Förhandla med fötterna

Den veckan flög förbi, eller hur?


Vi har varit lite inaktiva den senaste månaden. Det blir så när fokus ligger på att vara ute i naturen, fiska, springa, cykla och på det stora hela göra oss själva lyckliga.


Så kom då den tiden på året då även jag har mitt så kallade lönesamtal. Eftersom även jag jobbar för en statlig arbetsgivare så har jag inga illusioner om lönesamtalets betydelse. Det handlar om att jag ska informeras om vad arbetsgivaren tycker att min arbetsinsats är värd. Det finns inget utrymme för förhandling oavsett om du är fackligt ansluten eller inte. Därför skiter jag i att vara fackligt ansluten och påverkar min lön på andra sätt.


Årets utdelning i lönesamtalet blev otroliga 500 kr. eller översatt ungefär 1,6 %. Med en inflation på ca 2 % så har jag i realiteten fått en lönesänkning med 0,4 %. Efter att ha konstaterat för chefen att arbetsgivaren i själva verket har sänkt min lön och alltså inte verkar vara så intresserade av min insats så gjorde jag det enda rätta.


Jag börjar på mitt nya jobb den 1:a oktober och höjer min lön med 11 % istället.


Verkligheten är ju att det enda man har att förhandla med när det kommer till lön är sin egen närvaro. Och det enda sättet att påverka sin lön är på vissa arbetsplatser att helt enkelt inse fakta och gå vidare. Därför ägnar jag med gott samvete mina arbetsuppgifter ett minimum av energi den sista månaden och gör sådant som ger mig ett mervärde. Saker som att planera ekonomien, jobba på texter för mina andra projekt och göra listor för vad jag vill åstadkomma med livet.


Minimum wage = minimum effort


// Han