Vad behöver man för att vara lycklig?

 De senaste månadernas idoga utrensningar bland våra materiella ägodelar har föranlett en del tankeverksamhet. Jag är själv helt emotionellt utmattad redan nu och det är flera månader kvar innan skulderna är borta och hyllor, skåp och lådor är rena från saker som inte bidrar med något annat än ångest. Med över 300 objekt sålda över Tradera sedan i juli och nästan 30 000 kr i försäljningsintäkter så kommer frågan krypandes: Vad fan har jag gjort med mitt liv hittills? Var kommer alla jävla saker ifrån?

Under det som skulle ha varit vasaloppets sommarvecka åkte vi upp och spenderade en vecka i Mora boendes i campingstuga eftersom vi hade tänkt springa och ändå hade boendet bokat och betalt. Vi hade i princip med oss varsin ryggsäck och det som skulle behövas för att utföra våra planerade aktiviteter och hålla oss rena och vid liv i en vecka. I detta fallet en mycket bantad uppsättning fiskeutrustning, varsin löparväst, lite spel, ett par böcker och varsin dator. Utöver detta hade vi såklart triviala saker så som mat, kläder och hygienartiklar. Jag har insett att jag skulle kunna leva såhär enkelt för jämnan. Att ha mer saker hemma gör mig verkligen inte lyckligare än jag var under den veckan. Det enda jag skulle adderat vore min numera mycket avskalade musikutrustning. Mer än så behövs liksom inte.

Detsamma har varit sant inom flera områden för mig. I hela mitt liv har jag starkt knutit utövandet av en hobby till de saker som hör en hobby till. Om det är musik så är det nya gitarrer, förstärkare, pedaler som tillkommer hela tiden. I fisket har det varit en intensiv period av nya drag, spön, väskor etc. Under åren av datorspelande så var det ny ball utrustning och under perioder med rollspel så växte traven med böcker till sig i rasande fart. Det enda detta har lett till har varit att jag ar spenderat mer tid på att läsa vad andra gör i hobbyn och med vilka grejer man utövar sin hobby bäst snarare än att faktiskt utöva den själv. 

Nästa boende?

Jag kan konstatera att min relation till saker har varit sjuklig under stora delar av mitt liv då jag alltid har samlat mina intressen på hög så att säga. Först nu känns det som att slöjan har lyfts från ögonen på något sätt. Resultatet är att jag spelar och skriver mer musik än någonsin tidigare. Jag springer längre och oftare än tidigare och jag känner inte längre ett behov av att ha det senaste, häftigaste eller ens bästa för att göra det jag gör.

Håller jag på att bli minimalist?