Att ersätta fullt fungerande saker med lite nyare, ballare, dyrare och lika fungerande saker.

Med nyfunna ögon är det lätt att se mönster hos andra och sig själv som det förut var svårt att urskilja ur vardagens brus. Ett sådant mönster är det synbara behovet av att ersätta fullt fungerande ting med nya, modernare lika fungerande ting. Det här har jag själv varit omätbart skyldig till tidigare (Hon med!).



Som många inspirerande minimalister och livsgurus redan har konstaterat så rör det sig här om två helt olika sorters behov. Sakerna som du faktiskt Behöver skaffa till exempel för att ersätta någonting som är trasigt och inte går att laga (tänk högen med porslin som nu ligger krossat på golvet för att du skulle städa köksskåpet med blott två timmars sömn i ryggsäcken) och saker som du "behöver".


Sakerna du "behöver" kan vara nästa generations smartphone som är lite ballare än den du har, men som du inte kommer utnyttja prestandan i i vilket fall som helst eftersom du i princip chattar, lyssnar på musik och kollar din mail. Det kan också vara en ny dator (när du har en fullt fungerande dito) eller ny inredning fast den gamla fortfarande är vettig eller en av de stora pangaslukarna: en ny bil. Dessa behov är skapade; både av dig men också av den filt av reklam som ligger över det offentliga rummet och som petar på dig vart du än vänder huvudet. Det är lätt att intala sig själv att "jo, men sak X har väl blivit väl långsam/repig/tråkig/omodern" när sak Y framställs som det enda rätta att äga, använda och visa upp för sin omgivning.


Jag har definitivt gjort mig skyldig till ovanstående både en och fem gånger. I mitt fall har det rört sig om kringutrustning till sagda dator (den här musen är lite musigare än den jag har), stereo (jakten på det "perfekta" ljudet) och övriga saker jag tänker ska definiera mig som person.


Lösningen i min halva av hushållet har blivit en enkel tumregel: funkar det så använder jag det. Den dagen sak X fungerar för dåligt för att vara användbar så är det OK att byta ut den om den inte helt enkelt har gått sönder bortom lagning innan dess. Jag har också tänkt på att helt enkelt först se om jag klarar mig utan sak X innan jag tvångsmässigt ersätter den. Det kanske kan ge lite välbehövliga uppvaknanden längs vägen.


Han

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han

Att förenkla sin ekonomi

Under det senaste året har jag läst mycket på temat minimalism och medan jag inte är så sugen på att leva i en tom etta med en madrass på golvet och äta ris till varje måltid så finns det mycket matnyttigt att ta till sig ur dessa tankegångar. Möjligheten att minska den mängd med stressorer och distraktioner som jag utsätter mig själv för gör det lättare att hantera det som jag inte har kontroll över.

Min framtid.

 

För att börja litet så tänker jag redogöra för hur jag för tillfället har underlättat för mig själv när det kommer till att överblicka ekonomin.

 

Innan jag påbörjade denna resa så var situationen minst sagt rörig:

 

• Kreditkort och sparkonto hos Norwegian
• Sparkonto hos Santander
• Kapitalförsäkring och aktiedepå hos Nordnet
• ISK och aktiedepå hos Avanza
• Aktiedepå hos Aktieinvest
• Fondsparande hos Spiltan
• Aktiedepå, ISK, Kapitalförsäkring, lönekonto, sparkonto och Kreditkort hos Nordea.

 

I det stora hela helt omöjligt att överblicka och resultatet blev i slutändan att jag inte hade någonting sparat någonstans. Det blev några veckor med väntan för att hinna sälja av allt innehav och flytta in alla pengar hos Nordea, där vi också har våra bolån. Vårt gemensamma lån gjorde processen kort med Kreditkorten hos Norwegian och Nordea. Därefter avslutades allt som inte låg i Nordea, för att sedan se över kontoupplägget där.

 

Efter lite möblerande är min ekonomi istället samlad hos en bank och upplagd enligt följande:

 

• Lönekonto där lönen uppenbarligen går in och där alla räkningar dras. Swish och Paypal är kopplade till detta kontot. Här ska också månadens positiva balans ackumuleras för att bygga en buffert.
• Sparkonto dit månadens aktiva sparande förs över varje löning. Dessa pengar ska användas för att avsluta våra blancolån i förtid och fungera som en buffert fram tills detta låter sig göras.
• Kortkonto som VISA-kortet numera är kopplat till (det var tidigare kopplat till lönekontot) där en uträknad "månadspeng" sätts av vid varje löning. Eventuell positiv balans sätts tillbaka till Lönekontot vid varje löning.
• Kapitalförsäkring med en stående överföring i fondsparande varje månad.

Totalt är det för min egen del 3(4) konton som jag ser när jag loggar in i internetbanken vilket låter mig skaffa överblick över vad som faktiskt finns på ett par sekunder. I detta finns också en säkerhetsaspekt i och med att jag aldrig kan förlora mer än vad som för tillfället är överfört till kortet vid stöld eller förlust. Samtidigt är bufferten på sparkontot gripbar om något oväntat skulle inträffa.

Fördelen med att ha kortet kopplat till ett eget konto varifrån inga räkningar eller andra transaktioner görs är att det blir överskådligt och kännbart på nästan samma sätt som kontanter när jag handlar. Det syns att pengapotten krymper. Det blir heller aldrig några frågetecken om ifall jag har råd med X när även räkningen Y ska dras inom ett par vardagar. Eftersom jag öppnade ett helt nytt konto för just detta ändamål så blir också kontoutdraget extra tydligt. Det enda som ska finnas på det är överföringen vid lön och eventuella inköp under månaden.

Resultatet har blivit en nyfunnen respekt för pengarnas ändlighet som inte fanns på samma sätt tidigare. Det har blivit svårare att spendera pengar.

Endast en liten del av lönen går i nuläget till fondsparande eftersom det som sparas undan beräknas användas till lånelösen inom ett år. Efter lånelösen kommer en större del av sparandet hamna i ISK hos Nordea. Jag tycker om Avanza men i nuläget väger fördelarna med att kunna ha omedelbar överblick över för min del.

 

 Värt att notera är att Hon inte är av riktigt samma åsikt och har ett helt eget upplägg som Hon trivs med. Men det får Hon skriva mer om!

 

Han

 

Ekonomi-kickoff i riksdagen!

Budgettajm!

I eftermiddag röstar riksdagen om hur våra gemensamma skattepengar ska hanteras från och med nyår. Att vi redan får sänka lönen med 1300 kr om året är klart sen riksdagen i sitt senaste nummer röstade igenom propagandaskatten. Med lite tur får vi i alla fall igenom en budget som ger oss motsvarande summa tillbaka i form att ytterligare ett jobbskatteavdrag. Detta är första gången jag är tillräckligt engagerad i min egen ekonomi för att faktiskt vara engagerad i hur rikets budget ser ut för det kommande året. Med lite tur kanske månadsbudgeten är oförändrad efter årsskiftet.

Troligen kommer budgeten högerifrån.

Mer pengar ska skjutas till försvar och polis vilket såklart är svårt att tycka illa om. Och att de som arbetat ett helt liv och lever på sin pension ska få skattelättnader är ju ganska okontroversiellt.

SD har redan konstaterat att de röstar på KD och M:s gemensamma budget om deras eget förslag inte går igenom vilket kan sägas vara en lågoddsare. 

Men, det har hänt konstigare saker i det där huset, så fram med de bildliga popcornen och invänta vad politikerna hittar på med din inkomst av tjänst/kapital/näringsverksamhet den här gången.


Han

Överblick 1 - Början

Hur skapar man förändring innan man vet vad som ska förändras?

Det är lätt att känna att någonting snart måste hända, att livet är inte hållbart, att vi sitter fast i det ökända ekorrhjulet, att vi överkonsumerar, att vi långsamt och målmedvetet förstör våra kroppar och sinnen. Detta är det första i en serie av inlägg som kommer handla om att skapa överblick över de problem som vi vill lösa, hur vi ska angripa olika delar av vår tillvaro och hur vi på bästa sätt kan lägga våra gamla vanor åt sidan.



Fågelperspektiv på tillvaron.





Steg ett när det kommer till problemlösning är alltid att definiera vilket problem man vill lösa. I vårt fall var detta steg både lätt och svårt. Vi sitter med ett par hundra tusen i skulder och vi behöver göra någonting åt det. I slutet av resan ska vi helst ha flera gånger detta belopp sparat och ha brutit våra gamla ekonomiska vanor under resans gång. Dock är denna problembeskrivning alltför stor för att utgöra ett problem med en motsvarande lösning. Därför börjar vi med att skapa överblick. Denna gång en ekonomisk sådan.

När vi påbörjade vår resa för att på allvar ta hand om våra onödiga skulder kunde vi konstatera att fördelningen såg ut enligt följande:

Kreditkortsskuld Han                19 000,00 kr
Blancolån Han                           25 000,00 kr
Konsumentkredit Han               16 000,00 kr

Kreditkortsskuld Hon                39 000,00 kr
Konsumentkredit Hon                 7 000,00 kr
Konsumentkredit Gemensam    16 000,00 kr

Blancolån kontantinsats           120 000,00 kr
Summa:                                    242 000,00 kr

Mycket av skulderna på våra kreditkort kunde vi överhuvudtaget inte säga vad de kom utav. Vissa saker visste vi så som att en del av Hans skulder kom av köp av hobbyrelaterad utrustning och även inköp av en ny datorskärm och en soffa till lägenheten. Hennes konsumentkredit är hänförbar till den nya laptopen som köptes in under sommaren då den gamla helt enkelt gav upp. Det fanns ingen buffert för en sådan utgift. Den gemensamma konsumentkrediten avser varsin cykel till Henne och Honom för pendling till arbetet när vädret tillåter. Hans konsumentkredit avser inköp av utrustning till en hobbyrelaterad sidoverksamhet. Utöver detta består skuldberget av konsertbiljetter, resor, kosmetika och skönhetsprodukter till Henne samt oplanerade inköp av Prylar som vi lyckats övertyga oss själva respektive varandra om att vi behövde vid tillfället.

I samband med att räntan på bolånen skulle förhandlas i september tog vi oss i kragen och tog ut ett gemensamt blancolån som släckte alla mindre skulder utom det blancolån som redan fanns för kontantinsatsen samt Hans konsumentkredit då sidoverksamheten ändå bringar in lite inkomster som ska släcka den allt eftersom.

Utöver detta så har vi båda CSN-lån på totalt nästan 800 000 kr och bostadslån på nästan 2,3 mkr. Dessa skulder är dock svåra att göra någonting ordentligt åt i närtid och lämnas därför för närvarande utanför kalkylen.

Skuldbilden som den ser ut i dagsläget där vi börjar vår resa med bloggen ett par månader senare ser då ut enligt följande:

Konsumentkredit Han        16 000,00 kr
Blancolån Gemensamt     114 000,00 kr
Blancolån kontantinsats     94 000,00 kr
Summa:                            224 000,00 kr

Och här börjar således vår resa mot frihet.

Han & Hon