Resan runt kaffemaskinen

 Kaffe, det svarta guldet har länge varit en av våra stapelvaror och medan Han har börjat på att kunna ta en kopp vid enstaka tillfällen så har Hon fortfarande mer trauma att hantera inom detta område. 
Då så var vi här, ca 1,5 år in i den kaffefria delen av våra liv. I mars 2018 slutade både hon och han med den mörka drycken och under mycket stön och huvudvärk slog vi oss fria från dess grepp.

Kaffeutvinning.

 Varför slutade vi då med kaffet? Vi kände båda av att någonting inte stämde i systemen. Vi kände oss konstant spända och fyllda av adrenalin. Det var svårt att somna och ännu svårare att vakna. Efter att ha skurit ner på socker, kött, mjölkprodukter och diverse annat som är mindre nyttigt i stora mängder så vände vi oss till kaffet och tänkte att: ja vad tusan, varför inte?

Vissa av oss hade det lite jobbigare (Hon) och kan fortfarande inte dricka en kopp kaffe. Det räcker med att känna lukten eller att det lokala kafferosteriet är igång för att hon, likt ett rådjur i strålkastarljus, ska bli stel och flämtande yttra ordet: Kaffe... Detta visar vilken makt diverse stimulantia har över hur våra hjärnor fungerar. Såhär i efterhand kan vi båda konstatera att det där ständigt närvarande pirret har försvunnit och ersatts av ett lugn som är mycket mer användbart. Vi sover bättre, vaknar mer utvilade och får inte några förlamande energi-dalar runt tresnåret på eftermiddagen. Dessutom så kostar kaffet pengar. Närmare 2500 kr om året gjorde vi av med innan vi slutade dricka.

Det var kort sagt värt att testa och har i princip enbart fört med sig positiva effekter. Det enda negativa jag kan komma på är väl egentligen att det kan vara gott ibland.

//Han

Det svarta guldet

Tid: Februari 2018
Plats: En förort till Stockholm


Allt är mörkt. Från en värld bortom min egen hörs ett ljud som sakta växer sig starkare. Det obönhörliga dånet inkräktar i mitt psyke och konkurrerar ut alla andra sinnesintryck. Jag är ljudet och ljudet är mitt liv, mitt allt och min evighet. Med kraft som från en urtida jordbävning rycks jag upp ur mörkret. Flämtandes, kallsvettig och ångestfylld.  Det är länge sedan nu. Jag kommer ihåg en tid innan mörkret. Innan kylan. Den totala avsaknaden av värme. Min själ rivs itu, precis som den blixtrande, bankande huvudvärken försöker klyva mitt huvud som ett vedträ. Jag famlar i mörkret efter källan till min plåga och finner den. Mina veka och värkande fingrar finner min plågoandes gummerade kanter och lyfter dess brännande, ljusa display till mina ögon. SNOOZE.

Fängelset man själv väljer.

Det är 24 timmar sedan jag drack min sista kopp kaffe, och jag mår inte så bra just nu. Värst var den första eftermiddagen. ca åtta timmar efter morgonens kaffekopp kom huvudvärken och ett par timmar därpå följde migränen. En migrän som inte har försvunnit med sömnen utan endast vuxit sig ännu starkare. Illamåendet gör att jag knappt får ned någon frukost och vattnet jag nu dricker istället för det svarta ger mig kväljningar. De närmaste dagarna passerar i ett liknande migrän-inducerat töcken. Jag fungerar inte på jobbet. Jag ligger bara på soffan när jag är hemma och Hon tar hand om så mycket av hushållet att jag känner mig tämligen meningslös. Två veckor efter den sista koppen kaffe så vaknar jag. Det konstanta pirret i kroppen är borta och ett allomfattande lugn har infunnit sig. Jag går omkring och känner mig oförskämt tillfreds med livet och förmår mig inte att stressa upp mig över småsaker. Huvudvärkarna som jag förut fick varje veckar har försvunnit. Jag har inte längre några problem med att somna och jag har gått ned tre kilo, nästan utan att träna.


Under de närmaste månaderna så kan jag nästan inte känna lukten av kaffe utan att magen börjar vända på sig. Jag trillar dit ett par gånger och dricker en kopp automatkaffe en eftermiddag på jobbet. Smaken är vedervärdig. Pirret i hela kroppen infinner sig omedelbart och jag kan inte somna på kvällen. Känslan jag förut kunde få efter sex koppar kaffe infinner sig efter en halv kopp pulverkaffe och det skrämmer mig. Inte för mitt nuvarande tillstånd utan för insikten om hur förgiftad jag har varit. Ett år senare är jag helt ren. Det finns inget sug efter en kopp. Lukten av bryggt kaffe berör mig inte överhuvudtaget och jag behöver inte ha något varmt i handen för att fungera. Det som fortfarande luktar underbart är doften av kaffe som rostas, men det är nog en mer allmänt njutbar sak.


Sammantaget så har jag blivit lugnare, fått lättare att sova och vakna samt fått lättare att fokusera. Som en bonus så blir det ju såklart lite billigare att inte lägga > 200 kr i månaden på bryggkaffe. Min avgiftning var brutal, och då drack jag tidigare bara en kopp om dagen.

Hon gav sig in på samma bana någon månad senare och hade det om möjligt ännu värre än jag. Med sin tidigare konsumtion om 2-4 koppar om dagen var hennes avgiftning något speciellt att bevittna. En morgon ringde hon mig sittandes på golvet i duschen och grät om att hon skulle dö. Det är mycket intressant vad kroppen och hjärnan hittar på när man försöker ta bort dess drog. Såhär nästan ett år senare har inte heller Hon rört en kopp kaffe sedan innan den där hemska avgiftningen och är ganska lycklig för det. Båda tycker vi att upplevelsen av kroppslig frihet är värd lidandet det innebar att bryta sig loss ur beroendet.


För dig som vill ha lite inblick i hur kaffe fungerar i kroppen rekommenderas följande videor:

Coffee & Caffeine Side Effects

What Happens if You Stop Drinking Caffeine?  

Precis som det andra svarta guldet, olja, så är kaffe en substans som skapar stor oreda när den används vanemässigt och i överflöd. Alla gör som de vill. Det viktiga är att det är ett medvetet och informerat val!

// Han