Det vackra med flex

Det är underbart med flextid.

Det är också en konstant frestelse att bara släppa allt och gå hem, eller att ligga kvar i sängen och tänka på hur mjukt allt runt omkring en är.

Som med så många andra trevliga saker så gör sig flextiden bäst när den kan behandlas med ett mått av disciplin. Man behöver inte sitta 12-timmars dagar för att få ihop sina timmar utan det räcker med att konsekvent jobba över med en halvtimme, eller med en kvart för att få lite flexibilitet i sitt arbetsliv. Vissa dagar är det väldigt lätt att hålla sina tider och vara "duktig". Andra dagar är det helt stört omöjligt att härda ut till sitt eget satta klockslag för hemgång.  Det är ju så lätt att bara resa sig och gå, och ibland vill man inget hellre.

Tick - Tock

På det sättet var det mycket lättare att arbeta skift som jag gjorde innan. Alla började samtidigt och alla gick hem samtidigt för det var mellan de klockslagen som arbetet utfördes. Det fanns inget utrymme för att gå hem tidigare eller komma senare och det gjorde också arbetet mer avgränsat till den tiden det faktiskt utfördes. Jag gick inte och funderade på jobbrelaterade saker hemma och jag tänkte inte på hemmarelaterade saker på jobbet.

Som det är nu så tänker jag på alla delar hela tiden, vilket blir lite tröttsamt i längden.Det är väl detta som tjänstemanna-Sverige bränner ut sig på. När det inte finns någon klar och tydlig skiljelinje mellan arbete och fritid så blir all tid arbetstid. Man slappnar aldrig av på riktigt och kvällarna hemma är inte mer friade från arbete än kafferasten på jobbet.

Andra halvan av veckan blev det i alla fall sex timmars arbetsdag för undertecknad. Så det så!

// Han