Med kroppen som beredskap

När man talar om beredskap så handlar det ju ofta om hur många liter vatten du har i källare, hur mycket *fuck-off*-kapital du har, om du kan göra upp eld med en bomullstuss och eldstål och andra materiella aspekter. Något som det inte talas lika ofta om är att den viktigaste beredskapen du kan ha är att inte vara i ett utsatt och försvagat tillstånd i onödan. För personer som har en funktionsvariation eller helt enkelt saknar ben att springa med så är det här inlägget inte riktigt lika relevant. Men det skadar ju inte att optimera den kropp man nu har så gott det går.

För det spelar ingen roll om du har en smockfull ryggsäck med balla överlevnadsgrejer om du inte orkar gå mer än en mil med den. Det spelar ingen roll om du har ett ashäftigt svärd hängandes på väggen om du inte kan använda det. Och det spelar ingen roll att du har kollat på en massa youtube-videos där folk berättar hur du ska försvara dig mot en angripare, eller hur du ska utföra första hjälpen och HLR om du aldrig har övat på riktigt. Ditt viktigaste verktyg näst efter din hjärna, och ibland till och med viktigare, är din kropp. Alla teoretiska färdigheter är inte värda ett smack om du aldrig har övat på dessa i praktiken och byggt upp i alla fall något slags muskelminne.

Föreställ dig scenariot att någon bryter sig in genom din ytterdörr just nu. Vad gör du? Ska du ta tag i närmsta tillhygge och försvara dig? Bra. Har du slagit efter någonting med ett tillhygge sedan du spelade brännboll i femman? Inte? Tråkigt.

Samma sak gäller om du är ute och promenerar och ännu ett av dessa förbannade gäng med snorungar drar fram en fickkniv och ska ha plånbok och mobil? Springer du? Bra. Har du sprungit längre än en kilometer sedan gympan i nian? Bra! Har du spurtat mer än hundra meter till bussen sedan dess? Inte? Tråkigt.

Du och din familj.

Den återkommande nämnaren är att du inte kan lita på att du fortfarande kan saker om du inte har tränat på dem. Så därför är uppmaningen helt enkelt: Ut och träna!
 Träna på löpning, vandring med packning, att byta däck, att göra upp eld med eldstål eller i naturen överhuvudtaget (när det inte är eldningsförbud såklart), att laga mat över sprit- eller gaskök, gå ett par rundor mot sandsäcken på gymmet, gå igenom HLR på din arbetsplats eller på en kurs, gå igenom första hjälpen och såromläggning med din respektive. Vad gör ni om det brinner? Öva på det! När brandsläckaren börjar bli gammal så öva på att använda den mot en brasa (fråga lokala räddningstjänsten om ni får hållas på deras område).

Och kom ihåg att: Om någonting större händer så kan alla resurser, som annars hade lagts på att hjälpa dig, läggas på att hjälpa personer som inte har möjlighet att hjälpa sig själva.

ÖVA! ÖVA! ÖVA!

// Han

Vikten av att glömma

Ibland så känns det som att det bästa sättet att spara är att glömma bort vad man sparar. Då kommer man inte hela tiden att stirra på siffrorna och räkna i huvudet igen och igen och igen.

För hjärnan är hungrig efter stimuli och när du sparar, vad är det då som är stimuli? Jo, att se pengarna växa. Och det är så lätt att titta på sitt sparkonto och se tillväxten och bli lite tillfredsställd. Samtidigt så är hjärnan en sjukt klåfingrig klump med vävnad som inte vill låta saker vara ifred och jäsa på egen hand. Nejdå. Hjärnan ska veta bättre och vara med och pilla på ALLT för att optimera det bara liiiite till. Detta blir också fruktansvärt påfrestande, i alla fall för mig, eftersom förändringar i sparandet inte sker så fort som min otåliga hjärna skulle önska. Jag blir klåfingrig och börjar pilla på sparandet och därigenom så sabbar jag hela idén med långsiktighet.

Mitt huvud när jag måste vänta.

Vad ska man då göra åt detta? Det är ju inte helt eftersträvansvärt att hela tiden vara besatt av att logga in på sin internetbank bara för att se om det har hänt något? I vart fall så är det inte det för mig. Sedan vi började vår resa så har jag varit inloggad och tittat på i alla fall något av mina sparanden varje dag. Det är också svårt att hitta en dag som jag inte har utfört något bankärende och flyttat pengar mellan konton eller liknande. Hon har mycket lättare för detta och därför har jag bett henne att öppna ett sparkonto för min räkning som jag helt enkelt har en stående överföring till. Jag vill inte veta hur mycket ränta jag får, eller vad saldot är för tillfället. Det ska bara finnas. Helst så ska vi inte prata om det.Jag har nog att göra med att tvångstitta på de konton jag ser i internetbanken.

Vad säger panelen? Hur hanterar ni era hjärnspöken när det kommer till långsiktighet?

// Han

I väntans tider

Som ni kanske har förstått så är jag nu ensam. Hon har lämnat mig för sydligare breddgrader, sol och bad. Här sitter jag nu, utan sambo, med husdjur och med allt städ och matlagning som hör hushållet till. Stackars mig.

Som tur är så är det LÖN på torsdag! Den gyllene dagen är nästan här och vad gör vi då med denna fantastiska tilldragelse?

Självklart sitter man och spenderar dessa surt förvärvade slantar i sinnet innan de ens har träffat kontot! Denna månaden kommer vi att amortera ytterligare 16 000 kr extra på vår numera samlade blanco-skuld. Vi kommer också att spara ytterligare minst 3000 kr i våra gemensamma och privata gömmor för framtida behov.

Det är egentligen synd att löning ska behöva vara en sån grej. Det är ju i det närmaste standardutfall att det ekar i kistorna när den 25:e närmar sig. Även för oss är det svårt att utjämna tillräckligt för att inte sista veckan innan lön ska vara lite knaper. Är detta helt enkelt ett resultat av att lönen inte betalas ut mer än en gång per månad och att detta är för sällan? Utomlands är det ju vanligt med lön varannan vecka eller i slutet av veckan. Är systemet riggat för att vi med nöd och näppe ska klara oss till nästa påfyllning i kistorna?

Ja, och nej. Nog är det värdefullt med en befolkning som är för upptagen med att få vardagen att gå runt för att hitta på dumheter som revolution eller faktiskt aktiva försök att förändra samhället till det bättre. Men framförallt så handlar det nog om vår oförmåga att se längre än hur vi mår för stunden. Människan drivs av hormoner som utsöndras vid kickar av olika slag och shoppingen är för många en så stark kick att den undermedvetet tränger undan andra djupare behov. Så shoppar man tills det faktiskt tar stopp på kontot eller kreditkortet. Och det är bara den 14:e :O

Work in progress. Som ekonomin ofta är.

Som tur är så är vi inte helt nollade till lön längre i alla fall!

// Han

Mot varmare breddgrader

Det här blir undertecknads sista inlägg på ett litet tag. Det är äntligen dags för den efterlängtade semestern och jag styr kosan mot varmare breddgrader utomlands för att hälsa på släkten och lapa massor med sol. Nästan tre hela veckor blir det. Under tiden får Han hålla ställningarna och uppdatera bloggen om både det ena och det andra. Om jag inte misstar mig så kommer det att bli mycket skrivet om fisket, beredskap, vår lilla butik på Tradera och troligtvis något om hans kommande Youtube-kanal.

Efter min återkomst till Svea Rike kommer vi att hänga en hel del på landet och naturligtvis blir ett kärt återseende med Sveriges framsida. Det kommer att bli mycket löpning, cykling, bad, bärplockning, bokläsning och brädspelsspelande. Mycket planering för våra side hustles och så ska vi iväg på vår andra kick-off för att utvärdera våren och planera för hösten, en fin tradition in the making. För första gången någonsin har vi lyckats med konststycket att inte boka upp varenda ledig semesterdag, vilket är en befrielse i sig. Vi försöker alltid ta semester så sent som möjligt eftersom vädret brukar vara fint i augusti. En annan bidragande orsak är att det är rätt gött att arbeta i juli när alla andra är på semester, för det är egentligen först då man får en ärlig chans att få någonting gjort i lugn och ro. Det är också rätt trevligt att vara ledig när alla andra är tillbaks på jobbet från sina semestrar *evil sneaky tjänsteman*.


Vår resa på väg mot någonting annat började ungefär vid den här tiden för ett år sedan. Sedan dess har vi fokuserat stenhårt på att makten över vårt liv. Att skaffa oss koll, få kontroll, rensa bort allt onödigt och hitta alternativ till hur vi lever och hur vi vill vara. Vad lätt det är att fastna i ekorr(hamster?)hjulet, och vad glada vi är över att vi har tagit våra första steg mot en annorlunda tillvaro! Mycket hårt jobb återstår, men det kommer att gå bra. Och stort tack till er alla fantastiska bloggare och läsare som har skrivit och delat med sig av så många kloka saker som vi har kunnat ta till oss <3 Ni är så inspirerande!


Over and out


//Hon

Resan runt kaffemaskinen

 Kaffe, det svarta guldet har länge varit en av våra stapelvaror och medan Han har börjat på att kunna ta en kopp vid enstaka tillfällen så har Hon fortfarande mer trauma att hantera inom detta område. 
Då så var vi här, ca 1,5 år in i den kaffefria delen av våra liv. I mars 2018 slutade både hon och han med den mörka drycken och under mycket stön och huvudvärk slog vi oss fria från dess grepp.

Kaffeutvinning.

 Varför slutade vi då med kaffet? Vi kände båda av att någonting inte stämde i systemen. Vi kände oss konstant spända och fyllda av adrenalin. Det var svårt att somna och ännu svårare att vakna. Efter att ha skurit ner på socker, kött, mjölkprodukter och diverse annat som är mindre nyttigt i stora mängder så vände vi oss till kaffet och tänkte att: ja vad tusan, varför inte?

Vissa av oss hade det lite jobbigare (Hon) och kan fortfarande inte dricka en kopp kaffe. Det räcker med att känna lukten eller att det lokala kafferosteriet är igång för att hon, likt ett rådjur i strålkastarljus, ska bli stel och flämtande yttra ordet: Kaffe... Detta visar vilken makt diverse stimulantia har över hur våra hjärnor fungerar. Såhär i efterhand kan vi båda konstatera att det där ständigt närvarande pirret har försvunnit och ersatts av ett lugn som är mycket mer användbart. Vi sover bättre, vaknar mer utvilade och får inte några förlamande energi-dalar runt tresnåret på eftermiddagen. Dessutom så kostar kaffet pengar. Närmare 2500 kr om året gjorde vi av med innan vi slutade dricka.

Det var kort sagt värt att testa och har i princip enbart fört med sig positiva effekter. Det enda negativa jag kan komma på är väl egentligen att det kan vara gott ibland.

//Han