Måste man ha barn för att spara till dom?

Nu har Utbrytningen tänkt till!

Barnsparande är ju ett begrepp som är välkänt inom den del av bloggosfären som på något sätt berör ekonomi. Ett barnsparande ska man ha. Helst ska man spara hela barnbidraget så att ungen har en sportslig att flytta hemifrån innan 30. Något jag än så länge inte har stött på är tanken på att spara till barnen preemptivt. Många tänker ju sig att i alla fall någon gång i livet stadga sig och bilda familj. I dessa fall så är ju det ekonomiska åtagandet det innebär att yngla av sig något som är givet och mer eller mindre nära förestående.

Barnspeditör

Det är alltså känt att utgiftsposten "barn" kommer att dyka upp och påverka hushållets ekonomi negativt tills miniversionen av dig själv kan stå på egna ben ekonomiskt. Därför borde det också vara en rimlig slutsats att man borde ta höjd för en känd framtida kostnadsökningar, till exempel genom att lite lågmält sätta undan pengar till den lååååångt i förväg. Eventuell tillväxt på pengarna är inte huvudsyftet så länge sparandet behåller sitt värde kontra inflation. Övrig tillväxt är egentligen då mest en bonus. 

Utbrytningen har därför tagit sig i kragen och satt igång ett automagiskt sparande till de eventuella framtida småglinen, som investerar ett par hundralappar i månaden i lågriskfonder. Till att börja med sätter vi pengarna hos Spiltan, sedan får det tuffa på tills vi känner att det finns ett bättre alternativ eller tills det är dags att börja nalla av pengarna. Detta sparande är väl egentligen framförallt tänkt att agera krockkudde för ekonomin när barn kommer in i bilden så att det där omtalade barnbidraget faktiskt kan sparas från dag ett. 

Vad gör resten av bloggosfären som ännu inte har ynglat av sig? Går tankarna i liknande banor eller är vi helt jävla kufiska här på vår kant?

// Han

Tvättmaskiner

Det svårt att missa att minst två storbanker har varit behjälpliga skyfflat en massa cash ifrån östeuropa till Jungfruöarna, Guernsey osv. Det som är mest slående är att någon är förvånad. Sedan urminnes tider har storbrottslingar, politiker och bankväsendet gått hand i hand.

Vi är redan bekanta med att när det gäller jävelskap på högre nivå så är garanterat bankväsendet och/eller politiker inblandade på något sätt. Det går helt enkelt inte att lalla runt med så mycket pengar utan hjälp ovanifrån (oftast mot en schysst ersättning)

Uppdrag Granskning har varit snabba att krydda det hela ytterligare för att få Arbetarsverige att koka ordentligt. Det kändes som att mycket av intervjumaterialet var klippt för att skapa en ännu ofördelaktigare bild än vad som kanske gavs i de faktiska intervjuerna. Överlag så har samtliga avsnitt där UG granskat ekonomisk brottslighet varit väldigt ensidiga och ingivit begränsat med förtroende för att man får en ovinklad bild av händelseförloppen. Det hade varit trevligt om de kunde hålla sig mer till kalla fakta än till moraliserande.

Det som är lite intressant ur ett hypotetiskt perspektiv är ju vad utfallet blir om USA, i och med Patriot Act, faktiskt rycker undan möjligheten för Swedbank att handla i dollar. Då snackar vi om att en av de stora bankerna på den svenska bostadsmarknaden helt plötsligt stängs ute från en stor del av sin kapitalkran och att ett antal viktiga kunder kommer lämna institutionerna då de inte kan sköta sina affärer längre. Swedbank har till exempel ungefär en fjärdedel av de svenska bolånen och 23 % av utlåningen till privatpersoner i stort. Danske Bank är inte i närheten av den marknadsandelen  och får ses om relativt betydelselös för den svenska bostadsmarknaden.

Det talas ju om så kallade "svarta svanar" och det är inte helt omöjligt att utfallet ifrån denna penningtvätthärva är en sådan som faktiskt utlöser nästa finanskris.

Nåt att tänka på en lördagskväll?

// Han

Fack, nej tack!

Fackföreningar.

Få saker är så svenska och djupt förankrade som framförallt LO. Generationer av svenskar har vid inträdet till arbetslivet fått veta att de ska vara med i Facket och tillhörande A-kassa för att den stora ondskefulla arbetsgivaren (Sauron) inte ska utnyttja dom och våldföra sig på deras person. Tillsammans är vi starka mot överheten etc.

Det kanske var en sann bild av Sverige för sisådär hundra år sedan. För hundra år sedan hade man inte heller varit på månen, uppfunnit laser, skrivit Harry Potter eller pulvriserat mellanöstern med smarta vapen upprepade gånger. Världen har förändrats på många sätt men av någon anledning verkar framförallt fackföreningarna bild av densamma inte ha gjort det.
Jag har under mitt korta arbetsliv hunnit vara utsatt för både LO fack och SACO och den gemensamma nämnaren är att man ifrån föreningens håll i princip enbart är intresserad av att ha betalande boskap som göder verksamheten med en del av sin lön. Inte helt olikt statsapparaten. LO-facket har varit det mest rabiata, där helt idiotiska idéer togs upp ifrån medlemmarna och resulterade i att vi som  mest av allt ville fortsätta gå till jobbet med lön buntades ihop med en massa idioter som inte kan skilja på höger och vänster men som prompt ska ha en parallellkarriär som politiker på arbetstid. Det var mycket skrik och liten verkstad och väldigt sällan som relevanta saker ens togs upp.

Att sedan lämna den konstruktion som är en fackförening var också ett kapitel för sig. Innan jag kom loss ifrån LO-facket fick jag jaga dom i flera månader för att ens få rätt blankett skickad till mig. Därefter hann de slarva bort den så att jag fick jaga dom om rätt blankett igen för att sedan ligga och betala nästan tusen kr under tre månaders uppsägningstid. Väldigt lätt att gå med, men om du försöker bryta dig ur då jävlar. Inte helt olikt en sekt.

Man behöver inte gå långt upp i åldrarna för att hitta kollegor och vänner som är med för att man "alltid har varit det" och att "det var så det var". Att vederbörande under sina arbetsliv i vissa fall har betalat närmre en årsinkomst i Fack och A-kassa har ingen reflekterat över. Om de hade sparat pengarna så hade de haft en ordentlig buffert som hade möjliggjort en helt annan sorts trygghet: den man själv står för.

Om jag under tiden jag har varit fackansluten istället hade sparat pengarna jag lade på fackavgiften hade jag med marginal haft ett par månadslöner på buffertkontot (vilket alla bör ha och vilket jag nu försöker bygga upp). Samma sak gäller med A-kassan. Om jag hade lagt undan de pengarna så hade jag kunnat dryga ut inkomsten vid eventuell arbetslöshet till 100 % av lönen under ett antal månader.

Tillsammans sparar Han och Hon totalt 8820 kr per år på att inte vara med i varken fack eller a-kassa (eller totalt 735 kr / månad) och som istället läggs i en buffert för oförutsedda händelser så att vi själva kan ta tillvara våra intressen.

// Han