Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon