Plusgrader!

Äntligen!


Efter ett par frigida månader väntar ett par veckor med plusgrader så att det vita eländet kan försvinna. Abstinensen efter att vara ute och träna, springa, cykla och vandra har varit påtaglig under den här vintern och bara cykelbanorna blir torra så kommer jag i all hast att överge kollektivtrafiken i största möjliga mån. Med 1,7 mil bra cykelbanor till jobbet så är det lättcyklat och tar ungefär lika lång tid som kollektivtrafiken.

Snart så. Sommar och sol :)

Känslan av att krypa på väggarna hemma har varit påtaglig under januari och februari. Jag har ingen lust med vårt klimat längre. Hade jag själv fått bestämma så hade ett klimat i stil med Los Angeles varit mycket mer tilltalande. Tyvärr så medför ju sådant andra problem (som att man brinner upp en gång om året). Men bara för klimatets skull så hade jag varit en lycklig själ.


Vi gjorde ett sista spenderingsryck förra sommaren och tog varsin ordentlig cykel på avbetalning. Det var någonstans här som vi kände att bägaren började på att rinna över med våra konsumtionsmönster. Däremot kan jag inte sörja att vi faktiskt tog oss i kragen och köpte oss två timmars vardagsmotion, eller ca 3,5 mil cykling varje dag. Slutsatsen blir att även dåliga ekonomiska val kan ge positiva effekter på andra områden.


Det där deprimerande lagret med underhudsfett smälte av i rasande fart och träningsvärken var konstant närvarande under ett par månaders tid. Det enda jag ser fram emot nu är att komma igång igen. Att knappt kunna gå vid hemkomst och sen ändå pallra sig iväg till gymmet och se till att jag inte kan använda armarna heller. Vinterhullet ska smältas av, så får vi se om det finns någonting attraktivare än mitt nuvarande jag under alltihop.


Bara de välkomna plusgraderna tränger bort vintereländet!


// Han