Vissa dagar så slår det mig att det verkar vara svårt att vara nöjd. Vi lever objektivt sett i ett av världens tryggaste, rikaste och friaste länder men ändå verkar vi också leva i ett av världens olyckligaste länder. I alla fall om man, så att säga, ska tro allt man hör.
I morgonpendlingen syns det sällan några leenden. 99 % av människorna runt omkring mig sitter med näsorna begrava i sina telefoner. Ofta så är även de som faktiskt förflyttar sig medelst fötter eller på cykel begravda i sina telefoner. Hur det är med bilister har vi ju förstått då det faktiskt gått så långt som ett telefonförbud medans man kör. Med tomma blickar köar vi för att få vara en del av systemet, oavsett hur stor del av vår vakna tid som går åt för att springa lika fort som hjulet snurrar. För till skillnad från hamsterhjulet så stannar inte ekorrhjulet när den som springer i det dör.
Och så går det dag för dag. En hord av levande begravda som förflyttar sig från sin viloplats till det bildliga eller bokstavliga fabriksgolvet. Dricker det dagliga kaffet och snackar den dagliga dosen av skit och skvaller om sina kollegor, vänner och chefer. Vi har allt man kan begära, och ändå så verkar människorna har tagit slut inuti. En stor uppgivenhet verkar breda ut sig under arbetsveckorna för att sedan hastigt och intensivt medelst alkohol eller konsumtion fördrivas under de 48 h som vi inte är kedjade vid skrivbord och måsten.
I slutet av månaden kommer lönen. Eller ja, knappt hälften av pengarna som din arbetsgivare betalar för att ha en anställd, kunna gå med vinst och betala skatt. Resten av pengarna är skatt, de är statens avgift för att du ska kunna ha råd att handla mat (som du betalar skatt på) eller åka och hälsa på din familj (som du också betalar skatt för at kunna göra). Merparten av pengarna är borta innan de träffar ditt konto. April månad kanske ska bli ett experiment. Jag kanske ska räkna ihop hur mycket skatt jag totalt har betalt under månaden. Det kan ju bli intressant!
Det här var ju dystopiskt och deppigt. Mysigt!
// han
Får mig osökt att tänka på några av Steve Cutts dystopiska animationer.
SvaraRaderahttps://m.youtube.com/watch?v=e9dZQelULDk
Även om det där med skatt kanske inte är det jag tycker är värst med arbetslivet trots en skattesats på nästan 56%.
Jag tycker att skatt är fantastiskt. Det är just skatten som gjort att vi har, som du skriver, ett av världens tryggaste länder. Ojämlikheten föder kriminalitet. Att inte behöva oroa sig över sjukdom eller arbetslöshet eftersom det finns ett socialt skyddsnät tror jag är just en av orsakerna till att vi är lyckliga.
SvaraRaderaOch lyckliga är vi generellt även om du försöker påstå annat i inledningen till ditt inlägg. Enligt FN:s nya rapport "World Happiness Report 2019" är svenskarna världens sjunde lyckligaste folk. Inte illa. Tror att vi har välfärden (tack vare skatten) att tacka för denna placering.
Notera att jag inte påstår att vi lever i ett olyckligt land. Jag påpekar att det är det intryck som ges av allt förbannat gnäll som är ständigt närvarande i pendlingen, samhällsdebatten och fikarummet.
RaderaJag påstår inte heller att skatt i sig är någonting negativt. Däremot så har jag en bestämd känsla av att oräkneliga miljoner av de surt förvärvade slantarna slösas bort på skit. Ett exempel är min egen arbetsplats som hade kunnat går unt på en tiondel av personalen om folk faktiskt arbetade under de timmar de är närvarande på jobbet.
Håller med anonym 20:41.
SvaraRaderaJag undrar generellt hur människor tänker sig finansiering av sjukvård, skola m.m. om inte via skatt. Tror man verkligen att det per automatik blir billigare bara för att den marknaden privatiseras och utsätts för konkurrens? Visst kan effektiviteten bli högre men i fallet med privatiseringar är det ändå alltid någon som ska gå med vinst. En annans vinst är en annans förlust. Att ersätta skattesystemet mot ett avgiftsfinansierat behöver inte innebära att man "tjänar" på det ekonomiskt. Det blir istället viktigare med tur i livets lotteri. Att hoppas att man själv eller familj inte får allvarliga sjukdomar i livet eftersom det då ska bekostas direkt från egen ficka.
Tänker att skatt är solidariskt. Jag kan gärna skatta för att du ska kunna få din cancerbehandling. Jag kanske aldrig någonsin kommer att behöva utnyttja välfärdssystemet och därigenom aldrig få valuta för mina pengar men jag tror att samhället blir så mycket bättre eftersom det är ett samhälle där vi bryr oss om varandra och hjälper varandra.
Notera att jag inte påstår att skatt i sig är någonting negativt.
RaderaJag är av åsikten att Staten och ingen annan ska stå för befolkningens basala behov. Detta ska ske via skattesedeln, med minimalt slöseri på trams och ineffektiva organisationer, och ska då innefatta försvar, sjukvård, skola, rättsväsende, räddningstjänst, socialtjänst, energiförsörjning och liknande grundläggande delar av samhället. Dessa områden ska inte vara föremål för utförsäljning till högstbjudande då de är kritiska delar i att ett samhälle fungerar och kan finnas till.
I övrigt så ska staten hålla käften och låta marknaden vara fri. Om staten ska ha en del av näringslivets vinster i form av skatt så ska staten också sköta sin hantering av skattepengarna.
Obs. Jag har inte cancer och ska förhoppningsvis också slippa det i framtiden.
Word!
Radera