Hon bakar bröd, och du med!

Då var det äntligen dags för Hon att göra entré här på bloggen. Jag kommer inte att bjuda på lika djupa och arga inlägg som min hälft, utan kommer snarare fokusera på lite mera praktiska, hands-on, tips och sätt att leva billigare och kanske liiite hälsosammare. 

Dagens spartips handlar om att baka eget bröd. Man kan spara otroligt mycket pengar, det är (oftast) så mycket godare än köpebröd och du vet precis vad du stoppar i dig. Det här spartipset är knappast något nytt eller revolutionerande, ändå är det så många som aldrig gör det.

Jag har fått höra otaliga gånger att ”Oooh, vad lyxigt och gott det är med hembakat bröd”, men ändå har folk ”inte tid” att knåda ihop en deg för att slänga det i ugnen i 10 min. Och jo, man har tid, om man släpper sitt Instagram-flöde i en halvtimme. Saker som har varit självklara förut, som att baka eget bröd eller koka ihop en egen sylt, har blivit en lyxaktivitet. 

Dessutom är det otroligt tillfredställande att skapa någonting med egna händer.

Det här är ett enkelt och väldigt billigt recept på brödkakor. So here we go:

Brödkakor ( 4 st.)

Ingredienser:

1. 5 dl vatten
2. 1 paket jäst
3. 50 g smör eller margarin (jag bakar alltid på smör eftersom jag inte har någon lust att ha plast i min mat)
4. 0,5 dl honung, sirap eller socker (välj själv)
5. 1,5 – 2 tsk salt
6. Ca 14 dl rågsikt

Det går att tillsätta brödkryddor, nötter eller frön i degen som man känner för.

1. Ta fram jästen ur kylskåpet och låt det stå framme en stund
2. Smält smöret
3. Tillsätt vattnet i det smälta smöret. Kontrollera att blandningen är fingervarm
4. Tillsätt salt och socker/honung/sirap i vätskan. Blanda ordentligt.
5. Smula ner jästen i en degskål.
6. Häll degvätskan över den smulade jästen.
7. Tillsätt mjöl, häll det luftigt och lite i taget. Arbeta ihop degen till den känns smidig.
8. Låt degen jäsa till dubbel storlek (ca 45-60 min).
9. Sätt på ugnen (200 grader)
10. Knåda degen på ett mjölat bakbord.
11. Dela degen i 4 delar.
12. Kavla ut varje del till runda kakor, ca 15-20 cm i diameter. Ta ut hål i mitten.
13. Lägg brödkakorna på bakplåtspappersklädda plåtar och nagga kakorna med en gaffel
14. Grädda brödkakorna i mitten av ugnen i ca 10 min eller tills de har fått en gyllene färg på ytan
15. Ta ut bröden och pensla direkt med kallt vatten.
16. Låt bröden vila på galler under en bakduk.

Senaste bakningen!



Svårare än så är det inte. Och som sagt: de här ingredienserna kostar inte många kronor och resultatet blir väldigt gott. Lycka till med bakningen!

// Hon

  

Att överleva januari?

Drottninggatan Januari 2019.

Året är 2019. I-ländernas välstånd är så stort och utbrett att det inte längre finns några naturliga hot mot befolkningens existens. Den gamla överklassen har i sina utsvävningar inspirerat de nedre samhällsklasserna som genom frikostiga lån kan uppleva samma underbara tillvaro av tanklöst spenderande. I huvudstaden kostar en etta som en hel gata på landet och på krogarna vaskas varannan flaska för att månadsbudgeten ska ta vägen någonstans överhuvudtaget.


I denna guldålder saknar människan naturliga fiender. Det finns inga vargar på Drottninggatan att ta sig förbi på vägen hem efter en blöt kväll. Det finns inga bomber som med stor precision snart landar i ditt vardagsrum, på din lokala bensinmack. På din mamma. Den västerländska människan har tråkigt. Eller, skulle ha det tråkigt om världens forskare inte hade gjort gemensam sak och forskat fram en miljon sätt att inte ha tråkigt. Allt i din ficka. Ändå är den västerländska människan inte glad. Utan utmaningar finns ingen tillfredsställelse. Du har ingen glädje av någonting du inte har kämpat för själv.


Därför har svenska folket och övriga i västvärlden skapat sig ett överlevnadsscenario en gång om året. Detta för att så att säga komma tillbaka till rötterna av vad mänsklig existens är och behöva kämpa för sin överlevnad. Genom att under de tre månader som leder framtill den första i varje kalenderår spendera som om det inte fanns någon morgondag på allsköns skräp skapas en situation där mat på bordet är en utmaning för gemene man. Under fyra veckor i början av varje år ska man leva på vad som upplevs som ett existensminimum. Spara in pengar på uteluncherna och, hör och häpna, laga matlådor! Svenskarna ska leva som på 1800-talet rent av!


Januari är således kall, mörk och arm. I år fick en liten, utvald del av befolkningen dessutom känna på lite faktiska motgångar under några strömlösa veckor. Unga människor hämtade vatten på brandstationerna i urdruckna bag-in-box-påsar och skällsord haglade över elleverantörerna för att de inte vädersäkrat sina ledningsdragningar. Hardcore.


Tänk om någonting omfattande, typ en långvarig recession, matbrist och energibrist, faktiskt inträffar?


// Han

"Man sparar ju så mycket tid..."

Att vara lite händig känns som en dygd som allt mer faller i glömska. På min arbetsplats förvånas jag titt som tätt över kollegor som tar hjälp för allt från att städa upp sin egen skit, till att bygga ihop IKEA-möblerna till att skifta däck på bilen.


Förutom det uppenbara problemet med att varje sådan lejningkostar pengar så leder det i slutändan till att #INGENKANGÖRANÅGONTINGSJÄLV . Folk betalar hundratals kronor om året för att ha sina vinter/sommardäck förvarade på något jävla däckhotell och sedan har de inte ens 20 minuter över för att skifta däck själva. Men det kanske inte ens handlar om att man inte kan. Det kanske handlar om att man inte vill?


Är Svensson så rädd för att smutsa ner sig? Det skulle kunna förklara en hel del. Den gemensamma nämnaren för många av aktiviteterna som folk hellre betalar för än gör själva är att man kan råka smutsa ner sig. Vinterdäck är inte rena efter en säsongs bruk givetvis. Du kan faktiskt få lite träflis på dig när du bygger din högblanka jävla TV-bänk från IKEA. Och om du skulle städa ditt badrum och rensa vattenlåset i ditt handfat själv så skulle du faktiskt behöva känna hur din skit luktar efter en månad i fuktig miljö.


Många arga (kränkta?) män (kvinnor?) talar om den så kallade fjollifieringen av den svenska mannen. Jag skulle vilja hävda att det snarare handlar om en nationell epidemi av lathet och bekvämlighet som vare sig begränsas av kön eller livsåskådning. Ett av utfallen är att de skitiga sakerna hellre hanteras av någon som "ju har betalt för det" så att Svensson inte behöver lyfta blicken ifrån den skärm som de för tillfället sitter begravda i.


Jag har ingen lösning, för den lösningen kräver att själva öppnar ögonen, reser sig ur sin nersuttna soffa och inser vad som håller på att hända. Jag kan bara sitta här en fredagmorgon och spy galla över fenomenet som sådant.


Usch och tvi!


/Han