Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

Enligt en blänkare i aftonbladet är numera Norsjö kommuns vattenleverans lika klorerad som din lokala simhall. Dock utan tillhörande procent urin, svett och hudavlagringar ifrån gamla människors fötter. Något som inträffat efter att man slog på stortrumman och klorerade järnet i en av kommunens reservoarer i samband med underhåll.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/VRA9Kp/varning-for-klor-i-norsjos-vatten

Om man har haft lite framförhållning så är detta i sig inget problem eftersom det finns 40-60 l dricksvatten i tryggt förvar i förrådet eller en garderob upptrappat på dunkar. Det är ingen fara att tvätta, diska eller tvätta sig med det kommunala vattnet (och sannolikt inte att dricka det heller om man inte är en liten mes).

Dock kan vi ju ponera att det vore något mer illasinnat, som att någon till exempel vräkt ner ett par djurkadaver i reservoaren för att jävlas med kommunens invånare. I det fallet kan det ju ta lite längre tid att reda ut problemet och det är ännu viktigare att ha de där litrarna med vatten hemma. Framförallt så bygger man en egen buffert att ta av tills kommunen har hittat ett bra ställe att ställa vattentankar på.

Det vi pratar om.

I frågan om hemberedskap handlar det som alltid om att skaffa sig handlingsfrihet. Om det finns ett vattenlager att ta av så blir man mindre beroende av att bli omhändertagen. Detsamma gäller om man själv kan ordna värme, mat och så vidare även vid ett avbrott i ström och vatten. Eftersom inte alla heller kan, vill eller ha tänkt på att ha i alla fall ett minimum av hemberedskap så kan de som faktiskt har sett till att skaffa sig det avlasta samhällsfunktioner som på så sätt frigörs till mer relevanta aktiviteter.

I Hans och Hennes hem finns det för närvarande 40 l dricksvatten upptrappat på två dunkar som roteras en gång i kvartalet. Vi har även lyxen att ha 50 m till en ström del av Mälaren där vi kan filtrera vattnet om något skulle skita sig med det kommunala.

Hur har ni själva gjort? (Ja, jag vet att ni läser bloggen. Statistik ljuger inte :P )

Blubb blubb

// Han

Vad har vi i bilen och varför?

Eftersom vi har släkt och vänner över halva landet och utomlands och husdjur som vi måmste ta med oss blir det många och långa resor med den fyrhjuliga kämpen. När vi befinner oss på vägen är det därför bra att ha det nödvändigaste med oss för att klara ett eventuellt stopp några timmar ifrån civilisationen. Därför har vi idag en låda i bagaget som rymmer följande:


Varningstriangel
2 st ljuspuckar (Varningstriangeln är tämligen menlös när det är mörkt. Blinkande ljus fångar alltid uppmärksamheten hos andra förare.)
1 flaska motorolja (När lampan går i gång är det ofelbart flera mil till närmaste mack med butik.)
1 flaska hemmablandad spolarvätska (Samma sak här; när vindrutan skitar igen är det alltid flera mil till närmaste mack.)
Reservdäck
Fälgkors
Domkraft
5 liter vatten (Blir du stående länge kommer du bli törstig. Också bra för att dryga ut kylarvätskan eller spolarvätskan eller bara tvätta händerna med.)
En 10-liters dunk med bensin.
Handskar (är det varmt blir du skitig, är det kallt blir du kall och skitig)
1 kniv
1 yxa (för att ta hand om mindre fallande träd eller avliva mindre påkörda djur, hugga sly för att komma loss ur halka etc.)


Vad som ska komma till den här lådan är ett par kemiska handvärmare, ett par påsar frystorkat och några bars samt ett litet gaskök. Även startkablar och bogserlina är på inköpslistan framöver så att man eventuellt kan hjälpa någon annan eller få hjälp av någon som inte har utrustningen som behövs.


Vad har ni själva i bilen och varför?

Hur du lurar ditt försäkringsbolag

Som Han har skrivit tidigare så har vi en bil. Vi har ingen ny bil. Vi har inte heller en jättegammal bil. Vi har ingen fin bil. Vi har en Skoda Octavia ifrån 2004 som har gått över 25 000 mil kors och tvärs över Sverige och Östeuropa. Den införskaffades 2013 och vi tecknade då första bästa trafikförsäkring som vårt dåvarande försäkringsbolag erbjöd oss. 460 kr i månaden, bundet 12 månader i taget, dvs 5520 kr om året. Och då fick vi ändå ”rabatt” eftersom bilen var skriven på Han, som är äldre än Hon och har haft sitt körkort under längre tid. Ganska dyrt med andra ord för en helt vanlig trafikförsäkring. Det där med att jämföra priser innan man slår till fanns inte i vår värld på den tiden.

För ett tag sedan, när vi bestämde oss för att lägga om helt vårt liv för att bli skuldfria och allt det där, insåg vi något som antagligen är självklart för er andra. Nämligen att man ska se över sina fasta kostnader och hur mycket pengar det finns att spara om man bara lägger ner lite tid på att jämföra priserna.

Sagt och gjort. Ganska snart hittade vi en trafikförsäkring hos ett annat bolag som skulle kosta oss 181 kr i månaden, dvs en månadsbesparing på 279 kr i månaden eller 3348 kr om året. Problemet var att vi hade 10 månader kvar på bindningstiden av vår nuvarande försäkring. Han ringde till försäkringsbolaget och med sin trevligaste stämma försökte övertala dem att sänka månadspriset. Av någon anledning kunde de absolut inte göra något åt priset. Enda sättet att få ner kostnaden var så klart att teckna sig upp på fler produkter. Kändes rätt så surt att vara bunden till en så kass trafikförsäkring i nästan ett år till.

Hon ilsknade till rejält över försäkringsbolagets ovilja att hjälpa sina mångåriga kunder. Lösningen på problemet blev helt enkelt att skriva över bilen på henne. Det tog cirka 5 minuter att göra med hjälp av mobilt BankID och det kostade inte en krona. Dagen efter ringde Han försäkringsbolaget och bad dem att avsluta eländet. Samma dag ringde HON nöjt till det nya bolaget för att teckna den nya försäkringen som sänker våra månadskostnader med 279 kr.

Kontentan är alltså att se till att jämföra priserna innan ni tecknar upp er på någonting. Och lägg tid på att se över era befintliga fasta kostnader, för dessa kan man få ner betydligt. Och sitter man fast i en alldeles för dyr försäkring så kan det finnas sätt att ta sig ur det.


Over and out!


// Hon

"Man sparar ju så mycket tid..."

Att vara lite händig känns som en dygd som allt mer faller i glömska. På min arbetsplats förvånas jag titt som tätt över kollegor som tar hjälp för allt från att städa upp sin egen skit, till att bygga ihop IKEA-möblerna till att skifta däck på bilen.


Förutom det uppenbara problemet med att varje sådan lejningkostar pengar så leder det i slutändan till att #INGENKANGÖRANÅGONTINGSJÄLV . Folk betalar hundratals kronor om året för att ha sina vinter/sommardäck förvarade på något jävla däckhotell och sedan har de inte ens 20 minuter över för att skifta däck själva. Men det kanske inte ens handlar om att man inte kan. Det kanske handlar om att man inte vill?


Är Svensson så rädd för att smutsa ner sig? Det skulle kunna förklara en hel del. Den gemensamma nämnaren för många av aktiviteterna som folk hellre betalar för än gör själva är att man kan råka smutsa ner sig. Vinterdäck är inte rena efter en säsongs bruk givetvis. Du kan faktiskt få lite träflis på dig när du bygger din högblanka jävla TV-bänk från IKEA. Och om du skulle städa ditt badrum och rensa vattenlåset i ditt handfat själv så skulle du faktiskt behöva känna hur din skit luktar efter en månad i fuktig miljö.


Många arga (kränkta?) män (kvinnor?) talar om den så kallade fjollifieringen av den svenska mannen. Jag skulle vilja hävda att det snarare handlar om en nationell epidemi av lathet och bekvämlighet som vare sig begränsas av kön eller livsåskådning. Ett av utfallen är att de skitiga sakerna hellre hanteras av någon som "ju har betalt för det" så att Svensson inte behöver lyfta blicken ifrån den skärm som de för tillfället sitter begravda i.


Jag har ingen lösning, för den lösningen kräver att själva öppnar ögonen, reser sig ur sin nersuttna soffa och inser vad som håller på att hända. Jag kan bara sitta här en fredagmorgon och spy galla över fenomenet som sådant.


Usch och tvi!


/Han