Hur mycket jobb krävs det för att få äta?

Utbrytningen har gjort ett experiment. I dagarna har vi gjort en utflykt till Hans föräldrars stuga med mål att fiska, plocka bär och om tillfälle gavs också svamp.

Tre timmar på sjön gav två fina abborrar, med en tredje som hoppade av precis vid båten, stirrade som ett fån på draget och sedan simmade vidare. Efter rensning så blir det visserligen mat, men knappt mer än en mager lunch. Slutsatsen går att dra att protein kräver störst insats av tid och energi för att införskaffa jämte diverse kolhydrater och annat som samlas är lättare att få ihop i några större kvantiteter.

Fyra timmar i skogen gav ungefär 3 liter bär. Detta är ju något ordentligare och det går i alla fall att lita på att blåbärsriset sitter kvar där man sist såg det.Sommaren har inte varit nådig mot blåbären i denna del av landet och det är glest mellan dem. Det ser dock ut att bli ett ordentligt lingon-år. Något som vi tänker utnyttja om någon månade eller så. Vi hade tur trots allt och hittade att par riktiga guldgruvor där blåbären visserligen inte var så många, men riktigt, riktigt stora istället.

Vi har alltså lagt ungefär en arbetsdag på att dels jaga (fiska) och dels att samla. Så som forntidens folk gjorde. Har vi fått ihop tillräckligt med kalorier för att klara två vuxna människors dagsbehov? Definitivt inte. Detta högst ovetenskapliga experiment visar också vilket nödtvunget liv våra förfäder levde. Varje dag handlade om att kunna samla eller jaga tillräckligt för att klara matintaget fram tills nästa möjlighet gavs att samla och jaga. Inte som nu, där matsamlandet har en högst begränsad uppmärksamhet som kan sammanfattas som: "Vad blir det till middag?".

Vi tror att det är bra att då och då gå utanför sin trygghetszon för att försöka skaffa sig tillskott till matsedeln och också för att inse vilket jobb som faktiskt krävs för att hålla en person mätt och fungerande. Det är inte helt självklart att man kan hålla sig mätt om mataffären inte är öppen och det är nyttigt att inse det med jämna mellanrum!

// Han & Hon

Ibland får man helt enkelt krypa till korset

När man går framåt måste man ibland också ta ett steg tillbaka.


När vi planerade för 2019 så bestämde vi att vi inte skulle dra på oss några nya avbetalningar. Inga nya krediter eller köpa dyra saker i onödan.


Jag hade i detta också räknat med att den Macbook Pro som jag har haft i nästan sex år skulle vänta ytterligare ett år med att begå hara kiri. Sådan tur hade jag nu inte och fyra månader in i det nya året gav den upp andan för att springa på de sälla jaktmarkerna.


Efter ett par månader med delad vårdnad av Hennes dator så blev det uppenbart att det inte skulle fungera. Jag använder datorn till att spela in och redigera musik, video och diverse andra projekt inom spel och liknande. Något som hennes stackars laptop helt enkelt inte orkar med. Dylikt arbete tar ju också en hel del tid, någon som Hon inte alltid heller orkar med.

Så jakten fick alltså börja efter någonting nytt. Jag insåg snabbt att det skulle behöva bli på avbetalning eftersom kassorna alltjämt ekar ganska tomma när vi amorterar dryga 20 000 kr i månaden. Det fick inte vara så billigt att det inte var användbart men inte heller så dyrt att det skulle vara omöjligt att betala igen när blancoskulderna väl var reglerade. 

Jaq er tuf.

Och när vi nu kommer till att handla datorer som orkar med videoredigering, streaming och musikproduktion, och då i synnerhet laptops, så är det inte billigt. Prosumer-segmentet är helt uteslutet. Jag har inte råd att handla en Macbook för 30 000 kr även om jag gör det på avbetalning. Dessutom är jag less på Apple och vill bryta mig ur deras ekosystem. Det var alltså dags för en återgång till mitt kära Windows som har varit en trogen kompanjon sedan jag började pilla med datorer som sjuåring. Återstår gör då gaming-segmentet. Var annars går det att få en sexkärnig  processor och ett fläskigt grafikkort, 16 Gb RAM och fungerande, om än högljudd, kylning till det hela? Efter att ha sorterat bort både det som var allt för dyrt (även gaminghårdvara blir lite väl saftigt ) och det som var alldeles för fult (typ MSI's vederstyggliga skapelser) så fastnade jag för en inte alltför ful men rejäl burk ifrån ASUS. De kallar den för TUF GAMING och jag känner mig ju ganska tuff så det passade ju bra.


Så nu är jag återigen på knä framför Mammons altare (Klarna), med 11 000 kr i konsumentkredit men med ett fungerande verktyg i knäet som förhoppningsvis kan bidra till att skapa ytterligare inkomstströmmar.

Sensmoralen måste väl någonstans vara att det ibland behöver få kosta, för att det billiga alternativet inte pallar. Och om man faktiskt måste ha någonting nu, nu, nu, så får det vara värt att ta det på en kort kredit om man har en betalningsplan som håller. Allt är inte svart eller vitt helt enkelt.

// Han

I skogen finns bara stenar, barr och plupp

Vi har länge sett oss som utelivsmänniskor men har trots det varit ganska dåliga på att faktiskt packa matsäck, lite vatten och sen bara vandra en slinga på en mil eller två för att det är gött. Vi har ofta haft problem med att avsätta tiden det faktiskt tar att förflytta sig till fots i kuperad terräng eftersom det inte känns som en optimal användning av tiden.

Under det senaste året har vi velat ändra på den här ganska skrämmande idén om att det inte skulle vara optimalt att helt enkelt vandra just för vandringens skull.

Därför investerade vi i oss själva och köpte en bok innehållandes diverse vandringsleder runt Stockholm med lite tips och trix i kortfattad löpande text och en någorlunda detaljerad fritidskarta över området norr om stan. När vi sedan såg att vädret inte skulle bli alltför tokigt under fredagen så bestämde vi oss helt enkelt för att ta oss ut och vandra en del av Upplandsleden på ca 15 km som sträcker sig genom naturen runt Skokloster.

Upplandsleden märks ut med orangea stripes!

 När vi hade packat ned allt vi trodde att vi skulle behöva, inklusive bullar, så körde vi milen till Skokloster Slott och ledens start- och slutpunkt. Här erfarde vi ytterligare en anledning till att bilen är ett måste för oss som vill uppleva saker utanför staaan.

Lättare än att gå!

Naturen runt Skokloster är otroligt vacker och bjuder på en blandning av bergig sjöstrand, ängar, gran, tall och blandskog. Vid flera ställen ligger det badplatser utpytsade längsmed leden och det går inte att låta bli att vara i alla fall lite avundsjuk på de som bor här ute permanent.

Permanent boende.

 På det som utnämnts till socknens högsta punkt har någon gjort iordning en liten eldstad och ett par avsågade stockar som bänkar. En ypperlig plats att pausa på och dra igång en brasa för att få öva på överlevnadsfärdigheterna. Brasan tog sig, korven blev grillad och vi överlevde den här gången också.

Härirån kunde vi se ner på socknen!

Lunch i skogen!

 Vi har i dagarna också gjort ett av våra smartare inköp och investera i varsin bärplockare. Resultatet av detta blev ungefär tre liter blåbär som vi fick med oss längs vägen. Detta verkar vara ett av få ställen där blåbären inte helt enkelt har torkat bort i år. Nu ska de torkas och frysas om vartannat och bli till paj, müsli och andra bra saker framåt vintern.

Det var länge sedan vi var ute och vandrade såhär och svetten rann när vi kom tillbaka till bilen. De ca tre litrarna med vatten vi hade med gick åt både att dricka och att eftersläcka brasan med. Vissa delar av slingan som också kallas för Skoklosterslingan går på grusväg och är väldigt lätta att ta sig fram på medans andra delar, och då främst de som går längs med sjön, är dragna genom mycket grövre terräng där man behöver ha tungan rätt i mun för att inte vricka fotlederna eller ställa sig på näsan bland undervegitationen.

10/10, would do it again!

// Han & Hon

Två plus två är inte fyra

Så känns det ibland när man jämför vad våra kära politiker säger med vad omvärlden gör eller hur bankerna agerar.

För ungefär ett år sedan basunerades det i valrörelsen ut att den svenska ekonomin "går som tåget". Vilken tur, då fanns det inga problem eller?  Vid samma tid skrevs det ett antal debattartiklar i ämnet som påpekade att Sverige hade ett av de långsammast växande BNP per capita i hela EU. Och då tävlar vi ändå med lyxfällan-ekonomier som Grekland.  I vintras gav regeringen med sig lite och konstaterade att det nog kommer en inbromsning i ekonomin trots allt. Pratet om att Sverige går som ett tåg var helt bortblåst. Ingen anledning till oro dock.

I dagarna konstaterar flera aktörer att inbromsningen kan komma att gå mycket fortare och bli mycket större än vad som hade förutspåtts. Vi kan alltså se början på en ordentlig sättning som kommer påverka hela ekonomin. Regeringen har än så länge ingen åsikt i frågan.

Känslan är att det här mönstret upprepar sig inom område efter område. Först basuneras det ut någonting om hur fantastiskt X är, trots att flera aktörer försöker påpeka brister i argumentationen. Ett tag senare pudlar man och säger att det kanske inte är så fantastiskt som man sa, men i vart fall inte dåligt. Ytterligare något senare så konstaterar något institut som faktiskt kan någonting om frågorna att X är så in i helvete uppåt väggarna fel och att tecknen har funnits där i flera år samt att vilken sexåring som helst som kan plus och minus hade skrikit och dragit i nödbromsen.

Svårläst styre.

Och såhär fortsätter det. I fråga efter fråga duperar man det svenska fårket för att säkra plats för sina politikerfeta rövar i riksdagshuset och nonchalant vifta bort motargumenten som man viftar bort en förrymd fis. När skiten väl träffar fläkten så hade man "ingen aaaning" om att det var så illa ställt. Jorå, det är ju bara det som folk som faktiskt KAN NÅGONTING har försökt att få in i era tröga hjärnor i ett antal månader eller år.

//Han

Ett försenat amorteringsöl

Utbrytningen firar idag juli månads amorteringsöl!

Det sker ju då något försenat eftersom Hon har befunnit sig på sydligare breddgrader medans Han har hållit ställningarna i nordlandet. Denna månaden amorterar vi ungefär hälften så mycket som de andra månaderna då vi för en gångs skull har semester samtidigt och vill fylla den med dagsutflykter och aktiviteter tillsammans.

Månadens amorteringsöl!

 Med miniräknaren i hand konstaterar vi att blancoskulden efter månadens dragning uppgår till 90 200 kr. En vanlig månad så hade vi amorterat 17 000 kr extra och då sänkt vår skuld till 74 700 kr.
Eftersom vi den här månaden prioriterar att hitta på saker tillsammans och ta hand om lägenheten så sätter vi istället undan 8 000 kr vilket gör att vår blancoskuld nu uppgår till 82 200 kr istället. Fram till den sista december behöver vi då extraamortera ungefär 77 200 kr eftersom ungefär 5000 kr dras i de vanliga månadsdragningarna. 77 200 / 5 ger ungefär 15 500 kr i extraamortering varje månad. Denna summa motsvarar ungefär vad vi har extraamorterat hittills och är till och med något lägre. Det är inte många månader kvar och det känns bra att äntligen se ljuset i tunneln!

Kort sagt så ger månadens låga extraamortering inget stort avtryck i amorteringsplanen och vi kan med gott samvete njuta av vår semester!

// Han & Hon

Bredbrandets bredd och frågor därikring...

Internet är ju häftigt.

Vi bor i en bostadsrätt, i ett hus som är anslutet till ComHem och där kostnaden för bredbandet ingår i månadsavgiften till BRF-föreningen. Själva hastigheten är la kanske inte mycket att hänga i granen, 25 Mbps upp och 10 Mbps ner. Efter att i många år ha varit bortskämda med ett superduperbredband från Bahnhof så kände vi att det nya bredbandet inte kommer att räcka till. Han kände i egenskap av gammal datornörd att 25/10 Mbps var ett alldeles för klent alternativ. Därför slog vi till på en 100/100 Mbps variant för ytterligare 80 kr i månaden. Så jävla ballt. Och snabbt. Och allting.

80 riksdaler i månaden är ju inte någon jättekostnad, men det blir trots allt 960 kr om året, det är många Klövern-aktier det... Och lustigt nog märkte vi ingen skillnad i användningen med eller utan det där tillägget... Ett år senare är Utbrytningen klokare så dessa dumheter upp sades upp illa kvickt. Lustigt nog funkar bredbandet lika bra och täcker alla våra behov, utan att vi betalar någon extra avgift... En besparing på 960 kr om året som motsvarar dessutom cirka 64 Klövern-aktier som i sin tur ger utdelning fyra gånger per år. Det där med att kapa utgifterna blir nästan som en tävling, I'm lööööving it!

Kampen fortsätter, en månadsutgift i taget!

//Hon

Boksläpp: Fallet

Det händer ju då och då att någon av alla svenska bloggar släpper en bok eller två. En bloggare som kanske snarare ska ses som en författare som bloggar än en bloggare som författar är Lars Wilderäng, som publicerar bloggen Cornucopia? .

Jag har länge varit ett fan av hans böcker som kombinerar ett stort mått av MÖPeri, dagens rädslor och farhågor och en del preppingrelaterade ämnen. Favoriterna bland de tidigare böckerna är Midvintermörker, som beskriver en begränsad militär insats från vår granne i öst mot det så kallade hangarfartyget Gotland, och Stjärnklart som på ett mycket levande och aktuellt sätt beskriver en total samhällskollaps.

I onsdags närvarade jag på släppet och signering av hans senaste roman Fallet på Gamla stans Bokhandel i Stockholm. Storyn ska handla om  någon som spekulerade i bostadsbubblan vi har haft sedan 2008, misslyckades brutalt och fick vända sig till mörkare delar av samhället. Jag är lite pepp på att läsa detta eftersom det verkar vara ett avsteg ifrån författarens tidigare alster.

Det börjar på att bli några signeringar som jag har närvarat på nu och denna var lika trevlig som de andra. Så med ett fräscht exemplar av boken, signerat till Henne så stövlade jag hemåt. Jag återkommer med recension när den berömda tummen har kommit ur så att jag har hunnit läsa boken.

Rapport kommer!

//Han

Ett samtal till Tele2

Vi är fortsatt på krigsstigen mot våra fasta månadskostnader. Sakta men säkert kapas de en efter en i vår strävan efter lägre månadsutgifter.

Hittills har vi gjort sett över våra försäkringar (trafikförsäkring, hemförsäkring och livförsäkring), lämnat både facket och A-kassa, tagit bort ett extratillägg för bredbandet så att hela bredbandet numera ingår i avgiften till BRF-föreningen, sänkt räntan på våra blancolån och lite annat smått och gott.

Den här gången var det dags att se över våra mobilabonnemang. Båda två är kunder hos Tele2 sedan många år tillbaka. Dock är månadskostnaden på 249 kr per person lite väl saftig, framför allt med tanke på alla bloggare som har Vimla och verkar betala en bråkdel av vad vi betalar. Vi hade egentligen inga planer på att byta till Vimla eller någon annan operatör eftersom vi är nöjda med Tele2, och just Vimla hade inga erbjudanden som passade oss (antingen för lite eller för mycket surf). Men det skadar ju inte att försöka få ned månadskostnaden, eller vad säger panelen?

 
Undertecknad ringde till Tele2:s kundtjänst och samtalet förlöpte ungefär som följer:

Utbrytningen: "Hej, mitt namn är Hon (insert det riktiga namnet) och jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er"
Tele2: "Vad tråkigt! Hur kommer det sig att du inte vill vara kvar hos oss?"
Utbrytningen: "Jag har hittat ett mycket billigare abonnemang och dessutom med mer surf"
Tele2: Paus...
Tele2: "Vad tråkigt och så ska det absolut inte vara! Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss om vi gör något åt din månadskostnad?"
Utbrytningen: "Det kan jag absolut tänka mig, men det beror så klart på vad ni kan göra åt priset. Och dessutom behöver jag mer surf."
Tele2: "Dröj kvar en stund så ska jag se vad jag kan göra"
Paus
Tele2: "Vi vill så klart ha kvar dig som kund. Vad sägs om att vi ger dig en rabatt så att din  månadskostnad sänks med 100 kr samt höjer din surfpott med 6 GB. Den totala kostnaden blir 149 kr i månaden".

Undertecknad accepterade erbjudandet och tackade nöjt för sig. Fria samtal och sms samt 8 GB surf för 149 kr i månaden, helt ok yield för några minuters telefonsamtal. 10 minuter senare ringde Han samma telefonsamtal och fick samma rabatt.

Den totala besparingen är alltså 200 kr per månad eller 2400 kr per år. Målet med att sänka månadskostnaderna för våra mobilabonnemang är att betrakta som uppnått för den här gången.

Dagens visdom är med andra ord att man måste våga ringa och förhandla! Varken banken, telekomoperatören eller några andra aktörer kommer att knacka på dörren och erbjuda dig lägre avgifter för diverse tjänster och produkter. Det är du, och bara du som måste göra jobbet. Fastän det känns jobbigt och obehagligt så är det värt det i slutändan.

Kampen mot månadsutgifterna fortsätter!

// Hon

PODDTIPS: P3 Dystopia

Om ni tycker att det är alldeles för lätt att leva livet just nu så kan jag meddela att jag har snubblat över denna ypperligt producerade podd som helt enkelt handlar om hur vi går ifrån dagens något avslappnade tillvaro till något som i det närmsta kan liknas vid Panem ur Hunger Games eller de blodiga öknarna i Mad Max.

Avsnitten inleds med en effektfull framtidsbeskrivning som kittlar nerverna både på längden och tvären för att sedan följas upp av en lite mer sansad analys blandad med intervjuer av forskare och andra som jobbar med frågan. Det handlar om allt ifrån det alltjämt närvarande kärnvapenhotet till den kommande vattennivåhöjningen och poddens producenter har gjort ett bra jobb med att få de runt timmen långa avsnitten att kännas sammanhängande och engagerande. Hemberedskapen kommer in som en helt naturlig del i många avsnitt och undertecknad börjar bli sugen på att rotera vattenlagren och räkna förpackningarna med värmeljus igen. Det enda tråkiga med serien är att det inte finns mer av den ännu.


Precis som när SVT rullade dokudrama-serien Nedsläckt Land i vintras så känner i vart fall jag att jag får lite valuta för Public-service-avgiften här. Nej, jag är inte sponsrad av P3.


P3 Dystopia hittar du här eller genom någon podcast-aggregator som Apples egna eller via Google Play.


// Han