Ett hack i tillväxten

Som så många som har något intresse överhuvudtaget kring börsnyheter eller som har råkat läsa några som helst nyheter den senaste månaden så lever vi i något av en pågående liten apokalyps. Halva världens befolkning är satt i karantän av något slag, en halv miljon individer är just nu bekräftat insjuknade i Kinas senaste stora exportprodukt och Svensson inser att bolagen som kändes så stora och starka inte ens har råd att stå stilla längre än en eftermiddag innan konkurserna börjar på att stå som spön i backen. Alla som har ögon kan se att det inte rör sig om någon förväntad sättning på börsen eller att världsekonomin kommer skaka av sig detta med en axelryckning. Det kommer troligare att rivstarta den recession som man har skjutit upp ända sedan IT-bubblan med allt vad det innebär i form av döende branscher, konkurser, arbetslöshet och minskad tillväxt.

Det kommer också att ge moder jord en välbehövlig paus. Minskad produktivitet innebär minskade utsläpp och minskad tillväxt innebär också ett minskande tryck på de resursförråd som finns i vår planet. Det ger också en vettig utgångspunkt för att ställa om produktionen och sättet vi utnyttjar naturresurser på. Med lite tur så innebär COVID-19 och den efterföljande baksmällan i världsekonomin ett nytt stort kliv in i framtiden där tillväxt för tillväxtens skull och att köra blint in i kaklet inte längre är lika sexigt som att bygga en välfungerande och robust ekonomi, med hållbara konsumtionsmönster och utnyttjande av jordens resurser.

Pandemin innebär ett uppvaknande för några miljoner fredsskadade svenskar som inser att det faktiskt är nödvändigt att ha någon form av personlig beredskap för det oväntade. Myndigheterna kan inte ta hand om alla så fort något händer och ju fler som är beredda att ta hand om sig själva, ju fler resurser friställs för att ta hand om de som faktiskt inte kan. Inte de som bara har varit för lata och korkade för att ta hand om sig själva.

Rimligen kommer denna skitstorm att pågå i några månader framöver och vi kommer vackert få se oss karantänsatta inom storStockholm. Men sen kanske vi kan börja om, något klokare...

// Han

I skogen finns bara stenar, barr och plupp

Vi har länge sett oss som utelivsmänniskor men har trots det varit ganska dåliga på att faktiskt packa matsäck, lite vatten och sen bara vandra en slinga på en mil eller två för att det är gött. Vi har ofta haft problem med att avsätta tiden det faktiskt tar att förflytta sig till fots i kuperad terräng eftersom det inte känns som en optimal användning av tiden.

Under det senaste året har vi velat ändra på den här ganska skrämmande idén om att det inte skulle vara optimalt att helt enkelt vandra just för vandringens skull.

Därför investerade vi i oss själva och köpte en bok innehållandes diverse vandringsleder runt Stockholm med lite tips och trix i kortfattad löpande text och en någorlunda detaljerad fritidskarta över området norr om stan. När vi sedan såg att vädret inte skulle bli alltför tokigt under fredagen så bestämde vi oss helt enkelt för att ta oss ut och vandra en del av Upplandsleden på ca 15 km som sträcker sig genom naturen runt Skokloster.

Upplandsleden märks ut med orangea stripes!

 När vi hade packat ned allt vi trodde att vi skulle behöva, inklusive bullar, så körde vi milen till Skokloster Slott och ledens start- och slutpunkt. Här erfarde vi ytterligare en anledning till att bilen är ett måste för oss som vill uppleva saker utanför staaan.

Lättare än att gå!

Naturen runt Skokloster är otroligt vacker och bjuder på en blandning av bergig sjöstrand, ängar, gran, tall och blandskog. Vid flera ställen ligger det badplatser utpytsade längsmed leden och det går inte att låta bli att vara i alla fall lite avundsjuk på de som bor här ute permanent.

Permanent boende.

 På det som utnämnts till socknens högsta punkt har någon gjort iordning en liten eldstad och ett par avsågade stockar som bänkar. En ypperlig plats att pausa på och dra igång en brasa för att få öva på överlevnadsfärdigheterna. Brasan tog sig, korven blev grillad och vi överlevde den här gången också.

Härirån kunde vi se ner på socknen!

Lunch i skogen!

 Vi har i dagarna också gjort ett av våra smartare inköp och investera i varsin bärplockare. Resultatet av detta blev ungefär tre liter blåbär som vi fick med oss längs vägen. Detta verkar vara ett av få ställen där blåbären inte helt enkelt har torkat bort i år. Nu ska de torkas och frysas om vartannat och bli till paj, müsli och andra bra saker framåt vintern.

Det var länge sedan vi var ute och vandrade såhär och svetten rann när vi kom tillbaka till bilen. De ca tre litrarna med vatten vi hade med gick åt både att dricka och att eftersläcka brasan med. Vissa delar av slingan som också kallas för Skoklosterslingan går på grusväg och är väldigt lätta att ta sig fram på medans andra delar, och då främst de som går längs med sjön, är dragna genom mycket grövre terräng där man behöver ha tungan rätt i mun för att inte vricka fotlederna eller ställa sig på näsan bland undervegitationen.

10/10, would do it again!

// Han & Hon

Jag går och fiskar

Vi har helt ovetandes lyckats välsigna oss själva med att bo en kort promenad ifrån ett av norra Stockholms bättre abborrvatten. Här går det alldeles utmärkt att stå och spinnfiska ifrån land så länge vattnet inte är för varmt. Men det har ju inte direkt varit ett problem den här sommaren. Tydligen ska det gå både Gös och Gädda i vattnen också men de går så djupt att man behöver båt för att komma åt dem.

Om jag hade varit lite mer verklighetsfrånvänd så hade jag försökt att motivera mitt fiskeintresse med hur mycket pengar jag kan spara på att fånga några abborrar själv jämfört med om jag hade köpt dem i affären. Tyvärr så har jag numera hygglig kontakt med verkligheten och kan konstatera att jag inte hade sparat en krona eftersom jag aldrig i hela livet har köpt abborre i fiskdisken. Det ger naturligtvis inget klirr i kassan om jag inte hade spenderat varje kväll under hela sommarhalvåret på att fånga fisk som vi kunde frysa in till vintern. Den tiden finns inte och jag tror att det charmiga med fisket skulle försvinna ganska omgående om jag försökte mig på ett dylikt projekt. Däremot så ger det något extra i själen att gå ut en tidig morgon eller en disig sensommarkväll med kastspöet, en liten låda med beten och en thermos med snabbkaffe och med lite tur gå hem med middag. Jag inbillar mig inte att jag kommer spara några stora pengar på det här intresset men det ger så mycket mer på andra plan än i plånboken.

Vad blir då domen ur en FIRE-synpunkt? Fisket kommer nästan alltid vara en kostnad. Utrustningen kostar trots allt pengar och en del av det är förbrukningsmaterial. Det är också lätt att fastna i prylfällen eftersom det finns otroliga mängder och oändlig variation bland spön, beten, och andra tillbehör. Beten är också ofta bedrägligt billiga. Det är lätt att öppna plånboken för något man inte har testat förut när priserna ligger mellan 50-150 kr. Slutsatsen blir att det inte går att ha ett pengaperspektiv på något som man gör i grunden för att det är trevligt, avslappnande och spännande på samma gång. Vissa saker måste faktiskt bara få vara som de är.

Till nästa sommar kanske jag ska testa på flugfiske. Det ser bara så förbannat trevligt ut.

// Han