Det "hem"liga kontorslandskapet

Första veckan på det nya hemmakontoret och med den nya, väldigt begränsade tillvaron, lider mot sitt slut och jag måste få säga att det har gått över förväntan. Smådjuren är överlyckliga över att vi är hemma på dagarna. Både jag och Han är fortsatt lyriska över hur mycket vi får gjort nu när vi inte behöver gå på en massa förmöten, avstämningsmöten, uppföljningsmöten, projektmöten, enhetsmöten.. ja, ni fattar. Vi försöker att behålla våra rutiner så gott det bara går. Tidig uppgång och börja med att göra en planering för dagen. Jag tror verkligen att det är väldigt viktigt att ha struktur, rutiner och syfte för varje dag. Annars är risken stor att dagar flyter ihop till veckor och sedan undrar man var all tid har tagit vägen.

Till nackdelarna hör att vardagsrummet har förvandlats till ett öppet kontorslandskap med datorer, skärmar, sladdar, papper och annat som hör till tjänstemon-livet. Dessutom fick jag viga ett helt bord till mina kontorsblommor eftersom jag inte längre har någon plats på fönsterbrädorna (allting är upptaget med tomatplantor, chili och annat smått och gott som behöver förodlas inför sommaren). Hmm, har odlingsintresset gått för långt?

Grönt och smådjur överallt!

Den största olägenheten med hela arrangemanget är att gränsen mellan arbetsliv och privatliv är på väg att suddas ut nu när kontoret bokstavligt talat är fem steg bort från sovrummet. Jobbet har en tendens att bli ständigt närvarande och det blir lätt att fastna i "jag ska bara fixa X" vilket slutar med att arbetsdagarna i praktiken ofta blir längre än 8 timmar. Den naturliga vardagsmotionen har minskat avsevärt varpå det blir extra viktigt med rörelsepauser, promenader och att inte slarva med träningen.

Vad gäller börsen så har jag inte sålt av en endaste aktie. The Brave Little Pengamaskin That Could har på några veckor gått ner med över 30 %, men jag har ändå kunnat sova gott om nätterna. Nej, det är inte kul att se de blodröda siffrorna, men även här kommer mentaliteten från långdistanslöpningen väl till pass. Att kunna koppla bort paniken som stegrar, acceptera det jobbiga som händer här och nu och har förståelse för att det är en övergående period. Det blev en hel del påfyllning i Axfood (vi valde att inte gå på årsstämman), SSAB, Klövern B, Klövern pref, Castellum och Kungsleden.

Annars är det lite synd är att det går så där för vissa av våra side-hustles. Igår kom det ett mejl från Daymaker om att företaget har lämnat in en konkursansökan. Som de själva skriver "Daymaker har fått Corona och patienten överlevde inte". Synd, för att extraknäcket som mystery shopper har varit en rätt så trevlig side hustle. Dessutom har vårens Högskoleprov ställts in så där rök även denna extrainkomst. Förhoppningsvis kommer saker och ting lugna ner sig framöver så att höstens prov kan genomföras. Vill ni veta mer om hur man går tillväga för att ansöka samt vad vi tyckte om att arbeta som provledare så finns det mer att läsa HÄR och HÄR.

Till helgen väntar en långvandring i skogen med picknick, hembakade bullar och hela altet. Lustigt nog så är det just i skogen man nuförtiden hittar de stora folksamlingarna. Var ute och sprang häromdagen och det var på riktigt svårt att ta sig fram för att det var så mycket folk ute, hur är det möjligt? :)

Skogen och vattnet. Ett bra lunchrum!

Ha en fantastisk helg och ta hand om varandra!

/Hon

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

Ännu en sänkt månadsutgift!

Det blir svårare och svårare att kapa månadsutgifterna. När alla onödiga abonnemang är uppsagda, alla räntor är omförhandlade, att handla på Lidl och Willys samt att ha med sig matlåda är en del av vardagen, och när man inte längre förstår vad fenomenet "kaffe to go" (eller i vårt fall "te to go" eftersom vi snart firar två år som kaffefria) är för något så blir det allt klurigare att hitta nya sätt att beskära månadsbudgeten på. Men vilken tillfredsställelse när man väl lyckas!

Strax innan jul damp det ner ett brev med en liten julklapp från bostadsrättsföreningen. Vår förening skulle minsann omfattas av en gemensam bostadsrättsförsäkring, varför det inte längre behövdes något bostadsrättstillägg på den egna hemförsäkringen. Tackar och bockar! Det handlar naturligtvis inte om några jättesummor, en besparing på cirka 80 kr i månaden eller dryga tusenlappen om året.

Undertecknad loggade in illa kvickt på "Mina sidor" hos försäkringsbolaget  i hopp om att på ett smidigt, modernt och digitalt sätt kunna säga upp försäkringen i fråga. Det är ju trots allt 2020.. Men men, så lätt ska vi naturligtvis inte ha det. Efter ett idogt klickande på "mina sidor" kunde jag konstatera att de enda funktionerna som fanns där var av typen "ändra kontaktuppgifter", "anmäl skada" och självklart "KÖP NY försäkring". Ingenting om att säga upp något man inte vill betala för. Lustigt så det kan bli.

FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!

I och med att det moderna och digitala sättet inte fungerade så fick det vackert bli ett samtal till bolagets kundtjänst. "Du har plats 97 i kön"....?!*?!? 40 min senare kom jag äntligen fram till en mycket trevlig handläggare. Med min trevligaste stämma förklarade jag mitt ärende och bad handläggaren att avsluta försäkringen. Som svar på det, med en ännu trevligare stämma, fick jag tillbaks "Vi kan väl börja med att se över era nuvarande försäkringar och se så att ni är rätt försäkrade. Hur ser det ut med livförsäkring?" ?!*?!?
Efter vad som kändes som ett oändligt antal svar av typen "NEJ tack", "NEJ tack, vi har alla försäkringar vi behöver", "NEJ tack, vi behöver ingen livförsäkring", "NEJ tack, våra djur är försäkrade hos en annan aktör och vi är nöjda med det" kunde jag till slut säga upp försäkringsj*veln. Varför gör de så här mot sina kunder, tror de på riktigt att det funkar att försöka sälja fler försäkringar på det sättet? Eller så kanske det gör det och därför fortsätter de hålla på. Jag vet inte. 10 minuter tog samtalet, och totalt nästan en timme för att säga upp en liten månadskostnad. Suck. Men skam den som ger sig! Kampen för minskade utgifter fortsätter!

För den intresserade, här kommer några andra inlägg där vi skriver om hur vi hittills har lyckats sänka eller utradera några andra månadsutgifter:

Netflix eller Chill? - om vår mediekonsumtion
Nyttan med friskvårdsavtalen - om uppsägning av frisktandvårdsförsäkring
Hur du lurar ditt försäkringsbolag - om att se över sin bilförsäkring
Bredbandets bredd och frågor därkring - om att se över sitt bredband
Sagt upp livförsäkring - precis som det låter, om att säga upp livförsäkring
Ett samtal till Tele2 - om att sänka månadskostnaden för telefoni
Fack, nej tack - om hur vi lämnade både facket och A-kassa

Vilka månadsutgifter har ni lyckats kapa?

// Hon

Tankar om värdemaximering...

Något som vi har upptäckt sedan vi startade bloggen och började tänka mer i FIRE-banor är att vi börjar se annorlunda på vår vardag. Lite har väl spelandet av Magic: The Gathering hjälpt eftersom man med framgång letar efter "value" på alla sätt man kan för att vinna. Genom att stapla effekter eller kombinera effekter så går värdemotorn igång och man blir snabbt ostoppbar. Som så många gånger tidigare så imiterar verkligheten konsten. Även i verkligheten så går det att hitta värdekombos som bara fortsätter att ge!

Tidigare var vi till exempel extremt avigt inställda till kreditkort då de dittills endast hade medfört problem för oss eftersom vi inte kunde hantera dom utan bara utnyttjade krediten och blev sittande med skulden istället. Numera så använder vi olika kreditkort för matinköp och för drivmedel och siktar på att införskaffa ytterligare ett tankkort. Varför då tänker man?

Många tankkort har som idé att man helt enkelt får rabatt på det drivmedel man tankar och i vissa fall även kickback på det man handlar i de bemannade stationerna. Vi har sedan tidigare ett Preem-kort som gör ovanstående. Dock så är det ofta som vi inte har tillgång till just Preem och därför ser vi behovet av ytterligare ett kort.
Med OKQ8-kortet kan vi bland annat få rabatt på drivmedel hos OK, kickback på köp på OK-macker och även på övriga köp. Genom att koppla OK-kortet till Circle-Ks kundklubb så får vi rabatt även hos Circle-K. Dessutom får vi kickback på drivmedlet vi tankar där. På så sätt så får vi alltid i alla fall någonting tillbaka när vi matar monstret.

Det handlar helt enkelt om att stapla erbjudanden ovanpå varandra för att maximera vad vi själva kan få ut av det. Vad har ni själva för exempel på värdekombos?

Lite sport är det allt ;)

// Han

Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han