Det "hem"liga kontorslandskapet

Första veckan på det nya hemmakontoret och med den nya, väldigt begränsade tillvaron, lider mot sitt slut och jag måste få säga att det har gått över förväntan. Smådjuren är överlyckliga över att vi är hemma på dagarna. Både jag och Han är fortsatt lyriska över hur mycket vi får gjort nu när vi inte behöver gå på en massa förmöten, avstämningsmöten, uppföljningsmöten, projektmöten, enhetsmöten.. ja, ni fattar. Vi försöker att behålla våra rutiner så gott det bara går. Tidig uppgång och börja med att göra en planering för dagen. Jag tror verkligen att det är väldigt viktigt att ha struktur, rutiner och syfte för varje dag. Annars är risken stor att dagar flyter ihop till veckor och sedan undrar man var all tid har tagit vägen.

Till nackdelarna hör att vardagsrummet har förvandlats till ett öppet kontorslandskap med datorer, skärmar, sladdar, papper och annat som hör till tjänstemon-livet. Dessutom fick jag viga ett helt bord till mina kontorsblommor eftersom jag inte längre har någon plats på fönsterbrädorna (allting är upptaget med tomatplantor, chili och annat smått och gott som behöver förodlas inför sommaren). Hmm, har odlingsintresset gått för långt?

Grönt och smådjur överallt!

Den största olägenheten med hela arrangemanget är att gränsen mellan arbetsliv och privatliv är på väg att suddas ut nu när kontoret bokstavligt talat är fem steg bort från sovrummet. Jobbet har en tendens att bli ständigt närvarande och det blir lätt att fastna i "jag ska bara fixa X" vilket slutar med att arbetsdagarna i praktiken ofta blir längre än 8 timmar. Den naturliga vardagsmotionen har minskat avsevärt varpå det blir extra viktigt med rörelsepauser, promenader och att inte slarva med träningen.

Vad gäller börsen så har jag inte sålt av en endaste aktie. The Brave Little Pengamaskin That Could har på några veckor gått ner med över 30 %, men jag har ändå kunnat sova gott om nätterna. Nej, det är inte kul att se de blodröda siffrorna, men även här kommer mentaliteten från långdistanslöpningen väl till pass. Att kunna koppla bort paniken som stegrar, acceptera det jobbiga som händer här och nu och har förståelse för att det är en övergående period. Det blev en hel del påfyllning i Axfood (vi valde att inte gå på årsstämman), SSAB, Klövern B, Klövern pref, Castellum och Kungsleden.

Annars är det lite synd är att det går så där för vissa av våra side-hustles. Igår kom det ett mejl från Daymaker om att företaget har lämnat in en konkursansökan. Som de själva skriver "Daymaker har fått Corona och patienten överlevde inte". Synd, för att extraknäcket som mystery shopper har varit en rätt så trevlig side hustle. Dessutom har vårens Högskoleprov ställts in så där rök även denna extrainkomst. Förhoppningsvis kommer saker och ting lugna ner sig framöver så att höstens prov kan genomföras. Vill ni veta mer om hur man går tillväga för att ansöka samt vad vi tyckte om att arbeta som provledare så finns det mer att läsa HÄR och HÄR.

Till helgen väntar en långvandring i skogen med picknick, hembakade bullar och hela altet. Lustigt nog så är det just i skogen man nuförtiden hittar de stora folksamlingarna. Var ute och sprang häromdagen och det var på riktigt svårt att ta sig fram för att det var så mycket folk ute, hur är det möjligt? :)

Skogen och vattnet. Ett bra lunchrum!

Ha en fantastisk helg och ta hand om varandra!

/Hon

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han