Måste man ha barn för att spara till dom?

Nu har Utbrytningen tänkt till!

Barnsparande är ju ett begrepp som är välkänt inom den del av bloggosfären som på något sätt berör ekonomi. Ett barnsparande ska man ha. Helst ska man spara hela barnbidraget så att ungen har en sportslig att flytta hemifrån innan 30. Något jag än så länge inte har stött på är tanken på att spara till barnen preemptivt. Många tänker ju sig att i alla fall någon gång i livet stadga sig och bilda familj. I dessa fall så är ju det ekonomiska åtagandet det innebär att yngla av sig något som är givet och mer eller mindre nära förestående.

Barnspeditör

Det är alltså känt att utgiftsposten "barn" kommer att dyka upp och påverka hushållets ekonomi negativt tills miniversionen av dig själv kan stå på egna ben ekonomiskt. Därför borde det också vara en rimlig slutsats att man borde ta höjd för en känd framtida kostnadsökningar, till exempel genom att lite lågmält sätta undan pengar till den lååååångt i förväg. Eventuell tillväxt på pengarna är inte huvudsyftet så länge sparandet behåller sitt värde kontra inflation. Övrig tillväxt är egentligen då mest en bonus. 

Utbrytningen har därför tagit sig i kragen och satt igång ett automagiskt sparande till de eventuella framtida småglinen, som investerar ett par hundralappar i månaden i lågriskfonder. Till att börja med sätter vi pengarna hos Spiltan, sedan får det tuffa på tills vi känner att det finns ett bättre alternativ eller tills det är dags att börja nalla av pengarna. Detta sparande är väl egentligen framförallt tänkt att agera krockkudde för ekonomin när barn kommer in i bilden så att det där omtalade barnbidraget faktiskt kan sparas från dag ett. 

Vad gör resten av bloggosfären som ännu inte har ynglat av sig? Går tankarna i liknande banor eller är vi helt jävla kufiska här på vår kant?

// Han

Sparande för latmaskar

Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" var min första bok inom ekonomi och sparande. Upplyft och inspirerad efteråt la detta grunden till ett nytt mindset, och hjälpte till med de grundläggande byggstenarna jag behövde för att våga ta de första stapplande stegen ut på börsen. Jag har alltid gillat Spiltan och har själv sparat i några av deras olika fonder, bland annat i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Sedan kom jag på (med lite hjälp ifrån diverse källor) att jag själv kunde köpa de ingående investmentbolagen och på så sätt slippa avgifterna. Facepalm, jag vet; men alla var la rookies en gång i tiden? ^_^

För några dagar sedan fick jag ett mejl från Spiltan om att de har startat Spiltan Enkel. Produkten marknadsförs som "en färdig lösning för dig som vill ha ett enkelt sparande". Det ska alltså röra sig om  någon slags robot tänkte Han först. Vid närmre läsning så rör det sig om en fond-i-fond som investerar i Spiltans andra fonder och som förvaltas av Spiltans egna förvaltare. Spiltan menar på att du som sparare enbart betalar för förvaltningen av de underliggande fonderna så avgiften landar på *låga* 0,77 %. Det lustiga med det hela är att i genomgången av olika sparformer i "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" konstaterar Per H Börjesson att konceptet fond-i-fond får ett NEJ. Man ska alltså inte satsa på fond-i-fond om man vill bli miljonär och följa de råden som ges i boken. Det utvecklas också kring att fond-i-fond är bankens eller förvaltarens sätt att få in kapital i sina egna fonder på spararnas bekostnad. Fond-i-fond ska man låta bli om ens sparande faktiskt ska få växa i god jord och inte bli maskätet av diverse avgifter som fondförvaltaren studsar mellan sina egna fonder och ner i egen ficka.

Utbrytningen vill bli miljonärer, men inte genom att spara i fond-i-fond.

Här har man alltså krupit till korset och någonstans längs vägen insett att en fondförvaltare inte funkar lika bra om man inte har FETT MED CASH™ som strömmar in ifrån folk som varken har orkat, förstått eller har viljat ta tag i sitt eget sparande. Det rimmar dock ganska illa med hur man tidigare har slagit mot fond-i-fond upplägg och ungefär här någonstans så faller Spiltans fasad som en fondförvaltare som bryr sig om sina sparare. Man bryr sig om pengar rätt och slätt och nu är de så stora att de inte heller behöver låtsas om någonting annat.

Citat från boken: "Det finns fond-i-fondkoncept utan extra avgifter men då väljs normalt bara fonder ur en förvaltares eget utbud vilket begränsar valmöjligheterna och binder kapital bara till den förvaltaren".

Jag köper att många vill ha ett enkelt och färdigt sparande för att slippa tänka själv. Men jag kan ändå inte slå ifrån mig tankarna om att det är lite (ganska mycket) hyckleri att införa en produkt som de själva hittills inte har tyckt att man som sparare ska befatta sig med.

"En vis man fattar egna beslut, en okunnig gör som alla andra"

(också snott från boken och kapitlet om fond-i-fond")

// Hon