Ännu en sänkt månadsutgift!

Det blir svårare och svårare att kapa månadsutgifterna. När alla onödiga abonnemang är uppsagda, alla räntor är omförhandlade, att handla på Lidl och Willys samt att ha med sig matlåda är en del av vardagen, och när man inte längre förstår vad fenomenet "kaffe to go" (eller i vårt fall "te to go" eftersom vi snart firar två år som kaffefria) är för något så blir det allt klurigare att hitta nya sätt att beskära månadsbudgeten på. Men vilken tillfredsställelse när man väl lyckas!

Strax innan jul damp det ner ett brev med en liten julklapp från bostadsrättsföreningen. Vår förening skulle minsann omfattas av en gemensam bostadsrättsförsäkring, varför det inte längre behövdes något bostadsrättstillägg på den egna hemförsäkringen. Tackar och bockar! Det handlar naturligtvis inte om några jättesummor, en besparing på cirka 80 kr i månaden eller dryga tusenlappen om året.

Undertecknad loggade in illa kvickt på "Mina sidor" hos försäkringsbolaget  i hopp om att på ett smidigt, modernt och digitalt sätt kunna säga upp försäkringen i fråga. Det är ju trots allt 2020.. Men men, så lätt ska vi naturligtvis inte ha det. Efter ett idogt klickande på "mina sidor" kunde jag konstatera att de enda funktionerna som fanns där var av typen "ändra kontaktuppgifter", "anmäl skada" och självklart "KÖP NY försäkring". Ingenting om att säga upp något man inte vill betala för. Lustigt så det kan bli.

FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!

I och med att det moderna och digitala sättet inte fungerade så fick det vackert bli ett samtal till bolagets kundtjänst. "Du har plats 97 i kön"....?!*?!? 40 min senare kom jag äntligen fram till en mycket trevlig handläggare. Med min trevligaste stämma förklarade jag mitt ärende och bad handläggaren att avsluta försäkringen. Som svar på det, med en ännu trevligare stämma, fick jag tillbaks "Vi kan väl börja med att se över era nuvarande försäkringar och se så att ni är rätt försäkrade. Hur ser det ut med livförsäkring?" ?!*?!?
Efter vad som kändes som ett oändligt antal svar av typen "NEJ tack", "NEJ tack, vi har alla försäkringar vi behöver", "NEJ tack, vi behöver ingen livförsäkring", "NEJ tack, våra djur är försäkrade hos en annan aktör och vi är nöjda med det" kunde jag till slut säga upp försäkringsj*veln. Varför gör de så här mot sina kunder, tror de på riktigt att det funkar att försöka sälja fler försäkringar på det sättet? Eller så kanske det gör det och därför fortsätter de hålla på. Jag vet inte. 10 minuter tog samtalet, och totalt nästan en timme för att säga upp en liten månadskostnad. Suck. Men skam den som ger sig! Kampen för minskade utgifter fortsätter!

För den intresserade, här kommer några andra inlägg där vi skriver om hur vi hittills har lyckats sänka eller utradera några andra månadsutgifter:

Netflix eller Chill? - om vår mediekonsumtion
Nyttan med friskvårdsavtalen - om uppsägning av frisktandvårdsförsäkring
Hur du lurar ditt försäkringsbolag - om att se över sin bilförsäkring
Bredbandets bredd och frågor därkring - om att se över sitt bredband
Sagt upp livförsäkring - precis som det låter, om att säga upp livförsäkring
Ett samtal till Tele2 - om att sänka månadskostnaden för telefoni
Fack, nej tack - om hur vi lämnade både facket och A-kassa

Vilka månadsutgifter har ni lyckats kapa?

// Hon

Ett samtal till Tele2

Vi är fortsatt på krigsstigen mot våra fasta månadskostnader. Sakta men säkert kapas de en efter en i vår strävan efter lägre månadsutgifter.

Hittills har vi gjort sett över våra försäkringar (trafikförsäkring, hemförsäkring och livförsäkring), lämnat både facket och A-kassa, tagit bort ett extratillägg för bredbandet så att hela bredbandet numera ingår i avgiften till BRF-föreningen, sänkt räntan på våra blancolån och lite annat smått och gott.

Den här gången var det dags att se över våra mobilabonnemang. Båda två är kunder hos Tele2 sedan många år tillbaka. Dock är månadskostnaden på 249 kr per person lite väl saftig, framför allt med tanke på alla bloggare som har Vimla och verkar betala en bråkdel av vad vi betalar. Vi hade egentligen inga planer på att byta till Vimla eller någon annan operatör eftersom vi är nöjda med Tele2, och just Vimla hade inga erbjudanden som passade oss (antingen för lite eller för mycket surf). Men det skadar ju inte att försöka få ned månadskostnaden, eller vad säger panelen?

 
Undertecknad ringde till Tele2:s kundtjänst och samtalet förlöpte ungefär som följer:

Utbrytningen: "Hej, mitt namn är Hon (insert det riktiga namnet) och jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang hos er"
Tele2: "Vad tråkigt! Hur kommer det sig att du inte vill vara kvar hos oss?"
Utbrytningen: "Jag har hittat ett mycket billigare abonnemang och dessutom med mer surf"
Tele2: Paus...
Tele2: "Vad tråkigt och så ska det absolut inte vara! Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss om vi gör något åt din månadskostnad?"
Utbrytningen: "Det kan jag absolut tänka mig, men det beror så klart på vad ni kan göra åt priset. Och dessutom behöver jag mer surf."
Tele2: "Dröj kvar en stund så ska jag se vad jag kan göra"
Paus
Tele2: "Vi vill så klart ha kvar dig som kund. Vad sägs om att vi ger dig en rabatt så att din  månadskostnad sänks med 100 kr samt höjer din surfpott med 6 GB. Den totala kostnaden blir 149 kr i månaden".

Undertecknad accepterade erbjudandet och tackade nöjt för sig. Fria samtal och sms samt 8 GB surf för 149 kr i månaden, helt ok yield för några minuters telefonsamtal. 10 minuter senare ringde Han samma telefonsamtal och fick samma rabatt.

Den totala besparingen är alltså 200 kr per månad eller 2400 kr per år. Målet med att sänka månadskostnaderna för våra mobilabonnemang är att betrakta som uppnått för den här gången.

Dagens visdom är med andra ord att man måste våga ringa och förhandla! Varken banken, telekomoperatören eller några andra aktörer kommer att knacka på dörren och erbjuda dig lägre avgifter för diverse tjänster och produkter. Det är du, och bara du som måste göra jobbet. Fastän det känns jobbigt och obehagligt så är det värt det i slutändan.

Kampen mot månadsutgifterna fortsätter!

// Hon

Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon