Mer med mindre (igen)

"I det enkla bor det vackra" sade en vis man en gång. Eller något i den stilen i alla fall.

Efter att ha arbetat hemma tillsammans sedan i mars i princip så har vi båda återigen börjat uppmärksamma saker som i stort sett enbart ligger omkring och tar upp plats både i sinnet och i det fysiska rummet.

Lustigt nog så hittar vi, efter ett antal stora utrensningar av förråd och skåp fortfarande saker som är värda att sälja av på Tradera, blocket eller Vend (musikutrustning). Vi verkar båda sakta men säkert släppa taget om våra idéer om samlingarna och något som vi aldrig trodde skulle hända har hänt. Hyllan med vinylskivor har krympt med ett tjugotal skivor än så länge och inget tyder på att det var slut där. Hon har börjat snegla hungrigt på sin samling med muminmuggar och han gör det samma på högar med Magic the Gathering-kort och diverse ryggsäckar, fiskeutrustning och annat smått och gott som lurar i skåpen.

Begone stuff!

Hon uttryckte vår målbild mycket kärnfullt som att "Jag vill kunna komma hem ifrån jobbet, fixa maten och sen göra vad fan jag vill. Inte hålla på att sortera, städa och plocka bland alla jävla grejer!" . Han är bara böjd att hålla med. Det är rent av utmattande att hela tiden avdela uppmärksamhet åt allt som ligger i skåp, lådor och förråd. Tillslut blir samlingen med saker som var så viktiga och unika bara mer skit som tar upp plats och ska hållas efter. Och då spelar det ingen roll om det är vinylboxar med favoritbandet, unika muminmuggar, ovanliga spelkort eller några lådor med jiggar som kunde vara bra att ha. Vi har nu kommit till en punkt där vi känner att det inte är roligt, speciellt eller ger oss någonting. Det är bara mycket. Och framförallt så tar alla saker upp så mycket tid, vilket blir extra tydligt nu när vi försöker göra oss av med dom. Vi lägger timmar och åter timmar på att sortera, fota, packa, skicka, krångla med idioter som vill ha "sista pris kompis" och vänta på långsamma betalare på Tradera.

This does not spark fucking joy! Och då ska skiten ut. Pengarna går 50/50 till sparande och extra amorteringar och hittills har vi dragit in nästan 8000 kr på att sälja ut saker. Vi ser att vi med lätthet kan dra in i alla fall lika mycket till så nu är det bara att åka!

// Han

En hårdrockares bekännelser

Nu kunde vi inte hålla oss längre. Förra veckan råkade (okej, det var ingen slump) vi bränna över 3000 kr på konsertbiljetter till två alldeles fantastiska hårdrocksband som ska turnera nästa år. Är detta verkligen så klokt när vi har 90 000 kr i blancoskulder och har lovat oss själva att bli bättre individer som prioriterar att betala av skulderna framför flyktiga nöjen och allt det där?

Dekadens.

De tidigare årens dekadenta leverne med inköp av konsertbiljetter och resor på kredit är över sedan länge. Vi håller våra amorteringsplaner, och har gjort det till punkt och pricka sedan starten på resan till det nya livet. Vi har varit så extremt fokuserade att det nästan blivit för mycket. Vi kan konstatera att vi inte är gjorda för att leva ett liv som enbart innebär självspäkelse. För att orka med det jobbiga behövs ändå någon slags belöning med jämna mellanrum. Annars är risken stor att man tappar sugen. Att leva som vi gjorde förut är inte ett alternativ, men att leva helt utan lägga de pengarna som behövs på vårt musikintresse funkar inte heller i längden. Vi behöver hitta en balans mellan nytta och nöje, så att livet blir mer hållbart. Då blir det nog också lite lättare att behålla fokus på det där stora målet som vi har framför oss.

Så ses vi på Ullevi den 31 juli 2020 månntro?

//Hon