Tjänsteresorna har avlöst varandra en efter en. Både Han och Hon har för närvarande väldigt intensiva perioder på jobbet. Klättringen på den så kallade karriärstegen sker just nu i rasande fart vilket också innebär att vi måste arbeta väldigt mycket. Det kan kännas kontraproduktivt ur ett FIRE-perspektiv att spendera så mycket extra tid på kontoret. Dock så tycker vi om våra jobb, och den insatsen vi lägger in nu kommer att ge oss högre löner, vilket i sin tur påverkar både våra amorterings- och sparmöjligheter. Så vi kör på.
En annan rolig sak som har hänt de senaste veckorna är att vårt smådjursbestånd har utökats i och med att vi tog in en omplacering som verkligen behövde få komma till ett nytt hem. Det har tagit ganska mycket tid att etablera den nya smådjursligisten, men hon har kommit in i sin nya familj väldigt bra och det märks hur hon mycket tryggare hon blir för varje dag som går.
För ganska exakt fyra veckor sedan slog jag rejält i ena knät under mitt tappra försök att besegra Kullamannen. Knät gick inte att böja överhuvudtaget. En vanlig promenad var en utmaning och att försöka springa var det inte tal om. Idag, en månad senare, kunde jag obehindrat avnjuta en löprunda på 1,5 mil på snöklädda skogsstigar. Så till er löpare där ute, underskatta inte nyttan med pilatesbollar, bosubollar och gummiband. De gör underverk, trots att övningsutförandet oftast är rätt trist och enformigt. Men med knät så gott som återställt är det nu åter igen full fart med träning och löpning inför nästa års säsong.
Mitt i allt det här har undertecknad också lyckats med konststycket att bli uttagen till att bli träningsledare på en gymkedja i närheten. Så nu väntar några månader med studier i anatomi, fysiologi, ledarskap och träningsupplägg. Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag ser fram emot det hela med en skräckblandad förtjusning. Sedan kan man ju så klart fundera på om det är klokt eller inte att låta en smått masochistisk ultralöpare med en förkärlek för långa och vidriga löparpass, att leda pass för normala motionärer, men det blir säkert bra det här (hehe). Förutom det här uppenbara om att jag nu äntligen tar steget till att börja arbeta med en av mina hobbies så är en annan bra aspekt med det hela är att jag inte längre behöver betala för något träningskort, vilket ger en besparing på närmare 4000 kr per år.
Vintur. |
Med handen på hjärtat så har ekonomin inte varit en prioriterad fråga den här hösten. Vi sköter våra amorteringar och vårt sparande. Amorteringen har vi dock behövt att minska dels på grund av oväntade utgifter såsom nya vinterdäck, återbetalning för förbrukade semesterdagar till Hans gamla arbetsgivare samt oväntat nog (eller inte) inköp av konsertbiljetter till ett par hårdrockskonserter nästa år och dels för att vi har prioriterat att fixa vissa saker hemma.
Utbrytningen har som bekant lämnat både facket och A-kassa. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett val som passar oss. Undertecknad har sedan utträdet ur A-kassan lagt undan en summa motsvarande månadsavgiften på ett sparkonto med en ränta på 0,65 %, vilket i praktiken innebär en konstant värdeminskning. Så nu har detta månadssparande flyttats över till ett eget ISK som numera investeras i XACT Högutdelande. Ska bli spännande att se hur mycket pengar det faktiskt blir om några år.
Det är typ det här som just nu händer i Utbrytningens liv. Nu ska vi sätta upp adventsljusstakar och eventuella utnyttja de sista timmarna av Black Friday-Weekend-Days-Whatever till att beställa ett par återstående julklappar.
Over and out!
//Hon