Visar inlägg med etikett buffert. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett buffert. Visa alla inlägg

måndag 23 mars 2020

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

torsdag 7 februari 2019

Femårsplan, inte bara för kommunister

För ett par veckor sedan var Utbrytningen iväg på sin allra första kick-off. Det blev ett matnyttigt dygn med många diskussioner, listor och även ett litet bråk då det visade sig att vi inte var helt överens om vissa saker och ting. Som tur var så lyckades vi lösa våra meningsskiljaktigheter och det hela resulterade i gedigna 6 månaders-, ett års-, tre års-, och femårsplaner (ett 5 A4-sidor långt dokument med både väldigt små och väldigt stora mål). Så vi tänkte dela med oss av några av de punkterna som vi ska sätta våra tänder i den kommande tiden.

Ingen kick-off utan dekadens.

Kort sikt (6-12 månader):

Ekonomi
  • Amortera klart på våra blancolån. I skrivande stund är lånen nere på 183 636 kr och vi följer vår plan till punkt och pricka.
  • Spara minst 20 000 kr till vårt befintliga buffertsparande.
  • The brave little pengamaskin ska vara värd minst 60 000 kr samt generera minst dubbelt så mycket i utdelningar jämfört med förra året. När det här inlägget skrivs är den uppe i 49 397 kr och utvecklingen i år är 7,77 %.

Hemmet
  • Rensa bland alla böcker, pärmar, papper och köksredskap. Trots gediget rensande de senaste två åren känner vi oss fortfarande inte färdiga. Det är helt otroligt vad man mycket grejer man lyckas samla på sig genom åren! Urk.
  • Sortera alla verktyg.
  • Göra i ordning en ordentlig läshörna i vardagsrummet.

Hälsa/Träning
  • Deffa i syfte att gå ner i vikt inför årets löpsäsong.
  • Investera i löparsandaler. Som frälsta Five Fingers löpare är det nu dags att ta ett nästa steg i barfotalöpningen och börja springa i sandaler. Och ja, vi båda älskar boken ”Born To Run”.
  • Laga minst en ny vegetarisk rätt i veckan.
  • Kunna laga en helt egenproducerad middag.
  • Träna minst 6 pass i veckan.
  • Vandra och tälta i sommar.

Personligt

Han
  • Skriva klart exjobbet för att kunna ta ut sin examen.
  • Kandidera till styrelsen i den föreningen som Han är medlem i.
  • Skriva och producera minst en låt i månaden.

Hon
  • Klara av sitt första 100 miles (cirka 160 km) lopp.
  • Virka en filt av mormorsrutor.
  • Hitta att volontärsprojekt att engagera sig i.

Lång sikt (a.k.a. 5års planen)


Ekonomi
  • Ha minst två månadsinkomster undanstoppade som buffert.
  • Betala in försäljningsskatten från försäljningen av hennes gamla lägenhet (cirka 40 000 kr).
  • Spara ca 150 000 kr i aktier per år.
  • Börja investera i riktiga metaller. 
  • Öka aktieutdelningarna exponentiellt varje år.
  • Köpa en liten sommarstuga. Målet är att ha en stuga som är helt off – grid.

Hemmet
  • Glasa in den andra balkongen på grund av husdjurens rymningsbenägenhet.
  • Sätta in ett badkar istället för duschkabin.
  • Köpa ett stagepiano.

Hälsa/Träning
  • Kunna springa ultralopp tillsammans

Personligt

Han & Hon
  • Fatta beslut om vi ska bo kvar i Hufvudstaden eller flytta tillbaka till Sveriges framsida som vi kommer ifrån.
  • Bestämma datum för vårt bröllop.
  • Besöka USA.
  • Besöka Australien.
  • Byta jobb.

Han
  • Börja plugga matte och fysik för skojs skull.
  • Kunna lyfta Henne i en militärpress.
  • Bestämma datum för genomförande av en långvandring i USA.
  • Börja leda egna spelgrupper.

Hon
  • Läsa kurser i företagsekonomi.
  • Springa ett av världens hårdaste ultralopp. Jag skriver inte ut vilket, men det handlar om alldeles för många km på en alldeles för varm plats med mycket sand.
  • Hoppa bungyjump.
  • Börja engagera sig i bostadsrättsföreningen.

Som sagt, detta är bara några exempel på saker som står med på vår 5 årsplan. Ja, vi är lite pepp på livet.

// Hon

söndag 20 januari 2019

Fack, nej tack!

Fackföreningar.

Få saker är så svenska och djupt förankrade som framförallt LO. Generationer av svenskar har vid inträdet till arbetslivet fått veta att de ska vara med i Facket och tillhörande A-kassa för att den stora ondskefulla arbetsgivaren (Sauron) inte ska utnyttja dom och våldföra sig på deras person. Tillsammans är vi starka mot överheten etc.

Det kanske var en sann bild av Sverige för sisådär hundra år sedan. För hundra år sedan hade man inte heller varit på månen, uppfunnit laser, skrivit Harry Potter eller pulvriserat mellanöstern med smarta vapen upprepade gånger. Världen har förändrats på många sätt men av någon anledning verkar framförallt fackföreningarna bild av densamma inte ha gjort det.
Jag har under mitt korta arbetsliv hunnit vara utsatt för både LO fack och SACO och den gemensamma nämnaren är att man ifrån föreningens håll i princip enbart är intresserad av att ha betalande boskap som göder verksamheten med en del av sin lön. Inte helt olikt statsapparaten. LO-facket har varit det mest rabiata, där helt idiotiska idéer togs upp ifrån medlemmarna och resulterade i att vi som  mest av allt ville fortsätta gå till jobbet med lön buntades ihop med en massa idioter som inte kan skilja på höger och vänster men som prompt ska ha en parallellkarriär som politiker på arbetstid. Det var mycket skrik och liten verkstad och väldigt sällan som relevanta saker ens togs upp.

Att sedan lämna den konstruktion som är en fackförening var också ett kapitel för sig. Innan jag kom loss ifrån LO-facket fick jag jaga dom i flera månader för att ens få rätt blankett skickad till mig. Därefter hann de slarva bort den så att jag fick jaga dom om rätt blankett igen för att sedan ligga och betala nästan tusen kr under tre månaders uppsägningstid. Väldigt lätt att gå med, men om du försöker bryta dig ur då jävlar. Inte helt olikt en sekt.

Man behöver inte gå långt upp i åldrarna för att hitta kollegor och vänner som är med för att man "alltid har varit det" och att "det var så det var". Att vederbörande under sina arbetsliv i vissa fall har betalat närmre en årsinkomst i Fack och A-kassa har ingen reflekterat över. Om de hade sparat pengarna så hade de haft en ordentlig buffert som hade möjliggjort en helt annan sorts trygghet: den man själv står för.

Om jag under tiden jag har varit fackansluten istället hade sparat pengarna jag lade på fackavgiften hade jag med marginal haft ett par månadslöner på buffertkontot (vilket alla bör ha och vilket jag nu försöker bygga upp). Samma sak gäller med A-kassan. Om jag hade lagt undan de pengarna så hade jag kunnat dryga ut inkomsten vid eventuell arbetslöshet till 100 % av lönen under ett antal månader.

Tillsammans sparar Han och Hon totalt 8820 kr per år på att inte vara med i varken fack eller a-kassa (eller totalt 735 kr / månad) och som istället läggs i en buffert för oförutsedda händelser så att vi själva kan ta tillvara våra intressen.

// Han