En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

Välkomna till Utbrytningen

Det här är utbrytningen.

Vi som är utbrytarna är en Han och en Hon i 30 års åldern, utan barn, men med husdjur, som flyttade till en bostadsrätt i utkanten av Stockholm på grund av våra jobb. Båda är akademiker med fasta anställningar inom staten och med en gemensam bruttolön på + 65 000 kr i månaden.

De senaste åren har vi levt på ett sätt som inte känns okej för oss längre. Vi har levt över våra tillgångar; konsumerat och levt som om det inte fanns någon morgondag. Lägg till detta noll kunskaper om ekonomi som i kombination med höga löner och dyra intressen lett till att vi nu sitter där vi sitter. Vi har en lägenhet med en alldeles för hög belåningsgrad, 224 000 kr i konsumentkrediter, ett alldeles för litet sparande, överfulla skåp och förråd med saker som vi inte behöver och en växande vilja att bryta oss loss från samhällets normer och det liv som vi själva har skapat.

För ungefär ett år sedan började de första tankarna på ett annat liv att slå rot i våra huvuden. Behöver vi verkligen ha alla sakerna? Måste vi verkligen gå på varje konsert, eller boka varje resa? Och vad gör vi om någonting händer? Har vi beredskap så att både vi och våra husdjur klarar ett längre strömavbrott? Går det verkligen att tjäna pengar på börsen? Vi har läst, begrundat och diskuterat i många timmar, dagar och veckor. Vissa steg har vi redan tagit, andra återstår.

I den här bloggen kommer vi bland annat att skriva om:

• Vår resa mot att bli skuldfria
• Vårt sparande och hur vi bygger upp vårt kapital
• Tips och trix för att leva så billigt som möjligt men ändå ha råd med våra intressen
• Hur vi gör för att leva hälsosammare och för att i allmänhet bli bättre människor
• Hur vi gör för att upprätthålla hemberedskap i stadsmiljö
• Vår relation till materiella ting och hur de påverkar oss
• Våra reflektioner om samhället i stort
• Alternativa inkomster

För att kunna vara så transparenta som möjligt behöver vi vara anonyma. Endast Han och Hon vet vilka vi är.

Välkomna att följa med oss på vår resa mot ett friare liv!

Han & Hon