Högskoleprovet i coronatider

Nu var det ett tag sedan vi kollade upp hur man anmäler sig till att arbeta som provledare på Högskoleprovet samt arbetade det första, något hektiska, arbetspasset som företrädare för Universitets- och Högskolerådet samt Stockholms universitet. Man behöver ansöka "på riktigt" första gången, och om man lyckas med konststycket att inte klanta sig alltför mycket, så får man sedan inför varje provtillfälle en inbjudan om jobb. Det där med att vara strukturerad och kunna följa instruktioner är bra egenskaper att besitta. Man är inte garanterad några uppdrag, men hittills har vi fått möjligheten att arbeta varje gång vi har tackat ja. Att lönen efter skatt för en person, efter en dags arbete, landar på cirka 1900 riksdaler är ju knappast fy skam. 

 Vårens högskoleprov äger rum fysiskt, trots corona och allt elände, men den stora skillnaden är att provtillfällena har blivit uppdelade på två, istället för ett, som det var i pre-coronianska samhället. Höstens högskoleprov är preliminärt inbokat vid ett tillfälle i slutet av oktober, men det är inte orimligt att anta att det kan komma att delas upp på fler tillfällen. 

Så vad innebär det för oss? I praktiken betyder detta att vi som är provledare, i alla fall våren 2021, får arbeta två gånger istället för en. Dubbla arbetsinsatsen dubblar lönen. För ett par veckor sedan brände vi av det första provtillfället och kan nu se fram emot en extra nettoinkomst på cirka 3800 kr som landar på kontot i slutet av maj. Båda räknar med att arbeta på provtillfälle nummer 2 som äger rum i början av maj för att på så sätt dra in ytterligare 3800 kr. En mycket väl godkänd side-hustle om ni frågar mig.

Och corona då? Jodå, den finns där och lurar. Arrangörerna har tagit fram en lång lista på rätt så rigida regler och förhållningssätt som man behöver följa. Men det funkade faktiskt över förväntan, så inga konstigheter där. Den största behållningen i och med de nya reglerna är att man som provledare inte längre behöver ha koll på mellan 20 och 30 personer i en och samma sal. Antalet deltagare per skrivsal är mycket lägre vilket gör jobbet så mycket mer okomplicerat. Undertecknad hade hand om 8 nervösa förstagångsdeltagare (jämfört med cirka 25 som det var förr i tiden) och stämningen i salen var minst sagt gemytlig. Det var så mycket lättare att genomföra de nödvändiga arbetsmomenten i lugn och ro, hålla koll på alla som skrev, svara på frågor och kanske till och med dra ett skämt eller två för att lätta upp stämningen och mildra nervositeten hos deltagarna. Sedan är det alltid lika fascinerande att se på när de som skriver öppnar kuverten med provhäften och inser att provdelen i fråga är en mattedel; just i det ögonblicket brukar många få något vilt i blicken och det hörs ofta djupa och tunga suckar; men det är en helt annan historia.

Brukar du arbeta på Högskoleprovet eller vill du tipsa om något annat side-hustle?

//Hon

När livet kommer emellan

Det går alldeles för lång tid mellan varje inlägg. Det grämer mig en hel del. Tanken med bloggen är att den ska fundera som en dagbok. Men som livet är nu så finns det varken tid eller ork till att först sitta framför datorn på kontoret i X antal timmar för att sedan komma hem och behöva öppna datorn på nytt. Och det störiga är att det inte är så att vi inte har något att skriva om, det är bara det att orken inte finns där, helt enkelt för att livet kommer emellan.


Tjänsteresorna har avlöst varandra en efter en. Både Han och Hon har för närvarande väldigt intensiva perioder på jobbet. Klättringen på den så kallade karriärstegen sker just nu i rasande fart vilket också innebär att vi måste arbeta väldigt mycket. Det kan kännas kontraproduktivt ur ett FIRE-perspektiv att spendera så mycket extra tid på kontoret. Dock så tycker vi om våra jobb, och den insatsen vi lägger in nu kommer att ge oss högre löner, vilket i sin tur påverkar både våra amorterings- och sparmöjligheter. Så vi kör på.


En annan rolig sak som har hänt de senaste veckorna är att vårt smådjursbestånd har utökats i och med att vi tog in en omplacering som verkligen behövde få komma till ett nytt hem. Det har tagit ganska mycket tid att etablera den nya smådjursligisten, men hon har kommit in i sin nya familj väldigt bra och det märks hur hon mycket tryggare hon blir för varje dag som går.


För ganska exakt fyra veckor sedan slog jag rejält i ena knät under mitt tappra försök att besegra Kullamannen. Knät gick inte att böja överhuvudtaget. En vanlig promenad var en utmaning och att försöka springa var det inte tal om. Idag, en månad senare, kunde jag obehindrat avnjuta en löprunda på 1,5 mil på snöklädda skogsstigar. Så till er löpare där ute, underskatta inte nyttan med pilatesbollar, bosubollar och gummiband. De gör underverk, trots att övningsutförandet oftast är rätt trist och enformigt. Men med knät så gott som återställt är det nu åter igen full fart med träning och löpning inför nästa års säsong.


Mitt i allt det här har undertecknad också lyckats med konststycket att bli uttagen till att bli träningsledare på en gymkedja i närheten. Så nu väntar några månader med studier i anatomi, fysiologi, ledarskap och träningsupplägg. Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag ser fram emot det hela med en skräckblandad förtjusning. Sedan kan man ju så klart fundera på om det är klokt eller inte att låta en smått masochistisk ultralöpare med en förkärlek för långa och vidriga löparpass, att leda pass för normala motionärer, men det blir säkert bra det här (hehe). Förutom det här uppenbara om att jag nu äntligen tar steget till att börja arbeta med en av mina hobbies så är en annan bra aspekt med det hela är att jag inte längre behöver betala för något träningskort, vilket ger en besparing på närmare 4000 kr per år.

Vintur.

Med handen på hjärtat så har ekonomin inte varit en prioriterad fråga den här hösten. Vi sköter våra amorteringar och vårt sparande. Amorteringen har vi dock behövt att minska dels på grund av oväntade utgifter såsom nya vinterdäck, återbetalning för förbrukade semesterdagar till Hans gamla arbetsgivare samt oväntat nog (eller inte) inköp av konsertbiljetter till ett par hårdrockskonserter nästa år och dels för att vi har prioriterat att fixa vissa saker hemma.


Utbrytningen har som bekant lämnat både facket och A-kassa. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett val som passar oss. Undertecknad har sedan utträdet ur A-kassan lagt undan en summa motsvarande månadsavgiften på ett sparkonto med en ränta på 0,65 %, vilket i praktiken innebär en konstant värdeminskning. Så nu har detta månadssparande flyttats över till ett eget ISK som numera investeras i XACT Högutdelande. Ska bli spännande att se hur mycket pengar det faktiskt blir om några år.


Det är typ det här som just nu händer i Utbrytningens liv. Nu ska vi sätta upp adventsljusstakar och eventuella utnyttja de sista timmarna av Black Friday-Weekend-Days-Whatever till att beställa ett par återstående julklappar.


Over and out!


//Hon

Sommarsvacka

Ni som läste bloggen under våren kanske har noterat att inläggen har blivit ganska få såhär under sommaren. Detta beror på att vi helt enkelt har prioriterat att vara utomhus när vädret så tillåter och sedan tagit hand om hemmet när det inte har gjort det. Att skriva känns som att det hör terminerna till och med det i åtanke kommer vi kanske inte att ha allt för dåligt samvete för att vi saktar in under juni-juli-augusti. Allt är ju som bekant mycket bättre då.

Anledningen till låg bloggaktivitet!

Något som vi inte har varit lata med är dock vår amorteringsplan för att tillslut dräpa den drake som är våra blancolån. I slutet av maj noterade Hon att vår bank hade ett erbjudande för kunder som tecknade nya privat(pirat?)lån, vilket man då kunde göra med en ränta på ca 3,55%. De blancolån vi hade sedan tidigare hade en ränta på runt 5%. Efter lite räknande kom vi fram till att vi skulle kunna spara åtskilliga tusenlappar i räntekostnader fram till sista betalningen.


Sagt och gjort så lånade vi raskt upp 130 000 kr, med en betalningstakt på 12 år, för att lösa våra två blancolån, för att tre dagar senare när lönen kom raskt amortera av ytterligare 18 000 kr. Med lönen som kom härom veckan kunde vi (eftersom vi fick betalt för vårt valarbete) amortera sammanlagt 20 500 kr. I denna takten håller vi planen att vara skuldfria till årsskiftet och dessutom sparar vi in en massa räntekostnader. Ibland går det bra!


Våra odlingar har varit sega i uppstarten i år men vi har kunnat börja skörda tomater i alla fall. Vi är självförsörjande på salladslök och basilika av alla ting och några av chilisorterna har börjat bära frukt. Det som vi har haft mest nytta av har faktiskt varit löken som växte helt okontrollerat under juni månad. Det var så enkelt so att sätta ut ett par vanliga gula lökar från affären i jord och vattna måttligt i någon vecka. Sedan växte det fin blast som funkade alldeles ypperligt att använda i matlagning.

När de väl kommer igång får man vara snabb!

Något som är väldigt trevligt är att det precis utanför dörren finns bra abborrvatten så med lite finess så ska vi väl kunna lösa i alla fall någon måltid då och då för egen maskin. De är lite små än så länge men det har börjat nappa grövre borrar de senaste veckorna. Förhoppningen är väl egentligen inte heller att dra upp småfisk och allt som är för litet för att äta får gå tillbaka. Målet är att ta något av allt det stora som jagar småfisken istället och ha mat i några dagar. Så sparar man pengar på fisk. Å andra sidan så är väl fiske en hobby som precis som alla andra hobbys kan bli hur dyr som helst om man inte passar sig.

Glupsk, men lite liten så den fick gå tillbaka till simskolan.

Mer än ett inlägg i månaden ska vi väl klara av. Right babe?


// Han

Riksbanken är fegisar

Idag kom då ännu en skräll. Riksbanken fegar ur och låter bli att höja räntan. IGEN.


Utbrytningen misstänker att man i myndighetens korridorer upplever att man har målat in sig i ett hörn. Den svenska ekonomin har vant sig vid att räntorna är i princip obefintliga och har rättat in sig efter detta. Baksmällan när räntehöjningarna väl är oundvikliga, oavsett hur små, kommer att slå genom både privatekonomierna och näringslivet. Med en tillväxt på nedgående och ett decennium av krisränta bakom sig så vågar man inte rycka plåstret och dra på med en normal ränta. Att ha en vettig räntenivå är i sig ett medel för att kunna parera en plötslig nedgång och dra på ekonomin när det behövs. Ett verktyg som idag inte finns och som behöver återställas. Den svenska ekonomien är lika dopad som en Red Bull-beroende 13-åring som alltid är trött och det spelar ingen roll hur mycket koffein (räntesänkningar) som tillförs. Vederbörande tänder inte till ändå.

Fegisar.

Antalet hushåll som inte fixar en normal ränta i förhållande till sin skuldsättning är kanske inte lika illa som i USA innan 08-kraschen men det skulle likväl bli svettigt i plånböckerna. Det minskade konsumtionsutrymmet skulle sakta in näringslivet märkbart men antagligen inte katastrofalt. Ekonomien skulle rätta in sig efter en normalränta också även om det skulle gnällas en del under omställningen. Det har talats om stålband i finanskretsar och det är nog precis vad som behövs idag. Dels för att behålla kronvärdet och dels för att skapa handlingsutrymme inför en allvarligare, framtida nedgång än den lätta inbromsning som vi upplever just nu.


Det blir såklart extra hundralappar på bolån för alla som "äger" sin bostad. Det är också någonting som kan skapa en faktiskt konkurrenssituation för långivarna och något som också kan lugna ner bostadsmarknaden när folk till slut inser att det _kostar_ att låna pengar. En stabiliserad bostadsmarknad skulle göra att låntagarna börjar se sin bostad som en kostnad istället för som en bankomat eller investering och också anpassar sin betalningsvilja efter detta.


Men det kanske är precis detta som Riksbanken inte vill? Ett folk som tar ansvar för sin ekonomi och anpassar mun efter matsäck och därmed också skapar handlingsfrihet i förhållande till långivare, arbetsgivare och stat är inget man vill se i maktens korridorer.


// Han

10 saker vi har börjat göra

Vi fortsätter på temat "10 saker..." I vårt förra inlägg 10 saker vi inte köper längre  beskrev vi, precis som det låter, vilka saker vi har slutat handla antingen av ekonomi-, hälso-, miljöskäl. Idag ska vi prata om ett antal nya vanor och beteenden som vi har lagt oss till med i vårt nya, lite bättre och lite friskare, liv. Att vi på köpet sparar pengar och har lärt oss en massa DIY-knep gör inte saken sämre.

1. Göra realistiska "att göra-listor"
Vi har tidigare försökt att göra listor på vad som ska göras/skaffas/fixas för att få nånting gjort. Problemet som uppstår när det aldrig går att bocka av en hel lista på en helg är att man sedan helt enkelt skiter i det. Var det för att vi var extremt lata? Nej, det var bara det att listan som vi gjorde för ett visst tillfälle hade behövt fyra gånger så många personer för att hinnas med. Det vi har börjat göra är att varje gång vi gör en "att göra-lista" är att vi skriver upp allt vi vill. Och sen kasserar vi tre fjärdedelar av målen ungefär och flyttar dem till andra dagar eller helger. Numera så hinner vi faktiskt med det vi planerar in och det ger ju en viss sinnesro.

2. Använda veckokuvert till matpengarna
Det här känns som en klassisk "Lyxfällan-grej" eftersom det verkar förekomma i nästan varje avsnitt av programmet.  I vårt gamla liv kunde en månads matkostnader utan på problem landa på 8000 - 9000 kr. Eller kanske ännu mer, vi vet inte säkert eftersom vi bara drog kortet och hade noll koll på hur mycket pengar vi gjorde av med. Nu för tiden tas månadens matpengar ut i kontanter så fort lönerna har kommit. Dessa matpengar fördelas lika i 4 kuvert; ett kuvert för varje vecka. Eventuellt överskott förs över till det kontanta sparandet, se punkt 4 nedan. Det är så enkelt och överskådligt, och ändå tog det oss så många år att börja med detta.

3. Koka egen sylt och eget äppelmos. 
En klok man vid namn Ernst Kirchsteiger sa en gång: "Om ni inte har tid att koka eget äppelmos, då undrar jag vad ni använder all tid till?" Han har en poäng i det. Att koka eget äppelmos och egen sylt går snabbt. Det är enkelt och otroligt gott. Men framför allt så kan det bli väldigt billigt om man hittar äpplen och bär till extra pris. Dessutom vet du precis vad du har i denna hemmagjorda produkter, till skillnad från köpes dito. Förslut sylten med smält paraffin för bättre hållbarhet.

Veckans hemmagjorda hallonsylt.

4. Ha ett kontantsparande
Hur mycket kontanter har du hemma? Antagligen, inte mycket. Det hade vi inte heller för något år sedan. Men vad gör man i händelse av ett strömavbrott, eller om bankernas kortsystem eller Swish och BankID ligger nere? Visst, även kassasystemen går ner vid ett strömavbrott, men ännu finns det mindre butiker och torghandel som tar emot kontanter. Här hemma har vi en hemlig burk med ett kontantsparande som ska kunna användas till mat och andra förnödenheter om så skulle behövas. Vi ser det som en del av vår hemberedskap. Dessutom har vi en gigantisk spargris där vi sparar småpengar som sedan används på loppisar.

Säg hej till Greger, vår loppis-kassako (jag menar gris)

5. Använda gjutjärn istället för teflon
Det är känt att non-stick beläggningar såsom teflon är inte bra ur varken hälso- eller miljö-synpunkt. Det innehåller en massa läskiga giftiga ämnen som dessutom avger ännu läskigare partiklar vid uppvärmning. Det finns en massa studier och faktiska fall där den sorters djur som vi har hemma dog till följd av exponering för teflonångor. Visst, teflon är både billigare och bekvämare än gjutjärn, men det är inte värt risken. Här hemma har vi slängt alla produkter med non-stick beläggning och alla stekpannor har ersatts med gjutjärn. Tyvärr är ugnen inbyggd, men vi använder i alla fall inte dess inbyggda självrengöring.

6. Träna på morgonen innan jobbet
Vi har väldigt ambitiösa träningsmål och för att vi ska uppnå dem behövs många timmars träning. Både Hon och Han tränar inför sitt första 100 miles lopp.  I och med att vi fortfarande sitter fast i ekorrhjulet (och kommer troligtvis göra det i ett antal år framöver) med 9-17:30 kontorsjobb kan det ibland vara rätt knepigt att få in de där träningstimmarna. Och då har vi ändå möjlighet att flexa en del då den obligatoriska arbetstiden är mellan 09:00 och 15:00. Trots att vi tränar efter jobbet så gott som varje kväll. Lösningen på det hela blev att börja träna även innan jobbet, då vi har förmånen att ha ett gym 100 m från huset där vi bor. Så vissa dagar tränar vi alltså både innan och efter jobbet. Konsekvensen av detta är att vi är både piggare och har mer energi under dagen. Självklart kan det vara knepigt att få till så mycket träning, och framför allt på morgonen, om man har småbarn. Men vi har inga barn och passar därför på så länge det varar! :)

7. Betala alla köp på internet direkt eller med en 14-dagars faktura
Förut köpte vi det mesta på kredit. "Köp nu, betala i april". Kreditkortet åkte glatt fram. Och väl i april, efter att alla fakturor var betalda så gjorde vi nya köp med kreditkortet. En ond cirkel som ledde till att vi sitter där vi sitter nu. Men vi hade många fina saker och vi reste 5-6 gånger per år.. 'nuf said... Nu för tiden betalas alla köp antingen direkt med det vanliga bankkortet eller med en 14-dagars faktura om vi vill vara säkra på att vi får varan innan vi betalar för den. Det här är så mycket mer hållbart och vi har för första gången någonsin fullständig kontroll över vår ekonomi.

8. Göra veckans matlådor i förväg och ha med oss matlåda till jobbet
En utelunch i området där vi båda arbetar (vi verkar inom helt olika branscher, men har förmånen att jobba väldigt nära varandra geografiskt) kostar mellan 99 och 120 kr. Både Han och Hon har många kollegor som äter ute VARJE arbetsdag. Det blir minst 500 kr per vecka, och 2000 kr i månaden. Även om vi aldrig åt ute så mycket så slank det ner i alla fall ett par uteluncher i veckan. Numera har vi alltid matlåda med oss. Veckans mat preppas på söndagar, och kostnaden blir mellan 5 och 30 kr per låda. Vi sparar så mycket pengar på detta och det blir lättare att hålla koll på vad vi stoppar i oss.

9. Göra månadsbudget/Bokföra månadens utgifter
Han har länge gjort diverse excel-uppställningar för månadens kostnader men har varit dålig på att följa upp dom. Hon har bara gått på känn. Det vi har börjat göra är att ställa upp våra personliga och gemensamma kostnader i ett par excelark. På så sätt kan vi enkelt räkna ut om en viss kostnad går att ta en viss månad eller om vi måste sätta undan pengar för den i flera månader. Vi bokför också månadens utgifter i samma ark. På så sätt ser vi om månaden har gått plus eller inte, hur mycket vi har sparat och vad våra pengar faktiskt har gått till.

10. Stryka kläder, sängkläder, handdukar m.m.
Det här låter säkert som en kvinnofälla, men det är tillfredsställande att stryka textiler och det bidrar till mer ordning och reda i skåpen, och textilerna håller längre. Vi har kommit till insikten om att djävulen sitter i detaljerna. Följaktligen så har vi börjat ta hand om dessa detaljer. Det blir lättare att hålla ordning på ett övergripande plan när sagda detaljer faktiskt är i ordning ifrån början.

// Hon & Han

Ett extraknäck är kirrat!

Vi har tidigare skrivit om möjligheten att arbeta som röstmottagare under valet till europaparlamentet som hålls i maj. Idag fick både jag och Hon bekräftelse på att vi får jobba den 26:e maj och kan nöjt konstatera att det är ytterligare pengar som ska gå till att mata våra blancolån.

Dessutom så hade vi tillräckligt med flyt för att faktiskt få jobba i samma vallokal. Det var länge sen vi faktiskt jobbade ihop och på den tiden så var det som scenbyggare. Det blir en mustig arbetande söndag som börjar 07:30 och slutar när det är färdigt. Som röstmottagare får vi ett skattepliktigt arvode på 2900 kr var. Med tanke på arbetade timmar och att det är en söndag så kunde väl timlönen ha varit bättre. Men å andra sidan så är ca fyratusen i extraamortering oändligt mycket bättre än inget alls!

Återigen ett tack till Pappa betalar? för tipset om att söka jobb som valfunktionär.

// Han

10 saker vi inte köper längre

Det senaste året har vi av ekonomi-, hälso-, och miljöskäl slutat handlar vissa saker helt och hållet. Här kommer ett litet axplock av grejer som vi har slutat handla helt, och vi saknar dem inte! Om inte annat så är det alltid roligare att göra saker själv.

1. Sköljmedel

Det är välkänt att sköljmedel innehåller en massa giftiga ämnen som är farliga både för människan och miljön. Förut använde vi ungefär en flaska i månaden. Ponera att en flaska kostar ungefär 20 kr. Att sluta använda sköljmedel innebär med andra ord en besparing på 20 kr i månaden eller 240 kr per år. Använd ättika eller några droppar Tee Tree olja istället.

2. Bröd

Att baka eget bröd är enklare, godare och lyxigare än att köpa läskigt formbröd på ICA. Jag har ingen exakt uträkning på hur mycket man kan spara på ett år, men det blir billigare, den saken är säker. Och ni har redan fått mitt enklaste recept på billiga och supergoda rågsiktskakor

3. Chili

Att odla hemma behöver inte vara så svårt. Genom att odla diverse grödor hemma blir det både enklare och billigare att äta hälsosamt. Vi har två balkonger och har testat att odla allt möjligt: gräslök, tomater, gurkor, potatis, you name it! Sedan förra året är vi faktiskt även självförsörjande på chili. Tacka en stor balkong i söderläge och den fantastiska sommaren som vi hade förra året för det. Vi hoppas självfallet på ett lika bra odlingsår även i år. Vi ämnar utöka odlingen med ett antal spännande chilisorter, inklusive sådana dyra där man kan sälja fröer och faktiskt tjäna en slant på det. Det är otroligt tillfredsställande att producera egen mat, även i en så liten omfattning!

OMNOMNOM!

4. Biobiljetter

Både Hon och Han är filmentusiaster och går på bio minst en gång i månaden. Snittpriset för en biobiljett ligger i dag på cirka 120 kronor. Det blir 240 kronor per biobesök eller 2880 kr per år (12 biobesök). Vi köper inga biobiljetter längre tack vare diverse paneler som Hon är med i. Upplägget är enkelt, svara på några korta undersökningar ett par gånger per dag och plocka sedan ut intjänade poäng som biobiljetter.

5. Läsk

Vi slutade dricka läsk för rätt länge sedan och då endast på grund av hälsoskäl. Det kändes inte försvarbart att fortsätta dricka Coca-Cola med tanke på hur bra det funkar att städa toaletter med… Jag har ingen beräkning på hur mycket man kan spara på att sluta med dessa dumheter, men enligt vartenda avsnitt av Lyxfällan så handlar det om tusentals kronor per år…

6. Kaffe

Medelsvenssons häller i sig kopiösa mängder kaffe varje dag. Att skära ner på koffeindrickandet medför hel del hälsofördelar, för att inte tala om den ekonomiska biten. Dessutom är det väldigt trevligt att kunna fungera som en normal människa, trots att man inte har fått sitt morgonknark. Han slutade dricka kaffe för ett år sedan. Hon slutade månaden efter det. Den första tiden var minst sagt intressant. Abstinenbesvären var sanslösa och vår närmaste omgivning var totalt oförstående till varför vi valde att sluta. Hur skulle det nu gå när man ska fika? Så här i efterhand kan både Han och Hon konstatera att detta vara ett av våra bättre beslut någonsin. Det kommer att komma ett separat inlägg om just slutet på vårt koffeinknarkande. Ett paket Zoegas-kaffe kostar ungefär 49,90 kr. Vi brukade konsumera minst ett paket i veckan. Det motsvarar en besparing på hutlösa 2594 kr om året. På kaffe!!! 2594 kr motsvarar ungefär 15 Castellum-aktier. Och då har vi inte räknat med vad det kostar att köpa kaffe ute…

7. Lecakulor

Vi odlar mycket och det går alldeles utmärkt att använda kottar istället för lecakulor. Ut i skogen med er och plocka småkottar! Fylla upp en kruka med kottar till cirka 1/3, lägg sedan på jord. Kottarna suger åt sig vatten, precis som lecan. En stor påse lecakulor kostar cirka 40 kr. 4–5 påsar om året ger en besparing på ett par hundra kronor.

8. Spolarvätska

Det är såklart smidigt att köpa färdigblandad spolarvätska på macken när lampan plingar till men det blir inte alltid den billigaste lösningen. Spolarvätska är lätt att blanda på egen hand och går att få till en tredjedel av priset för den färdigblandade. Blanda en del T-röd med fem delar vatten och droppa i några droppar diskmedel. Blanda ut och var stolt över att du är en självständig individ. Priset för den hemmablandade spolarvätskan är ungefär 7-8 kr per liter. Det går säkert att handla färdigblandad spolarvätska för samma pengar någonstans men det är irrelevant eftersom hemmablandat smakar bäst, eh, känns bra!

9. Vatten på flaska

Det här är en miljöbov av rang. Det är egentligen sjukt att köpa vatten på flaska, framför allt här i Sverige där vi har typ världens renaste kranvatten. En flaska vatten på Pressbyrån kostar cirka 20 kr. Vad blir besparingen per år? You do the math! Så snälla, gör en insats för miljön och din plånbok, investera i en ordentlig vattenflaska och drick vatten ur kranen. Och kom ihåg att dricka minst 2 liter vatten om dagen!

10. Krukväxter

Byt sticklingar med varandra, köp de billigt på loppisar eller knipsa av i smyg på jobbet, istället för att köpa dyra krukväxter i en blomsterhandel! Ett elefantöra kan kosta upp till 150 kr per växt om man köper det i en affär. Min ståtliga elefantplanta här hemma har hittills producerat minst 30 (!) små sticklingar som jag antingen gett bort i present eller bytt bort mot andra spännande växter. Och det har inte kostat en krona! Det är roligare, billigare och man vet aldrig vilken växt man lyckas få tag på.



// Hon

Vi drar iväg på kick-off!

Utbrytningen lämnar Hufvudstaden för ett dygn på landet i svärföräldrarnas sommarstuga för att komma igång med något som vi har velat göra rätt länge. Från och med i år kommer Han och Hon köra en kick-off två gånger per år, en i januari och en i augusti. 

Det är ju fullständigt normalt att ha kick-offs och verksamhetsplaneringar på jobbet för att kunna arbeta så mål- och processorienterat som möjligt, så varför inte ha det även privat?

Konceptet är enkelt. Vi åker iväg i 24 timmar för att ägna oss åt oss själva och vår framtid. Inget avancerat såsom konferensrum, projektor och stående agenda. Utan bara vi två, utanför hemmet med papper och penna och en flaska vin (eller två). Att ta oss tiden att prata ut om vad vi vill ha, hur vi vill ha det, när vi vill ha det och hur vi ska ta oss dit. Vi kommer med andra ord försöka ta fram så kallade SMARTa-mål som det så fint heter.

Vi kommer att diskutera pengar, hemmet, karriär, hälsa, relationer, resor, hobbys samt vår personliga och andliga utveckling. Det här dygnet ska resultera i ett antal planer inom de olika områdena. Vi siktar på följande att fram följande:

-          6 månaders plan

-          1 års plan

-          3 års plan och

-          5 års plan (nej, vi är inga kommunister)

Sex månaders planen kommer att följas upp på kick-offen i augusti. Ett årsplanen följs upp i januari nästa år o.s.v.

Det ska bli väldigt spännande att se vad det hela resulterar i. Förhoppningsvis har vi samma syn på vad vill ha och hur vi vill ha det. Annars får vi la slåss om saken eller nåt… Det är la det man gör på konferenser inom arbetslivet?

So long. Take care!

// Hon

Att överleva januari?

Drottninggatan Januari 2019.

Året är 2019. I-ländernas välstånd är så stort och utbrett att det inte längre finns några naturliga hot mot befolkningens existens. Den gamla överklassen har i sina utsvävningar inspirerat de nedre samhällsklasserna som genom frikostiga lån kan uppleva samma underbara tillvaro av tanklöst spenderande. I huvudstaden kostar en etta som en hel gata på landet och på krogarna vaskas varannan flaska för att månadsbudgeten ska ta vägen någonstans överhuvudtaget.


I denna guldålder saknar människan naturliga fiender. Det finns inga vargar på Drottninggatan att ta sig förbi på vägen hem efter en blöt kväll. Det finns inga bomber som med stor precision snart landar i ditt vardagsrum, på din lokala bensinmack. På din mamma. Den västerländska människan har tråkigt. Eller, skulle ha det tråkigt om världens forskare inte hade gjort gemensam sak och forskat fram en miljon sätt att inte ha tråkigt. Allt i din ficka. Ändå är den västerländska människan inte glad. Utan utmaningar finns ingen tillfredsställelse. Du har ingen glädje av någonting du inte har kämpat för själv.


Därför har svenska folket och övriga i västvärlden skapat sig ett överlevnadsscenario en gång om året. Detta för att så att säga komma tillbaka till rötterna av vad mänsklig existens är och behöva kämpa för sin överlevnad. Genom att under de tre månader som leder framtill den första i varje kalenderår spendera som om det inte fanns någon morgondag på allsköns skräp skapas en situation där mat på bordet är en utmaning för gemene man. Under fyra veckor i början av varje år ska man leva på vad som upplevs som ett existensminimum. Spara in pengar på uteluncherna och, hör och häpna, laga matlådor! Svenskarna ska leva som på 1800-talet rent av!


Januari är således kall, mörk och arm. I år fick en liten, utvald del av befolkningen dessutom känna på lite faktiska motgångar under några strömlösa veckor. Unga människor hämtade vatten på brandstationerna i urdruckna bag-in-box-påsar och skällsord haglade över elleverantörerna för att de inte vädersäkrat sina ledningsdragningar. Hardcore.


Tänk om någonting omfattande, typ en långvarig recession, matbrist och energibrist, faktiskt inträffar?


// Han

Att ersätta fullt fungerande saker med lite nyare, ballare, dyrare och lika fungerande saker.

Med nyfunna ögon är det lätt att se mönster hos andra och sig själv som det förut var svårt att urskilja ur vardagens brus. Ett sådant mönster är det synbara behovet av att ersätta fullt fungerande ting med nya, modernare lika fungerande ting. Det här har jag själv varit omätbart skyldig till tidigare (Hon med!).



Som många inspirerande minimalister och livsgurus redan har konstaterat så rör det sig här om två helt olika sorters behov. Sakerna som du faktiskt Behöver skaffa till exempel för att ersätta någonting som är trasigt och inte går att laga (tänk högen med porslin som nu ligger krossat på golvet för att du skulle städa köksskåpet med blott två timmars sömn i ryggsäcken) och saker som du "behöver".


Sakerna du "behöver" kan vara nästa generations smartphone som är lite ballare än den du har, men som du inte kommer utnyttja prestandan i i vilket fall som helst eftersom du i princip chattar, lyssnar på musik och kollar din mail. Det kan också vara en ny dator (när du har en fullt fungerande dito) eller ny inredning fast den gamla fortfarande är vettig eller en av de stora pangaslukarna: en ny bil. Dessa behov är skapade; både av dig men också av den filt av reklam som ligger över det offentliga rummet och som petar på dig vart du än vänder huvudet. Det är lätt att intala sig själv att "jo, men sak X har väl blivit väl långsam/repig/tråkig/omodern" när sak Y framställs som det enda rätta att äga, använda och visa upp för sin omgivning.


Jag har definitivt gjort mig skyldig till ovanstående både en och fem gånger. I mitt fall har det rört sig om kringutrustning till sagda dator (den här musen är lite musigare än den jag har), stereo (jakten på det "perfekta" ljudet) och övriga saker jag tänker ska definiera mig som person.


Lösningen i min halva av hushållet har blivit en enkel tumregel: funkar det så använder jag det. Den dagen sak X fungerar för dåligt för att vara användbar så är det OK att byta ut den om den inte helt enkelt har gått sönder bortom lagning innan dess. Jag har också tänkt på att helt enkelt först se om jag klarar mig utan sak X innan jag tvångsmässigt ersätter den. Det kanske kan ge lite välbehövliga uppvaknanden längs vägen.


Han

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han

Överblick 1 - Början

Hur skapar man förändring innan man vet vad som ska förändras?

Det är lätt att känna att någonting snart måste hända, att livet är inte hållbart, att vi sitter fast i det ökända ekorrhjulet, att vi överkonsumerar, att vi långsamt och målmedvetet förstör våra kroppar och sinnen. Detta är det första i en serie av inlägg som kommer handla om att skapa överblick över de problem som vi vill lösa, hur vi ska angripa olika delar av vår tillvaro och hur vi på bästa sätt kan lägga våra gamla vanor åt sidan.



Fågelperspektiv på tillvaron.





Steg ett när det kommer till problemlösning är alltid att definiera vilket problem man vill lösa. I vårt fall var detta steg både lätt och svårt. Vi sitter med ett par hundra tusen i skulder och vi behöver göra någonting åt det. I slutet av resan ska vi helst ha flera gånger detta belopp sparat och ha brutit våra gamla ekonomiska vanor under resans gång. Dock är denna problembeskrivning alltför stor för att utgöra ett problem med en motsvarande lösning. Därför börjar vi med att skapa överblick. Denna gång en ekonomisk sådan.

När vi påbörjade vår resa för att på allvar ta hand om våra onödiga skulder kunde vi konstatera att fördelningen såg ut enligt följande:

Kreditkortsskuld Han                19 000,00 kr
Blancolån Han                           25 000,00 kr
Konsumentkredit Han               16 000,00 kr

Kreditkortsskuld Hon                39 000,00 kr
Konsumentkredit Hon                 7 000,00 kr
Konsumentkredit Gemensam    16 000,00 kr

Blancolån kontantinsats           120 000,00 kr
Summa:                                    242 000,00 kr

Mycket av skulderna på våra kreditkort kunde vi överhuvudtaget inte säga vad de kom utav. Vissa saker visste vi så som att en del av Hans skulder kom av köp av hobbyrelaterad utrustning och även inköp av en ny datorskärm och en soffa till lägenheten. Hennes konsumentkredit är hänförbar till den nya laptopen som köptes in under sommaren då den gamla helt enkelt gav upp. Det fanns ingen buffert för en sådan utgift. Den gemensamma konsumentkrediten avser varsin cykel till Henne och Honom för pendling till arbetet när vädret tillåter. Hans konsumentkredit avser inköp av utrustning till en hobbyrelaterad sidoverksamhet. Utöver detta består skuldberget av konsertbiljetter, resor, kosmetika och skönhetsprodukter till Henne samt oplanerade inköp av Prylar som vi lyckats övertyga oss själva respektive varandra om att vi behövde vid tillfället.

I samband med att räntan på bolånen skulle förhandlas i september tog vi oss i kragen och tog ut ett gemensamt blancolån som släckte alla mindre skulder utom det blancolån som redan fanns för kontantinsatsen samt Hans konsumentkredit då sidoverksamheten ändå bringar in lite inkomster som ska släcka den allt eftersom.

Utöver detta så har vi båda CSN-lån på totalt nästan 800 000 kr och bostadslån på nästan 2,3 mkr. Dessa skulder är dock svåra att göra någonting ordentligt åt i närtid och lämnas därför för närvarande utanför kalkylen.

Skuldbilden som den ser ut i dagsläget där vi börjar vår resa med bloggen ett par månader senare ser då ut enligt följande:

Konsumentkredit Han        16 000,00 kr
Blancolån Gemensamt     114 000,00 kr
Blancolån kontantinsats     94 000,00 kr
Summa:                            224 000,00 kr

Och här börjar således vår resa mot frihet.

Han & Hon

Årets besiktning är över (nästan)

Fan tro't att det alltid är något man glömmer. 

Det som skulle varit ett smärtfritt besök hos Svensk Bilprovning blev istället ett par dagars ångest innan vi till slut upptäckte att hela upplevelsen hade kunnat undvikas. Sensmoralen av detta inlägg blir: Tänk efter före. Det blir billigare så!

Svensk Bilprovning anno 2018

Vi har ingen ny bil. Vi har inte heller en jättegammal bil. Vi har ingen fin bil. Vi har en Skoda Octavia ifrån 2004 som har gått nästan 25 000 mil kors och tvärs över Sverige och östeuropa. Hittills har vi klarat besiktningarna prickfritt. Till och med det året som givarna till airbagsen spökade släppte en medkännande herre igenom vårt kära fordon utan anmärkningar om vi svor på heder och samvete att i alla fall ta bort felkoden till året efter. Vi har aldrig dragit på oss större kostnader med denna vår första och enda bil. Bromsbyten har vi kunnat sköta själva när den tuggar i sig bromsbelägg och lösningen på många problem är att helt enkelt mata den med mer olja. Man skulle kunna säga att vi har haft tur på många sätt.

Dock inte så i år, och det var helt och hållet vårt eget fel. 

En fin detalj med att ha en bil med demonterbar dragkrok är att det på besiktningen ska kunna kontrolleras att sagda dragkrok faktiskt är demonterbar. Skoda har i sin visdom begåvat dragkroken på vår modell med ett nyckellås eftersom VAG:s dragkrokar är så fruktansvärt stöldbegärliga (antar jag eftersom man/skall kan låsa dom red. anm.). 

Denna gången hade vi inte i förväg kontrollerat var nyckeln för tillfället befann sig eftersom vi antog att den låg kvar där den ska ligga. Självklart gjorde den inte det och det blev till att vända uppochned på bilen för att surt konstatera att det får bli att komma tillbaka på ombesiktning och fortsätta kasta pengar på problemet tills det försvinner.

Alternativen som fanns var som följande:

1. Hitta nyckeln och komma tillbaka med svansen mellan benen för att SBP ska kunna ta bort och sätta dit dragkroken (1 minuts jobb) och debitera ett par hundra spänn för besväret.
2. Inte hitta nyckeln och behöva borra ur och ersätta låskolven. Beställning av ny låskolv tar ett par veckor och monteringen behöver eventuellt göras på verkstad eller hos låssmed. Någon tusenlapp till utöver ombesiktningen.
3. Inte hitta nyckeln, inte hitta lämplig ersättningskolv till låset och behöva köpa ny dragkrok för två och ett halvt tusen. Utöver kostnaden för ombesiktning.

Nu hade vi sådant flyt att sagda nycklar låg i en liten pöl med avfettningsmedel i en verktygslåda som vi hade plockat ur bilen för ett halvår sedan. Merkostnaden begränsas alltså till vad SBP vill ha för ombesiktningen men likväl är det sura pengar som hade kunnat sparas in om vi faktiskt hade gått igenom en 'inför besiktningen'-checklista och sett till att allt var på plats. Och värre hade det blivit om vi faktiskt hade lyckats supa bort nycklarna på riktigt.

Hädanefter förvaras dragkroken demonterad på sin plats under golvet i bagaget med nyckeln i låset.

// Han

Välkomna till Utbrytningen

Det här är utbrytningen.

Vi som är utbrytarna är en Han och en Hon i 30 års åldern, utan barn, men med husdjur, som flyttade till en bostadsrätt i utkanten av Stockholm på grund av våra jobb. Båda är akademiker med fasta anställningar inom staten och med en gemensam bruttolön på + 65 000 kr i månaden.

De senaste åren har vi levt på ett sätt som inte känns okej för oss längre. Vi har levt över våra tillgångar; konsumerat och levt som om det inte fanns någon morgondag. Lägg till detta noll kunskaper om ekonomi som i kombination med höga löner och dyra intressen lett till att vi nu sitter där vi sitter. Vi har en lägenhet med en alldeles för hög belåningsgrad, 224 000 kr i konsumentkrediter, ett alldeles för litet sparande, överfulla skåp och förråd med saker som vi inte behöver och en växande vilja att bryta oss loss från samhällets normer och det liv som vi själva har skapat.

För ungefär ett år sedan började de första tankarna på ett annat liv att slå rot i våra huvuden. Behöver vi verkligen ha alla sakerna? Måste vi verkligen gå på varje konsert, eller boka varje resa? Och vad gör vi om någonting händer? Har vi beredskap så att både vi och våra husdjur klarar ett längre strömavbrott? Går det verkligen att tjäna pengar på börsen? Vi har läst, begrundat och diskuterat i många timmar, dagar och veckor. Vissa steg har vi redan tagit, andra återstår.

I den här bloggen kommer vi bland annat att skriva om:

• Vår resa mot att bli skuldfria
• Vårt sparande och hur vi bygger upp vårt kapital
• Tips och trix för att leva så billigt som möjligt men ändå ha råd med våra intressen
• Hur vi gör för att leva hälsosammare och för att i allmänhet bli bättre människor
• Hur vi gör för att upprätthålla hemberedskap i stadsmiljö
• Vår relation till materiella ting och hur de påverkar oss
• Våra reflektioner om samhället i stort
• Alternativa inkomster

För att kunna vara så transparenta som möjligt behöver vi vara anonyma. Endast Han och Hon vet vilka vi är.

Välkomna att följa med oss på vår resa mot ett friare liv!

Han & Hon