Med kroppen som beredskap

När man talar om beredskap så handlar det ju ofta om hur många liter vatten du har i källare, hur mycket *fuck-off*-kapital du har, om du kan göra upp eld med en bomullstuss och eldstål och andra materiella aspekter. Något som det inte talas lika ofta om är att den viktigaste beredskapen du kan ha är att inte vara i ett utsatt och försvagat tillstånd i onödan. För personer som har en funktionsvariation eller helt enkelt saknar ben att springa med så är det här inlägget inte riktigt lika relevant. Men det skadar ju inte att optimera den kropp man nu har så gott det går.

För det spelar ingen roll om du har en smockfull ryggsäck med balla överlevnadsgrejer om du inte orkar gå mer än en mil med den. Det spelar ingen roll om du har ett ashäftigt svärd hängandes på väggen om du inte kan använda det. Och det spelar ingen roll att du har kollat på en massa youtube-videos där folk berättar hur du ska försvara dig mot en angripare, eller hur du ska utföra första hjälpen och HLR om du aldrig har övat på riktigt. Ditt viktigaste verktyg näst efter din hjärna, och ibland till och med viktigare, är din kropp. Alla teoretiska färdigheter är inte värda ett smack om du aldrig har övat på dessa i praktiken och byggt upp i alla fall något slags muskelminne.

Föreställ dig scenariot att någon bryter sig in genom din ytterdörr just nu. Vad gör du? Ska du ta tag i närmsta tillhygge och försvara dig? Bra. Har du slagit efter någonting med ett tillhygge sedan du spelade brännboll i femman? Inte? Tråkigt.

Samma sak gäller om du är ute och promenerar och ännu ett av dessa förbannade gäng med snorungar drar fram en fickkniv och ska ha plånbok och mobil? Springer du? Bra. Har du sprungit längre än en kilometer sedan gympan i nian? Bra! Har du spurtat mer än hundra meter till bussen sedan dess? Inte? Tråkigt.

Du och din familj.

Den återkommande nämnaren är att du inte kan lita på att du fortfarande kan saker om du inte har tränat på dem. Så därför är uppmaningen helt enkelt: Ut och träna!
 Träna på löpning, vandring med packning, att byta däck, att göra upp eld med eldstål eller i naturen överhuvudtaget (när det inte är eldningsförbud såklart), att laga mat över sprit- eller gaskök, gå ett par rundor mot sandsäcken på gymmet, gå igenom HLR på din arbetsplats eller på en kurs, gå igenom första hjälpen och såromläggning med din respektive. Vad gör ni om det brinner? Öva på det! När brandsläckaren börjar bli gammal så öva på att använda den mot en brasa (fråga lokala räddningstjänsten om ni får hållas på deras område).

Och kom ihåg att: Om någonting större händer så kan alla resurser, som annars hade lagts på att hjälpa dig, läggas på att hjälpa personer som inte har möjlighet att hjälpa sig själva.

ÖVA! ÖVA! ÖVA!

// Han