Man eller maskin?

Varför ska allting vara så lätt och bekvämt?

Allt fler saker i våra liv ska skötas av någon annan. Vi orkar, kan eller vill inte längre göra så enkla saker som att pressa apelsiner, vispa grädde eller diska för hand.

Vi har under det senaste året börjat glida allt mer åt att göra saker själva, med våra egna händer. Även om det tar längre tid, är lite jobbigare eller är svårare att få ett bra resultat. Det är en helt annan sorts tillfredsställelse i något så enkelt som att skura rent en gjutjärnspanna än i att ladda diskmaskinen bara för att man har gjort det själv.


Det skänker även tillfredsställelse att själv brotta ned en garderob som nån idiot till arkitekt har fyllt vår klädkammare med och medelst yxa processa den så att den får plats i bilen så att jag själv kan köra iväg den till tippen. Tiden det tar är inte bortslösad utan tid som jag aktivt lägger på att göra någonting vettigt. Svetten är ett kvitto på att ansträngningen är verklig och inte bara upplevd. Muskeltröttheten är ett tecken på att min kropp blir bättre av ansträngningen, och att med yxan vid foten stå och blicka ut över sitt senaste storverk ger ett lågmält lyckorus. Jag skriver ur ett manligt perspektiv, för jag är man.
Jag vet inte vad kvinnor gör som ger motsvarande effekt, om det nu är något annat. Det får Hon redogöra för om hon känner sig manad.
Jag vet däremot att Hon inte har något emot att gå loss med yxa och kofot och slita i sitt anletes svett för resultat. Det har jag sett själv när vi hjälpte mina föräldrar att riva en gammal stuga. Hon makulerade medelst kofot en hel vägg på under en halvtimme. När det var dags för paus bänkade Hon sig i solstolen, svettig och med svällande muskler, och med utstrålning som en amazonkrigare knäckte Hon en pilsner i motljus och jag blev nykär igen!


Hur som helst. Åter till ämnet! Här kommer bilder på det senaste utbrottet av handlingskraft i Utbrytningens hem.

Innan yxa.

Efter yxa.

Denna glidning mot ett mer handgripligt leverne har fått mig att börja tänka på andra områden i livet där vi gör allt mindre själva. Jag har ju redan skällt efter folk som inte skiftar sina däck själva så ni slipper undan den här gången. Ett återkommande tema är att allting som är attraktivt ska kunna åstadkommas med minsta möjliga insats av tid och energi. Det förväntas finnas genvägar till allting, om det så är att bli smal, stark, snygg, rik eller lycklig. Väldigt få verkar vara beredda på att skita ner sig, bli svettiga eller få lite valkar i nävarna.

Är vi alla påväg att blir mer eller mindre hjärndöda automatoner som blint följer våra primära direktiv (trenderna) för att fullgöra våra mål (konsumera) med minsta möjliga energiförbrukning (så bekvämt som möjligt)? Varför inte göra de saker vi faktiskt är kapabla till?


// Han