Ibland så känns det som att det bästa sättet att spara är att glömma bort vad man sparar. Då kommer man inte hela tiden att stirra på siffrorna och räkna i huvudet igen och igen och igen.
För hjärnan är hungrig efter stimuli och när du sparar, vad är det då som är stimuli? Jo, att se pengarna växa. Och det är så lätt att titta på sitt sparkonto och se tillväxten och bli lite tillfredsställd. Samtidigt så är hjärnan en sjukt klåfingrig klump med vävnad som inte vill låta saker vara ifred och jäsa på egen hand. Nejdå. Hjärnan ska veta bättre och vara med och pilla på ALLT för att optimera det bara liiiite till. Detta blir också fruktansvärt påfrestande, i alla fall för mig, eftersom förändringar i sparandet inte sker så fort som min otåliga hjärna skulle önska. Jag blir klåfingrig och börjar pilla på sparandet och därigenom så sabbar jag hela idén med långsiktighet.
 |
| Mitt huvud när jag måste vänta. |
Vad ska man då göra åt detta? Det är ju inte helt eftersträvansvärt att hela tiden vara besatt av att logga in på sin internetbank bara för att se om det har hänt något? I vart fall så är det inte det för mig. Sedan vi började vår resa så har jag varit inloggad och tittat på i alla fall något av mina sparanden varje dag. Det är också svårt att hitta en dag som jag inte har utfört något bankärende och flyttat pengar mellan konton eller liknande. Hon har mycket lättare för detta och därför har jag bett henne att öppna ett sparkonto för min räkning som jag helt enkelt har en stående överföring till. Jag vill inte veta hur mycket ränta jag får, eller vad saldot är för tillfället. Det ska bara finnas. Helst så ska vi inte prata om det.Jag har nog att göra med att tvångstitta på de konton jag ser i internetbanken.
Vad säger panelen? Hur hanterar ni era hjärnspöken när det kommer till långsiktighet?
// Han
