torsdag 28 mars 2019

Nyttan med lönesamtalet?

Dåså, årets lönesamtal är avklarat och känslan efteråt är som vanligt ungefär "Jaha?".

Jag är anställd på en statlig arbetsplats där lönepotten brukar ligga på sisådär 2 % per år. Medelåldern är hög, likaså lönerna, och majoriteten av medarbetarna är experter inom sina respektive områden. Jag kom till arbetsplatsen som väldigt ung (yngst av alla i nästan två år) och relativt nyexad. Att ingångslönen var väldigt låg i förhållande till mina kollegor var ingenting jag tänkte så mycket på då, var mest överlycklig över att ha fått en tillsvidareanställning på en drömarbetsplats.

Årets lönesamtal var det 4e i ordningen och jag fick åter igen höra från chefen att jag överpresterade inom samtliga bedömningsområden, att jag presterar långt över förväntan och i många fall så mycket bättre än mina äldre och mer erfarna kollegor och en massa andra trevliga icke-jantiga bedömningar om min arbetsinsats. Jag kallades för en så kallad "högpresterare". Det är smickrande att höra och det är väldigt kul att arbetsgivaren erkänner ens prestationer.

Men. Det finns alltid ett litet men, och det är lönen. För trots de fina resultaten så tjänar jag måååååånga tusenlappar mindre än mina kollegor. Och då har jag ändå varje år fått en lönehöjning på mellan 4 och 6 % vilket är uppenbart mycket högre än den genomsnittliga 2 %-höjningen.

Jaha?
 Chefen lovade en liknande höjning även i år, men det spelar liksom ingen roll. För trots de fina ökningarna rent procentuellt så blir den faktiska ökningen i pengar ganska liten och jag har ingen chans i världen att komma ikapp mina kollegor. Chefen erkände att min nuvarande lön är helt orimlig i förhållande till arbetsinsatsen, men det är konsekvensen av att jag började på arbetsplatsen som så pass ung och med en alldeles för låg ingångslön. Och om några veckor ska vi få en ny kollega som är lika gammal som jag, har samma utbildning och lika många år i branschen, men får en ingångslön som är 10 % högre än min nuvarande lön. WTF liksom? Arbetsgivaren kan så klart inte göra något, arbetsmarknaden ser annorlunda ut nu, lönepotten ser ut som den gör, det är HR som bestämmer: blablabla. Samma visa 4 år i rad. Så vad är egentligen meningen med att ha ett lönesamtal för ett sånt här samtal är ju knappast en löneförhandling, eller?

Det återstår att se vad årets lönehöjning landar på...
Det enda sättet att få upp lönen kanske helt enkelt är att söka nytt jobb eller att bli chef på samma arbetsplats? Det tål att tänkas på.

Over and out!

//Hon

25 kommentarer:

  1. Sök nytt jobb! Det är min starka rekommendation. Det är enda sättet att få upp lönen till en vettig nivå och det är nu du måste göra det, när du fortfarande är ung. Jag som är 50+ skulle väl också kunna få upp lönen en aning om jag byter jobb, men inte så mycket som när jag var yngre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har insett att jag inte kan fortsätta på det här viset, så nu blir det till att börja fundera på vad nästa steg blir :)

      Tack för att du läser och kommenterar!

      Radera
  2. Hamnade precis i samma situation (är statligt anställd) där nyanställda kommer in på betydligt högre löner. Har sökt nytt jobb internt och i samband med det går det att justera lönen till nivån som man presterar på, så sök nytt jobb! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt att höra att det finns flera som hamnar i samma sits. Dessvärre är det antagligen mycket vanligare än vad man tror :/ Även om jag söker ett annat jobb internt och byter både enhet och arbetsuppgifter så kommer lönen att förbli densamma eftersom man behåller sin befattning. Enda sättet att få upp lönen internt är att söka en chefstjänst...

      Radera
  3. Ja det är ju svårt att jobba ikapp en massa 50-åringar även om du får löneökningar med 1500-2000 kr om året.

    Mitt tips, jobba på bra, håva in så du kommer upp i 30-35000 och säg sen upp dig om det finns en arbetsmarknad för din utbildning, och förhandla till dig en lön till kanske 35000. Sen jobbar du upp den till 40 på några år, och nånstans där är det väl i princip lagom att sluta anstränga sig, för då griper ju marginalskatten in och merparten av din lön går till staten.

    Lycka till :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Efter årets lönerevision kommer min lön att landa på cirka 38500-39000 kr och då är det inte mycket kvar innan marginalskatten kickar in. Det är inte så att jag har en dålig lön, men jag har inte rätt lön i förhållande till mina arbetsprestationer :/

      Radera
  4. Byt jobb om du har möjlighet till det. Om än bara ett år hos en annan arbetsgivare och sen sök dig tillbaka till din nuvarande om du trivs bra där. Anledningen är att du behöver teckna ett nytt anställningsavtal med en ny lön, det är det ända sättet att få ett vettigt lönelyft. Själv har jag bytt jobb 3 gånger på de senaste 3 åren och höjt min lön med ca. 23%. Och då hade jag väl inte en dålig lön för mitt yrke, medelmåttig enligt statistiken. Idag ligger jag i 90:e percentilen i min yrkesgrupp för min ålder och erfarenhet enligt statistiken.

    SvaraRadera
  5. Hos oss (multinationellt bolag) ser lönerevisionen likadan ut. Men här tittar man också på lönen ligger i förhållande till den övriga gruppen med motsvarande ansvar, och ligger lönen lågt ger det ett högre påslag. Men precis som i ditt fall ger det ju aldrig tillräckligt för att lönen ska hamna på samma nivå som kollegernas... För att "rätta till" en sådan lönesättning kan man hos oss göra en separat löneöversyn där man kan få betydligt större påslag än i lönerevisionen. Ganska bra upplägg tycker jag nog, rent principiellt i alla fall. Men ni har ingenting liknande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som ett ganska upplägg, tyvärr har vi inget sådant hos oss. Det är en nog en ganska stor skillnad mellan privata och statliga arbetsgivare.

      Radera
  6. Frun fick 1,6 %, en lönesänkning med andra ord. Då är hon också högpreseterande och har precis vunnit en tävling vilket landade ett års+ projekt till företaget. Otack är världens lön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fyyyyfan alltså. Det är bara att tacka för kaffet (not) och röra på sig.

      Radera
    2. Ja det är pissigt värre.

      Radera
    3. Öööööh det här är ju helt sjukt?!? Har hon funderat på att byta jobb?

      Radera
  7. Byt jobb. Om så bara för något år kan du sen söka dig tillbaka till samma arbetsplats (Om den fortfarande är son som drömarbetsplats) och då begära högre lön. Tyvärr är det så det funkar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Jag har själv börjat tänka i de banorna och inser mer och mer att just det här är nog en rätt så bra lösning på sikt, eftersom jag faktiskt trivs på min nuvarande arbetsplats och vill egentligen vara kvar

      Radera
  8. Oj, fasen vilken orättvis känsla alltså. Ja, om det inte är den allra bästa möjliga arbetsplatsen och du mår superbra så skulle jag byta jobb direkt. Tyvärr kommer du nog inte att få upprättelse i den positionen du är på nu i vart fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trivs väldigt bra, både vad gäller kollegor och mina arbetsuppgifter, men uppenbarligen så är det inte den allra bästa möjliga arbetsplatsen i och med att jag inte har rätt lön för det arbete jag utför..

      Tack för att du läser och kommenterar!

      Radera
  9. Med 20+ års statlig chefserfarenhet i ryggen så håller jag med om att du aldrig kan fixa detta inom ramen för den normala lönerevisionen.

    Utöver lösningen att byta jobb kan jag se två möjligheter som har använts på andra myndigheter.
    Som ett tillägg till lönerevisionen eller som en oberoende process brukar man hantera vad man kallar "snedsitsar". Av dun beskrivning att döma är en typisk sån. För detta brukar en chef kunna få en extra peng som ska gå till just en snedfördelade. En annan variant är att du och din chef omdefinierar din roll så att det är tydligt att du har seniora och krävande arbetsuppgifter trots fin relativa ungdom. I samband med det kan en lönejustering ske.

    En mera otippad väg att gå kan vara (givet att dina mera välavlönade kolleger är män) är att driva ditt case som osaklig löneskillnad, gärna med hjälp av facket om du är med där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer!

      Försök få till en ändring av uppgifter/titel och därmed kunna lyfta lönen rejält. Förutsätter nog att chefen verkligen vill ha upp dig.

      Radera
    2. Min chef erkände redan för ett par år sedan att jag är en sån där snedsits. Där är just därför som jag får ett extra lönepåslag varje år, dvs mellan 4 och 6 % istället för 2- 3 % som de flesta andra får efter den årliga lönerevisionen. Jag kommer att få en sån extra satsning även i år. Men trots de fina procentuella höjningarna så ligger jag långt under majoriteten av mina kollegor.

      Jag kan inte heller få en ändring av min titel eftersom alla vi har samma befattning. Så även om jag byter tjänst så kommer jag behålla min nuvarande lön. Enda sättet är att bli chef, vilket kanske inte är en omöjlighet om jag tänker efter ^^

      Tack för att ni delar med er av era synpunkter!

      Radera
  10. Hög igenkänning mot min historia. Jag kom in som en taggad högpresterare på ett stort globalt bolag direkt efter studierna. Gjorde ett kanonjobb och fick mycket feedback hur nöjda firman och kunderna var med mig. Hög ansvarsbörda och samma arbetsuppgifter som kollegor som tjänade det dubbla. Men ändå hände inget på lönefronten. Pga "hårda tider" blev jag utan lönerevision två år i rad, bland annat. När väl lönerevisionen kom så togs ingen hänsyn till att den uteblivit tidigare år, därav modesta höjningar. Förklarade mitt missnöjde vid ett par tillfällen men bara vaga löften till svar. Bytte därefter jobb (efter fyra år) och fick 20 % påslag. Och ett år senare bytte jag igen och fick ytterligare ett bra påslag. Nu känner jag att jag ligger OK till lönemässigt, men fortfarande lågt jämfört med branschkollegor som utför samma uppgifter. I efterhand ångrar jag att jag inte var hårdare/tydligare mot arbetsgivaren med mitt missnöje. Det är oerhört svårt att återhämta dålig löneutveckling tidigt i karriären. Tyckte då att jag var tydlig eftersom jag på ett par möten satte mig ner med chefen och förklarade läget samt backade upp anspråken med väl underbyggd statistik. Men nu i efterhand ser jag att det bara var de som "armbågade sig fram", hotade med att lämna etc som fick rejäla löneökningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att höra att du lyckades få upp lönen!
      Jag vill helst inte armbåga mig fram och hota arbetsgivaren, utan anser att det är ens prestationer som ska leda till en högre lön, men jag är nog fortfarande ung och naiv haha. Sen är jag helt med på att det är svårare att göra en lönekarriär på en statlig arbetsplats jämfört med den privata sektorn.

      Jag är alltid väldigt noga med att backa upp mina argument med statistik och en lista över mätbara resultat, men det spelar liksom ingen roll eftersom våra lönesamtal är inga förhandlingar utan snarare informationsträffar...

      Radera
  11. Hej!

    Tycker fenomenet borde byta namn från lönesamtal till löneinformation :) Har ungefär en liknande resa där jag började tidigt på myndighet, blev jätteglad för en tillsvidare anställning, var ambitiös och levererade mer än den absoluta majoriteten av kollegorna samt kom in på en låg ingångslön.

    Jag har funderat på det en del på det och det gör mig irriterad att om jag som kan verksamheten och gör ett bra jobb tjänar t ex 25 000 kr, vilket är mindre än mina kollegor med liknande bakgrund, men det inte "finns" pengar att höja min lön. Sedan säger jag upp mig och det finns helt plötsligt pengar att ta in en ny person på min position som tjänar 32 500 kr + kostnader för att lära upp den personen. Det gillar jag inte :) Arbetsgivare borde vara mer måna om att behålla bra personal.

    Hoppas du får den lön du förtjänar!

    Mvh
    The Dividend Story

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att höra att du också har varit i den sitsen. Hur har det gått för dig efter det? Antar att du inte är kvar på den arbetsplatsen?

      Önskar dig en trevlig söndag!

      Radera
  12. Ta det lugnt instället. Varför överprestera på jobbet?

    (Eller är du på en myndighet som gör precis det du tycker är det viktigaste i livet? - isåfall kan du väl strunta i att de gamla vraken tjänar mer, de är ändå snart pensionärer...)

    SvaraRadera