Den gode kunden...

Alla som har varit i kontakt med sin bank i samband med bostadsköp har nästan garanterat fått höra samma sak: Om du skaffar produkt X och Y så kan ditt bolån bli si och så mycket billigare. Du borde också ha ett sparande i bankens egna fonder (som i sin tur äger andra fonder som administreras av samma bank) och gärna flytta in ditt pensionssparande också. I slutändan så har man överlämnat hela sin privatekonomi till en enda aktör och på sin höjd sparat några kronor på räntekostnaderna.

Vad blir då den totala effekten? Vågar man flytta några av sina åtaganden när banken kan låta förstå att räntan i så fall kan gå upp för just dig för din illojalitet?  Orkar man bry sig om att leta efter mer prisvärda eller mer seriösa alternativ om din bostadsaffär riskerar att bli så mycket dyrare för att du inte längre kan vara förmånskund, lojal kund eller helt enkelt bank X:s lilla plutt?

Svaret är allt som oftast nej.
Och den viktiga frågan har vi ännu inte ställt. Den lyder: Tjänar jag (du) på att vara en lojal kund?

Jag är av åsikten att även om du kan få kortsiktiga ekonomiska fördelar genom att samla tjänster hos en aktör så kan man i längden förlora en del av sitt självbestämmande. Tjänster som med fördel kan samlas ihop verkar vara försäkringar av olika slag, eller diverse telefoni och bredbands-tjänster.
När det kommer till din (min) privatekonomi så kanske det finns en fördel i att se till att inte en ensam aktör har hela bilden. Om din bank vet allt om varenda krona du har så kan det lätt utnyttjas i nästa ränteförhandling eller när de försöker pracka på dig ännu en produkt du inte behöver. (om du inte skaffar X så blir det dyrt med bolån, pysen). Om ens privatekonomi är spridd på flera aktörer är man inte lika känslig för beslut som tas i banktopparna eftersom de i värsta fall enbart drabbar en klart begränsad del av din ekonomi.

Principen om redundans går igen här som inom så många andra områden. Som det sägs på engelska : Two is one, one is none. Det förefaller vara allra säkrast att vara en riktigt dålig kund i vissa fall, och framförallt inte dra sig för att deklarera att man kanske går vidare om man inte är nöjd. En kund som betalar mindre ränta och avgifter är fortfarande bättre än ingen kund alls.

Hur håller ni er privatekonomi robust och okänslig för staten och kapitalets nycker?

// Han

Så här sätter du sprätt på pengarna!

När man som vi fullkomligt badar i det gröna (cash baby) så är det ibland svårt att komma på nya sätt att spendera dom. Den fysiska belastningen i att kontona närapå får syntax error av att försöka visa våra saldon är helt enkelt för mycket. Döm av glädjen när jag plockade upp fredagens Metro.

Räddning!

Som tur är så har någon annan också insett det olidliga i att ha fett med stålar och vill delge sin visdom om hur man på bästa sätt ser till att lönen vistas så kort tid som möjligt på kontot. Detta är ju för oss väldigt bra. Metros egna spenderingsguru Anton ska hjälpa oss!

Skribenten har stenkoll på hur mager januari har varit och vilket ymnighetshorn som öppnas den 25:e januari.

Tyvärr så var tipsen som gavs i artikeln mer av karaktären: "ät en oxfilé bara för att du har stålar". Jag antar att det inte är lätt att ge några djupare instruktioner i en dagstidning eftersom ledtiden på varje utgåva är så kort. Det hade varit intressant om vi hade kunnat få tips om hur vi till exempel på ett så effektivt sätt som möjligt vaskar varannan flaska för att maximera utgifterna fram till måndag, så att vi kan leva på existensminimum fram till nästa lön denna månaden också.

Även om Metros ekonomitips hade varit användbara så missade vi detta och amorterade istället 13 000 kr på våra blancolån. Vi är n00bs på det här... :(

P.S - Kickoffen har resulterat i en mastig och inspirerande plan för framtiden. Men det orkar jag inte skriva om här. Fokusera på Anton.

// Han