Kostnaden för våra träningskort

Den bästa träningen är den som blir av, och dyra gym-årskort är ju knappast ett måste för att kunna få in motion och träning i tillvaron. Att träna med den egna kroppen som motstånd, att utnyttja de många utegymmen som verkar ploppa upp som svampar i ett valfritt friluftsområde nära dig, eller bara ta en promenad eller en joggingtur kostar inte många kronor samt kan bli hur effektivt som helst ur hälso- och träningssynpunkt.

Helgens promenadstråk

 Vi har valt att ha gymkort då vi ser det som ett viktigt komplement till vår övriga träning. Detta eftersom det dels av praktiska skäl är svårt att ha vissa typer av träningsredskap hemma i klädkammaren och dels så kan det rent mentalt vara skönt att ha en gräns mellan vardagsrummet och träningen. Dock känns det så där lagom ogött att lägga cirka 4000 kr per år och person för ett årskort på gymmet. Förvisso kan friskvårdsbidraget användas för att täcka en del av kostnaden. Men våra friskvårdsbidrag täcker inte hela beloppet och dessutom kan dessa pengar användas till andra roliga saker, till exempel anmälningar till diverse lopp. 

Så hur har Utbrytningen gjort? Kalla det side-hustle eller sparknep. Vi har var sitt årskort på ett gym i en folklig träningsförening med en sådan där lagom känd röd-vit logga. Vi betalar 0 kr för våra kort, dvs. en besparing på cirka 8000 kr per år för oss båda eftersom vi faktiskt vill ha gymkort. Det enda som tillkommer är en kostnad på 200 kr per person och år för själva medlemskapet i föreningen. Korten vi har gäller dessutom på alla anläggningar i Sverige vilket blir väldigt bekvämt att ha om man ofta är på resande fot, vilket vi var i det pre-coronianska samhället. 

I gengäld är vi engagerade som funktionärer i föreningen. I praktiken "jobbar" vi alltså ideellt för att få träna "gratis". Han, som värd med en omfattning på cirka 3 timmar i månaden, och undertecknad som receptionist och ledare inom gruppträning med en omfattning på cirka 15 timmar i månaden. Själva gymmet ligger bokstavligt talat i huset bredvid, så det är i alla fall inga restider att tala om. Visst, om man slår ut kostnaden för kortet per antalet arbetade timmar så blir timpenningen ganska låg. Dessutom tillkommer det timmar för utbildning, planering av träningspass, inläsning av informationsmaterial mm. I vår förening får man alla utbildningar och kringkostnader betalda.

Som funktionär, oavsett roll, har man fasta tider varje månad vilket gör att man behöver hitta vikarier eller byta sitt pass om man exempelvis ska resa bort. Det kan kännas bökigt att ha "låsta" dagar och man det är en förutsättning att ha en viss framförhållning, men hittills har det faktiskt aldrig varit några problem att hitta ersättare när vi har behövt sådana. På sommaren har man ett specialschema där man åtar sig att ta en handfull pass, men man väljer själv när på sommaren man gör det. 

Sist men inte minst så handlar det för oss om känsla av sammanhang och när vi ger energi så får vi energi. Att aktivt delta i en förening på det sättet skapar en känsla av vi är med om något som kanske gör skillnad på riktigt. Att få möjligheten att hjälpa andra, om än i en väldigt liten skala, med inspiration och motivation till träning och rörelse samt att få chansen att se hur ens motionärer blir starkare och snabbare för varje månad är otroligt givande.

Summa summarum så är det här ett upplägg som funkar väldigt bra för oss och som vi kommer att fortsätta med i alla fall ett tag till.

Hur tänker du kring träning och gym-medlemskap?

//Hon

Högskoleprovet i coronatider

Nu var det ett tag sedan vi kollade upp hur man anmäler sig till att arbeta som provledare på Högskoleprovet samt arbetade det första, något hektiska, arbetspasset som företrädare för Universitets- och Högskolerådet samt Stockholms universitet. Man behöver ansöka "på riktigt" första gången, och om man lyckas med konststycket att inte klanta sig alltför mycket, så får man sedan inför varje provtillfälle en inbjudan om jobb. Det där med att vara strukturerad och kunna följa instruktioner är bra egenskaper att besitta. Man är inte garanterad några uppdrag, men hittills har vi fått möjligheten att arbeta varje gång vi har tackat ja. Att lönen efter skatt för en person, efter en dags arbete, landar på cirka 1900 riksdaler är ju knappast fy skam. 

 Vårens högskoleprov äger rum fysiskt, trots corona och allt elände, men den stora skillnaden är att provtillfällena har blivit uppdelade på två, istället för ett, som det var i pre-coronianska samhället. Höstens högskoleprov är preliminärt inbokat vid ett tillfälle i slutet av oktober, men det är inte orimligt att anta att det kan komma att delas upp på fler tillfällen. 

Så vad innebär det för oss? I praktiken betyder detta att vi som är provledare, i alla fall våren 2021, får arbeta två gånger istället för en. Dubbla arbetsinsatsen dubblar lönen. För ett par veckor sedan brände vi av det första provtillfället och kan nu se fram emot en extra nettoinkomst på cirka 3800 kr som landar på kontot i slutet av maj. Båda räknar med att arbeta på provtillfälle nummer 2 som äger rum i början av maj för att på så sätt dra in ytterligare 3800 kr. En mycket väl godkänd side-hustle om ni frågar mig.

Och corona då? Jodå, den finns där och lurar. Arrangörerna har tagit fram en lång lista på rätt så rigida regler och förhållningssätt som man behöver följa. Men det funkade faktiskt över förväntan, så inga konstigheter där. Den största behållningen i och med de nya reglerna är att man som provledare inte längre behöver ha koll på mellan 20 och 30 personer i en och samma sal. Antalet deltagare per skrivsal är mycket lägre vilket gör jobbet så mycket mer okomplicerat. Undertecknad hade hand om 8 nervösa förstagångsdeltagare (jämfört med cirka 25 som det var förr i tiden) och stämningen i salen var minst sagt gemytlig. Det var så mycket lättare att genomföra de nödvändiga arbetsmomenten i lugn och ro, hålla koll på alla som skrev, svara på frågor och kanske till och med dra ett skämt eller två för att lätta upp stämningen och mildra nervositeten hos deltagarna. Sedan är det alltid lika fascinerande att se på när de som skriver öppnar kuverten med provhäften och inser att provdelen i fråga är en mattedel; just i det ögonblicket brukar många få något vilt i blicken och det hörs ofta djupa och tunga suckar; men det är en helt annan historia.

Brukar du arbeta på Högskoleprovet eller vill du tipsa om något annat side-hustle?

//Hon

En ny fas av utbrytningen

Ni trodde att vi var klara va? ;)

Ögonblicket vi arbetade mot inföll under hösten 2020. Noll kronor i kreditskulder, blancolån och avbetalningar. Något av ett tomrum som infann sig när skulderna var borta: "Vad fan gör vi nu?" Det sammanföll också med att feelingen för att skriva blogg, eller hänga på nätet försvann helt och hållet. Allt som gick att läsa handlade om det jävla corona och tillslut kändes det som att det inte gick att få nyheter som inte innehöll samma uttjatade förmaningar. Vi båda hamnade i någon slags informations-depression under vintern och satsade helt och hållet på att leka kontorstjänstemän, underhålla vår löpning, göra nödvändiga renoveringar i lägenheten och dricka för mycket prosecco.

De senaste månaderna har inte heller varit särskilt frugala. Han har handlat musikutrustning som har varit högst upp på önskelistan i nästan 18 år och hon har kommit på att det där med heminredning är rätt så roligt...Matkontot har varit bortom all kontroll och renoveringarna har skurit in betänkligt i sparkvoten. Det är värt att slösa ibland också. Så länge det är pengar som faktiskt finns, och så länge ingenting handlas på kredit.

Några månader i detta nyfunna limbo förflöt snabbt tills vi vaknade en söndag och kände att vi borde göra något mer med vår tid. Samtidigt så har vi börjat komma ut ur stressbubblan vi har varit i under vintern. Det kanske har något med plusgrader att göra. Det  är i alla fall onekligen trevligt att inte frysa ihjäl så fort man sticker näsan utanför dörren. Vi vaknar tidigare och tidigare med det tilltagande dagsljuset och energin återvänder allt mer.  

Över påskveckan har vi i alla fall taktiskt tagit ut semester så vi kan vila ut i en campingstuga på en väl vald plats på de sydsvenska breddgraderna, springa, vandra och kickstarta saker och ting.

Det samlade nuläget är som följer:

Bolån: 2 249 959 kr vilket motsvarar en belåningsgrad på 74,9 %

Hans CSN-lån: 448 814 kr

Hennes CSN-lån: 261 368 kr

Konsumentkrediter: 0 kr

Blancoskulder: 0 kr

Sparat: 103 000 kr

Med detta sagt så är det dags för den här bloggens nästa steg. Nu handlar det om FIRE, eller i vart fall FI. Pengamaskinerna ska matas, men samtidigt ska våra sidehustles få ta mer plats. Detta är ett måste om kontorslivet ska fortsätta vara hållbart, och inte dra ut allt för mycket på åren.

Väl mött!

HAN//HON

Vägen framåt är öppen!

 Jag kommer inte ihåg var jag har hört det men det verkar vara en gammal sanning:

"Förändring sker inte förrän du har tröttnat på att bete dig som du gör."

Det verkar vara sant i utbrytningens hushåll då vi nu för första gången på sju år inte längre har något blancolån att betala på. Varken var för sig eller gemensamt.

Efter att vi tittade på varandra i mitten av sommaren och unisont gav uttryck för att "nu har jag fanimej tröttnat" så har det gått fort. När jag bara tittar på min egen Tradera-summering så har jag sålt nästan 200 objekt för i runda slängar 39 000 kr sedan den 4:e juli. Hon har inte gått lika bananas men hon summerar ändå runt 10 000 kr i Tradera-försäljningar. Dessa består till absolut största delen av vår vinylsamling som nu är minimal jämfört med tidigare i år. Hon har börjat nagga av sin samling med Mumin-muggar och har sålt närmare tjugo stycken i olika prisklasser.

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!!!

När vi tittar på våra extraamorteringar så kunde vi konstatera att vi vid ett par tillfällen har betalat in ungefär en månadslön extra. Det visar också att vi har lyckats betala av någonstans mellan 60 - 70 000 kr i skulder på tre månader. Galet! Tänk vad det går att åstadkomma saker när man har tröttnat på riktigt!

Eftersom planen för att bli av med skulder, krediter och lån nu ligger flera månader före så har vi bestämt oss för att även betala av våra telefoner så att vi slipper den månadskostnaden. Ett beslut som känns helt rätt!

Det som är kvar att beta av till årsskiftet är ungefär:

Kreditkort 1: 15 000

Kreditkort 2: 6000

Telefon 1: 3300

Telefon 2: 8500

Kredit 1: 3600

Totalt: ca 37 000 kr

Fördelat på tre månadsinkomster innebär detta en extra amortering på ca 12 500 kr per månad. Någonting som vi klarar av med en bibehållen sparkvot på 20 %. 

Mitt i alltihop så dog vår tio år gamla tvättmaskin en hastig och lustig död vilket kostade oss ungefär 6000 kr. Pengar som vi numera faktiskt hade i buffert. Den känslan är svår att slå när vi alltid har behövt lösa sådana här problem på kredit innan.

Vägen framåt är öppen vänner!

// Han

Vad behöver man för att vara lycklig?

 De senaste månadernas idoga utrensningar bland våra materiella ägodelar har föranlett en del tankeverksamhet. Jag är själv helt emotionellt utmattad redan nu och det är flera månader kvar innan skulderna är borta och hyllor, skåp och lådor är rena från saker som inte bidrar med något annat än ångest. Med över 300 objekt sålda över Tradera sedan i juli och nästan 30 000 kr i försäljningsintäkter så kommer frågan krypandes: Vad fan har jag gjort med mitt liv hittills? Var kommer alla jävla saker ifrån?

Under det som skulle ha varit vasaloppets sommarvecka åkte vi upp och spenderade en vecka i Mora boendes i campingstuga eftersom vi hade tänkt springa och ändå hade boendet bokat och betalt. Vi hade i princip med oss varsin ryggsäck och det som skulle behövas för att utföra våra planerade aktiviteter och hålla oss rena och vid liv i en vecka. I detta fallet en mycket bantad uppsättning fiskeutrustning, varsin löparväst, lite spel, ett par böcker och varsin dator. Utöver detta hade vi såklart triviala saker så som mat, kläder och hygienartiklar. Jag har insett att jag skulle kunna leva såhär enkelt för jämnan. Att ha mer saker hemma gör mig verkligen inte lyckligare än jag var under den veckan. Det enda jag skulle adderat vore min numera mycket avskalade musikutrustning. Mer än så behövs liksom inte.

Detsamma har varit sant inom flera områden för mig. I hela mitt liv har jag starkt knutit utövandet av en hobby till de saker som hör en hobby till. Om det är musik så är det nya gitarrer, förstärkare, pedaler som tillkommer hela tiden. I fisket har det varit en intensiv period av nya drag, spön, väskor etc. Under åren av datorspelande så var det ny ball utrustning och under perioder med rollspel så växte traven med böcker till sig i rasande fart. Det enda detta har lett till har varit att jag ar spenderat mer tid på att läsa vad andra gör i hobbyn och med vilka grejer man utövar sin hobby bäst snarare än att faktiskt utöva den själv. 

Nästa boende?

Jag kan konstatera att min relation till saker har varit sjuklig under stora delar av mitt liv då jag alltid har samlat mina intressen på hög så att säga. Först nu känns det som att slöjan har lyfts från ögonen på något sätt. Resultatet är att jag spelar och skriver mer musik än någonsin tidigare. Jag springer längre och oftare än tidigare och jag känner inte längre ett behov av att ha det senaste, häftigaste eller ens bästa för att göra det jag gör.

Håller jag på att bli minimalist?