Nyttan med lönesamtalet?

Dåså, årets lönesamtal är avklarat och känslan efteråt är som vanligt ungefär "Jaha?".

Jag är anställd på en statlig arbetsplats där lönepotten brukar ligga på sisådär 2 % per år. Medelåldern är hög, likaså lönerna, och majoriteten av medarbetarna är experter inom sina respektive områden. Jag kom till arbetsplatsen som väldigt ung (yngst av alla i nästan två år) och relativt nyexad. Att ingångslönen var väldigt låg i förhållande till mina kollegor var ingenting jag tänkte så mycket på då, var mest överlycklig över att ha fått en tillsvidareanställning på en drömarbetsplats.

Årets lönesamtal var det 4e i ordningen och jag fick åter igen höra från chefen att jag överpresterade inom samtliga bedömningsområden, att jag presterar långt över förväntan och i många fall så mycket bättre än mina äldre och mer erfarna kollegor och en massa andra trevliga icke-jantiga bedömningar om min arbetsinsats. Jag kallades för en så kallad "högpresterare". Det är smickrande att höra och det är väldigt kul att arbetsgivaren erkänner ens prestationer.

Men. Det finns alltid ett litet men, och det är lönen. För trots de fina resultaten så tjänar jag måååååånga tusenlappar mindre än mina kollegor. Och då har jag ändå varje år fått en lönehöjning på mellan 4 och 6 % vilket är uppenbart mycket högre än den genomsnittliga 2 %-höjningen.

Jaha?

 Chefen lovade en liknande höjning även i år, men det spelar liksom ingen roll. För trots de fina ökningarna rent procentuellt så blir den faktiska ökningen i pengar ganska liten och jag har ingen chans i världen att komma ikapp mina kollegor. Chefen erkände att min nuvarande lön är helt orimlig i förhållande till arbetsinsatsen, men det är konsekvensen av att jag började på arbetsplatsen som så pass ung och med en alldeles för låg ingångslön. Och om några veckor ska vi få en ny kollega som är lika gammal som jag, har samma utbildning och lika många år i branschen, men får en ingångslön som är 10 % högre än min nuvarande lön. WTF liksom? Arbetsgivaren kan så klart inte göra något, arbetsmarknaden ser annorlunda ut nu, lönepotten ser ut som den gör, det är HR som bestämmer: blablabla. Samma visa 4 år i rad. Så vad är egentligen meningen med att ha ett lönesamtal för ett sånt här samtal är ju knappast en löneförhandling, eller?

Det återstår att se vad årets lönehöjning landar på...
Det enda sättet att få upp lönen kanske helt enkelt är att söka nytt jobb eller att bli chef på samma arbetsplats? Det tål att tänkas på.

Over and out!

//Hon

Med seger i sikte!

Igår drack Utbrytningen sin andra traditionsenliga Amorteringsöl och extraamorterade tillsammans 9000 kr på våra blancolån.

Denna extraamortering kommer att, tillsammans med de automatiska inbetalningarna den 27:e att minska våra blancoskulder från 164 960,00 kr till 147 834,00 kr eller med ca 11,3 % . 


När ölen är blå så är älgen kall?

Med den nuvarande avbetalningstakten kommer vi med god marginal att vara fria ifrån blancolånen innan årsskiftet och förhoppningsvis med en månads marginal eller så hinna buffra upp oss lite innan mellandagsrean då lite eftersatt underhåll i hemmet måste skötas.

Det ger också upphov till en eftertanke. Även om vi lägger 2019 på att rädda upp vår ekonomi så kommer även 2020 att bli tungt ekonomiskt eftersom vi då måste lägga en massa tid och pengar på underhåll, nödvändiga uppgraderingar och annat som vi helt har satt på sparlåga i år. Saker som att skicka bilen på verkstad för en grundlig genomgång eller att tillslut skaffa en ny säng för att ersätta den stackars 1,20-sängen som vi har sovit i sedan vi flyttade ihop för tolv år sedan

Det om något är värt en öl, eller två!

// Han

StockBlogs.se

Då och då dyker det upp nya sätt att hitta intressanta saker att läsa. Vi har länge utnyttjat blogglistorna hos bloggar vi läser, bokmärken med favoritbloggar och nyligen listan på vår egen blogg. Problemet blir att man också då skapar en filterbubbla där man endast läser saker som garanterat passar in i den egna verklighetsbeskrivningen. Därför uppskattar vi www.stockblogs.se som samlar långt fler bloggar med långt fler inriktningar än vad vi själva har hunnit med. Det är helt enkelt smidigt att få allt material serverat någorlunda ofiltrerat.

StockBlogs plockar upp flödet ifrån ett antal bloggar som rör ekonomi på ett eller annat sätt och listan på dessa utökas hela tiden med nya. Vi är glada att vara med i sökningen och hoppas att vi får nya träffar därifrån med jämna mellanrum!

// Han & Hon

Om den svenska kleptokratin

Man ska göra rätt för sig. Det har jag alltid fått höra, ända sen jag var en liten pöjk. Det är viktigt att göra rätt för sig. Då är man en bra medborgare som drar sitt strå till stacken och är solidarisk med sina medmänniskor. En person som inte gör rätt för sig är bara en liten lort som inte förstår sin del i maskineriet som är samhället.

Frågan som osökt dyker upp i mitt inre är då logiskt nog varför de som sitter på toppen av högen inte verkar behöva rätta sig efter sådana sanningar? Saker som vanliga medborgare hade fått sparken eller fått sitta av fängelsetid för glider bara av eliten utan några större följder än ett par tidningsrubriker och sedan ska folket fortsätta försörja dessa människor via skattesedeln.

Lika tillämpbart i Sverige som i Somalia...

Det dyker lustigt upp just sådana rubriker med jämna mellanrum också. Senast så var det ju Fru Liberal som på något sätt lyckades hyra en bostad av sin man och få tillbaka pengarna ifrån riksdagen. Hade Svensson gjort likadant så hade det garanterat brottsanmälts av arbetsgivaren, Skatteverket eller både och. Fru Liberal klarar sig med en smäll på fingrarna och att "ajabaja så där få man inte gö". Innan dess har diverse statsråd shoppat loss med folkets pengar på allt ifrån resor till kläder och choklad (glöm aldrig). När ska vi få nog på riktigt? När ska vi till slut tröttna på att politrukerna sjtäl våra löner redan innan de landar på bankkontot och sedan spelar bort dom på allsköns skräp och förmånsupplägg som hade fått Skatteverket att storkna om det tillämpades av en vanlig arbetsgivare?

Ibland undrar jag varför det är så viktigt att jag gör rätt för mig, och om jag inte helt enkelt skulle skita i det.

// Han

Det vackra med flex

Det är underbart med flextid.

Det är också en konstant frestelse att bara släppa allt och gå hem, eller att ligga kvar i sängen och tänka på hur mjukt allt runt omkring en är.

Som med så många andra trevliga saker så gör sig flextiden bäst när den kan behandlas med ett mått av disciplin. Man behöver inte sitta 12-timmars dagar för att få ihop sina timmar utan det räcker med att konsekvent jobba över med en halvtimme, eller med en kvart för att få lite flexibilitet i sitt arbetsliv. Vissa dagar är det väldigt lätt att hålla sina tider och vara "duktig". Andra dagar är det helt stört omöjligt att härda ut till sitt eget satta klockslag för hemgång.  Det är ju så lätt att bara resa sig och gå, och ibland vill man inget hellre.

Tick - Tock

På det sättet var det mycket lättare att arbeta skift som jag gjorde innan. Alla började samtidigt och alla gick hem samtidigt för det var mellan de klockslagen som arbetet utfördes. Det fanns inget utrymme för att gå hem tidigare eller komma senare och det gjorde också arbetet mer avgränsat till den tiden det faktiskt utfördes. Jag gick inte och funderade på jobbrelaterade saker hemma och jag tänkte inte på hemmarelaterade saker på jobbet.

Som det är nu så tänker jag på alla delar hela tiden, vilket blir lite tröttsamt i längden.Det är väl detta som tjänstemanna-Sverige bränner ut sig på. När det inte finns någon klar och tydlig skiljelinje mellan arbete och fritid så blir all tid arbetstid. Man slappnar aldrig av på riktigt och kvällarna hemma är inte mer friade från arbete än kafferasten på jobbet.

Andra halvan av veckan blev det i alla fall sex timmars arbetsdag för undertecknad. Så det så!

// Han