Extrajobba som val…

…funktionär?

Kommer ni ihåg? Det handlar inte bara om att minimera utgifterna utan även om att höja inkomsterna.

Dagens tips kommer från Pappa betalar? om att man kan anmäla sig till att arbeta extra som röstmottagare under valet till Europaparlamentet den 26 maj 2019.

Är ni lediga den dagen och sugna på att tjäna ett par tusenlappar? Anmälan är lätt att skicka in. Olika städer har naturligt nog olika valnämnder, för er som bor i Hufvudstaden så kan ni göra det här: https://stockholm.jobbaival.se/Pages/Intresseanmalan

Som ersättning för arbetet som röstmottagare får du ett arvode som uppgår till 2900 kr i Stockholm. Både Han och Hon är anmälda och hoppas på att få det eftersom arvodet kommer att ge ett mycket trevligt tillskott till amorteringen av våra lån (ja, i år handlar allting om att amortera på våra lån).

Vi skulle såklart kunna diskutera om det finns ett högre syfte med att arbeta som val-funktionär. Det där om att man bidrar till demokratin i Sverige o.s.v men Utbrytningen tänker inte så långt, vi vill mest ha cash.

 

Han på väg till val-lokalen.

Tack till Pappa betalar? för det eminenta tipset!

// Hon

Hur du lurar ditt försäkringsbolag

Som Han har skrivit tidigare så har vi en bil. Vi har ingen ny bil. Vi har inte heller en jättegammal bil. Vi har ingen fin bil. Vi har en Skoda Octavia ifrån 2004 som har gått över 25 000 mil kors och tvärs över Sverige och Östeuropa. Den införskaffades 2013 och vi tecknade då första bästa trafikförsäkring som vårt dåvarande försäkringsbolag erbjöd oss. 460 kr i månaden, bundet 12 månader i taget, dvs 5520 kr om året. Och då fick vi ändå ”rabatt” eftersom bilen var skriven på Han, som är äldre än Hon och har haft sitt körkort under längre tid. Ganska dyrt med andra ord för en helt vanlig trafikförsäkring. Det där med att jämföra priser innan man slår till fanns inte i vår värld på den tiden.

För ett tag sedan, när vi bestämde oss för att lägga om helt vårt liv för att bli skuldfria och allt det där, insåg vi något som antagligen är självklart för er andra. Nämligen att man ska se över sina fasta kostnader och hur mycket pengar det finns att spara om man bara lägger ner lite tid på att jämföra priserna.

Sagt och gjort. Ganska snart hittade vi en trafikförsäkring hos ett annat bolag som skulle kosta oss 181 kr i månaden, dvs en månadsbesparing på 279 kr i månaden eller 3348 kr om året. Problemet var att vi hade 10 månader kvar på bindningstiden av vår nuvarande försäkring. Han ringde till försäkringsbolaget och med sin trevligaste stämma försökte övertala dem att sänka månadspriset. Av någon anledning kunde de absolut inte göra något åt priset. Enda sättet att få ner kostnaden var så klart att teckna sig upp på fler produkter. Kändes rätt så surt att vara bunden till en så kass trafikförsäkring i nästan ett år till.

Hon ilsknade till rejält över försäkringsbolagets ovilja att hjälpa sina mångåriga kunder. Lösningen på problemet blev helt enkelt att skriva över bilen på henne. Det tog cirka 5 minuter att göra med hjälp av mobilt BankID och det kostade inte en krona. Dagen efter ringde Han försäkringsbolaget och bad dem att avsluta eländet. Samma dag ringde HON nöjt till det nya bolaget för att teckna den nya försäkringen som sänker våra månadskostnader med 279 kr.

Kontentan är alltså att se till att jämföra priserna innan ni tecknar upp er på någonting. Och lägg tid på att se över era befintliga fasta kostnader, för dessa kan man få ner betydligt. Och sitter man fast i en alldeles för dyr försäkring så kan det finnas sätt att ta sig ur det.


Over and out!


// Hon

Att överleva januari?

Drottninggatan Januari 2019.

Året är 2019. I-ländernas välstånd är så stort och utbrett att det inte längre finns några naturliga hot mot befolkningens existens. Den gamla överklassen har i sina utsvävningar inspirerat de nedre samhällsklasserna som genom frikostiga lån kan uppleva samma underbara tillvaro av tanklöst spenderande. I huvudstaden kostar en etta som en hel gata på landet och på krogarna vaskas varannan flaska för att månadsbudgeten ska ta vägen någonstans överhuvudtaget.


I denna guldålder saknar människan naturliga fiender. Det finns inga vargar på Drottninggatan att ta sig förbi på vägen hem efter en blöt kväll. Det finns inga bomber som med stor precision snart landar i ditt vardagsrum, på din lokala bensinmack. På din mamma. Den västerländska människan har tråkigt. Eller, skulle ha det tråkigt om världens forskare inte hade gjort gemensam sak och forskat fram en miljon sätt att inte ha tråkigt. Allt i din ficka. Ändå är den västerländska människan inte glad. Utan utmaningar finns ingen tillfredsställelse. Du har ingen glädje av någonting du inte har kämpat för själv.


Därför har svenska folket och övriga i västvärlden skapat sig ett överlevnadsscenario en gång om året. Detta för att så att säga komma tillbaka till rötterna av vad mänsklig existens är och behöva kämpa för sin överlevnad. Genom att under de tre månader som leder framtill den första i varje kalenderår spendera som om det inte fanns någon morgondag på allsköns skräp skapas en situation där mat på bordet är en utmaning för gemene man. Under fyra veckor i början av varje år ska man leva på vad som upplevs som ett existensminimum. Spara in pengar på uteluncherna och, hör och häpna, laga matlådor! Svenskarna ska leva som på 1800-talet rent av!


Januari är således kall, mörk och arm. I år fick en liten, utvald del av befolkningen dessutom känna på lite faktiska motgångar under några strömlösa veckor. Unga människor hämtade vatten på brandstationerna i urdruckna bag-in-box-påsar och skällsord haglade över elleverantörerna för att de inte vädersäkrat sina ledningsdragningar. Hardcore.


Tänk om någonting omfattande, typ en långvarig recession, matbrist och energibrist, faktiskt inträffar?


// Han

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han

Välkomna till Utbrytningen

Det här är utbrytningen.

Vi som är utbrytarna är en Han och en Hon i 30 års åldern, utan barn, men med husdjur, som flyttade till en bostadsrätt i utkanten av Stockholm på grund av våra jobb. Båda är akademiker med fasta anställningar inom staten och med en gemensam bruttolön på + 65 000 kr i månaden.

De senaste åren har vi levt på ett sätt som inte känns okej för oss längre. Vi har levt över våra tillgångar; konsumerat och levt som om det inte fanns någon morgondag. Lägg till detta noll kunskaper om ekonomi som i kombination med höga löner och dyra intressen lett till att vi nu sitter där vi sitter. Vi har en lägenhet med en alldeles för hög belåningsgrad, 224 000 kr i konsumentkrediter, ett alldeles för litet sparande, överfulla skåp och förråd med saker som vi inte behöver och en växande vilja att bryta oss loss från samhällets normer och det liv som vi själva har skapat.

För ungefär ett år sedan började de första tankarna på ett annat liv att slå rot i våra huvuden. Behöver vi verkligen ha alla sakerna? Måste vi verkligen gå på varje konsert, eller boka varje resa? Och vad gör vi om någonting händer? Har vi beredskap så att både vi och våra husdjur klarar ett längre strömavbrott? Går det verkligen att tjäna pengar på börsen? Vi har läst, begrundat och diskuterat i många timmar, dagar och veckor. Vissa steg har vi redan tagit, andra återstår.

I den här bloggen kommer vi bland annat att skriva om:

• Vår resa mot att bli skuldfria
• Vårt sparande och hur vi bygger upp vårt kapital
• Tips och trix för att leva så billigt som möjligt men ändå ha råd med våra intressen
• Hur vi gör för att leva hälsosammare och för att i allmänhet bli bättre människor
• Hur vi gör för att upprätthålla hemberedskap i stadsmiljö
• Vår relation till materiella ting och hur de påverkar oss
• Våra reflektioner om samhället i stort
• Alternativa inkomster

För att kunna vara så transparenta som möjligt behöver vi vara anonyma. Endast Han och Hon vet vilka vi är.

Välkomna att följa med oss på vår resa mot ett friare liv!

Han & Hon