"Man sparar ju så mycket tid..."

Att vara lite händig känns som en dygd som allt mer faller i glömska. På min arbetsplats förvånas jag titt som tätt över kollegor som tar hjälp för allt från att städa upp sin egen skit, till att bygga ihop IKEA-möblerna till att skifta däck på bilen.


Förutom det uppenbara problemet med att varje sådan lejningkostar pengar så leder det i slutändan till att #INGENKANGÖRANÅGONTINGSJÄLV . Folk betalar hundratals kronor om året för att ha sina vinter/sommardäck förvarade på något jävla däckhotell och sedan har de inte ens 20 minuter över för att skifta däck själva. Men det kanske inte ens handlar om att man inte kan. Det kanske handlar om att man inte vill?


Är Svensson så rädd för att smutsa ner sig? Det skulle kunna förklara en hel del. Den gemensamma nämnaren för många av aktiviteterna som folk hellre betalar för än gör själva är att man kan råka smutsa ner sig. Vinterdäck är inte rena efter en säsongs bruk givetvis. Du kan faktiskt få lite träflis på dig när du bygger din högblanka jävla TV-bänk från IKEA. Och om du skulle städa ditt badrum och rensa vattenlåset i ditt handfat själv så skulle du faktiskt behöva känna hur din skit luktar efter en månad i fuktig miljö.


Många arga (kränkta?) män (kvinnor?) talar om den så kallade fjollifieringen av den svenska mannen. Jag skulle vilja hävda att det snarare handlar om en nationell epidemi av lathet och bekvämlighet som vare sig begränsas av kön eller livsåskådning. Ett av utfallen är att de skitiga sakerna hellre hanteras av någon som "ju har betalt för det" så att Svensson inte behöver lyfta blicken ifrån den skärm som de för tillfället sitter begravda i.


Jag har ingen lösning, för den lösningen kräver att själva öppnar ögonen, reser sig ur sin nersuttna soffa och inser vad som håller på att hända. Jag kan bara sitta här en fredagmorgon och spy galla över fenomenet som sådant.


Usch och tvi!


/Han