Kostnaden för våra träningskort

Den bästa träningen är den som blir av, och dyra gym-årskort är ju knappast ett måste för att kunna få in motion och träning i tillvaron. Att träna med den egna kroppen som motstånd, att utnyttja de många utegymmen som verkar ploppa upp som svampar i ett valfritt friluftsområde nära dig, eller bara ta en promenad eller en joggingtur kostar inte många kronor samt kan bli hur effektivt som helst ur hälso- och träningssynpunkt.

Helgens promenadstråk

 Vi har valt att ha gymkort då vi ser det som ett viktigt komplement till vår övriga träning. Detta eftersom det dels av praktiska skäl är svårt att ha vissa typer av träningsredskap hemma i klädkammaren och dels så kan det rent mentalt vara skönt att ha en gräns mellan vardagsrummet och träningen. Dock känns det så där lagom ogött att lägga cirka 4000 kr per år och person för ett årskort på gymmet. Förvisso kan friskvårdsbidraget användas för att täcka en del av kostnaden. Men våra friskvårdsbidrag täcker inte hela beloppet och dessutom kan dessa pengar användas till andra roliga saker, till exempel anmälningar till diverse lopp. 

Så hur har Utbrytningen gjort? Kalla det side-hustle eller sparknep. Vi har var sitt årskort på ett gym i en folklig träningsförening med en sådan där lagom känd röd-vit logga. Vi betalar 0 kr för våra kort, dvs. en besparing på cirka 8000 kr per år för oss båda eftersom vi faktiskt vill ha gymkort. Det enda som tillkommer är en kostnad på 200 kr per person och år för själva medlemskapet i föreningen. Korten vi har gäller dessutom på alla anläggningar i Sverige vilket blir väldigt bekvämt att ha om man ofta är på resande fot, vilket vi var i det pre-coronianska samhället. 

I gengäld är vi engagerade som funktionärer i föreningen. I praktiken "jobbar" vi alltså ideellt för att få träna "gratis". Han, som värd med en omfattning på cirka 3 timmar i månaden, och undertecknad som receptionist och ledare inom gruppträning med en omfattning på cirka 15 timmar i månaden. Själva gymmet ligger bokstavligt talat i huset bredvid, så det är i alla fall inga restider att tala om. Visst, om man slår ut kostnaden för kortet per antalet arbetade timmar så blir timpenningen ganska låg. Dessutom tillkommer det timmar för utbildning, planering av träningspass, inläsning av informationsmaterial mm. I vår förening får man alla utbildningar och kringkostnader betalda.

Som funktionär, oavsett roll, har man fasta tider varje månad vilket gör att man behöver hitta vikarier eller byta sitt pass om man exempelvis ska resa bort. Det kan kännas bökigt att ha "låsta" dagar och man det är en förutsättning att ha en viss framförhållning, men hittills har det faktiskt aldrig varit några problem att hitta ersättare när vi har behövt sådana. På sommaren har man ett specialschema där man åtar sig att ta en handfull pass, men man väljer själv när på sommaren man gör det. 

Sist men inte minst så handlar det för oss om känsla av sammanhang och när vi ger energi så får vi energi. Att aktivt delta i en förening på det sättet skapar en känsla av vi är med om något som kanske gör skillnad på riktigt. Att få möjligheten att hjälpa andra, om än i en väldigt liten skala, med inspiration och motivation till träning och rörelse samt att få chansen att se hur ens motionärer blir starkare och snabbare för varje månad är otroligt givande.

Summa summarum så är det här ett upplägg som funkar väldigt bra för oss och som vi kommer att fortsätta med i alla fall ett tag till.

Hur tänker du kring träning och gym-medlemskap?

//Hon

Besegrade av berget

Det här är ingen träningsblogg, så det här inlägget får bli ett undantag :)

Och så var det äntligen dags.

Förra helgen utgjorde kulmen för flera månaders träning, planering, drömmar, ångest, hopp och förtvivlan. Ett av våra mål för året var att starta i, och förhoppnings klara av, Kullamannen ultra 100 miles "Himmel, Hav & Helvete". Drömmen var så klart att få den där ringen som många ultralöpare suktar efter. Vi visste att vi egentligen tog oss vatten över huvudet, men någon gång måste man helt enkelt ta tjuren vid hornen och bara våga.





Raceveckan började inte bra för undertecknad. Feber, ont i halsen och begynnande förkylning är inga bra förutsättningar om man ska starta i ett av Sveriges tuffaste lopp. Och jag som i vanliga fall aldrig blir förkyld! Ett helt arsenal av diverse huskurer tillämpades dagarna före loppet. Jag har käkat rå vitlök, ingefära, citroner, apelsiner, druckit flera liter av diverse örtteer, inhalerat potatisvattenånga, gjort honungsomslag m.m. m.m. Är man desperat så är man. Förkylningen släppte och vi kunde starta tillsammans med cirka 400 andra förväntansfulla löpare.

Med start i Båstad och, efter flera varv på Kullahalvön, avslutning i Mölle går loppet genom 3 kommuner och 12 naturreservat. Över 4000 höjdmeter och dessutom, året till ära, med en förlängd distans från 160 till 174 km. Det blåste motvind hela vägen. Det regnade. Det var lerigt. Det var mörkt. Det var kallt. Benen och rumpan värkte i backarna. Det var brutalt och hänsynslöst. Rått men vackert. Och alldeles alldeles underbart.





Jag var förberedd från topp till tå och mentalt redo för en lång och hård kamp. Men det blev ingen ring. Efter några mil i mörkret halkade jag i gyttjan, ramlade och slog ena knäet i en sten. Knäet antog den eminenta formen av en BOLL och vägrade att böja sig, inte ens några grader. Det hela blev genast lite mer svårjobbat och dessutom ser det så löjligt ut när man försöker springa med ett rakt ben som släpar efter. Två mil senare blev det ohållbart, och jag hade ingen som helst lust med att paja något permanent och riskera att dra på mig en långvarig knäskada. Det blev slutet för mitt äventyr på berget och jag med svansen mellan benen fick erkänna mig besegrad av Kullamannen.

Hans resa avslutades också i förtid på grund av kramper som inte släppte och gjorde det omöjligt att fortsätta springa.







Det var väldigt vemodigt att lämna Mölle, men vi är ändå stolta över våra prestationer. Vilken energiurladdning! Det blev en bra övning i att inte ta någonting för givet. Vi blev besegrade av berget och vi var inte värda att bära ringen för den här gången. Det här blev året då Kullamannen vann. Närmare 72 % fick bryta loppet och endast ett fåtal klarade av att ta sig i mål.

Jag har hela det här året drömt om att halvvägs in i loppet möta soluppgången vid Kullens fyr. Att se den uppgående novembersolen, titta ut över havet och sedan fortsätta springa den återstående sträckan in i mål. Så bidde det icke. Istället väntar flera veckor med knärehab (dagens promenad på cirka 6 km var minst sagt en intressant upplevelse).

Därefter börjar uppladdningen inför nästa år.

De flesta normala människor som har sinnet i behåll inser nog efter en sådan erfarenhet att deltagandet i såna här lopp är dumt, väldigt dumt. Men vi är nog inte som alla andra. Anmälningsavgiften till nästa års 100 miles betalades redan i söndags. Varför amortera när man kan lägga 4000 kr på anmälningsavgifter och coola race t-shirts?

Vem vet, vi kanske ses på startlinjen den 30 oktober 2020?

"This was a monster, a slayer of strong men and women"

// Hon

I skogen finns bara stenar, barr och plupp

Vi har länge sett oss som utelivsmänniskor men har trots det varit ganska dåliga på att faktiskt packa matsäck, lite vatten och sen bara vandra en slinga på en mil eller två för att det är gött. Vi har ofta haft problem med att avsätta tiden det faktiskt tar att förflytta sig till fots i kuperad terräng eftersom det inte känns som en optimal användning av tiden.

Under det senaste året har vi velat ändra på den här ganska skrämmande idén om att det inte skulle vara optimalt att helt enkelt vandra just för vandringens skull.

Därför investerade vi i oss själva och köpte en bok innehållandes diverse vandringsleder runt Stockholm med lite tips och trix i kortfattad löpande text och en någorlunda detaljerad fritidskarta över området norr om stan. När vi sedan såg att vädret inte skulle bli alltför tokigt under fredagen så bestämde vi oss helt enkelt för att ta oss ut och vandra en del av Upplandsleden på ca 15 km som sträcker sig genom naturen runt Skokloster.

Upplandsleden märks ut med orangea stripes!

 När vi hade packat ned allt vi trodde att vi skulle behöva, inklusive bullar, så körde vi milen till Skokloster Slott och ledens start- och slutpunkt. Här erfarde vi ytterligare en anledning till att bilen är ett måste för oss som vill uppleva saker utanför staaan.

Lättare än att gå!

Naturen runt Skokloster är otroligt vacker och bjuder på en blandning av bergig sjöstrand, ängar, gran, tall och blandskog. Vid flera ställen ligger det badplatser utpytsade längsmed leden och det går inte att låta bli att vara i alla fall lite avundsjuk på de som bor här ute permanent.

Permanent boende.

 På det som utnämnts till socknens högsta punkt har någon gjort iordning en liten eldstad och ett par avsågade stockar som bänkar. En ypperlig plats att pausa på och dra igång en brasa för att få öva på överlevnadsfärdigheterna. Brasan tog sig, korven blev grillad och vi överlevde den här gången också.

Härirån kunde vi se ner på socknen!

Lunch i skogen!

 Vi har i dagarna också gjort ett av våra smartare inköp och investera i varsin bärplockare. Resultatet av detta blev ungefär tre liter blåbär som vi fick med oss längs vägen. Detta verkar vara ett av få ställen där blåbären inte helt enkelt har torkat bort i år. Nu ska de torkas och frysas om vartannat och bli till paj, müsli och andra bra saker framåt vintern.

Det var länge sedan vi var ute och vandrade såhär och svetten rann när vi kom tillbaka till bilen. De ca tre litrarna med vatten vi hade med gick åt både att dricka och att eftersläcka brasan med. Vissa delar av slingan som också kallas för Skoklosterslingan går på grusväg och är väldigt lätta att ta sig fram på medans andra delar, och då främst de som går längs med sjön, är dragna genom mycket grövre terräng där man behöver ha tungan rätt i mun för att inte vricka fotlederna eller ställa sig på näsan bland undervegitationen.

10/10, would do it again!

// Han & Hon

Är det kul så kostar det...

Är det verkligen sant?


Med ett magert år framför oss så har vi behövt inventera våra hobbies och intressen för att se vad som fortfarande är realistiskt att kunna utöva trots en nästan nollställd budget för nöjen. Nedan följer något av vad vi har kommit fram till. Trumpeterna i uppenbarelseboken var sju, därför blir det sju tips.


1. Träning
Även om gymkorten kostar några hundra i månaden så är det en kostnad som är berättigad i det stora hela. Fysisk aktivitet bygger välmående och i Hans fall så finns även ambitionen att bygga fina och starka muskler. Hon tränar för att bli snabb, stark och i största allmänhet vansinnigt fit.
Träningen utomhus bestående av långlöpning, vandring, cykling och, när vädret tillåter, simning kostar inte en krona och är ett intresse som både Han och Hon har gemensamt.


2. Odling
Det enda som behöver investeras i är i princip jord då vi har de flesta fröerna v är intresserade av sedan tidigare. Under året ska vi driva upp en liten trädgård på balkongen med flera sorters chili, tomater, gurka, sallad och blandade kryddväxter. Krukor och redskap finns redan. Här bidrar intresset till att vi är självförsörjande på chili och örter under stora delar av året och under sommarmånaderna även på de vanligaste grönsakerna. Det är roligt att odla och skörda eget och dessutom smakar det mer och är nyttigare. Till det kommer bonusen att en grön balkong och fönster är väldigt trevligt att titta/vistas på.


3. Bio
Vänta nu, bio kostar ju pengar! Jo, visserligen är det så men eftersom många online-paneler erbjuder ersättning i form av biobiljetter så har det resulterat i att vi under det senaste året inte har betalat kontant för ett enda biobesök. Bland annat panel.se har biobiljetter som ersättning. Många arbetsgivare skänker också gärna biocheckar i julklapp till sina anställda. Med ett så vederstyggligt utbud som finns på bio nuförtiden så behövs det inte så många heller.


4. Äta ute
Men för h*vete, det är ju typ antitesen till att snåla!
Sant, men i alla fall Bishops Arms skickar kvartalsvis ut värdecheckar till de som är med i kundklubben till ett värde av 4x150 kr. En check räcker till en måltid på puben +- 10 spänn. Vi kan alltså ta oss en ute-middag i kvartalet för totalt ca 80 kr per år! Det är möjligt att flera pubar eller restauranger har liknande erbjudanden men det är inget vi har forskat i ännu. Har ni tips får ni gärna skriva nedan!


5. Äta inne
I vart fall Hon tycker att matlagning är kul. Hon bakar hellre och är en fena på soppor. Tillsammans är målet att inte behöva köpa lunch under 2019 till följd av att vi har slarvat med matlagningen. Om det så rör en risgryta med ett portionspris på strax över tian eller världen godaste potatis-lök-chili soppa med ett portionspris på under en krona så är tillfredsställelsen i att kunna föda sig själv svår att värdera. Men högt blir det. Och då har vi inte ens talat om hembakat bröd kontra köpt bröd. Dessa två går knappt att jämföra och förutom att det hemgjorda brödet blir billigare så blir det dessutom både godare och nyttigare.


6. Spela spel
Alltså sådana där som kräver att du har ett köksbord, några vänner eller bara varandra och ett par timmar över. Ett spel du redan äger kostar ingenting och ger oändliga timmar med underhållning. Hittar du andra med liknande intressen så kan du ge dig tusan att de äger spel som du inte har, och då får du en chans att prova någonting nytt till kostnaden av att vara lite social.


7. Läs
Böcker, bloggar, tidningar behöver inte kosta någonting. Många böcker går utmärkt att låna på biblioteket och många av böckerna i dina egna hyllor har antagligen inte öppnats på otillbörligt lång tid. Läsning ger hjärnan en chans att slappna av och göra EN sak. Någonting som behövs i dagens ständigt uppkopplade samhälle.


Gemensamt för ovanstående är att i alla aktiviteter är att de inte kostar många kronor om ens något als. Dessutom så finns det inget utrymme för att hålla koll på Facebook, instagram etc. etc. utan de kräver full uppmärksamhet ifrån utövaren. På det sättet får hjärnan en bra paus och mer energi över till sakerna som är viktiga. Som att typ få en god natts sömn, eller hålla i ett möte på jobbet.


// Han och Hon