Nu går vi hårt åt skulderna!

 Nog är nog!

Det kände vi med eftertryck när vi till slut fick gå på semester och fick en ärlig chans att känna efter vad vi vill göra av våra liv. Vill vi fortsätta leva lön till lön med stora månadskostnader för att betala av krediter eller vill vi offra några månader för att göra oss fria från skiten på riktigt?

Vår skuldsituation i slutet av juli var enligt följande:

* Blancolån 1: 29 000 kr

* Blancolån 2: 43 000 kr

* Kreditkort 1: 9000 kr

* Kreditkort 2: 16 000 kr

* Klarna: 5400 kr

* Svea Ekonomi: 8000 kr    

Summa: 110 400 kr

I listan exkluderas CSN och bolån då de för närvarande närmast får betrakta som levnadskostnader. Det vi tar sikte på är kortsiktiga skulder med hög ränta! Värt att betänka är att vi sedan bloggen startade ändå tydligen har lyckats sänka vår skuldsättning med ungefär 50 %. Dock har vi haft en svacka på ett halvår där amorterandet har fått stå tillbaka för både nödvändiga och onödiga investeringar. Men nu ska skiten bort!

Följaktligen har vi i stort sett ägnat semestern åt att leta efter pengar bland alla dessa saker som ockuperar varje ledig yta i vårt hem. Kreditkort 1 betalades i princip genom försäljning av oanvänd musikutrustning, ryggsäckar och fiskegrejer. Klarna har betalats av genom försäljning av oanvända musiksaker och vinylskivor. Blancolån 1 har krympt till ca 3500 kr medelst försäljning av vår vinylsamling. Dessa pengar har också hjälpt till att krympa Blancolån 2 med nästan 10 000 kr. Utöver detta så har Hon tagit på sig en hel bunt med mystery-shopping uppdrag samt börjat våldföra sig på sin samling med muminmuggar.

I nuläget är skuldsättningen enligt nedan:

* Blancolån 1: 3500 kr

* Blancolån 2: 33 000 kr

* Kreditkort 2: 8000 kr

* Svea ekonomi: 5000 kr

Summa: 49 500 kr

Vi har själva slagits över att de här pengarna har stått och samlat damm i form av samlingar när vi har haft så stora skulder och behövt leva lön till lön för att kunna betala av på dem. Det känns inte alls så sexigt att samla på sig saker längre och vi båda har börjat yttra mer eller mindre minimalistiska åsikter om att ha tillräckligt och att kunna andas i lägenheten.

Till årsskiftet ska alla dessa kortfristiga skulder vara avklarade. De uppenbara pengaförråden i våra musiksamlingar börjar på att sina men nog finns det fler saker som vi inte använder som går att omsätta till frihet!

// Han

Släng ballasten!

Under veckan som gått har Utbrytningen gjort en ordentlig insats i skåpen. Vi har rensat ut gamla textilier (spygröna bordstabletter!), porslin, kläder och böcker som aldrig någonsin kommer användas igen. Dubletter av diverse saker som foamrollers och yogamattor har också fått stryka på foten. Hon har städat ur en mängd billiga smycken (nickelallergiker) som aldrig kommer att användas igen och han har samlat ihop en näve böcker och gamla pc-spel. Allt detta har vi idag kört iväg till myrorna. Det känns bra att i alla fall skänka bort dessa saker istället för att kasta dom. Det mesta är ju i fullt fungerande skick men kommer aldrig användas av oss. Då är det roligare om någon annan råkar ha användning för dom och får ut lite glädje. Vi har upptäckt att det faktiskt går att tillämpa vissa delar av Kondo-metoden i detta. Om vi inte riktigt vill ta bort nånting därför att det "var så dyrt" eller "är så speciellt" så behöver vi bara fråga oss om saken i fråga bidrar till att öka den lyckan som vi känner. Om inte så betyder den inte tillräckligt för att ligga kvar i ett mörkt skåp och skräpa.

Alla dessa saker

Dessutom har vi hittat en del saker som vi faktiskt kan kosta på oss böket med att sälja. Däribland en stor Blåklint-servis och vårt gamla skrivbord. Han har också i alla fall ett par gitarrförstärkare och någon gitarr mer än vad Han behöver så de ska nog också gå under klubban någon gång i närtid. Dessutom så har vi fortfarande inte gått igenom några av flyttlådorna från 2017 som garanterat innehåller en hel del saker som inte behöver vara en del av vårt nya liv.

Mycket finns kvar att göra. Vi har tydligen varit rejält sjuka (i huvudet) fram tills nyligen och den här sortens utrensning utplånar i stort sett allt sak-sug! 

// Han & Hon

Att ersätta fullt fungerande saker med lite nyare, ballare, dyrare och lika fungerande saker.

Med nyfunna ögon är det lätt att se mönster hos andra och sig själv som det förut var svårt att urskilja ur vardagens brus. Ett sådant mönster är det synbara behovet av att ersätta fullt fungerande ting med nya, modernare lika fungerande ting. Det här har jag själv varit omätbart skyldig till tidigare (Hon med!).



Som många inspirerande minimalister och livsgurus redan har konstaterat så rör det sig här om två helt olika sorters behov. Sakerna som du faktiskt Behöver skaffa till exempel för att ersätta någonting som är trasigt och inte går att laga (tänk högen med porslin som nu ligger krossat på golvet för att du skulle städa köksskåpet med blott två timmars sömn i ryggsäcken) och saker som du "behöver".


Sakerna du "behöver" kan vara nästa generations smartphone som är lite ballare än den du har, men som du inte kommer utnyttja prestandan i i vilket fall som helst eftersom du i princip chattar, lyssnar på musik och kollar din mail. Det kan också vara en ny dator (när du har en fullt fungerande dito) eller ny inredning fast den gamla fortfarande är vettig eller en av de stora pangaslukarna: en ny bil. Dessa behov är skapade; både av dig men också av den filt av reklam som ligger över det offentliga rummet och som petar på dig vart du än vänder huvudet. Det är lätt att intala sig själv att "jo, men sak X har väl blivit väl långsam/repig/tråkig/omodern" när sak Y framställs som det enda rätta att äga, använda och visa upp för sin omgivning.


Jag har definitivt gjort mig skyldig till ovanstående både en och fem gånger. I mitt fall har det rört sig om kringutrustning till sagda dator (den här musen är lite musigare än den jag har), stereo (jakten på det "perfekta" ljudet) och övriga saker jag tänker ska definiera mig som person.


Lösningen i min halva av hushållet har blivit en enkel tumregel: funkar det så använder jag det. Den dagen sak X fungerar för dåligt för att vara användbar så är det OK att byta ut den om den inte helt enkelt har gått sönder bortom lagning innan dess. Jag har också tänkt på att helt enkelt först se om jag klarar mig utan sak X innan jag tvångsmässigt ersätter den. Det kanske kan ge lite välbehövliga uppvaknanden längs vägen.


Han

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han