Att överleva januari?

Drottninggatan Januari 2019.

Året är 2019. I-ländernas välstånd är så stort och utbrett att det inte längre finns några naturliga hot mot befolkningens existens. Den gamla överklassen har i sina utsvävningar inspirerat de nedre samhällsklasserna som genom frikostiga lån kan uppleva samma underbara tillvaro av tanklöst spenderande. I huvudstaden kostar en etta som en hel gata på landet och på krogarna vaskas varannan flaska för att månadsbudgeten ska ta vägen någonstans överhuvudtaget.


I denna guldålder saknar människan naturliga fiender. Det finns inga vargar på Drottninggatan att ta sig förbi på vägen hem efter en blöt kväll. Det finns inga bomber som med stor precision snart landar i ditt vardagsrum, på din lokala bensinmack. På din mamma. Den västerländska människan har tråkigt. Eller, skulle ha det tråkigt om världens forskare inte hade gjort gemensam sak och forskat fram en miljon sätt att inte ha tråkigt. Allt i din ficka. Ändå är den västerländska människan inte glad. Utan utmaningar finns ingen tillfredsställelse. Du har ingen glädje av någonting du inte har kämpat för själv.


Därför har svenska folket och övriga i västvärlden skapat sig ett överlevnadsscenario en gång om året. Detta för att så att säga komma tillbaka till rötterna av vad mänsklig existens är och behöva kämpa för sin överlevnad. Genom att under de tre månader som leder framtill den första i varje kalenderår spendera som om det inte fanns någon morgondag på allsköns skräp skapas en situation där mat på bordet är en utmaning för gemene man. Under fyra veckor i början av varje år ska man leva på vad som upplevs som ett existensminimum. Spara in pengar på uteluncherna och, hör och häpna, laga matlådor! Svenskarna ska leva som på 1800-talet rent av!


Januari är således kall, mörk och arm. I år fick en liten, utvald del av befolkningen dessutom känna på lite faktiska motgångar under några strömlösa veckor. Unga människor hämtade vatten på brandstationerna i urdruckna bag-in-box-påsar och skällsord haglade över elleverantörerna för att de inte vädersäkrat sina ledningsdragningar. Hardcore.


Tänk om någonting omfattande, typ en långvarig recession, matbrist och energibrist, faktiskt inträffar?


// Han

Att ersätta fullt fungerande saker med lite nyare, ballare, dyrare och lika fungerande saker.

Med nyfunna ögon är det lätt att se mönster hos andra och sig själv som det förut var svårt att urskilja ur vardagens brus. Ett sådant mönster är det synbara behovet av att ersätta fullt fungerande ting med nya, modernare lika fungerande ting. Det här har jag själv varit omätbart skyldig till tidigare (Hon med!).



Som många inspirerande minimalister och livsgurus redan har konstaterat så rör det sig här om två helt olika sorters behov. Sakerna som du faktiskt Behöver skaffa till exempel för att ersätta någonting som är trasigt och inte går att laga (tänk högen med porslin som nu ligger krossat på golvet för att du skulle städa köksskåpet med blott två timmars sömn i ryggsäcken) och saker som du "behöver".


Sakerna du "behöver" kan vara nästa generations smartphone som är lite ballare än den du har, men som du inte kommer utnyttja prestandan i i vilket fall som helst eftersom du i princip chattar, lyssnar på musik och kollar din mail. Det kan också vara en ny dator (när du har en fullt fungerande dito) eller ny inredning fast den gamla fortfarande är vettig eller en av de stora pangaslukarna: en ny bil. Dessa behov är skapade; både av dig men också av den filt av reklam som ligger över det offentliga rummet och som petar på dig vart du än vänder huvudet. Det är lätt att intala sig själv att "jo, men sak X har väl blivit väl långsam/repig/tråkig/omodern" när sak Y framställs som det enda rätta att äga, använda och visa upp för sin omgivning.


Jag har definitivt gjort mig skyldig till ovanstående både en och fem gånger. I mitt fall har det rört sig om kringutrustning till sagda dator (den här musen är lite musigare än den jag har), stereo (jakten på det "perfekta" ljudet) och övriga saker jag tänker ska definiera mig som person.


Lösningen i min halva av hushållet har blivit en enkel tumregel: funkar det så använder jag det. Den dagen sak X fungerar för dåligt för att vara användbar så är det OK att byta ut den om den inte helt enkelt har gått sönder bortom lagning innan dess. Jag har också tänkt på att helt enkelt först se om jag klarar mig utan sak X innan jag tvångsmässigt ersätter den. Det kanske kan ge lite välbehövliga uppvaknanden längs vägen.


Han

Saker, saker, saker

Jag kräks lite.



Trots över ett års idogt traderande, loppmarknadsutbjudande, bortskänkande och kastande är lägenheten och förråden fortfarande fyllda med... Ja, vad egentligen? Vi trodde inte att vi var hoarders och antagligen har vi inte varit det heller men det är fascinerande hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under ett decennium som sambor. Det verkar som om varje ledig yta sakta men säkert har förvandlats till förvaring av allt ifrån porslin till böcker till textilier som jag själv inte ens förstår syftet med (Hon vet säkert).



Det slående blir när jag tänker över vad jag faktiskt använder. En känslomässigt baserad uppfattning ger att i runda slängar 80 % av allt som i vart fall jag äger skulle kunna gå upp i rök utan att påverka min tillvaro nämnvärt.


Numera har processen vid inköp förändrats något och istället för att det tidigare impulsdrivna "vill ha!" sitter ensamt vid spakarna så följs det oftare av ett mer reserverat "behöver jag?". Då och då så kan det vara så att "VILL VERKLIGEN HA" får överhanden men resultatet har blivit ett lite mer avslappnat förhållningssätt till saker.


Det handlar inte nödvändigtvis om att ha mest eller minst prylar. Det handlar om att de saker jag faktiskt äger ska tillföra ett verkligt värde för mig. Detta värde är lätt att avgöra i min sidoverksamhet. Behövs sak X för att utföra uppdrag Y som jag tjänar pengar på? Om svaret är Ja så är diskussionen slut där. När det kommer saker till hemmet är jag lite kinkigare och då dyker argumentet "Jag har ju klarat mig hittills utan X." upp.


Den enkla slutsatsen blir väl egentligen att jag måste utvärdera varje inköp utefter om det gynnar mig i längden och inte bara blir en till minuspost på kontot som hindrar övriga, viktigare investeringar så som låneamorteringar, sparande eller sak X som faktiskt hade tillfört någonting.


Återigen är sensmoralen: "Tänk efter före!"


Han

Årets besiktning är över (nästan)

Fan tro't att det alltid är något man glömmer. 

Det som skulle varit ett smärtfritt besök hos Svensk Bilprovning blev istället ett par dagars ångest innan vi till slut upptäckte att hela upplevelsen hade kunnat undvikas. Sensmoralen av detta inlägg blir: Tänk efter före. Det blir billigare så!

Svensk Bilprovning anno 2018

Vi har ingen ny bil. Vi har inte heller en jättegammal bil. Vi har ingen fin bil. Vi har en Skoda Octavia ifrån 2004 som har gått nästan 25 000 mil kors och tvärs över Sverige och östeuropa. Hittills har vi klarat besiktningarna prickfritt. Till och med det året som givarna till airbagsen spökade släppte en medkännande herre igenom vårt kära fordon utan anmärkningar om vi svor på heder och samvete att i alla fall ta bort felkoden till året efter. Vi har aldrig dragit på oss större kostnader med denna vår första och enda bil. Bromsbyten har vi kunnat sköta själva när den tuggar i sig bromsbelägg och lösningen på många problem är att helt enkelt mata den med mer olja. Man skulle kunna säga att vi har haft tur på många sätt.

Dock inte så i år, och det var helt och hållet vårt eget fel. 

En fin detalj med att ha en bil med demonterbar dragkrok är att det på besiktningen ska kunna kontrolleras att sagda dragkrok faktiskt är demonterbar. Skoda har i sin visdom begåvat dragkroken på vår modell med ett nyckellås eftersom VAG:s dragkrokar är så fruktansvärt stöldbegärliga (antar jag eftersom man/skall kan låsa dom red. anm.). 

Denna gången hade vi inte i förväg kontrollerat var nyckeln för tillfället befann sig eftersom vi antog att den låg kvar där den ska ligga. Självklart gjorde den inte det och det blev till att vända uppochned på bilen för att surt konstatera att det får bli att komma tillbaka på ombesiktning och fortsätta kasta pengar på problemet tills det försvinner.

Alternativen som fanns var som följande:

1. Hitta nyckeln och komma tillbaka med svansen mellan benen för att SBP ska kunna ta bort och sätta dit dragkroken (1 minuts jobb) och debitera ett par hundra spänn för besväret.
2. Inte hitta nyckeln och behöva borra ur och ersätta låskolven. Beställning av ny låskolv tar ett par veckor och monteringen behöver eventuellt göras på verkstad eller hos låssmed. Någon tusenlapp till utöver ombesiktningen.
3. Inte hitta nyckeln, inte hitta lämplig ersättningskolv till låset och behöva köpa ny dragkrok för två och ett halvt tusen. Utöver kostnaden för ombesiktning.

Nu hade vi sådant flyt att sagda nycklar låg i en liten pöl med avfettningsmedel i en verktygslåda som vi hade plockat ur bilen för ett halvår sedan. Merkostnaden begränsas alltså till vad SBP vill ha för ombesiktningen men likväl är det sura pengar som hade kunnat sparas in om vi faktiskt hade gått igenom en 'inför besiktningen'-checklista och sett till att allt var på plats. Och värre hade det blivit om vi faktiskt hade lyckats supa bort nycklarna på riktigt.

Hädanefter förvaras dragkroken demonterad på sin plats under golvet i bagaget med nyckeln i låset.

// Han

Välkomna till Utbrytningen

Det här är utbrytningen.

Vi som är utbrytarna är en Han och en Hon i 30 års åldern, utan barn, men med husdjur, som flyttade till en bostadsrätt i utkanten av Stockholm på grund av våra jobb. Båda är akademiker med fasta anställningar inom staten och med en gemensam bruttolön på + 65 000 kr i månaden.

De senaste åren har vi levt på ett sätt som inte känns okej för oss längre. Vi har levt över våra tillgångar; konsumerat och levt som om det inte fanns någon morgondag. Lägg till detta noll kunskaper om ekonomi som i kombination med höga löner och dyra intressen lett till att vi nu sitter där vi sitter. Vi har en lägenhet med en alldeles för hög belåningsgrad, 224 000 kr i konsumentkrediter, ett alldeles för litet sparande, överfulla skåp och förråd med saker som vi inte behöver och en växande vilja att bryta oss loss från samhällets normer och det liv som vi själva har skapat.

För ungefär ett år sedan började de första tankarna på ett annat liv att slå rot i våra huvuden. Behöver vi verkligen ha alla sakerna? Måste vi verkligen gå på varje konsert, eller boka varje resa? Och vad gör vi om någonting händer? Har vi beredskap så att både vi och våra husdjur klarar ett längre strömavbrott? Går det verkligen att tjäna pengar på börsen? Vi har läst, begrundat och diskuterat i många timmar, dagar och veckor. Vissa steg har vi redan tagit, andra återstår.

I den här bloggen kommer vi bland annat att skriva om:

• Vår resa mot att bli skuldfria
• Vårt sparande och hur vi bygger upp vårt kapital
• Tips och trix för att leva så billigt som möjligt men ändå ha råd med våra intressen
• Hur vi gör för att leva hälsosammare och för att i allmänhet bli bättre människor
• Hur vi gör för att upprätthålla hemberedskap i stadsmiljö
• Vår relation till materiella ting och hur de påverkar oss
• Våra reflektioner om samhället i stort
• Alternativa inkomster

För att kunna vara så transparenta som möjligt behöver vi vara anonyma. Endast Han och Hon vet vilka vi är.

Välkomna att följa med oss på vår resa mot ett friare liv!

Han & Hon