Ett samtal till Tele2

Vi är fortsatt på krigsstigen mot våra fasta månadskostnader. Sakta men säkert kapas de en efter en i vår strävan efter lägre månadsutgifter.

Hittills har vi gjort sett över våra försäkringar (trafikförsäkring, hemförsäkring och livförsäkring), lämnat både facket och A-kassa, tagit bort ett extratillägg för bredbandet så att hela bredbandet numera ingår i avgiften till BRF-föreningen, sänkt räntan på våra blancolån och lite annat smått och gott.

Den här gången var det dags att se över våra mobilabonnemang. Båda två är kunder hos Tele2 sedan många år tillbaka. Dock är månadskostnaden på 249 kr per person lite väl saftig, framför allt med tanke på alla bloggare som har Vimla och verkar betala en bråkdel av vad vi betalar. Vi hade egentligen inga planer på att byta till Vimla eller någon annan operatör eftersom vi är nöjda med Tele2, och just Vimla hade inga erbjudanden som passade oss (antingen för lite eller för mycket surf). Men det skadar ju inte att försöka få ned månadskostnaden, eller vad säger panelen?

 
Undertecknad ringde till Tele2:s kundtjänst och samtalet förlöpte ungefär som följer:

Utbrytningen: "Hej, mitt namn är Hon (insert det riktiga namnet) och jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er"
Tele2: "Vad tråkigt! Hur kommer det sig att du inte vill vara kvar hos oss?"
Utbrytningen: "Jag har hittat ett mycket billigare abonnemang och dessutom med mer surf"
Tele2: Paus...
Tele2: "Vad tråkigt och så ska det absolut inte vara! Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss om vi gör något åt din månadskostnad?"
Utbrytningen: "Det kan jag absolut tänka mig, men det beror så klart på vad ni kan göra åt priset. Och dessutom behöver jag mer surf."
Tele2: "Dröj kvar en stund så ska jag se vad jag kan göra"
Paus
Tele2: "Vi vill så klart ha kvar dig som kund. Vad sägs om att vi ger dig en rabatt så att din  månadskostnad sänks med 100 kr samt höjer din surfpott med 6 GB. Den totala kostnaden blir 149 kr i månaden".

Undertecknad accepterade erbjudandet och tackade nöjt för sig. Fria samtal och sms samt 8 GB surf för 149 kr i månaden, helt ok yield för några minuters telefonsamtal. 10 minuter senare ringde Han samma telefonsamtal och fick samma rabatt.

Den totala besparingen är alltså 200 kr per månad eller 2400 kr per år. Målet med att sänka månadskostnaderna för våra mobilabonnemang är att betrakta som uppnått för den här gången.

Dagens visdom är med andra ord att man måste våga ringa och förhandla! Varken banken, telekomoperatören eller några andra aktörer kommer att knacka på dörren och erbjuda dig lägre avgifter för diverse tjänster och produkter. Det är du, och bara du som måste göra jobbet. Fastän det känns jobbigt och obehagligt så är det värt det i slutändan.

Kampen mot månadsutgifterna fortsätter!

// Hon

Fack, nej tack!

Fackföreningar.

Få saker är så svenska och djupt förankrade som framförallt LO. Generationer av svenskar har vid inträdet till arbetslivet fått veta att de ska vara med i Facket och tillhörande A-kassa för att den stora ondskefulla arbetsgivaren (Sauron) inte ska utnyttja dom och våldföra sig på deras person. Tillsammans är vi starka mot överheten etc.

Det kanske var en sann bild av Sverige för sisådär hundra år sedan. För hundra år sedan hade man inte heller varit på månen, uppfunnit laser, skrivit Harry Potter eller pulvriserat mellanöstern med smarta vapen upprepade gånger. Världen har förändrats på många sätt men av någon anledning verkar framförallt fackföreningarna bild av densamma inte ha gjort det.
Jag har under mitt korta arbetsliv hunnit vara utsatt för både LO fack och SACO och den gemensamma nämnaren är att man ifrån föreningens håll i princip enbart är intresserad av att ha betalande boskap som göder verksamheten med en del av sin lön. Inte helt olikt statsapparaten. LO-facket har varit det mest rabiata, där helt idiotiska idéer togs upp ifrån medlemmarna och resulterade i att vi som  mest av allt ville fortsätta gå till jobbet med lön buntades ihop med en massa idioter som inte kan skilja på höger och vänster men som prompt ska ha en parallellkarriär som politiker på arbetstid. Det var mycket skrik och liten verkstad och väldigt sällan som relevanta saker ens togs upp.

Att sedan lämna den konstruktion som är en fackförening var också ett kapitel för sig. Innan jag kom loss ifrån LO-facket fick jag jaga dom i flera månader för att ens få rätt blankett skickad till mig. Därefter hann de slarva bort den så att jag fick jaga dom om rätt blankett igen för att sedan ligga och betala nästan tusen kr under tre månaders uppsägningstid. Väldigt lätt att gå med, men om du försöker bryta dig ur då jävlar. Inte helt olikt en sekt.

Man behöver inte gå långt upp i åldrarna för att hitta kollegor och vänner som är med för att man "alltid har varit det" och att "det var så det var". Att vederbörande under sina arbetsliv i vissa fall har betalat närmre en årsinkomst i Fack och A-kassa har ingen reflekterat över. Om de hade sparat pengarna så hade de haft en ordentlig buffert som hade möjliggjort en helt annan sorts trygghet: den man själv står för.

Om jag under tiden jag har varit fackansluten istället hade sparat pengarna jag lade på fackavgiften hade jag med marginal haft ett par månadslöner på buffertkontot (vilket alla bör ha och vilket jag nu försöker bygga upp). Samma sak gäller med A-kassan. Om jag hade lagt undan de pengarna så hade jag kunnat dryga ut inkomsten vid eventuell arbetslöshet till 100 % av lönen under ett antal månader.

Tillsammans sparar Han och Hon totalt 8820 kr per år på att inte vara med i varken fack eller a-kassa (eller totalt 735 kr / månad) och som istället läggs i en buffert för oförutsedda händelser så att vi själva kan ta tillvara våra intressen.

// Han