Om ditten och datten

Hej på er från soliga Hufvudstaden


Fyra veckor har gått sedan vi återgick till arbetet. Det blev aldrig något vemodigt inlägg om hur segt det var sätta sig på kontoret, slå upp datorn, börja producera diverse skrivsbordsprodukter med ständiga avbrott för högst tvivelaktiga möten, när både kropp och knopp fullständigt skriver efter att få vara någon annanstans, typ på en sten i skog. Jag tror att många av er känner igen känslan. Men men, man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Gå till kontoret varje dag, le och var glad, samtidigt som man fortsätta gräva ut sig lite smått. Lite som att försöka gräva bort Skåne från resten av Sverige, lite i taget ;)

 Mycket har dock hänt under de här fyra veckorna.

Vi har spenderat åtskilliga timmar i skogen. Hela frysen är full med diverse bär, äppelmos, gädda, abborre, och annat smått och gott. Så mycket sylt som jag har kokat i år… Preppern i mig fullständigt njuter av kunna fylla hylla efter hylla med diverse syltburkar, torkade frukt och annan mat som ska kunna användas i vintern när Hufvudstaden kollapsar efter vinterns första ordentliga snöstorm hehe. Nästa vecka ska jag ta tag i rönnbär och nypon. Rönnbärsgelé ska kokas och eget nyponpulver ska göras i ordning.

 Nästa vecka börjar Han på en ny arbetsplats. Helt nya arbetsuppgifter, nya kollegor och en högre lön. Just nu svävar Han på småmoln över att inte behöva gå tillbaka till sin gamla arbetsplats.


Det är numera inte många dagar kvar till starten av mitt allra första 100 miles lopp. Just nu är det väldigt mycket ångest, förtvivlan och inköp av diverse gear som på något magiskt sätt ska hjälpa mig att klara av det där förbaskade loppet. Japp, jag försöker kompensera för uteblivna träningstimmar med prylar. Och då har jag ändå tränat som en galning de senaste månaderna. Det där med att försöka kombinera ett heltidsjobb med ultralöpning och en hög andra intressen inte alltid är en så lyckad kombination…Det blir säkert bra det där.

 Häromveckan fick vi mejl från Stockholms universitet. Vi hade tidigare i somras anmält intresse till att arbeta som provledare på Högskoleprovet och nu har vi alltså fått besked om att båda hade kommit med. Ett välkommet extraknäck som dessutom kan bli ganska kul. Känns bra att ha lyckats få in foten i systemet eftersom det innebär en extra inkomst två gånger per år.

 Ingen någorlunda aktieintresserad individ har nog missat EQT:s börsintroduktion tidigare i veckan. Så hur gjorde Utbrytningen? Jo, undertecknad tecknade upp sig på 300 teckningsrätter och blev tilldelad lika många. Aktierna såldes under första handelsdagen och resulterade i en fin vinst på över 5000 kr. Pengarna återinvesterades på studs i Kinnevik aktier. Det är bara att tacka och bocka. Jag är fullt medveten om att vi spelar i en helt annan liga och att 5000 kr i vinst i mångas ögon inte är så mycket att snacka om, men för en glad amatör så var det en häftig känsla att få känna sig som en liiiiten börshaj.

 Typ så. Imorgon blir det övertidsarbete vilket kommer att ge ett välbehövligt extra klirr i kassan nästa månad. Och på söndag är det dags att inleda projekt ”Rensning 3.0.” Vi körde Rensning 2.0 i våras och då kändes det som att halva bohaget hade strykt med. Men tydligen inte. Jag förstår ärligt talat inte varifrån alla saker kommer, det är ett mysterium som jag inte blir klok på ^^


Trevlig helg på er!

Over and out

/Hon

Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon

Den stämningsfulla tiden på året

Så här dags på vårkanten är det många bolag som har sina årsstämmor. Utbrytningen lärde sig för ett par år sedan på en kurs hos Aktiespararna att just årsstämmor är något som man bör gå på för att skaffa sig bättre koll på de företag som man investerar sina hårdintjänade slantar i. Många bolag håller sina stämmor i Stockholm vilket naturligtvis är en fördel. Dock hålls de flesta mellan mars och maj vilket innebär att det föreligger risk för krock.

Stämgaffel till middagen.

Förra året kände Hon sig som en liten börshaj när hon gick på sin allra första årsstämma hos Axfood. Det var ett högtidligt, men samtidigt ett väldigt matnyttigt (i dubbelbemärkelse) event. VD:n berättade om det gångna året och om företagets framtidsutmaningar, det kom också en hel del frågor från publiken. Därefter bjöds man på middag med alkohol och alla fick med sig en fullproppad goodiebag med varor från Garant. För ett år sedan hade hon fortfarande väldigt lite koll på det där med aktier och att gå på ett sånt event bidrog ganska mycket med förståelse för vad företaget gör och hur det går.

Du kan äga så lite som en aktie för att vara behörig till att få gå på en årsstämma.

Sammanfattningsvis håller Utbrytningen med om Aktiespararnas tips om att gå på årsstämmor. Hittills i år har vi anmälts oss till Axfoods och Holmens årsstämmor den 21 mars respektive 11 april. Det lär säkert tillkomma fler, beroende på hur det ser ut i kalendern.

Är det här någonting som ni också brukar göra?

// Hon