Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han 

I väntans tider

Som ni kanske har förstått så är jag nu ensam. Hon har lämnat mig för sydligare breddgrader, sol och bad. Här sitter jag nu, utan sambo, med husdjur och med allt städ och matlagning som hör hushållet till. Stackars mig.

Som tur är så är det LÖN på torsdag! Den gyllene dagen är nästan här och vad gör vi då med denna fantastiska tilldragelse?

Självklart sitter man och spenderar dessa surt förvärvade slantar i sinnet innan de ens har träffat kontot! Denna månaden kommer vi att amortera ytterligare 16 000 kr extra på vår numera samlade blanco-skuld. Vi kommer också att spara ytterligare minst 3000 kr i våra gemensamma och privata gömmor för framtida behov.

Det är egentligen synd att löning ska behöva vara en sån grej. Det är ju i det närmaste standardutfall att det ekar i kistorna när den 25:e närmar sig. Även för oss är det svårt att utjämna tillräckligt för att inte sista veckan innan lön ska vara lite knaper. Är detta helt enkelt ett resultat av att lönen inte betalas ut mer än en gång per månad och att detta är för sällan? Utomlands är det ju vanligt med lön varannan vecka eller i slutet av veckan. Är systemet riggat för att vi med nöd och näppe ska klara oss till nästa påfyllning i kistorna?

Ja, och nej. Nog är det värdefullt med en befolkning som är för upptagen med att få vardagen att gå runt för att hitta på dumheter som revolution eller faktiskt aktiva försök att förändra samhället till det bättre. Men framförallt så handlar det nog om vår oförmåga att se längre än hur vi mår för stunden. Människan drivs av hormoner som utsöndras vid kickar av olika slag och shoppingen är för många en så stark kick att den undermedvetet tränger undan andra djupare behov. Så shoppar man tills det faktiskt tar stopp på kontot eller kreditkortet. Och det är bara den 14:e :O

Work in progress. Som ekonomin ofta är.

Som tur är så är vi inte helt nollade till lön längre i alla fall!

// Han