Visar inlägg med etikett oeroende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett oeroende. Visa alla inlägg

söndag 20 januari 2019

Fack, nej tack!

Fackföreningar.

Få saker är så svenska och djupt förankrade som framförallt LO. Generationer av svenskar har vid inträdet till arbetslivet fått veta att de ska vara med i Facket och tillhörande A-kassa för att den stora ondskefulla arbetsgivaren (Sauron) inte ska utnyttja dom och våldföra sig på deras person. Tillsammans är vi starka mot överheten etc.

Det kanske var en sann bild av Sverige för sisådär hundra år sedan. För hundra år sedan hade man inte heller varit på månen, uppfunnit laser, skrivit Harry Potter eller pulvriserat mellanöstern med smarta vapen upprepade gånger. Världen har förändrats på många sätt men av någon anledning verkar framförallt fackföreningarna bild av densamma inte ha gjort det.
Jag har under mitt korta arbetsliv hunnit vara utsatt för både LO fack och SACO och den gemensamma nämnaren är att man ifrån föreningens håll i princip enbart är intresserad av att ha betalande boskap som göder verksamheten med en del av sin lön. Inte helt olikt statsapparaten. LO-facket har varit det mest rabiata, där helt idiotiska idéer togs upp ifrån medlemmarna och resulterade i att vi som  mest av allt ville fortsätta gå till jobbet med lön buntades ihop med en massa idioter som inte kan skilja på höger och vänster men som prompt ska ha en parallellkarriär som politiker på arbetstid. Det var mycket skrik och liten verkstad och väldigt sällan som relevanta saker ens togs upp.

Att sedan lämna den konstruktion som är en fackförening var också ett kapitel för sig. Innan jag kom loss ifrån LO-facket fick jag jaga dom i flera månader för att ens få rätt blankett skickad till mig. Därefter hann de slarva bort den så att jag fick jaga dom om rätt blankett igen för att sedan ligga och betala nästan tusen kr under tre månaders uppsägningstid. Väldigt lätt att gå med, men om du försöker bryta dig ur då jävlar. Inte helt olikt en sekt.

Man behöver inte gå långt upp i åldrarna för att hitta kollegor och vänner som är med för att man "alltid har varit det" och att "det var så det var". Att vederbörande under sina arbetsliv i vissa fall har betalat närmre en årsinkomst i Fack och A-kassa har ingen reflekterat över. Om de hade sparat pengarna så hade de haft en ordentlig buffert som hade möjliggjort en helt annan sorts trygghet: den man själv står för.

Om jag under tiden jag har varit fackansluten istället hade sparat pengarna jag lade på fackavgiften hade jag med marginal haft ett par månadslöner på buffertkontot (vilket alla bör ha och vilket jag nu försöker bygga upp). Samma sak gäller med A-kassan. Om jag hade lagt undan de pengarna så hade jag kunnat dryga ut inkomsten vid eventuell arbetslöshet till 100 % av lönen under ett antal månader.

Tillsammans sparar Han och Hon totalt 8820 kr per år på att inte vara med i varken fack eller a-kassa (eller totalt 735 kr / månad) och som istället läggs i en buffert för oförutsedda händelser så att vi själva kan ta tillvara våra intressen.

// Han