Högskoleprovet i coronatider

Nu var det ett tag sedan vi kollade upp hur man anmäler sig till att arbeta som provledare på Högskoleprovet samt arbetade det första, något hektiska, arbetspasset som företrädare för Universitets- och Högskolerådet samt Stockholms universitet. Man behöver ansöka "på riktigt" första gången, och om man lyckas med konststycket att inte klanta sig alltför mycket, så får man sedan inför varje provtillfälle en inbjudan om jobb. Det där med att vara strukturerad och kunna följa instruktioner är bra egenskaper att besitta. Man är inte garanterad några uppdrag, men hittills har vi fått möjligheten att arbeta varje gång vi har tackat ja. Att lönen efter skatt för en person, efter en dags arbete, landar på cirka 1900 riksdaler är ju knappast fy skam. 

 Vårens högskoleprov äger rum fysiskt, trots corona och allt elände, men den stora skillnaden är att provtillfällena har blivit uppdelade på två, istället för ett, som det var i pre-coronianska samhället. Höstens högskoleprov är preliminärt inbokat vid ett tillfälle i slutet av oktober, men det är inte orimligt att anta att det kan komma att delas upp på fler tillfällen. 

Så vad innebär det för oss? I praktiken betyder detta att vi som är provledare, i alla fall våren 2021, får arbeta två gånger istället för en. Dubbla arbetsinsatsen dubblar lönen. För ett par veckor sedan brände vi av det första provtillfället och kan nu se fram emot en extra nettoinkomst på cirka 3800 kr som landar på kontot i slutet av maj. Båda räknar med att arbeta på provtillfälle nummer 2 som äger rum i början av maj för att på så sätt dra in ytterligare 3800 kr. En mycket väl godkänd side-hustle om ni frågar mig.

Och corona då? Jodå, den finns där och lurar. Arrangörerna har tagit fram en lång lista på rätt så rigida regler och förhållningssätt som man behöver följa. Men det funkade faktiskt över förväntan, så inga konstigheter där. Den största behållningen i och med de nya reglerna är att man som provledare inte längre behöver ha koll på mellan 20 och 30 personer i en och samma sal. Antalet deltagare per skrivsal är mycket lägre vilket gör jobbet så mycket mer okomplicerat. Undertecknad hade hand om 8 nervösa förstagångsdeltagare (jämfört med cirka 25 som det var förr i tiden) och stämningen i salen var minst sagt gemytlig. Det var så mycket lättare att genomföra de nödvändiga arbetsmomenten i lugn och ro, hålla koll på alla som skrev, svara på frågor och kanske till och med dra ett skämt eller två för att lätta upp stämningen och mildra nervositeten hos deltagarna. Sedan är det alltid lika fascinerande att se på när de som skriver öppnar kuverten med provhäften och inser att provdelen i fråga är en mattedel; just i det ögonblicket brukar många få något vilt i blicken och det hörs ofta djupa och tunga suckar; men det är en helt annan historia.

Brukar du arbeta på Högskoleprovet eller vill du tipsa om något annat side-hustle?

//Hon

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

Bredbrandets bredd och frågor därikring...

Internet är ju häftigt.

Vi bor i en bostadsrätt, i ett hus som är anslutet till ComHem och där kostnaden för bredbandet ingår i månadsavgiften till BRF-föreningen. Själva hastigheten är la kanske inte mycket att hänga i granen, 25 Mbps upp och 10 Mbps ner. Efter att i många år ha varit bortskämda med ett superduperbredband från Bahnhof så kände vi att det nya bredbandet inte kommer att räcka till. Han kände i egenskap av gammal datornörd att 25/10 Mbps var ett alldeles för klent alternativ. Därför slog vi till på en 100/100 Mbps variant för ytterligare 80 kr i månaden. Så jävla ballt. Och snabbt. Och allting.

80 riksdaler i månaden är ju inte någon jättekostnad, men det blir trots allt 960 kr om året, det är många Klövern-aktier det... Och lustigt nog märkte vi ingen skillnad i användningen med eller utan det där tillägget... Ett år senare är Utbrytningen klokare så dessa dumheter upp sades upp illa kvickt. Lustigt nog funkar bredbandet lika bra och täcker alla våra behov, utan att vi betalar någon extra avgift... En besparing på 960 kr om året som motsvarar dessutom cirka 64 Klövern-aktier som i sin tur ger utdelning fyra gånger per år. Det där med att kapa utgifterna blir nästan som en tävling, I'm lööööving it!

Kampen fortsätter, en månadsutgift i taget!

//Hon

Ett samtal till Tele2

Vi är fortsatt på krigsstigen mot våra fasta månadskostnader. Sakta men säkert kapas de en efter en i vår strävan efter lägre månadsutgifter.

Hittills har vi gjort sett över våra försäkringar (trafikförsäkring, hemförsäkring och livförsäkring), lämnat både facket och A-kassa, tagit bort ett extratillägg för bredbandet så att hela bredbandet numera ingår i avgiften till BRF-föreningen, sänkt räntan på våra blancolån och lite annat smått och gott.

Den här gången var det dags att se över våra mobilabonnemang. Båda två är kunder hos Tele2 sedan många år tillbaka. Dock är månadskostnaden på 249 kr per person lite väl saftig, framför allt med tanke på alla bloggare som har Vimla och verkar betala en bråkdel av vad vi betalar. Vi hade egentligen inga planer på att byta till Vimla eller någon annan operatör eftersom vi är nöjda med Tele2, och just Vimla hade inga erbjudanden som passade oss (antingen för lite eller för mycket surf). Men det skadar ju inte att försöka få ned månadskostnaden, eller vad säger panelen?

 
Undertecknad ringde till Tele2:s kundtjänst och samtalet förlöpte ungefär som följer:

Utbrytningen: "Hej, mitt namn är Hon (insert det riktiga namnet) och jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er"
Tele2: "Vad tråkigt! Hur kommer det sig att du inte vill vara kvar hos oss?"
Utbrytningen: "Jag har hittat ett mycket billigare abonnemang och dessutom med mer surf"
Tele2: Paus...
Tele2: "Vad tråkigt och så ska det absolut inte vara! Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss om vi gör något åt din månadskostnad?"
Utbrytningen: "Det kan jag absolut tänka mig, men det beror så klart på vad ni kan göra åt priset. Och dessutom behöver jag mer surf."
Tele2: "Dröj kvar en stund så ska jag se vad jag kan göra"
Paus
Tele2: "Vi vill så klart ha kvar dig som kund. Vad sägs om att vi ger dig en rabatt så att din  månadskostnad sänks med 100 kr samt höjer din surfpott med 6 GB. Den totala kostnaden blir 149 kr i månaden".

Undertecknad accepterade erbjudandet och tackade nöjt för sig. Fria samtal och sms samt 8 GB surf för 149 kr i månaden, helt ok yield för några minuters telefonsamtal. 10 minuter senare ringde Han samma telefonsamtal och fick samma rabatt.

Den totala besparingen är alltså 200 kr per månad eller 2400 kr per år. Målet med att sänka månadskostnaderna för våra mobilabonnemang är att betrakta som uppnått för den här gången.

Dagens visdom är med andra ord att man måste våga ringa och förhandla! Varken banken, telekomoperatören eller några andra aktörer kommer att knacka på dörren och erbjuda dig lägre avgifter för diverse tjänster och produkter. Det är du, och bara du som måste göra jobbet. Fastän det känns jobbigt och obehagligt så är det värt det i slutändan.

Kampen mot månadsutgifterna fortsätter!

// Hon