tisdag 30 juli 2019

Med kroppen som beredskap

När man talar om beredskap så handlar det ju ofta om hur många liter vatten du har i källare, hur mycket *fuck-off*-kapital du har, om du kan göra upp eld med en bomullstuss och eldstål och andra materiella aspekter. Något som det inte talas lika ofta om är att den viktigaste beredskapen du kan ha är att inte vara i ett utsatt och försvagat tillstånd i onödan. För personer som har en funktionsvariation eller helt enkelt saknar ben att springa med så är det här inlägget inte riktigt lika relevant. Men det skadar ju inte att optimera den kropp man nu har så gott det går.

För det spelar ingen roll om du har en smockfull ryggsäck med balla överlevnadsgrejer om du inte orkar gå mer än en mil med den. Det spelar ingen roll om du har ett ashäftigt svärd hängandes på väggen om du inte kan använda det. Och det spelar ingen roll att du har kollat på en massa youtube-videos där folk berättar hur du ska försvara dig mot en angripare, eller hur du ska utföra första hjälpen och HLR om du aldrig har övat på riktigt. Ditt viktigaste verktyg näst efter din hjärna, och ibland till och med viktigare, är din kropp. Alla teoretiska färdigheter är inte värda ett smack om du aldrig har övat på dessa i praktiken och byggt upp i alla fall något slags muskelminne.

Föreställ dig scenariot att någon bryter sig in genom din ytterdörr just nu. Vad gör du? Ska du ta tag i närmsta tillhygge och försvara dig? Bra. Har du slagit efter någonting med ett tillhygge sedan du spelade brännboll i femman? Inte? Tråkigt.

Samma sak gäller om du är ute och promenerar och ännu ett av dessa förbannade gäng med snorungar drar fram en fickkniv och ska ha plånbok och mobil? Springer du? Bra. Har du sprungit längre än en kilometer sedan gympan i nian? Bra! Har du spurtat mer än hundra meter till bussen sedan dess? Inte? Tråkigt.

Du och din familj.

Den återkommande nämnaren är att du inte kan lita på att du fortfarande kan saker om du inte har tränat på dem. Så därför är uppmaningen helt enkelt: Ut och träna!
 Träna på löpning, vandring med packning, att byta däck, att göra upp eld med eldstål eller i naturen överhuvudtaget (när det inte är eldningsförbud såklart), att laga mat över sprit- eller gaskök, gå ett par rundor mot sandsäcken på gymmet, gå igenom HLR på din arbetsplats eller på en kurs, gå igenom första hjälpen och såromläggning med din respektive. Vad gör ni om det brinner? Öva på det! När brandsläckaren börjar bli gammal så öva på att använda den mot en brasa (fråga lokala räddningstjänsten om ni får hållas på deras område).

Och kom ihåg att: Om någonting större händer så kan alla resurser, som annars hade lagts på att hjälpa dig, läggas på att hjälpa personer som inte har möjlighet att hjälpa sig själva.

ÖVA! ÖVA! ÖVA!

// Han

söndag 28 juli 2019

Vikten av att glömma

Ibland så känns det som att det bästa sättet att spara är att glömma bort vad man sparar. Då kommer man inte hela tiden att stirra på siffrorna och räkna i huvudet igen och igen och igen.

För hjärnan är hungrig efter stimuli och när du sparar, vad är det då som är stimuli? Jo, att se pengarna växa. Och det är så lätt att titta på sitt sparkonto och se tillväxten och bli lite tillfredsställd. Samtidigt så är hjärnan en sjukt klåfingrig klump med vävnad som inte vill låta saker vara ifred och jäsa på egen hand. Nejdå. Hjärnan ska veta bättre och vara med och pilla på ALLT för att optimera det bara liiiite till. Detta blir också fruktansvärt påfrestande, i alla fall för mig, eftersom förändringar i sparandet inte sker så fort som min otåliga hjärna skulle önska. Jag blir klåfingrig och börjar pilla på sparandet och därigenom så sabbar jag hela idén med långsiktighet.

Mitt huvud när jag måste vänta.
Vad ska man då göra åt detta? Det är ju inte helt eftersträvansvärt att hela tiden vara besatt av att logga in på sin internetbank bara för att se om det har hänt något? I vart fall så är det inte det för mig. Sedan vi började vår resa så har jag varit inloggad och tittat på i alla fall något av mina sparanden varje dag. Det är också svårt att hitta en dag som jag inte har utfört något bankärende och flyttat pengar mellan konton eller liknande. Hon har mycket lättare för detta och därför har jag bett henne att öppna ett sparkonto för min räkning som jag helt enkelt har en stående överföring till. Jag vill inte veta hur mycket ränta jag får, eller vad saldot är för tillfället. Det ska bara finnas. Helst så ska vi inte prata om det.Jag har nog att göra med att tvångstitta på de konton jag ser i internetbanken.

Vad säger panelen? Hur hanterar ni era hjärnspöken när det kommer till långsiktighet?

// Han

tisdag 23 juli 2019

I väntans tider

Som ni kanske har förstått så är jag nu ensam. Hon har lämnat mig för sydligare breddgrader, sol och bad. Här sitter jag nu, utan sambo, med husdjur och med allt städ och matlagning som hör hushållet till. Stackars mig.

Som tur är så är det LÖN på torsdag! Den gyllene dagen är nästan här och vad gör vi då med denna fantastiska tilldragelse?

Självklart sitter man och spenderar dessa surt förvärvade slantar i sinnet innan de ens har träffat kontot! Denna månaden kommer vi att amortera ytterligare 16 000 kr extra på vår numera samlade blanco-skuld. Vi kommer också att spara ytterligare minst 3000 kr i våra gemensamma och privata gömmor för framtida behov.

Det är egentligen synd att löning ska behöva vara en sån grej. Det är ju i det närmaste standardutfall att det ekar i kistorna när den 25:e närmar sig. Även för oss är det svårt att utjämna tillräckligt för att inte sista veckan innan lön ska vara lite knaper. Är detta helt enkelt ett resultat av att lönen inte betalas ut mer än en gång per månad och att detta är för sällan? Utomlands är det ju vanligt med lön varannan vecka eller i slutet av veckan. Är systemet riggat för att vi med nöd och näppe ska klara oss till nästa påfyllning i kistorna?

Ja, och nej. Nog är det värdefullt med en befolkning som är för upptagen med att få vardagen att gå runt för att hitta på dumheter som revolution eller faktiskt aktiva försök att förändra samhället till det bättre. Men framförallt så handlar det nog om vår oförmåga att se längre än hur vi mår för stunden. Människan drivs av hormoner som utsöndras vid kickar av olika slag och shoppingen är för många en så stark kick att den undermedvetet tränger undan andra djupare behov. Så shoppar man tills det faktiskt tar stopp på kontot eller kreditkortet. Och det är bara den 14:e :O

Work in progress. Som ekonomin ofta är.

Som tur är så är vi inte helt nollade till lön längre i alla fall!

// Han

söndag 21 juli 2019

Mot varmare breddgrader

Det här blir undertecknads sista inlägg på ett litet tag. Det är äntligen dags för den efterlängtade semestern och jag styr kosan mot varmare breddgrader utomlands för att hälsa på släkten och lapa massor med sol. Nästan tre hela veckor blir det. Under tiden får Han hålla ställningarna och uppdatera bloggen om både det ena och det andra. Om jag inte misstar mig så kommer det att bli mycket skrivet om fisket, beredskap, vår lilla butik på Tradera och troligtvis något om hans kommande Youtube-kanal.



Efter min återkomst till Svea Rike kommer vi att hänga en hel del på landet och naturligtvis blir ett kärt återseende med Sveriges framsida. Det kommer att bli mycket löpning, cykling, bad, bärplockning, bokläsning och brädspelsspelande. Mycket planering för våra side hustles och så ska vi iväg på vår andra kick-off för att utvärdera våren och planera för hösten, en fin tradition in the making. För första gången någonsin har vi lyckats med konststycket att inte boka upp varenda ledig semesterdag, vilket är en befrielse i sig. Vi försöker alltid ta semester så sent som möjligt eftersom vädret brukar vara fint i augusti. En annan bidragande orsak är att det är rätt gött att arbeta i juli när alla andra är på semester, för det är egentligen först då man får en ärlig chans att få någonting gjort i lugn och ro. Det är också rätt trevligt att vara ledig när alla andra är tillbaks på jobbet från sina semestrar *evil sneaky tjänsteman*.


Vår resa på väg mot någonting annat började ungefär vid den här tiden för ett år sedan. Sedan dess har vi fokuserat stenhårt på att makten över vårt liv. Att skaffa oss koll, få kontroll, rensa bort allt onödigt och hitta alternativ till hur vi lever och hur vi vill vara. Vad lätt det är att fastna i ekorr(hamster?)hjulet, och vad glada vi är över att vi har tagit våra första steg mot en annorlunda tillvaro! Mycket hårt jobb återstår, men det kommer att gå bra. Och stort tack till er alla fantastiska bloggare och läsare som har skrivit och delat med sig av så många kloka saker som vi har kunnat ta till oss <3 Ni är så inspirerande!


Over and out


//Hon

torsdag 18 juli 2019

Resan runt kaffemaskinen

 Kaffe, det svarta guldet har länge varit en av våra stapelvaror och medan Han har börjat på att kunna ta en kopp vid enstaka tillfällen så har Hon fortfarande mer trauma att hantera inom detta område. 
Då så var vi här, ca 1,5 år in i den kaffefria delen av våra liv. I mars 2018 slutade både hon och han med den mörka drycken och under mycket stön och huvudvärk slog vi oss fria från dess grepp.

Kaffeutvinning.
 Varför slutade vi då med kaffet? Vi kände båda av att någonting inte stämde i systemen. Vi kände oss konstant spända och fyllda av adrenalin. Det var svårt att somna och ännu svårare att vakna. Efter att ha skurit ner på socker, kött, mjölkprodukter och diverse annat som är mindre nyttigt i stora mängder så vände vi oss till kaffet och tänkte att: ja vad tusan, varför inte?

Vissa av oss hade det lite jobbigare (Hon) och kan fortfarande inte dricka en kopp kaffe. Det räcker med att känna lukten eller att det lokala kafferosteriet är igång för att hon, likt ett rådjur i strålkastarljus, ska bli stel och flämtande yttra ordet: Kaffe... Detta visar vilken makt diverse stimulantia har över hur våra hjärnor fungerar. Såhär i efterhand kan vi båda konstatera att det där ständigt närvarande pirret har försvunnit och ersatts av ett lugn som är mycket mer användbart. Vi sover bättre, vaknar mer utvilade och får inte några förlamande energi-dalar runt tresnåret på eftermiddagen. Dessutom så kostar kaffet pengar. Närmare 2500 kr om året gjorde vi av med innan vi slutade dricka.

Det var kort sagt värt att testa och har i princip enbart fört med sig positiva effekter. Det enda negativa jag kan komma på är väl egentligen att det kan vara gott ibland.

//Han

lördag 13 juli 2019

Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon

fredag 12 juli 2019

Jag går och fiskar

Vi har helt ovetandes lyckats välsigna oss själva med att bo en kort promenad ifrån ett av norra Stockholms bättre abborrvatten. Här går det alldeles utmärkt att stå och spinnfiska ifrån land så länge vattnet inte är för varmt. Men det har ju inte direkt varit ett problem den här sommaren. Tydligen ska det gå både Gös och Gädda i vattnen också men de går så djupt att man behöver båt för att komma åt dem.


Om jag hade varit lite mer verklighetsfrånvänd så hade jag försökt att motivera mitt fiskeintresse med hur mycket pengar jag kan spara på att fånga några abborrar själv jämfört med om jag hade köpt dem i affären. Tyvärr så har jag numera hygglig kontakt med verkligheten och kan konstatera att jag inte hade sparat en krona eftersom jag aldrig i hela livet har köpt abborre i fiskdisken. Det ger naturligtvis inget klirr i kassan om jag inte hade spenderat varje kväll under hela sommarhalvåret på att fånga fisk som vi kunde frysa in till vintern. Den tiden finns inte och jag tror att det charmiga med fisket skulle försvinna ganska omgående om jag försökte mig på ett dylikt projekt. Däremot så ger det något extra i själen att gå ut en tidig morgon eller en disig sensommarkväll med kastspöet, en liten låda med beten och en thermos med snabbkaffe och med lite tur gå hem med middag. Jag inbillar mig inte att jag kommer spara några stora pengar på det här intresset men det ger så mycket mer på andra plan än i plånboken.


Vad blir då domen ur en FIRE-synpunkt? Fisket kommer nästan alltid vara en kostnad. Utrustningen kostar trots allt pengar och en del av det är förbrukningsmaterial. Det är också lätt att fastna i prylfällen eftersom det finns otroliga mängder och oändlig variation bland spön, beten, och andra tillbehör. Beten är också ofta bedrägligt billiga. Det är lätt att öppna plånboken för något man inte har testat förut när priserna ligger mellan 50-150 kr. Slutsatsen blir att det inte går att ha ett pengaperspektiv på något som man gör i grunden för att det är trevligt, avslappnande och spännande på samma gång. Vissa saker måste faktiskt bara få vara som de är.

Till nästa sommar kanske jag ska testa på flugfiske. Det ser bara så förbannat trevligt ut.

// Han

tisdag 9 juli 2019

Side-hustles

De senaste månaderna har vi spånat väldigt mycket på hur vi ska kunna öka våra inkomster. Både online och offline. Om det sedan går att kombinera med våra intressen är det bara en enorm bonus. Det känns inte heller bra att bara förlita sig på att månadslönen från våra huvudsakliga arbetsgivare bara trillar på kontot månad efter månad.
De side hustles vi håller på med nu är inte ovanliga på något sätt och förekommer på majoriteten av bloggarna inom området. Vi tjänar extracash, främst i form av presentkort och biobiljetter genom att
  1. göra betalda undersökningar online,
  2. gå på provsmakningar hos Ipsos
  3. i sällsynta fall leka försökskaniner och bidra till forskning
  4. använda Cashback vid så gott som alla internetköp.
Utbrytningen har också börjat med en liten webbutik på Tradera där vi säljer saker som direkt kopplar till vårt spelintresse. Lustigt nog så går vi redan minst plus minus noll trots att vi har varit igång i knappt två månader. Vi har stora förhoppningar och dessutom är det väldigt kul! Mer om detta kommer Han att skriva om i ett separat inlägg.


Folk med bra side-hustles.


Men vi tror att man kan göra så mycket mer! Följande idéer är i pipelinen för att börja omsättas i praktiken:
  1. Starta en Youtube-kanal och en streamingkanal så att vi kan utnyttja vårt nördiga intresse för bräd-, fantasy- och dataspel. Det underlättar helt klart att Han har musikproduktion som hobby så att vi har inspelningsmöjligheter hemma.
  2. Sälja frön från starka chilisorter. Vår Carolina Reaper, Trinidad Scorpion och ett par andra något obskyra chiliplantor börjar ta form och det verkar finnas en hel del chili-entusiaster på Tradera.
  3. Sälja egenuppdrivna chiliplantor. Framför allt de starka sorterna är rätt bökiga att driva upp och det är det inte alla som är sugna att hålla på med.
  4. Börja ta uppdrag inom Mystery Shopping.
  5. Arbeta som funktionärer på Högskoleprovet. Med lite tur så kan vi räkna med denna side-hustle två gånger per år.
  6. Börja lägga ut bilder på Shutterstock och kanske tjäna några ören på det.
Inspirerad av Pappa betalar? projekt "Gratispeng" och IGMRs side hustle portfölj så har undertecknad skaffat sig ett "side hustle"-konto på Avanza dit alla extra småinkomster, som inte utgörs av presentkort, kommer att hamna. Detta istället för att bara överföra småslantarna till det vanliga lönekontot vilket gör att man inte får något överblick. Men nu blir det andra bullar! Det ska bli spännande att se hur snabbt den summan kan växa.
En side hustle som inte funkade så bra för oss och som vi fick lägga ner illa kvickt var mining av Bitcoins. En fantastiskt spännande erfarenhet så tyvärr inte genererade några pengar.


Finns det några bra företag som letar efter gåtfulla shoppare? Vilka är de bästa betalda panelerna? Vad finns det egentligen för möjligheter? Berätta gärna om era bästa side-hustles för vi behöver all inspiration vi kan få!






//Hon

måndag 8 juli 2019

En hårdrockares bekännelser

Nu kunde vi inte hålla oss längre. Förra veckan råkade (okej, det var ingen slump) vi bränna över 3000 kr på konsertbiljetter till två alldeles fantastiska hårdrocksband som ska turnera nästa år. Är detta verkligen så klokt när vi har 90 000 kr i blancoskulder och har lovat oss själva att bli bättre individer som prioriterar att betala av skulderna framför flyktiga nöjen och allt det där?

Dekadens.

De tidigare årens dekadenta leverne med inköp av konsertbiljetter och resor på kredit är över sedan länge. Vi håller våra amorteringsplaner, och har gjort det till punkt och pricka sedan starten på resan till det nya livet. Vi har varit så extremt fokuserade att det nästan blivit för mycket. Vi kan konstatera att vi inte är gjorda för att leva ett liv som enbart innebär självspäkelse. För att orka med det jobbiga behövs ändå någon slags belöning med jämna mellanrum. Annars är risken stor att man tappar sugen. Att leva som vi gjorde förut är inte ett alternativ, men att leva helt utan lägga de pengarna som behövs på vårt musikintresse funkar inte heller i längden. Vi behöver hitta en balans mellan nytta och nöje, så att livet blir mer hållbart. Då blir det nog också lite lättare att behålla fokus på det där stora målet som vi har framför oss.

Så ses vi på Ullevi den 31 juli 2020 månntro?

//Hon

söndag 7 juli 2019

Sparande för latmaskar

Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" var min första bok inom ekonomi och sparande. Upplyft och inspirerad efteråt la detta grunden till ett nytt mindset, och hjälpte till med de grundläggande byggstenarna jag behövde för att våga ta de första stapplande stegen ut på börsen. Jag har alltid gillat Spiltan och har själv sparat i några av deras olika fonder, bland annat i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Sedan kom jag på (med lite hjälp ifrån diverse källor) att jag själv kunde köpa de ingående investmentbolagen och på så sätt slippa avgifterna. Facepalm, jag vet; men alla var la rookies en gång i tiden? ^_^

För några dagar sedan fick jag ett mejl från Spiltan om att de har startat Spiltan Enkel. Produkten marknadsförs som "en färdig lösning för dig som vill ha ett enkelt sparande". Det ska alltså röra sig om  någon slags robot tänkte Han först. Vid närmre läsning så rör det sig om en fond-i-fond som investerar i Spiltans andra fonder och som förvaltas av Spiltans egna förvaltare. Spiltan menar på att du som sparare enbart betalar för förvaltningen av de underliggande fonderna så avgiften landar på *låga* 0,77 %. Det lustiga med det hela är att i genomgången av olika sparformer i "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" konstaterar Per H Börjesson att konceptet fond-i-fond får ett NEJ. Man ska alltså inte satsa på fond-i-fond om man vill bli miljonär och följa de råden som ges i boken. Det utvecklas också kring att fond-i-fond är bankens eller förvaltarens sätt att få in kapital i sina egna fonder på spararnas bekostnad. Fond-i-fond ska man låta bli om ens sparande faktiskt ska få växa i god jord och inte bli maskätet av diverse avgifter som fondförvaltaren studsar mellan sina egna fonder och ner i egen ficka.

Utbrytningen vill bli miljonärer, men inte genom att spara i fond-i-fond.
Här har man alltså krupit till korset och någonstans längs vägen insett att en fondförvaltare inte funkar lika bra om man inte har FETT MED CASH™ som strömmar in ifrån folk som varken har orkat, förstått eller har viljat ta tag i sitt eget sparande. Det rimmar dock ganska illa med hur man tidigare har slagit mot fond-i-fond upplägg och ungefär här någonstans så faller Spiltans fasad som en fondförvaltare som bryr sig om sina sparare. Man bryr sig om pengar rätt och slätt och nu är de så stora att de inte heller behöver låtsas om någonting annat.

Citat från boken: "Det finns fond-i-fondkoncept utan extra avgifter men då väljs normalt bara fonder ur en förvaltares eget utbud vilket begränsar valmöjligheterna och binder kapital bara till den förvaltaren".

Jag köper att många vill ha ett enkelt och färdigt sparande för att slippa tänka själv. Men jag kan ändå inte slå ifrån mig tankarna om att det är lite (ganska mycket) hyckleri att införa en produkt som de själva hittills inte har tyckt att man som sparare ska befatta sig med.

"En vis man fattar egna beslut, en okunnig gör som alla andra"

(också snott från boken och kapitlet om fond-i-fond")

// Hon

fredag 5 juli 2019

Arbeta som provledare på Högskoleprovet?

Vi är ständigt på jakt efter nya side-hustles i ett försök att maximera inkomsterna. När vi jobbade som röstmottagare i Europaparlamentsvalet för inte så många veckor sedan så var det en klok själ som tipsade om en möjlig sidoinkomst som provledare på Högskoleprovet. Enligt hen är det ofta ont om folk. Så har man lyckats få in foten och inte visar sig vara en psykopat eller en fuskare som fotar av proven för att sälja bilderna till 2.0-törstande ynglingar så kan man räkna med att ha ett jobb två gånger per år. Tydligen får man också helt ok betalt.

Inspirerade av, det för samhället viktiga arbetet, som röstmottagare, hungriga efter cash som kan bidra till amorteringar eller inköp av utdelningsaktier samt taggade på det vederhäftiga ansvaret att se till att saker går rätt till (japp, vi är statstjänstemän båda två), var vi så klart tvungna att kolla upp hur man gör för att landa jobbet.


Hungriga personer
En snabb googling inom ämnet gav lite information. Det är de olika lärosätena som ansvarar för att anordna provtillfällena. Mycket riktigt söker man efter provledare och assistenter i hela vårt avlånga land. För att få arbeta vid högskoleprovet måste man vara över 18 år samt vara flytande i svenska (tal och skrift). Man måste också kunna delta i ett obligatoriskt arvoderat utbildningstillfälle på ett par timmar innan provet. So far so good. Däremot var samtliga annonser riktade till personer som är anställda av respektive lärosäte, vilket i så fall skulle leda till att vederhäftiga byråkrater som undertecknad inte kan söka jobbet. Tråkigt. Ett snabbt mejl till det lokala lärosätet, och ett ännu snabbare svar bekräftade att min farhåga var grundlös. Det går alldeles utmärkt att söka trots avsaknad av anställning på ett lärosäte. Jag gissar att samma sak gäller i övriga landet, men lokala avvikelser kan förstås förekomma.

Den snälla handläggaren mejlade över ett informationsblad och ett intresseformulär. För att ansöka ska man fylla in intresseformuläret inklusive en motivering till varför man vill och anser sig vara lämpad att arbeta med högskoleprovet. Även ett CV ska bifogas till ansökan.

Man kan få arbeta antingen som provledare eller som assistent. Provledaren ansvarar för att leda provet, att det genomförs på ett korrekt sätt och att alla regler följs. I arbetsuppgifterna ingår också att hålla ett anförande på cirka 30 min då man går igenom provens regler (inget för personer med talskräck, så vitt man inte är sugen på lite KBT-terapi). Assisten hjälper provledaren genom att dela ut och samla in provmaterial, genomföra legitimationskontroller m.m. Arbetstiden är cirka 8,5 h. Timersättning för provledaren är cirka 300 kr och för assistenten cirka 200 kr inklusive semesterersättning. Lunchen är obetald och reseersättning ingår ej. Som sagt, avvikelser mellan lärosätena förekommer säkert.

Vi är helt klart sugna på att testa att arbeta på Högskoleprovet och ska fila på våra ansökningar i helgen. Håller tummarna för att vi får jobbet!

Så om ni är nyfikna på att arbeta på högskoleprovet i höst så är det nog hög tid att kontakta ert lokala lärosäte och fråga om de behöver personal.

Om det är någon som har erfarenheter av att arbeta som provledare så får ni jättegärna dela med er!

// Hon

torsdag 4 juli 2019

Sommarsvacka

Ni som läste bloggen under våren kanske har noterat att inläggen har blivit ganska få såhär under sommaren. Detta beror på att vi helt enkelt har prioriterat att vara utomhus när vädret så tillåter och sedan tagit hand om hemmet när det inte har gjort det. Att skriva känns som att det hör terminerna till och med det i åtanke kommer vi kanske inte att ha allt för dåligt samvete för att vi saktar in under juni-juli-augusti. Allt är ju som bekant mycket bättre då.


Anledningen till låg bloggaktivitet!
Något som vi inte har varit lata med är dock vår amorteringsplan för att tillslut dräpa den drake som är våra blancolån. I slutet av maj noterade Hon att vår bank hade ett erbjudande för kunder som tecknade nya privat(pirat?)lån, vilket man då kunde göra med en ränta på ca 3,55%. De blancolån vi hade sedan tidigare hade en ränta på runt 5%. Efter lite räknande kom vi fram till att vi skulle kunna spara åtskilliga tusenlappar i räntekostnader fram till sista betalningen.


Sagt och gjort så lånade vi raskt upp 130 000 kr, med en betalningstakt på 12 år, för att lösa våra två blancolån, för att tre dagar senare när lönen kom raskt amortera av ytterligare 18 000 kr. Med lönen som kom härom veckan kunde vi (eftersom vi fick betalt för vårt valarbete) amortera sammanlagt 20 500 kr. I denna takten håller vi planen att vara skuldfria till årsskiftet och dessutom sparar vi in en massa räntekostnader. Ibland går det bra!


Våra odlingar har varit sega i uppstarten i år men vi har kunnat börja skörda tomater i alla fall. Vi är självförsörjande på salladslök och basilika av alla ting och några av chilisorterna har börjat bära frukt. Det som vi har haft mest nytta av har faktiskt varit löken som växte helt okontrollerat under juni månad. Det var så enkelt so att sätta ut ett par vanliga gula lökar från affären i jord och vattna måttligt i någon vecka. Sedan växte det fin blast som funkade alldeles ypperligt att använda i matlagning.


När de väl kommer igång får man vara snabb!
Något som är väldigt trevligt är att det precis utanför dörren finns bra abborrvatten så med lite finess så ska vi väl kunna lösa i alla fall någon måltid då och då för egen maskin. De är lite små än så länge men det har börjat nappa grövre borrar de senaste veckorna. Förhoppningen är väl egentligen inte heller att dra upp småfisk och allt som är för litet för att äta får gå tillbaka. Målet är att ta något av allt det stora som jagar småfisken istället och ha mat i några dagar. Så sparar man pengar på fisk. Å andra sidan så är väl fiske en hobby som precis som alla andra hobbys kan bli hur dyr som helst om man inte passar sig.


Glupsk, men lite liten så den fick gå tillbaka till simskolan.






Mer än ett inlägg i månaden ska vi väl klara av. Right babe?


// Han