I väntans tider

Som ni kanske har förstått så är jag nu ensam. Hon har lämnat mig för sydligare breddgrader, sol och bad. Här sitter jag nu, utan sambo, med husdjur och med allt städ och matlagning som hör hushållet till. Stackars mig.

Som tur är så är det LÖN på torsdag! Den gyllene dagen är nästan här och vad gör vi då med denna fantastiska tilldragelse?

Självklart sitter man och spenderar dessa surt förvärvade slantar i sinnet innan de ens har träffat kontot! Denna månaden kommer vi att amortera ytterligare 16 000 kr extra på vår numera samlade blanco-skuld. Vi kommer också att spara ytterligare minst 3000 kr i våra gemensamma och privata gömmor för framtida behov.

Det är egentligen synd att löning ska behöva vara en sån grej. Det är ju i det närmaste standardutfall att det ekar i kistorna när den 25:e närmar sig. Även för oss är det svårt att utjämna tillräckligt för att inte sista veckan innan lön ska vara lite knaper. Är detta helt enkelt ett resultat av att lönen inte betalas ut mer än en gång per månad och att detta är för sällan? Utomlands är det ju vanligt med lön varannan vecka eller i slutet av veckan. Är systemet riggat för att vi med nöd och näppe ska klara oss till nästa påfyllning i kistorna?

Ja, och nej. Nog är det värdefullt med en befolkning som är för upptagen med att få vardagen att gå runt för att hitta på dumheter som revolution eller faktiskt aktiva försök att förändra samhället till det bättre. Men framförallt så handlar det nog om vår oförmåga att se längre än hur vi mår för stunden. Människan drivs av hormoner som utsöndras vid kickar av olika slag och shoppingen är för många en så stark kick att den undermedvetet tränger undan andra djupare behov. Så shoppar man tills det faktiskt tar stopp på kontot eller kreditkortet. Och det är bara den 14:e :O

Work in progress. Som ekonomin ofta är.

Som tur är så är vi inte helt nollade till lön längre i alla fall!

// Han

Mot varmare breddgrader

Det här blir undertecknads sista inlägg på ett litet tag. Det är äntligen dags för den efterlängtade semestern och jag styr kosan mot varmare breddgrader utomlands för att hälsa på släkten och lapa massor med sol. Nästan tre hela veckor blir det. Under tiden får Han hålla ställningarna och uppdatera bloggen om både det ena och det andra. Om jag inte misstar mig så kommer det att bli mycket skrivet om fisket, beredskap, vår lilla butik på Tradera och troligtvis något om hans kommande Youtube-kanal.

Efter min återkomst till Svea Rike kommer vi att hänga en hel del på landet och naturligtvis blir ett kärt återseende med Sveriges framsida. Det kommer att bli mycket löpning, cykling, bad, bärplockning, bokläsning och brädspelsspelande. Mycket planering för våra side hustles och så ska vi iväg på vår andra kick-off för att utvärdera våren och planera för hösten, en fin tradition in the making. För första gången någonsin har vi lyckats med konststycket att inte boka upp varenda ledig semesterdag, vilket är en befrielse i sig. Vi försöker alltid ta semester så sent som möjligt eftersom vädret brukar vara fint i augusti. En annan bidragande orsak är att det är rätt gött att arbeta i juli när alla andra är på semester, för det är egentligen först då man får en ärlig chans att få någonting gjort i lugn och ro. Det är också rätt trevligt att vara ledig när alla andra är tillbaks på jobbet från sina semestrar *evil sneaky tjänsteman*.


Vår resa på väg mot någonting annat började ungefär vid den här tiden för ett år sedan. Sedan dess har vi fokuserat stenhårt på att makten över vårt liv. Att skaffa oss koll, få kontroll, rensa bort allt onödigt och hitta alternativ till hur vi lever och hur vi vill vara. Vad lätt det är att fastna i ekorr(hamster?)hjulet, och vad glada vi är över att vi har tagit våra första steg mot en annorlunda tillvaro! Mycket hårt jobb återstår, men det kommer att gå bra. Och stort tack till er alla fantastiska bloggare och läsare som har skrivit och delat med sig av så många kloka saker som vi har kunnat ta till oss <3 Ni är så inspirerande!


Over and out


//Hon

Resan runt kaffemaskinen

 Kaffe, det svarta guldet har länge varit en av våra stapelvaror och medan Han har börjat på att kunna ta en kopp vid enstaka tillfällen så har Hon fortfarande mer trauma att hantera inom detta område. 
Då så var vi här, ca 1,5 år in i den kaffefria delen av våra liv. I mars 2018 slutade både hon och han med den mörka drycken och under mycket stön och huvudvärk slog vi oss fria från dess grepp.

Kaffeutvinning.

 Varför slutade vi då med kaffet? Vi kände båda av att någonting inte stämde i systemen. Vi kände oss konstant spända och fyllda av adrenalin. Det var svårt att somna och ännu svårare att vakna. Efter att ha skurit ner på socker, kött, mjölkprodukter och diverse annat som är mindre nyttigt i stora mängder så vände vi oss till kaffet och tänkte att: ja vad tusan, varför inte?

Vissa av oss hade det lite jobbigare (Hon) och kan fortfarande inte dricka en kopp kaffe. Det räcker med att känna lukten eller att det lokala kafferosteriet är igång för att hon, likt ett rådjur i strålkastarljus, ska bli stel och flämtande yttra ordet: Kaffe... Detta visar vilken makt diverse stimulantia har över hur våra hjärnor fungerar. Såhär i efterhand kan vi båda konstatera att det där ständigt närvarande pirret har försvunnit och ersatts av ett lugn som är mycket mer användbart. Vi sover bättre, vaknar mer utvilade och får inte några förlamande energi-dalar runt tresnåret på eftermiddagen. Dessutom så kostar kaffet pengar. Närmare 2500 kr om året gjorde vi av med innan vi slutade dricka.

Det var kort sagt värt att testa och har i princip enbart fört med sig positiva effekter. Det enda negativa jag kan komma på är väl egentligen att det kan vara gott ibland.

//Han

Sagt upp livförsäkring

Försäkringar är en trygghet och ofta också nödvändigt, men att många svenskar är överförsäkrade är väl knappast någon nyhet. Vi har analyserat vårt försäkringsbehov och landat i att vi vill ha så få försäkringar som möjligt. Trafikförsäkringen är ju lagstadgad och den lyckades vi för övrigt göra om för ett tag sedan så att årskostnaden kunde sänkas med över 3000 kr. Dessutom underlättas tillvaron med en bra hemförsäkring och i vårt fall även djurförsäkring som täcker eventuella veterinärkostnader ifall något skulle hända våra små terrorister. Det kan säkert ändras med tiden, framför allt den dagen vi skaffar barn eller så.

Vi har sedan tidigare sagt upp både fackmedlemskapet och a-kassan. Facket har vi aldrig använt oss av, förutom en tråkig medlemstidning som hamnade direkt i pappersåtervinningen. Löneförhandla har vi alltid gjort själva. Och vid det fåtalet tillfällen då facket verkligen hade behövt göra lite nytta på bådas arbetsplatser så gjorde de INGENTING, vilket inte direkt bidrar till förtroendet för hela grejen. Att säga upp A-kassan kan förstås uppfattas som väldigt kontroversiellt och till och med oansvarigt. Men vi resonerar som så att båda två är utbildade inom eftertraktade yrken. Risken att vi får sparken från våra nuvarande tjänster är i princip obefintlig (man ska så klart aldrig säga aldrig). Sannolikheten att båda skulle bli uppsagda samtidigt är också låg. Skulle en av oss mot förmodan få kicken, så klarar vi oss ett tag på den andras lön. Dessutom har vi noll prestige och både har och kan tänka oss att jobba med så gott som vad som helst. Och i storstäder finns det jobb, så länge man inte är för kräsen, vilket vi aldrig har varit. A-kasseavgiften investeras numera i aktier.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och även sagt upp livförsäkringen vilket säkert kan uppfattas som ännu mer kontroversiellt och oansvarigt. Själva premiekostnaden är la kanske inte så mycket att snacka om. Vi betalade 35 kr var, dvs 70 kr i månaden. Detta blir en total besparing på 840 kr per år. Premiekostnaden per månad ökar ju dock med någon krona för varje år vi blir äldre.

Vi har aldrig haft en tanke på att skaffa livförsäkring. Men när vi tecknade våra bolån för ett par år sedan så krävde banken att vi skulle teckna var sin livförsäkring och var sitt utgiftsskydd. Det var kravet för att kunna få en rätt så generös bolånerabatt (trodde vi). På den tiden var vi inte heller så duktiga på att förhandla så det var bara att lydigt skriva på, tacka och le glatt. Utgiftsskyddet ska vi inte ens prata om, snacka om en äkta "bankprodukt" som bara är till för att banken ska kunna tjäna pengar på sina kunder. Det så vi upp för länge sedan. Men det där med livförsäkring är lite lurigt. Jag förstår definitivt att många vill ha ett skydd ifall det otänkbara skulle inträffa. Men på något sätt känns det inte bra att banker försöker sälja in produkter som går ut på att människor ska vara rädda för att förlora sina nära och kära och för att vara rädda att de inte kan stå på egna ben. Det känns så cyniskt på något sätt. Åter igen så kan vi båda klara oss på en inkomst om något mot förmodan skulle inträffa och så räknar vi med att ha en buffert och leva på ett sätt som inte gör oss så ekonomiskt sårbara om vi av någon anledning inte är tillsammans längre.

//Hon

Jag går och fiskar

Vi har helt ovetandes lyckats välsigna oss själva med att bo en kort promenad ifrån ett av norra Stockholms bättre abborrvatten. Här går det alldeles utmärkt att stå och spinnfiska ifrån land så länge vattnet inte är för varmt. Men det har ju inte direkt varit ett problem den här sommaren. Tydligen ska det gå både Gös och Gädda i vattnen också men de går så djupt att man behöver båt för att komma åt dem.

Om jag hade varit lite mer verklighetsfrånvänd så hade jag försökt att motivera mitt fiskeintresse med hur mycket pengar jag kan spara på att fånga några abborrar själv jämfört med om jag hade köpt dem i affären. Tyvärr så har jag numera hygglig kontakt med verkligheten och kan konstatera att jag inte hade sparat en krona eftersom jag aldrig i hela livet har köpt abborre i fiskdisken. Det ger naturligtvis inget klirr i kassan om jag inte hade spenderat varje kväll under hela sommarhalvåret på att fånga fisk som vi kunde frysa in till vintern. Den tiden finns inte och jag tror att det charmiga med fisket skulle försvinna ganska omgående om jag försökte mig på ett dylikt projekt. Däremot så ger det något extra i själen att gå ut en tidig morgon eller en disig sensommarkväll med kastspöet, en liten låda med beten och en thermos med snabbkaffe och med lite tur gå hem med middag. Jag inbillar mig inte att jag kommer spara några stora pengar på det här intresset men det ger så mycket mer på andra plan än i plånboken.

Vad blir då domen ur en FIRE-synpunkt? Fisket kommer nästan alltid vara en kostnad. Utrustningen kostar trots allt pengar och en del av det är förbrukningsmaterial. Det är också lätt att fastna i prylfällen eftersom det finns otroliga mängder och oändlig variation bland spön, beten, och andra tillbehör. Beten är också ofta bedrägligt billiga. Det är lätt att öppna plånboken för något man inte har testat förut när priserna ligger mellan 50-150 kr. Slutsatsen blir att det inte går att ha ett pengaperspektiv på något som man gör i grunden för att det är trevligt, avslappnande och spännande på samma gång. Vissa saker måste faktiskt bara få vara som de är.

Till nästa sommar kanske jag ska testa på flugfiske. Det ser bara så förbannat trevligt ut.

// Han