fredag 24 januari 2020

Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han 


torsdag 23 januari 2020

Brödsmulor

Huka er, för nu blir det konspiratoriskt!

Stanna upp en stund och klura på hur många sajter, nya och gamla, som har dina personuppgifter. Som vet vad du heter, när du är född, din e-post adress och din verkliga adress. Vissa har information om ditt telefonnummer, dina betal- eller bankuppgifter. Vissa vet vad du väger, hur mycket du rör på dig, var du är, vem du träffar och vad din vilopuls är.

Kan du räkna upp alla sajter som du har lämnat dessa brödsmulor efter dig på sedan du påbörjade din karriär på internet? Jag själv satt och gjorde detta och konstaterade att A4:an jag skrev på inte räckte till. Det är gamla forum för intressen jag inte har längre, musik och film-streamingtjänster, webshoppar, träningsappar, kundklubbar osv.

Come with me etc. 
Därför har jag nu börjat på att bocka av denna lista och ta bort konton som inte används. En del går inte att ta bort eftersom mailadressen de är kopplade till inte finns längre. De får helt enkelt betraktas som ett dött konto som ingen har tillgång till. En del är superenkla att ta bort och hos vissa måste man maila in till supporten och krypa i smutsen för att få bli bortglömd (läs Netflix). Jag tror att det bara kan vara av godo att sanera de spår man lämnar efter sig på internet med jämna mellanrum. Ingen tjänst som jag inte aktivt använder behöver ha min information. I förlängningen så går detta också längre. Ingen tjänst som inte faktiskt behöver ha min information för att fungera ska ha tillgång till min information.

Detsamma gäller med molnlagring av olika slag. Smidigt ja, men information läcker hela tiden. Vi har köpt in en mindre server för våra gemensamma filer här hemma och har börjat hämta hem allt som vi under åren har lagt i molnet på ett eller annat sätt. Kom ihåg: molnet är bara någon annans dator!

Vi (framförallt jag) har börjat vår resa mot att vara anonymare på internet och jag kommer allt eftersom att släppa tips och trix rörande onlinesäkerhet och anonymitet här. Se fram mot en rad inlägg rörande vpn, Tor och andra läckra saker!

// Han
We are legion?


onsdag 22 januari 2020

Den andra pengamaskinen...

Eftersom vi är två personer i det här förhållandet som båda besitter en välmående tävlingsinstinkt så kommer här en kort redovisning för min syn på en egen pengamaskin. Jag kan ju inte vara sämre än Hon, eller hur!?

Jag tycker om att göra saker systematiskt och när det är ordning och reda. Därför är min maskin redan planerad ganska långt in i framtiden med avseende på vilka innehav jag vill ha och hur jag vill dela upp den. För att genomföra min plan så behöver jag fem ISK:n och en Kapitalförsäkring.
Portföljen delas då till en början upp i:



Detta görs främst för att ge mig en enkel överblick över hur olika delar av portföljen utvecklas utan att jag behöver sitta och plocka bland innehaven för att få en helhetsbild.

I Fastighetsportföljen ligger än så länge enbart Klövern men den ska få sällskap av Castellum och tre andra bolag. Vilka är inte bestämt än men jag mottar gärna tips!

Fondportföljen försöker jag hålla bred med en bas i Avanza Zero. Utöver detta så ligger just nu Xact Högutdelande, Swedbank Robur Access Asien och Robur Rysslandsfond i portföljen. Det ska utökas med en fond som täcker in nord och sydamerika.

Industriportföljen är tänkt att rikta in sig på företag som är nära råvararor och kanske tillochmed utvinner dem själva. För tillfället ligger Boliden, SSAB och Sandvik häri. Det ska utökas medföretag som hanterar skog och något som jobbar med grön energi.

Investmentportföljen rymmer just nu Latour och Vostok Emerging Finance. Båda har utvecklats bra för mig och gett fin avkastning så de lär ligg akvar. Jag vill komplettera denna del med Investor, Kinnevik och eventuellt Svolder. Häri kan också eventuella bankaktier och fintech rymmas vad det lider. Men då får vi allt döpa om härket.

Retailportföljen ska rymma allt som har med dagligvaruhandel eller onlineshopping att göra. Nu huserar här Axfood och Hennes & Mauritz. I framtiden vill jag ta in bland annat Clas Ohlson. Tar gärna emot tips på företag som skulle passa här!

Utlandsportföljen är den, enligt mig, roligaste biten! Här blandas det vilt så länge det inte är från Sverige! Här plockar jag in Orkla, Rapala, Boston Pizza och Northwest Healthcare Properties. Så i nuläget två bolag jag tror på och två månadsutdelare som gillas brett i bloggosfären. I framtiden klurar jag på att dra in Zalando i denna delen.

I slutändan siktar jag på att ha max tio innehav i varje del av portföljen och bygga långsamt mot det målet. Om ett bolag inte delar ut så är det hela världen men jag räknar med att ha täckning med utdelningar året runt för att kunna peta in fräscha pengar i portföljen hela tiden.

Vad säger panelen om min plan? Bu eller bä? Om ni har tips på fonder eller bolag i någon av dessa delar så får ni jättegärna skriva då jag är dålig på att leta rätt på saker jag inte redan vet. Och jag kan ju inte fråga Henne, min spar-nemesis <3 .

// Han

söndag 19 januari 2020

Så här var det att arbeta som provledare på Högskoleprovet

Jakten på side hustles är ett bestående inslag i vår vardag. Bland annat så går vi ständigt på provsmakningar och gör undersökningar för att tjäna ihop till biobiljetter och presentkort. Några biobiljetter har vi inte köpt på över två år, och då blir det ändå i alla fall ett biobesök i månaden. Vi har tidigare arbetat som röstmottagare. Undertecknad har också börjat syssla med så kallad Mystery Shopping. Han har gått med i ett par fokuspaneler och tjänar ihop till presentkort genom att sitta och vräka ur sig åsikter om både det ena och det andra.

Efter lite googlande i somras insåg undertecknad att det där med Högskoleprovet kunde vara en möjlig side hustle. I ett tidigare inlägg Arbeta som provledare på högskoleprovet? skrev vi om hur man går tillväga för att ansöka för första gången i sin respektive stad.

Det där!

Vi ansökte och hoppades på att få arbeta som assistenter för att få en mjukstart. Själva ansökningsförfarandet var relativt enkelt. Ett fullständigt CV, information om personuppgifter samt en kort motivering till varför man vill bli provledare behövde skickas in till universitetet som har ett samlat ansvar för genomförandet av provet. Några assistenter fick vi inte bli, men däremot provledare med eget ansvar för varsitt klassrum med 30 provdeltagare i varje.

Så vad det är som ingår i rollen som provledare? Jo, man ska
- genomföra legitimationskontroller
- hålla tider enligt schemat
- ge provdeltagare muntliga presentationer i början av dagen samt inför och efter varje provpass
- hantera provmaterial
- övervaka själva provet och se till att reglerna följs.

För att få arbeta på Högskoleprovet behöver man vara över 18 år samt behärska svenska i tal och skrift. Det är en klar fördel om man är noggrann samt inte har några problem med att tala inför publik för det kommer man få göra flera gånger. Alternativt får man la se det som en KBT-övning. Man ska heller inte vara rädd för att behöva säga till någon och det är viktigt att man är lösningsfokuserad. Dessutom så går ju jobbet ut på att övervaka provdeltagare medan de skriver varje provpass och då kan man som provledare inte sitta och pilla med mobilen eller läsa en bok eller något annat som får tiden att gå. En bra övning i mindfulness det där.

Själva anställningen är en endagsanställning och arbetstiden är cirka 07:00 till 16:45 med en paus efter varje provpass samt en längre lunchrast.

Eftersom vi var helt nya som provledare så behövde vi, någon vecka innan själva provet, gå en obligatorisk introduktionsutbildning på 2 h. Det utgick lön och semesterersättning för utbildningen.
Innan dess fick man hemskickat information om placering samt en manual som beskriver allt som händer under dagen. Själva manualen var guld värd, för i den stod det precis, på minuten, vad som skulle hända och vad man som provledare behövde göra. Manus till alla anföranden var dokumenterat, så man behövde inte hitta på egna tal. Det fanns tydliga checklistor för alla arbetsmoment och regler, med tidsangivelser och allting. Manualen fick man ha med sig under provdagen för att kunna bocka av allt eftersom. Man förväntades också läsa innantill under anförandena, just för att säkerställa att alla provdeltagare skulle få samma information. Det var väldigt skönt att inte behöva memorera allt.
Själva utbildningen var så där. I stort sett så gick man genom manualen från pärm till pärm och så fanns det möjligt att ställa frågor.

Den 20 oktober 2019 var det alltså äntligen dags. Måste faktiskt erkänna att vi var duktigt nervösa. Det är många steg som skulle hinnas med under dagen. Flera anföranden skulle hållas inför ett fullsatt klassrum. Det vi var mest nervösa inför var att se till att hålla tidsschemat. För schemat var väldigt tajt och saker och ting måste klaffa och ske i rätt tid eftersom alla i hela landet ska ha samma förutsättningar under provdagen.
Saken blev inte lättare av att familjen dagen innan hade utökats med ett omplacerings-smådjur så det var en hel del att fixa med det lilla livet, så mycket sömn blev det inte.

Dagen började tidigt, redan kl 07:30. Vi blev placerade på en närliggande gymnasieskola, så resvägen dit var kort som tur var. Viktigt att komma ihåg att man inte får någon lunch, utan endast kaffe/te, frukt och fika. Så om man inte är sugen på att behöva köpa en utelunch för sisådär 100 kr så är matlåda bra att ha med sig.

Inledningsvis samlades alla provledare för att få information om arbetsdagen. På varje provningsställe finns en huvudprovledare som har ett övergripande ansvar och som man ska kontakta vid minsta frågetecken. Flera provledare kom för sent och introduktionen drog ut på tiden, vilket gjorde att vi låg efter i schemat redan från första timmen. Men provet måste starta i tid oavsett vilket.  Efter introduktionen fick vi bokstavligt talat springa till våra klassrum för att lägga fram allt provmaterial, kontrollera närvarolistor, legitimationer, antalet sittplatser, hålla i ett långt anförande för provdeltagarna m.m. Det var väldigt stressigt och det var struligt eftersom det så klart fattades material, stolar, you name it. Är man en van provledare, så är det säkert inga problem. Personligen så sprang jag runt med hjärtat i halsgropen och jagade stolar och grejer. Ingen bra start på dagen med andra ord. Det var nervöst att hålla i det första anförandet, mest för att jag var rädd att missa att delge någon viktig del av informationen. Det var inga problem att övervaka deltagarna under provpasset, tiden gick ganska fort. Efter ett par provpass satt rutinerna som de skulle och dagen flöt på utan problem. Det var ingen provdeltagare som bråkade eller ifrågasatte reglerna. De allra flesta är ju där för att de verkligen vill komma in på en högskoleutbildning och då vill man göra rätt för att inte bli utslängd. En annan sak som är värd att notera är att man som provledare under hela arbetsdagen ska fylla i ganska många olika typer av listor, så det är en klar fördel om man är bra på det där med administration.

Lönen för mödan kom i slutet av december, dvs två månader efter provet. Cirka 1900 riksdaler efter skatt per person. Helt ok för en endagsinsats!

Efter ett första avklarat uppdrag så behöver man endast fylla i en intresseanmälan inför nästkommande prov. Man behöver inte skicka in sitt CV varje gång och man behöver heller inte gå den där introduktionsutbildningen på nytt. Intresseanmälan mejlas ut några veckor före provet.

Summa summarum så kommer Utbrytningen helt klart att ställa upp på fler gånger som provledare. Det var en givande dag med många nya ansikten och det kändes väldigt fint att kunna bidra till att göra den här dagen så trygg som möjligt för alla provdeltagare som var så uppenbart nervösa att det det gjorde ont i hjärtat att titta på dem. Dessutom utgjorde dagen ett bra övningstillfälle i tillämpning av ens ledarskaps- och problemlösnings-skills, vilket naturligtvis är nyttigt för den personliga utvecklingen. För trots utbildning och en gedigen handledningsmanual så dök det upp flera situationer där man fick tänka utanför boxen och helt enkelt bara lösa det så gott det gick. Icke att förglömma att det är en fin merit att ha på CV:t som visar på ens engagemang som individ samt förmåga att leda andra. Sist, men absolut inte minst, så ger det två gånger per år, ett välbehövligt extra klirr i kassan som kan användas till amortering eller investering.

Ett mycket väl godkänt side hustle!

Värt att notera att det här inlägget handlar om vår upplevelse av att arbeta som provledare i Stockholm. Det kan mycket väl vara att finns lokala variationer beroende på ort.

Är det någon av er som har eller funderar på att arbeta som provledare?


// Hon

fredag 17 januari 2020

Har du kontanter hemma?

Vi lever i ett land som verkar göra allt i sin makt för att kasta allt vad fysiska ting heter bakom sig och det gäller även pengarna vi använder. I takt med att kontanta medel konkurreras ut av  betalkort, betalning knuten till telefonen eller telefonnumret så blir systemet allt mer sårbart. Med sårbart så menar jag att de möjliga attackvektorerna blir fler, inte nödvändigtvis att varje enskilt system är extra sårbart, även om det också är sant relativt kontanter eller färgglada glaspärlor.

Blip blop
Hur länge klarar du dig utan BankID utan att springa på bekymmer? Du kan inte längre logga in på din internetbank för att lägga upp räkningar om du inte har några gamla skrapkoder, bankdosa eller liknande som ligger och skräpar i byrålådan hemma. Du kan inte längre logga in i till exempel Kivra för att se dina beslut eller räkningar, eller för att hantera dina pengar på Avanza, Nordnet osv.
Du kan inte längre identifiera dig online eller Swisha pengar till kompisgänget för notan ni skulle dela på. Nedan är två exempel på tillfällen när det är BankID som har varit boven i dramat.

BankID 2014
https://feber.se/mobil/mobilt-bankid-ligger-nere/309411/
BankID september 2019
https://feber.se/samhalle/mobilt-bankid-ligger-nere/403770/

Vad händer om VISA och Mastercard går ner? Du kan inte längre ta ut kontanter. Å andra sidan så kan vid det här laget inte butikerna ens ta betalt i kontanter eftersom deras kassasystem har fått fnatt och lagt av. Och de får inte ta emot kontanter om inte kassaregistret fungerar.

Nedan är exempel på när bankernas system eller betalsystemen har gått ner under de senaste åren:

Nordeas Mobilbank mars 2019
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1baxO/nordeas-mobilbank-lag-nere-tekniskt-strul
Nets betalterminaler oktober 2019
https://www.expressen.se/dinapengar/konsument/kortterminaler-over-hela-sverige-ligger-nere/

Lite intressant är att det har gjorts vissa studier som undersöker hur ett omfattande betalstrul skulle påverka landet. I utfallet från denna så fanns både upplopp, plundring och våld med som konsekvenser på att möjligheterna att betala för sig försvinner under bara några dagar. Se:

https://www.va.se/nyheter/2019/02/27/vad-hander-om-betalsystemen-kraschar-forskarnas-experiment-ska-ge-svaren/

Trots att ovanstående kanske ger ett intryck av att jag är avogt inställd till allt annat än fysiska pengar så är detta inte fallet. Att det kommer nya möjligheter för enkla och, i normalfallet, säkra betalningar kan bara vara av godo. Dock anser jag att det är ett tecken på sund skepsis att ha en viss kontantbuffert. Det går trots allt inte att räkna med att alla komplexa system alltid ska fungera. Det är bevisligen så att dessa system går ner med jämna mellanrum. Kontanta medel är i sådana lägen något som kan jämna ut groparna i vägen något.

Ytterligare en anledning att ha kontanter hemma och till en viss del i plånboken, i den mån folk fortfarande har en sådan, är om man, som vi, tycker att det är en givande sysselsättning att leta efter sådant vi behöver på loppmarknader. Med tanke på den inbyggda anonymiteten i kontanter så är det vettigt att ha gripbara medel att betala med om man kanske inte vill lämna ut sitt mobilnummer till en massa okända försäljare genom Swish-loggen. Kontanter är anonymt på
riktigt till skillnad från exempelvis kryptovaluta.

Cash is king?
// Han