufvudstaden beklagat oss över att i har en väldigt liten frys. Det gör det svårt för oss att handla frysvaror i några större volymer när priserna tillåter eftersom frysen alltid är full. Vi har länge tänkt på att skaffa oss en liten frysbox och när mellandagsrean var i full fart så tänkte vi göra slag i saken.

Fyllda av tillförsikt surfade vi omkring och hittade en alldeles ypperlig frysbox på mellandagsrean. Yttermåtten verkade stämma väl överens med utrymmet på balkongen som vi hade tänkt att avsätta för den och volymen kändes väl tilltagen: 300 liter... Det skulle inte bli några problem att handla frysvaror i bulk i framtiden! Dessutom var det ett fyndpris så vi skulle ju få så mycket VALUE för pengarna (tänkte vi glatt).

När bekräftelsen kom från butiken att det gick bra att åka och hämta så slängde vi oss i bilen med stor upphetsning. Det här skulle bli bra! Väl på plats så rullar personalen fram ett paket. Ett mycket stort och tungt paket som inte riktigt gick in i bilen. Nåväl, med spännband löser man allt och så kom vi hem med åbäket. Inte utan att en gnagande oro har börjat viska i bakhuvudet: Kommer detta verkligen att funka?

Stark man - stor låda

Redan i trapphuset stöter vi på patrull. Det är tungt, brett och i största allmänhet svårt att ta sig genom dörrar, in i hissen och ut igen. Väl inne i hallen så går det upp för oss. Vi har gjort ett misstag. Aset ta upp hela hallen och även om den enligt matten ska få plats där vi hade tänkt så kommer det se helt sjukt ut. Vi fick helt enkelt krypa till korset, erkänna att vi är dumma i huvudet och göra ett återköp. Nu har vi ingen frysbox. Vi är inte heller tretusen kronor fattigare. På det stora hela så gick det kanske ganska bra. Vi har dockk inte heller någonstans att förvara några extra frysvaror. Och det är väl det som är lite synd.

Stor och olycksbådande...

Den tittade på oss...

 Sensmoralen i historien är: Tänk först, titta på saker in person och släpa inte hem något utan att vara 100 % säker på att det kommer funka!

Jakten på en frysbox fortsätter..(dock mer sansat)

// Hon & Han

En lukt av fisk...

Så har då även jag sparkat igång en egen pengamaskin som i framtiden förhoppningsvis ska ha kunnat behålla sitt värde och idealt också ha kunnat växt till en del. Ambitionen här är att spara ett par tusen i månaden till en början, lika fördelat på fonder och aktier. Förutom att sprida innehaven inom Sverige så vill jag även se till att sprida riskerna utomlands. Dels för att komma bort ifrån den svenska kronan men också för att komma åt bolag som jag tycker om men som inte nödvändigtvis är baserade i Svea Rike. För att hitta det första bolaget jag tänkte skriva om så behöver vi dra på oss flytvästarna och dra igång ekolodet.

r

Kasta loss!

 Mitt första innehav som skiljer ut sig från de vanliga innehaven i en utdelningsportfölj kommer ifrån vårt heavy metal drypande, lätt alkoholiserade och knivbärande grannland Finland! (Perkele!) Med mitt pånyttfödda intresse för fiske så faller valet naturligt på den finska klassikern Rapala. Bolaget grundades av Lauri Rapala och har länge varit synonymt med kvalitetsdrag och annan fiskeutrustning och expanderat över världen. Idén som gjorde Rapala till ett branschledande företag var helt enkelt att rovfisk som gädda, abborre och gös helst ger sig på mindre och skadade fiskar. Dragen man tillverkade var alltså ämnade att imitera just detta. Tillverkningen har numera delvis flyttats ut till USA för den amerikanska marknaden men den huvudsakliga tillverkningen behåller man på hemmaplan utanför Helsingfors.

Varför Rapala?
Förutom att både branschen och varumärket ligger mig varmt om hjärtat så är friluftshobbies, som fiske, saker som är någorlunda konjunkturokänsliga. Ett nytt drag för en hundralapp lyckas fiskeintresserade nästan alltid ha råd med, oavsett hur ekonomin ser ut i övrigt. Det finns ingen egentlig anledning till att Rapala skulle gå dåligt än dåligt management. Vilket man uppenbarligen inte har haft hittills.

Skitfiske!

// Han

The Brave Little Pengamaskin That Could

Så här ser den ut i dagsläget, The Brave Little Pengamaskin That Could, TBLPTC, min lilla ögonsten <3 Jag är så stolt över den, 51,43 % upp på ett år är inte fy skam och ganska mycket bättre än index.

Notera att detta är undertecknads portfölj. Han har en separat portfölj och en helt annan strategi som har själv får beskriva i ett separat inlägg.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag vill skriva ut några exakta siffror eller inte, så den här uppdateringen blir utan. Är alldeles för paranoid gällande det där med anonymitet på internetz, ber om ursäkt för detta. Ambitionen är också att inom en överskådlig framtid skriva ihop en sammanställning där jag förklarar hur jag tänker kring mina innehav. Värt att notera att fonderna Avanza Global och Avanza USA införskaffades strax innan nyår som ett första steg i att börja utöka portföljen med fonder. Dessa två innehav har således inte utgjort någon bidragande faktor till den totala utvecklingen för året.

Så behold min TBLPTC!
Och vad hittar man där, jo...
Inte så många fonder. En del investmentbolag, med ett större innehav i Kinnevik. Några klassiker som Axfood, Castellum och H&M. En hel del fastighetsaktier och banker. Två utländska månadsutdelare. Lite industrier. Och några udda fåglar, bland annat i form av Vostok Emerging Finance som faktiskt är en av mina personliga favoriter. En påse gott och blandat helt enkelt.

Förra årets mål var att dubbla utdelningarna jämfört med 2018. Detta mål uppnåddes med råge redan våren 2019.

Och målet för 2020 då? Jo, kort och gott så är målet att ha dubbla värdet på det totala innehavet och dubbla utdelningarna jämfört med 2019. Dessutom har jag en ambition att utöka innehavet av de utländska aktierna samt hitta fler utländska aktier att investera i. Att dubbla värdet ligger i enlighet med sparplanen för året, så det bör inte vara några större problem. Att dubbla utdelningarna är desto en större utmaning eftersom jag dels har flera bolag som inte delar ut något alls och dels ligger tungt i Kinnevik som har ändrat sin utdelningspolicy och slopat ordinarie kontantutdelningar. Men skam den som ger sig!

Åsikter, kommentarer och funderingar om TBLPTC tas ödmjukast emot!
Har ni tips på bra utländska aktier, främst månadsutdelare, så tas även det ödmjukast emot!

/Hon, a.k.a. en väldigt liten men målmedveten börshaj

Ring, klocka, ring

Gott Nytt År och Gott Nytt Decennium!

Hoppas att ni alla har haft en fin ledighet och att ni som ska tillbaka till jobbet imorgon inte har allt för mycket ångest.

Årets första vecka har spenderats i planeringens tecken vilket har varit fantastiskt givande och produktivt. Vi har rensat, fixat, donat, planerat, skrivit listor, börjat beta av listor, skrivit nya listor, smitt planer för framtiden osv osv

Det verkar som att typ alla slog index förra året? Utbrytningen vill inte vara sämre och vill så klart också få skryta om sina börsäventyr. The Brave Little Pengamaskin That Could lyckades med konststycket att gå upp hela 51,43 % vilket är en bra bit över den genomsnittliga utvecklingen enligt Avanza.

Nöjd

Anyhow, nu till dagens ämne. Ett av våra nyårsmål för 2020 är att ytterligare minska användningen av våra mobiltelefoner. Som ett första steg mot detta mål har vi därför valt att slänga ut mobilerna ur sovrummet. Att skärmtittandet gör det svårare att somna samt försämrar sömnkvaliteten är ju knappast någon nyhet. Så nu är det slut med dessa dumheter. Inget mer facebookskrollande innan läggdags och inget mer mejlkollande direkt efter att larmet ringer på morgonen. Från och med nu kommer mobilerna varje kväll att förpassas till andra änden av lägenheten. Med denna mobil-exil försvinner dock den inbyggda alarm-funktionen vilket är mindre angenämt. Och som de arbetslydiga tjänstemän vi är så behöver vi fortfarande ha någon slags anordning som väcker oss på morgonen så att vi hinner i tid till jobbet. Eller för att vi ska komma upp i tid och sätta igång med dagens äventyr. In i sovrummet har det därför flyttat in två stycken hederliga väckarklockor, inköpta på Claes Ohlsson för en liten peng.

Så här är den, räddaren i nöden, kommer bli bra det här.

Räddaren i nöden

Egentligen önskade sig undertecknad en väckarklocka av typen...

Dindong motherf*cker

 

... men så blev det icke eftersom dessa klockor har en tendens att producera ett sjuhelvetes antal dB när den ringer vilket skulle skrämma livet ur smådjuren här hemma.


// Hon