Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han 

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han

Att förenkla sin ekonomi

Under det senaste året har jag läst mycket på temat minimalism och medan jag inte är så sugen på att leva i en tom etta med en madrass på golvet och äta ris till varje måltid så finns det mycket matnyttigt att ta till sig ur dessa tankegångar. Möjligheten att minska den mängd med stressorer och distraktioner som jag utsätter mig själv för gör det lättare att hantera det som jag inte har kontroll över.

Min framtid.

 

För att börja litet så tänker jag redogöra för hur jag för tillfället har underlättat för mig själv när det kommer till att överblicka ekonomin.

 

Innan jag påbörjade denna resa så var situationen minst sagt rörig:

 

• Kreditkort och sparkonto hos Norwegian
• Sparkonto hos Santander
• Kapitalförsäkring och aktiedepå hos Nordnet
• ISK och aktiedepå hos Avanza
• Aktiedepå hos Aktieinvest
• Fondsparande hos Spiltan
• Aktiedepå, ISK, Kapitalförsäkring, lönekonto, sparkonto och Kreditkort hos Nordea.

 

I det stora hela helt omöjligt att överblicka och resultatet blev i slutändan att jag inte hade någonting sparat någonstans. Det blev några veckor med väntan för att hinna sälja av allt innehav och flytta in alla pengar hos Nordea, där vi också har våra bolån. Vårt gemensamma lån gjorde processen kort med Kreditkorten hos Norwegian och Nordea. Därefter avslutades allt som inte låg i Nordea, för att sedan se över kontoupplägget där.

 

Efter lite möblerande är min ekonomi istället samlad hos en bank och upplagd enligt följande:

 

• Lönekonto där lönen uppenbarligen går in och där alla räkningar dras. Swish och Paypal är kopplade till detta kontot. Här ska också månadens positiva balans ackumuleras för att bygga en buffert.
• Sparkonto dit månadens aktiva sparande förs över varje löning. Dessa pengar ska användas för att avsluta våra blancolån i förtid och fungera som en buffert fram tills detta låter sig göras.
• Kortkonto som VISA-kortet numera är kopplat till (det var tidigare kopplat till lönekontot) där en uträknad "månadspeng" sätts av vid varje löning. Eventuell positiv balans sätts tillbaka till Lönekontot vid varje löning.
• Kapitalförsäkring med en stående överföring i fondsparande varje månad.

Totalt är det för min egen del 3(4) konton som jag ser när jag loggar in i internetbanken vilket låter mig skaffa överblick över vad som faktiskt finns på ett par sekunder. I detta finns också en säkerhetsaspekt i och med att jag aldrig kan förlora mer än vad som för tillfället är överfört till kortet vid stöld eller förlust. Samtidigt är bufferten på sparkontot gripbar om något oväntat skulle inträffa.

Fördelen med att ha kortet kopplat till ett eget konto varifrån inga räkningar eller andra transaktioner görs är att det blir överskådligt och kännbart på nästan samma sätt som kontanter när jag handlar. Det syns att pengapotten krymper. Det blir heller aldrig några frågetecken om ifall jag har råd med X när även räkningen Y ska dras inom ett par vardagar. Eftersom jag öppnade ett helt nytt konto för just detta ändamål så blir också kontoutdraget extra tydligt. Det enda som ska finnas på det är överföringen vid lön och eventuella inköp under månaden.

Resultatet har blivit en nyfunnen respekt för pengarnas ändlighet som inte fanns på samma sätt tidigare. Det har blivit svårare att spendera pengar.

Endast en liten del av lönen går i nuläget till fondsparande eftersom det som sparas undan beräknas användas till lånelösen inom ett år. Efter lånelösen kommer en större del av sparandet hamna i ISK hos Nordea. Jag tycker om Avanza men i nuläget väger fördelarna med att kunna ha omedelbar överblick över för min del.

 

 Värt att notera är att Hon inte är av riktigt samma åsikt och har ett helt eget upplägg som Hon trivs med. Men det får Hon skriva mer om!

 

Han

 

Årets besiktning är över (nästan)

Fan tro't att det alltid är något man glömmer. 

Det som skulle varit ett smärtfritt besök hos Svensk Bilprovning blev istället ett par dagars ångest innan vi till slut upptäckte att hela upplevelsen hade kunnat undvikas. Sensmoralen av detta inlägg blir: Tänk efter före. Det blir billigare så!

Svensk Bilprovning anno 2018

Vi har ingen ny bil. Vi har inte heller en jättegammal bil. Vi har ingen fin bil. Vi har en Skoda Octavia ifrån 2004 som har gått nästan 25 000 mil kors och tvärs över Sverige och östeuropa. Hittills har vi klarat besiktningarna prickfritt. Till och med det året som givarna till airbagsen spökade släppte en medkännande herre igenom vårt kära fordon utan anmärkningar om vi svor på heder och samvete att i alla fall ta bort felkoden till året efter. Vi har aldrig dragit på oss större kostnader med denna vår första och enda bil. Bromsbyten har vi kunnat sköta själva när den tuggar i sig bromsbelägg och lösningen på många problem är att helt enkelt mata den med mer olja. Man skulle kunna säga att vi har haft tur på många sätt.

Dock inte så i år, och det var helt och hållet vårt eget fel. 

En fin detalj med att ha en bil med demonterbar dragkrok är att det på besiktningen ska kunna kontrolleras att sagda dragkrok faktiskt är demonterbar. Skoda har i sin visdom begåvat dragkroken på vår modell med ett nyckellås eftersom VAG:s dragkrokar är så fruktansvärt stöldbegärliga (antar jag eftersom man/skall kan låsa dom red. anm.). 

Denna gången hade vi inte i förväg kontrollerat var nyckeln för tillfället befann sig eftersom vi antog att den låg kvar där den ska ligga. Självklart gjorde den inte det och det blev till att vända uppochned på bilen för att surt konstatera att det får bli att komma tillbaka på ombesiktning och fortsätta kasta pengar på problemet tills det försvinner.

Alternativen som fanns var som följande:

1. Hitta nyckeln och komma tillbaka med svansen mellan benen för att SBP ska kunna ta bort och sätta dit dragkroken (1 minuts jobb) och debitera ett par hundra spänn för besväret.
2. Inte hitta nyckeln och behöva borra ur och ersätta låskolven. Beställning av ny låskolv tar ett par veckor och monteringen behöver eventuellt göras på verkstad eller hos låssmed. Någon tusenlapp till utöver ombesiktningen.
3. Inte hitta nyckeln, inte hitta lämplig ersättningskolv till låset och behöva köpa ny dragkrok för två och ett halvt tusen. Utöver kostnaden för ombesiktning.

Nu hade vi sådant flyt att sagda nycklar låg i en liten pöl med avfettningsmedel i en verktygslåda som vi hade plockat ur bilen för ett halvår sedan. Merkostnaden begränsas alltså till vad SBP vill ha för ombesiktningen men likväl är det sura pengar som hade kunnat sparas in om vi faktiskt hade gått igenom en 'inför besiktningen'-checklista och sett till att allt var på plats. Och värre hade det blivit om vi faktiskt hade lyckats supa bort nycklarna på riktigt.

Hädanefter förvaras dragkroken demonterad på sin plats under golvet i bagaget med nyckeln i låset.

// Han