Om vikten av att ständigt befinna sig i rörelse

 Om man ser sig om i världen så befinner sig verkligheten alltid i rörelse. Energi omvandlas till rörelse, tankar, värme etc. ad infitium. Så vad händer då när man slutar röra sig? Det mesta som slutar röra på sig gör det för att det helt enkelt har dött. Så vad säger det om en själv som person när man inser att man inte har befunnit sig i ett tillstånd av utveckling utan i ett tillstånd av stagnation? Är man helt enkelt på väg att dö men neuronerna har inte fattat det än? Jag kommer inte ihåg vem det var som skrev / sade det (det kan ha varit Jordan Peterson) men det som sades var att den moderna mannen dör vid 25 och fortsätter andas i 50 år till.

Under det gångna året så har det funnits en del anledning till att tänka på dylika saker och tyvärr har jag ofta kommit fram till att om jag inte redan är död så har jag under stora delar av livet hittills i vart fall varit döende. Jag har alltid lidit av en stor brist på intern motivation och ofta bara åstadkommit någonting när någon annan har haft förväntningar på mig. Under det senaste året har jag oftare och oftare känt att jag vill göra saker för att JAG vill göra dem. Det kanske har varit väldigt nyttigt att vara mer eller mindre isolerad med sina tankar i perioder och helt enkelt tvingats ta itu med sidor av mig själv som jag uppriktigt sagt tycker jävligt illa om.

Sparandet har väl inte direkt varit någon prioritet men nu görs det i alla fall någonting vettigt med pengarna, så som att investera i utrustning som hjälper mig att lära mig mer om saker jag är intresserad av på riktigt eller upplevelser som vi båda faktiskt VILL ha och inte bara en massa standardskit som vi egentligen inte bryr oss om.

Mycket rörigt inlägg. Men jag är ringrostig så man får hålla till godo tills ångan är uppe igen!

// Han

Del 1

Hörnet i soffan börjar blir nersuttet. Du slår på din Apple TV för att titta på det senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Du vet att det egentligen är ganska hjärndöd underhållning men det känns som det mesta du orkar med efter en dag i hemmakontoret med uppmärksamheten delad lika mellan jobbets videomöten och diverse bloggar om ekonomi, sparande, hemmafixande och självförverkligande. Du har arbetat hemma för länge nu. Du börjar bli konstig, irriterad och framför allt: uttråkad. Bilden som dyker upp på skärmen är lågupplöst, ryckig och pixlig. ComHems bredband verkar lite trött idag, tänker du, men bildkvalité är trots allt inte avgörande i detta fall. Det bästa med programmet är ju ändå flashbacktråden där det diskuteras livligt kring vilka av deltagarna som är psykopater, utvecklingsstörda eller som kommer att få sällskapa med det motsatta könet tills deras färgrikt beskrivna kroppsdelar trillar av, så fort produktionen är slut. En röst någonstans i ditt undermedvetna ropar på hjälp genom lagren av vardag som på bara några år har fått dig att känna dig som den gråaste människa du har träffat. Det är det här som är zombieapokalypsen alla har pratat om tänker du med lite för mycket allvar för att det ska kännas helt och hållet som ett skämt.

Tv-skärmen fryser till lite för länge och tålamodet tar slut. Med telefonen i ena handen sträcker du dig efter fjärrkontrollen. Det är ändå på play så du kan titta på det senare. Imorgon kanske. När du trycker på knappen slocknar inte bara din Apple TV. Även skärmen på TV:n svartnar. LED-belysningen i hörnet slocknar och lägenheten sänker sig i en röd-orange halvdager, endast upplyst av solen  som sänker sig över Mälaren. Vinandet från torktumlaren avtar i badrummet. Suck. Tvätten kommer behöva hängas upp. Det slitna tvättstället tar upp så mycket plats i lägenheten att du helt har slutat använda det och helt enkelt torktumlar allt. En till sak att göra. Ta hand om. Tvätten  klarar sig en stund, strömmen brukar komma tillbaka efter några minuter och det är nog inte annorlunda den här gången. 

Du häller upp ett glas rosévin och tar med telefonen och en filt ut på balkongen. Våren har kommit på riktigt och det är i alla fall behagligt utomhus. Det har inte regnat på två veckor. En kompakt tystnad slår emot dig. I vanliga fall hörs både pendeltågen och motorvägen ute på balkongen men nu kan du nästan höra blodet som susar i dina egna ådror. Inte ens vinden blåser. Du lyfter telefonen för att se om play fungerar på mobilnätet men möts av ett meddelande om "inget nät". Det är mörkt i de andra husen i området. Det måste vara en större störning. Du tar en klunk vin.

Skit också.

Det var då självaste fan! (bil)

 Tre månader höll det!

Tre månader av ekonomisk shell-shock när vi inte behövde betala på krediter varje månad och sedan slog verkligheten till igen. Som straff för att inte ha en lätt omsättbar ekonomisk buffert så fick vi helt enkelt krypa till korset och skriva upp oss på ETT TILL JÄVLA LÅN(tm). 

Efter nästan 20 000 mil i vår ägo gav så vår obelånade lilla Skoda Octavia en rad väldigt tydliga tecken på att han inte hade för avsikt att vara verksam i detta jordelivet mycket längre. Sådana sköna saker som att elsystemet började lösa ut givare till synes helt slumpmässigt så att instrumentpanelen såg ut so en julgran, skrap och bröt ifrån bakaxeln som lät som att någon faktiskt svarvade metall och ett avgassystem som hängde på ungefär hälften av upphängningspunkterna. Lägg till det ett nästan heltäckande lager av rost på vitala delar så började det hela kännas något osäkert.

Diskussionen kring vad vår nästa fyrhjulade vän skulle vara har puttrat mellan oss en längre tid. En del av oss har viljat handla det billigaste vi hittade som fortfarande hade en motor och fyra (?) hjul typ. Den andra delen av oss hade helst viljat beställa en ny Tesla Model S från fabrik, extra-allt. Båda delarna är helt uppenbart efterblivna.Vi landade någonstans mittemellan och i slutändan behövde vi låna ca 150 000 kr. Så nu är vi begåvade med samma blancoskuld som vi hade innan sommare 2020. Ett halvårs slit i papperskorgen! Frustrerande är bara förnamnet.

Inte vår, men lika ball!

Så till det positiva. Vi har nu en schysst bil. Bilen vi faktiskt köpte blev en Subaru Forester av 2010 års modell. Fyrhjulsdrift, automatväxlad, extrabelysning och i riktigt fint skick. Det är alltså något som är en anin mer ändamålsenligt för att ge oss ut på långfärder med löpning, vandring och andra fysiska aktiviteter i andra änden. Lastutrymmet med fällda säten blir helt plant vilket möjliggör att blåsa upp en bred luftmadrass och övernatta och dessutom få plats med nödvändig packning.

Så på det hela är det väl egentligen ganska skönt att nu ha ett fordon vi känner att vi kan lita på och som lär hålla i alla fall tio år framåt. Även om det är lite surt att vi inte hade en kontant buffert som vi kunde handla för.

// Han   

Måste man ha barn för att spara till dom?

Nu har Utbrytningen tänkt till!

Barnsparande är ju ett begrepp som är välkänt inom den del av bloggosfären som på något sätt berör ekonomi. Ett barnsparande ska man ha. Helst ska man spara hela barnbidraget så att ungen har en sportslig att flytta hemifrån innan 30. Något jag än så länge inte har stött på är tanken på att spara till barnen preemptivt. Många tänker ju sig att i alla fall någon gång i livet stadga sig och bilda familj. I dessa fall så är ju det ekonomiska åtagandet det innebär att yngla av sig något som är givet och mer eller mindre nära förestående.

Barnspeditör

Det är alltså känt att utgiftsposten "barn" kommer att dyka upp och påverka hushållets ekonomi negativt tills miniversionen av dig själv kan stå på egna ben ekonomiskt. Därför borde det också vara en rimlig slutsats att man borde ta höjd för en känd framtida kostnadsökningar, till exempel genom att lite lågmält sätta undan pengar till den lååååångt i förväg. Eventuell tillväxt på pengarna är inte huvudsyftet så länge sparandet behåller sitt värde kontra inflation. Övrig tillväxt är egentligen då mest en bonus. 

Utbrytningen har därför tagit sig i kragen och satt igång ett automagiskt sparande till de eventuella framtida småglinen, som investerar ett par hundralappar i månaden i lågriskfonder. Till att börja med sätter vi pengarna hos Spiltan, sedan får det tuffa på tills vi känner att det finns ett bättre alternativ eller tills det är dags att börja nalla av pengarna. Detta sparande är väl egentligen framförallt tänkt att agera krockkudde för ekonomin när barn kommer in i bilden så att det där omtalade barnbidraget faktiskt kan sparas från dag ett. 

Vad gör resten av bloggosfären som ännu inte har ynglat av sig? Går tankarna i liknande banor eller är vi helt jävla kufiska här på vår kant?

// Han

Kostnaden för våra träningskort

Den bästa träningen är den som blir av, och dyra gym-årskort är ju knappast ett måste för att kunna få in motion och träning i tillvaron. Att träna med den egna kroppen som motstånd, att utnyttja de många utegymmen som verkar ploppa upp som svampar i ett valfritt friluftsområde nära dig, eller bara ta en promenad eller en joggingtur kostar inte många kronor samt kan bli hur effektivt som helst ur hälso- och träningssynpunkt.

Helgens promenadstråk

 Vi har valt att ha gymkort då vi ser det som ett viktigt komplement till vår övriga träning. Detta eftersom det dels av praktiska skäl är svårt att ha vissa typer av träningsredskap hemma i klädkammaren och dels så kan det rent mentalt vara skönt att ha en gräns mellan vardagsrummet och träningen. Dock känns det så där lagom ogött att lägga cirka 4000 kr per år och person för ett årskort på gymmet. Förvisso kan friskvårdsbidraget användas för att täcka en del av kostnaden. Men våra friskvårdsbidrag täcker inte hela beloppet och dessutom kan dessa pengar användas till andra roliga saker, till exempel anmälningar till diverse lopp. 

Så hur har Utbrytningen gjort? Kalla det side-hustle eller sparknep. Vi har var sitt årskort på ett gym i en folklig träningsförening med en sådan där lagom känd röd-vit logga. Vi betalar 0 kr för våra kort, dvs. en besparing på cirka 8000 kr per år för oss båda eftersom vi faktiskt vill ha gymkort. Det enda som tillkommer är en kostnad på 200 kr per person och år för själva medlemskapet i föreningen. Korten vi har gäller dessutom på alla anläggningar i Sverige vilket blir väldigt bekvämt att ha om man ofta är på resande fot, vilket vi var i det pre-coronianska samhället. 

I gengäld är vi engagerade som funktionärer i föreningen. I praktiken "jobbar" vi alltså ideellt för att få träna "gratis". Han, som värd med en omfattning på cirka 3 timmar i månaden, och undertecknad som receptionist och ledare inom gruppträning med en omfattning på cirka 15 timmar i månaden. Själva gymmet ligger bokstavligt talat i huset bredvid, så det är i alla fall inga restider att tala om. Visst, om man slår ut kostnaden för kortet per antalet arbetade timmar så blir timpenningen ganska låg. Dessutom tillkommer det timmar för utbildning, planering av träningspass, inläsning av informationsmaterial mm. I vår förening får man alla utbildningar och kringkostnader betalda.

Som funktionär, oavsett roll, har man fasta tider varje månad vilket gör att man behöver hitta vikarier eller byta sitt pass om man exempelvis ska resa bort. Det kan kännas bökigt att ha "låsta" dagar och man det är en förutsättning att ha en viss framförhållning, men hittills har det faktiskt aldrig varit några problem att hitta ersättare när vi har behövt sådana. På sommaren har man ett specialschema där man åtar sig att ta en handfull pass, men man väljer själv när på sommaren man gör det. 

Sist men inte minst så handlar det för oss om känsla av sammanhang och när vi ger energi så får vi energi. Att aktivt delta i en förening på det sättet skapar en känsla av vi är med om något som kanske gör skillnad på riktigt. Att få möjligheten att hjälpa andra, om än i en väldigt liten skala, med inspiration och motivation till träning och rörelse samt att få chansen att se hur ens motionärer blir starkare och snabbare för varje månad är otroligt givande.

Summa summarum så är det här ett upplägg som funkar väldigt bra för oss och som vi kommer att fortsätta med i alla fall ett tag till.

Hur tänker du kring träning och gym-medlemskap?

//Hon

Högskoleprovet i coronatider

Nu var det ett tag sedan vi kollade upp hur man anmäler sig till att arbeta som provledare på Högskoleprovet samt arbetade det första, något hektiska, arbetspasset som företrädare för Universitets- och Högskolerådet samt Stockholms universitet. Man behöver ansöka "på riktigt" första gången, och om man lyckas med konststycket att inte klanta sig alltför mycket, så får man sedan inför varje provtillfälle en inbjudan om jobb. Det där med att vara strukturerad och kunna följa instruktioner är bra egenskaper att besitta. Man är inte garanterad några uppdrag, men hittills har vi fått möjligheten att arbeta varje gång vi har tackat ja. Att lönen efter skatt för en person, efter en dags arbete, landar på cirka 1900 riksdaler är ju knappast fy skam. 

 Vårens högskoleprov äger rum fysiskt, trots corona och allt elände, men den stora skillnaden är att provtillfällena har blivit uppdelade på två, istället för ett, som det var i pre-coronianska samhället. Höstens högskoleprov är preliminärt inbokat vid ett tillfälle i slutet av oktober, men det är inte orimligt att anta att det kan komma att delas upp på fler tillfällen. 

Så vad innebär det för oss? I praktiken betyder detta att vi som är provledare, i alla fall våren 2021, får arbeta två gånger istället för en. Dubbla arbetsinsatsen dubblar lönen. För ett par veckor sedan brände vi av det första provtillfället och kan nu se fram emot en extra nettoinkomst på cirka 3800 kr som landar på kontot i slutet av maj. Båda räknar med att arbeta på provtillfälle nummer 2 som äger rum i början av maj för att på så sätt dra in ytterligare 3800 kr. En mycket väl godkänd side-hustle om ni frågar mig.

Och corona då? Jodå, den finns där och lurar. Arrangörerna har tagit fram en lång lista på rätt så rigida regler och förhållningssätt som man behöver följa. Men det funkade faktiskt över förväntan, så inga konstigheter där. Den största behållningen i och med de nya reglerna är att man som provledare inte längre behöver ha koll på mellan 20 och 30 personer i en och samma sal. Antalet deltagare per skrivsal är mycket lägre vilket gör jobbet så mycket mer okomplicerat. Undertecknad hade hand om 8 nervösa förstagångsdeltagare (jämfört med cirka 25 som det var förr i tiden) och stämningen i salen var minst sagt gemytlig. Det var så mycket lättare att genomföra de nödvändiga arbetsmomenten i lugn och ro, hålla koll på alla som skrev, svara på frågor och kanske till och med dra ett skämt eller två för att lätta upp stämningen och mildra nervositeten hos deltagarna. Sedan är det alltid lika fascinerande att se på när de som skriver öppnar kuverten med provhäften och inser att provdelen i fråga är en mattedel; just i det ögonblicket brukar många få något vilt i blicken och det hörs ofta djupa och tunga suckar; men det är en helt annan historia.

Brukar du arbeta på Högskoleprovet eller vill du tipsa om något annat side-hustle?

//Hon

En ny fas av utbrytningen

Ni trodde att vi var klara va? ;)

Ögonblicket vi arbetade mot inföll under hösten 2020. Noll kronor i kreditskulder, blancolån och avbetalningar. Något av ett tomrum som infann sig när skulderna var borta: "Vad fan gör vi nu?" Det sammanföll också med att feelingen för att skriva blogg, eller hänga på nätet försvann helt och hållet. Allt som gick att läsa handlade om det jävla corona och tillslut kändes det som att det inte gick att få nyheter som inte innehöll samma uttjatade förmaningar. Vi båda hamnade i någon slags informations-depression under vintern och satsade helt och hållet på att leka kontorstjänstemän, underhålla vår löpning, göra nödvändiga renoveringar i lägenheten och dricka för mycket prosecco.

De senaste månaderna har inte heller varit särskilt frugala. Han har handlat musikutrustning som har varit högst upp på önskelistan i nästan 18 år och hon har kommit på att det där med heminredning är rätt så roligt...Matkontot har varit bortom all kontroll och renoveringarna har skurit in betänkligt i sparkvoten. Det är värt att slösa ibland också. Så länge det är pengar som faktiskt finns, och så länge ingenting handlas på kredit.

Några månader i detta nyfunna limbo förflöt snabbt tills vi vaknade en söndag och kände att vi borde göra något mer med vår tid. Samtidigt så har vi börjat komma ut ur stressbubblan vi har varit i under vintern. Det kanske har något med plusgrader att göra. Det  är i alla fall onekligen trevligt att inte frysa ihjäl så fort man sticker näsan utanför dörren. Vi vaknar tidigare och tidigare med det tilltagande dagsljuset och energin återvänder allt mer.  

Över påskveckan har vi i alla fall taktiskt tagit ut semester så vi kan vila ut i en campingstuga på en väl vald plats på de sydsvenska breddgraderna, springa, vandra och kickstarta saker och ting.

Det samlade nuläget är som följer:

Bolån: 2 249 959 kr vilket motsvarar en belåningsgrad på 74,9 %

Hans CSN-lån: 448 814 kr

Hennes CSN-lån: 261 368 kr

Konsumentkrediter: 0 kr

Blancoskulder: 0 kr

Sparat: 103 000 kr

Med detta sagt så är det dags för den här bloggens nästa steg. Nu handlar det om FIRE, eller i vart fall FI. Pengamaskinerna ska matas, men samtidigt ska våra sidehustles få ta mer plats. Detta är ett måste om kontorslivet ska fortsätta vara hållbart, och inte dra ut allt för mycket på åren.

Väl mött!

HAN//HON

Vägen framåt är öppen!

 Jag kommer inte ihåg var jag har hört det men det verkar vara en gammal sanning:

"Förändring sker inte förrän du har tröttnat på att bete dig som du gör."

Det verkar vara sant i utbrytningens hushåll då vi nu för första gången på sju år inte längre har något blancolån att betala på. Varken var för sig eller gemensamt.

Efter att vi tittade på varandra i mitten av sommaren och unisont gav uttryck för att "nu har jag fanimej tröttnat" så har det gått fort. När jag bara tittar på min egen Tradera-summering så har jag sålt nästan 200 objekt för i runda slängar 39 000 kr sedan den 4:e juli. Hon har inte gått lika bananas men hon summerar ändå runt 10 000 kr i Tradera-försäljningar. Dessa består till absolut största delen av vår vinylsamling som nu är minimal jämfört med tidigare i år. Hon har börjat nagga av sin samling med Mumin-muggar och har sålt närmare tjugo stycken i olika prisklasser.

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!!!

När vi tittar på våra extraamorteringar så kunde vi konstatera att vi vid ett par tillfällen har betalat in ungefär en månadslön extra. Det visar också att vi har lyckats betala av någonstans mellan 60 - 70 000 kr i skulder på tre månader. Galet! Tänk vad det går att åstadkomma saker när man har tröttnat på riktigt!

Eftersom planen för att bli av med skulder, krediter och lån nu ligger flera månader före så har vi bestämt oss för att även betala av våra telefoner så att vi slipper den månadskostnaden. Ett beslut som känns helt rätt!

Det som är kvar att beta av till årsskiftet är ungefär:

Kreditkort 1: 15 000

Kreditkort 2: 6000

Telefon 1: 3300

Telefon 2: 8500

Kredit 1: 3600

Totalt: ca 37 000 kr

Fördelat på tre månadsinkomster innebär detta en extra amortering på ca 12 500 kr per månad. Någonting som vi klarar av med en bibehållen sparkvot på 20 %. 

Mitt i alltihop så dog vår tio år gamla tvättmaskin en hastig och lustig död vilket kostade oss ungefär 6000 kr. Pengar som vi numera faktiskt hade i buffert. Den känslan är svår att slå när vi alltid har behövt lösa sådana här problem på kredit innan.

Vägen framåt är öppen vänner!

// Han

Vad behöver man för att vara lycklig?

 De senaste månadernas idoga utrensningar bland våra materiella ägodelar har föranlett en del tankeverksamhet. Jag är själv helt emotionellt utmattad redan nu och det är flera månader kvar innan skulderna är borta och hyllor, skåp och lådor är rena från saker som inte bidrar med något annat än ångest. Med över 300 objekt sålda över Tradera sedan i juli och nästan 30 000 kr i försäljningsintäkter så kommer frågan krypandes: Vad fan har jag gjort med mitt liv hittills? Var kommer alla jävla saker ifrån?

Under det som skulle ha varit vasaloppets sommarvecka åkte vi upp och spenderade en vecka i Mora boendes i campingstuga eftersom vi hade tänkt springa och ändå hade boendet bokat och betalt. Vi hade i princip med oss varsin ryggsäck och det som skulle behövas för att utföra våra planerade aktiviteter och hålla oss rena och vid liv i en vecka. I detta fallet en mycket bantad uppsättning fiskeutrustning, varsin löparväst, lite spel, ett par böcker och varsin dator. Utöver detta hade vi såklart triviala saker så som mat, kläder och hygienartiklar. Jag har insett att jag skulle kunna leva såhär enkelt för jämnan. Att ha mer saker hemma gör mig verkligen inte lyckligare än jag var under den veckan. Det enda jag skulle adderat vore min numera mycket avskalade musikutrustning. Mer än så behövs liksom inte.

Detsamma har varit sant inom flera områden för mig. I hela mitt liv har jag starkt knutit utövandet av en hobby till de saker som hör en hobby till. Om det är musik så är det nya gitarrer, förstärkare, pedaler som tillkommer hela tiden. I fisket har det varit en intensiv period av nya drag, spön, väskor etc. Under åren av datorspelande så var det ny ball utrustning och under perioder med rollspel så växte traven med böcker till sig i rasande fart. Det enda detta har lett till har varit att jag ar spenderat mer tid på att läsa vad andra gör i hobbyn och med vilka grejer man utövar sin hobby bäst snarare än att faktiskt utöva den själv. 

Nästa boende?

Jag kan konstatera att min relation till saker har varit sjuklig under stora delar av mitt liv då jag alltid har samlat mina intressen på hög så att säga. Först nu känns det som att slöjan har lyfts från ögonen på något sätt. Resultatet är att jag spelar och skriver mer musik än någonsin tidigare. Jag springer längre och oftare än tidigare och jag känner inte längre ett behov av att ha det senaste, häftigaste eller ens bästa för att göra det jag gör.

Håller jag på att bli minimalist?

Nu går vi hårt åt skulderna!

 Nog är nog!

Det kände vi med eftertryck när vi till slut fick gå på semester och fick en ärlig chans att känna efter vad vi vill göra av våra liv. Vill vi fortsätta leva lön till lön med stora månadskostnader för att betala av krediter eller vill vi offra några månader för att göra oss fria från skiten på riktigt?

Vår skuldsituation i slutet av juli var enligt följande:

* Blancolån 1: 29 000 kr

* Blancolån 2: 43 000 kr

* Kreditkort 1: 9000 kr

* Kreditkort 2: 16 000 kr

* Klarna: 5400 kr

* Svea Ekonomi: 8000 kr    

Summa: 110 400 kr

I listan exkluderas CSN och bolån då de för närvarande närmast får betrakta som levnadskostnader. Det vi tar sikte på är kortsiktiga skulder med hög ränta! Värt att betänka är att vi sedan bloggen startade ändå tydligen har lyckats sänka vår skuldsättning med ungefär 50 %. Dock har vi haft en svacka på ett halvår där amorterandet har fått stå tillbaka för både nödvändiga och onödiga investeringar. Men nu ska skiten bort!

Följaktligen har vi i stort sett ägnat semestern åt att leta efter pengar bland alla dessa saker som ockuperar varje ledig yta i vårt hem. Kreditkort 1 betalades i princip genom försäljning av oanvänd musikutrustning, ryggsäckar och fiskegrejer. Klarna har betalats av genom försäljning av oanvända musiksaker och vinylskivor. Blancolån 1 har krympt till ca 3500 kr medelst försäljning av vår vinylsamling. Dessa pengar har också hjälpt till att krympa Blancolån 2 med nästan 10 000 kr. Utöver detta så har Hon tagit på sig en hel bunt med mystery-shopping uppdrag samt börjat våldföra sig på sin samling med muminmuggar.

I nuläget är skuldsättningen enligt nedan:

* Blancolån 1: 3500 kr

* Blancolån 2: 33 000 kr

* Kreditkort 2: 8000 kr

* Svea ekonomi: 5000 kr

Summa: 49 500 kr

Vi har själva slagits över att de här pengarna har stått och samlat damm i form av samlingar när vi har haft så stora skulder och behövt leva lön till lön för att kunna betala av på dem. Det känns inte alls så sexigt att samla på sig saker längre och vi båda har börjat yttra mer eller mindre minimalistiska åsikter om att ha tillräckligt och att kunna andas i lägenheten.

Till årsskiftet ska alla dessa kortfristiga skulder vara avklarade. De uppenbara pengaförråden i våra musiksamlingar börjar på att sina men nog finns det fler saker som vi inte använder som går att omsätta till frihet!

// Han

Mer med mindre (igen)

"I det enkla bor det vackra" sade en vis man en gång. Eller något i den stilen i alla fall.

Efter att ha arbetat hemma tillsammans sedan i mars i princip så har vi båda återigen börjat uppmärksamma saker som i stort sett enbart ligger omkring och tar upp plats både i sinnet och i det fysiska rummet.

Lustigt nog så hittar vi, efter ett antal stora utrensningar av förråd och skåp fortfarande saker som är värda att sälja av på Tradera, blocket eller Vend (musikutrustning). Vi verkar båda sakta men säkert släppa taget om våra idéer om samlingarna och något som vi aldrig trodde skulle hända har hänt. Hyllan med vinylskivor har krympt med ett tjugotal skivor än så länge och inget tyder på att det var slut där. Hon har börjat snegla hungrigt på sin samling med muminmuggar och han gör det samma på högar med Magic the Gathering-kort och diverse ryggsäckar, fiskeutrustning och annat smått och gott som lurar i skåpen.

Begone stuff!

Hon uttryckte vår målbild mycket kärnfullt som att "Jag vill kunna komma hem ifrån jobbet, fixa maten och sen göra vad fan jag vill. Inte hålla på att sortera, städa och plocka bland alla jävla grejer!" . Han är bara böjd att hålla med. Det är rent av utmattande att hela tiden avdela uppmärksamhet åt allt som ligger i skåp, lådor och förråd. Tillslut blir samlingen med saker som var så viktiga och unika bara mer skit som tar upp plats och ska hållas efter. Och då spelar det ingen roll om det är vinylboxar med favoritbandet, unika muminmuggar, ovanliga spelkort eller några lådor med jiggar som kunde vara bra att ha. Vi har nu kommit till en punkt där vi känner att det inte är roligt, speciellt eller ger oss någonting. Det är bara mycket. Och framförallt så tar alla saker upp så mycket tid, vilket blir extra tydligt nu när vi försöker göra oss av med dom. Vi lägger timmar och åter timmar på att sortera, fota, packa, skicka, krångla med idioter som vill ha "sista pris kompis" och vänta på långsamma betalare på Tradera.

This does not spark fucking joy! Och då ska skiten ut. Pengarna går 50/50 till sparande och extra amorteringar och hittills har vi dragit in nästan 8000 kr på att sälja ut saker. Vi ser att vi med lätthet kan dra in i alla fall lika mycket till så nu är det bara att åka!

// Han

Vi lever!

Kan ni tro't!? Vi har inte dukat under!

Vi har under våren begränsat vårt intag av alla former av media och ville egentligen inte heller bidra till flödet av blogginlägg fyllda av oro, tips på hur man ska rida ut stormen och alla andra klyschor som har dragits upp och ner för internetz i flera månader.

Nu börjar det äntligen på att lugna sig och en viss inspiration till att skriva börjar till slut på att göra sig påmind!

Vi utnyttjar nu tien vi har fått till skänks genom hemarbete och semestrar till att gräva djupare i våra gömslen efter saker vi inte har petat på på allt för länge, i syfte att avyttra dessa för att jobba på skuldsituationen. Målet vi satte när vi började blogga; att vara fria från blancoskulder inom ett år, missades ganska ordentligt men nu har vi satt en realistisk plan för att avsluta blancohelfvetet innan 2021. Skuldsättningen får helt enkelt höra 2020 till och det nya årtiondet.

Med anledning av detta så har vi också börjat titta jävligt snett på de samlingar som vi tidigare tyckte låg oss så varma om hjärtat. I vårt fall så är det framförallt samlingen med hårdrock på vinyl som befinner sig i farozonen. jag själv rensade under vilda former ut nästan 70 skivor som raskt lades upp på Tradera. Hon har ännu inte tagit tag i sina skivor men det ser ju inte särskilt ljust ut där heller. Hon har också börjat prata om skåpet med Mumin-muggar på ett passivt-aggressivt vis så jag misstänker att utrensningen kan tänkas utsträcka sig även till detta område.

Det är helt enkelt det som sommaren 2020 får bestå av. Kopiösa mängder löpning, varandes i naturen och utrensningen av ballast i förhållandet och hemmet i form av prylar som vi trodde var viktiga men som vid närmare eftertanke bara bidrar med ångest. Allting ska ju hinna petas på, uppskattas, sorteras och dammas. Det blir liksom ingen tid över till att bara komma hem ifrån jobbet och göra ingenting.

På återhörande, ni som fortfarande har ett öga på oss ;)

// Han

Ett hack i tillväxten

Som så många som har något intresse överhuvudtaget kring börsnyheter eller som har råkat läsa några som helst nyheter den senaste månaden så lever vi i något av en pågående liten apokalyps. Halva världens befolkning är satt i karantän av något slag, en halv miljon individer är just nu bekräftat insjuknade i Kinas senaste stora exportprodukt och Svensson inser att bolagen som kändes så stora och starka inte ens har råd att stå stilla längre än en eftermiddag innan konkurserna börjar på att stå som spön i backen. Alla som har ögon kan se att det inte rör sig om någon förväntad sättning på börsen eller att världsekonomin kommer skaka av sig detta med en axelryckning. Det kommer troligare att rivstarta den recession som man har skjutit upp ända sedan IT-bubblan med allt vad det innebär i form av döende branscher, konkurser, arbetslöshet och minskad tillväxt.

Det kommer också att ge moder jord en välbehövlig paus. Minskad produktivitet innebär minskade utsläpp och minskad tillväxt innebär också ett minskande tryck på de resursförråd som finns i vår planet. Det ger också en vettig utgångspunkt för att ställa om produktionen och sättet vi utnyttjar naturresurser på. Med lite tur så innebär COVID-19 och den efterföljande baksmällan i världsekonomin ett nytt stort kliv in i framtiden där tillväxt för tillväxtens skull och att köra blint in i kaklet inte längre är lika sexigt som att bygga en välfungerande och robust ekonomi, med hållbara konsumtionsmönster och utnyttjande av jordens resurser.

Pandemin innebär ett uppvaknande för några miljoner fredsskadade svenskar som inser att det faktiskt är nödvändigt att ha någon form av personlig beredskap för det oväntade. Myndigheterna kan inte ta hand om alla så fort något händer och ju fler som är beredda att ta hand om sig själva, ju fler resurser friställs för att ta hand om de som faktiskt inte kan. Inte de som bara har varit för lata och korkade för att ta hand om sig själva.

Rimligen kommer denna skitstorm att pågå i några månader framöver och vi kommer vackert få se oss karantänsatta inom storStockholm. Men sen kanske vi kan börja om, något klokare...

// Han

Det "hem"liga kontorslandskapet

Första veckan på det nya hemmakontoret och med den nya, väldigt begränsade tillvaron, lider mot sitt slut och jag måste få säga att det har gått över förväntan. Smådjuren är överlyckliga över att vi är hemma på dagarna. Både jag och Han är fortsatt lyriska över hur mycket vi får gjort nu när vi inte behöver gå på en massa förmöten, avstämningsmöten, uppföljningsmöten, projektmöten, enhetsmöten.. ja, ni fattar. Vi försöker att behålla våra rutiner så gott det bara går. Tidig uppgång och börja med att göra en planering för dagen. Jag tror verkligen att det är väldigt viktigt att ha struktur, rutiner och syfte för varje dag. Annars är risken stor att dagar flyter ihop till veckor och sedan undrar man var all tid har tagit vägen.

Till nackdelarna hör att vardagsrummet har förvandlats till ett öppet kontorslandskap med datorer, skärmar, sladdar, papper och annat som hör till tjänstemon-livet. Dessutom fick jag viga ett helt bord till mina kontorsblommor eftersom jag inte längre har någon plats på fönsterbrädorna (allting är upptaget med tomatplantor, chili och annat smått och gott som behöver förodlas inför sommaren). Hmm, har odlingsintresset gått för långt?

Grönt och smådjur överallt!

Den största olägenheten med hela arrangemanget är att gränsen mellan arbetsliv och privatliv är på väg att suddas ut nu när kontoret bokstavligt talat är fem steg bort från sovrummet. Jobbet har en tendens att bli ständigt närvarande och det blir lätt att fastna i "jag ska bara fixa X" vilket slutar med att arbetsdagarna i praktiken ofta blir längre än 8 timmar. Den naturliga vardagsmotionen har minskat avsevärt varpå det blir extra viktigt med rörelsepauser, promenader och att inte slarva med träningen.

Vad gäller börsen så har jag inte sålt av en endaste aktie. The Brave Little Pengamaskin That Could har på några veckor gått ner med över 30 %, men jag har ändå kunnat sova gott om nätterna. Nej, det är inte kul att se de blodröda siffrorna, men även här kommer mentaliteten från långdistanslöpningen väl till pass. Att kunna koppla bort paniken som stegrar, acceptera det jobbiga som händer här och nu och har förståelse för att det är en övergående period. Det blev en hel del påfyllning i Axfood (vi valde att inte gå på årsstämman), SSAB, Klövern B, Klövern pref, Castellum och Kungsleden.

Annars är det lite synd är att det går så där för vissa av våra side-hustles. Igår kom det ett mejl från Daymaker om att företaget har lämnat in en konkursansökan. Som de själva skriver "Daymaker har fått Corona och patienten överlevde inte". Synd, för att extraknäcket som mystery shopper har varit en rätt så trevlig side hustle. Dessutom har vårens Högskoleprov ställts in så där rök även denna extrainkomst. Förhoppningsvis kommer saker och ting lugna ner sig framöver så att höstens prov kan genomföras. Vill ni veta mer om hur man går tillväga för att ansöka samt vad vi tyckte om att arbeta som provledare så finns det mer att läsa HÄR och HÄR.

Till helgen väntar en långvandring i skogen med picknick, hembakade bullar och hela altet. Lustigt nog så är det just i skogen man nuförtiden hittar de stora folksamlingarna. Var ute och sprang häromdagen och det var på riktigt svårt att ta sig fram för att det var så mycket folk ute, hur är det möjligt? :)

Skogen och vattnet. Ett bra lunchrum!

Ha en fantastisk helg och ta hand om varandra!

/Hon

En ny vardag

Idag kl. 17:02. Arbetsdagen är slut och undertecknad lämnar den tjusiga, dock nästan helt tomma, kontorsbyggnaden i en av Stockholms närförorter. Vid den här tiden borde det vara rusning, liv och rörelse. Folkfest för att arbetsdagen är slut och det är dags för den välförtjänta AW:t på något flott ställe där en hederlig stor stark kostar 40 tusen miljarder svenska kronor bara för att vi råkar vara i Stockholm. Många myndigheter ligger samlade i denna närförort och det brukar krylla av statstjänstemons (dvs som pokemons, fast statstjänstemän). Idag är det helt öde. Någon enstaka tjänstemon syns lite här och var, annars är det helt dött, lite som i 28 dagar senare... En datorskärm med sladdar under ena armen, en orkidé under den andra armen samt en ryggsäck med datorn och arbetsdokument (och 8 orkidéer till som jag fick gå och hämta efteråt). Dags att gå hem. Nej, jag varken blivit uppsagd eller permitterad. Men däremot förpassad till hemarbete på obestämd tid.

Extra Corona!

Det här med hemarbete har hittills varit lite sisådär valfritt både för undertecknad och för Honom. Från och med det här veckan är det hemmakontor som gäller för oss båda. Det som började som ett av de absolut mest hektiska åren på väääääldigt länge, blev inom loppet av ett fåtal veckor till något helt annat. Tänk vad fort det kan gå.
På ett sätt är det väldigt skönt och är ett välkommet avbrott i ekorrhjulet. Kollegor drar sig för videomöten så att majoriteten av sammankomster av typen "det där kunde ha varit ett mejl" är inställda och ingen knackar på ens kontorsdörr hundra gånger per dag. Helt plötsligt har det frigjorts en massa tid till att faktiskt arbeta och få någonting vettigt gjort. Vi behöver inte handla dyra SL-kort och lägga timmar på pendling. Det har frigjorts ganska mycket tid efter arbetet som vi kan lägga på att utöva våra hobbies, prata om livet eller spela brädspel.

Är vi oroliga? Nej.
Varför inte? Jo, för att det är inte är någon mening med att oroa sig mer än nödvändigt. Vår oro är för liten för att påverka de stora händelserna. det viktiga är att ha ordning på sig själv och sina nära och kära. Sen får resten gå lite som det går. En lärdom som går att dra ifrån långdistanslöpningen är att det inte ger något att oroa sig för vad som händer i slutet av loppet. Man tar en bit i taget och finner sig att det är lite obekvämt och gör lite ont. Det går över det också. Vi har mat (och toapapper!) så att vi klarar oss vid eventuell karantän, vi har kontanter i matburken. Det finns ett buffertsparkonto och med våra nuvarande utgifter så skulle vi, om det vill sig illa, klara oss på en lön. För bara något år sedan så såg det inte ut så där. Vår beredskap är god så att säga. 

Det är helt klart en lite mer påfrestande situation än vanligt  och det är en ny typ av vardag som väntar en lång tid framöver.

Hur har ni det i dessa Corona-tider? 

//Hon & Han

Ännu en sänkt månadsutgift!

Det blir svårare och svårare att kapa månadsutgifterna. När alla onödiga abonnemang är uppsagda, alla räntor är omförhandlade, att handla på Lidl och Willys samt att ha med sig matlåda är en del av vardagen, och när man inte längre förstår vad fenomenet "kaffe to go" (eller i vårt fall "te to go" eftersom vi snart firar två år som kaffefria) är för något så blir det allt klurigare att hitta nya sätt att beskära månadsbudgeten på. Men vilken tillfredsställelse när man väl lyckas!

Strax innan jul damp det ner ett brev med en liten julklapp från bostadsrättsföreningen. Vår förening skulle minsann omfattas av en gemensam bostadsrättsförsäkring, varför det inte längre behövdes något bostadsrättstillägg på den egna hemförsäkringen. Tackar och bockar! Det handlar naturligtvis inte om några jättesummor, en besparing på cirka 80 kr i månaden eller dryga tusenlappen om året.

Undertecknad loggade in illa kvickt på "Mina sidor" hos försäkringsbolaget  i hopp om att på ett smidigt, modernt och digitalt sätt kunna säga upp försäkringen i fråga. Det är ju trots allt 2020.. Men men, så lätt ska vi naturligtvis inte ha det. Efter ett idogt klickande på "mina sidor" kunde jag konstatera att de enda funktionerna som fanns där var av typen "ändra kontaktuppgifter", "anmäl skada" och självklart "KÖP NY försäkring". Ingenting om att säga upp något man inte vill betala för. Lustigt så det kan bli.

FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!

I och med att det moderna och digitala sättet inte fungerade så fick det vackert bli ett samtal till bolagets kundtjänst. "Du har plats 97 i kön"....?!*?!? 40 min senare kom jag äntligen fram till en mycket trevlig handläggare. Med min trevligaste stämma förklarade jag mitt ärende och bad handläggaren att avsluta försäkringen. Som svar på det, med en ännu trevligare stämma, fick jag tillbaks "Vi kan väl börja med att se över era nuvarande försäkringar och se så att ni är rätt försäkrade. Hur ser det ut med livförsäkring?" ?!*?!?
Efter vad som kändes som ett oändligt antal svar av typen "NEJ tack", "NEJ tack, vi har alla försäkringar vi behöver", "NEJ tack, vi behöver ingen livförsäkring", "NEJ tack, våra djur är försäkrade hos en annan aktör och vi är nöjda med det" kunde jag till slut säga upp försäkringsj*veln. Varför gör de så här mot sina kunder, tror de på riktigt att det funkar att försöka sälja fler försäkringar på det sättet? Eller så kanske det gör det och därför fortsätter de hålla på. Jag vet inte. 10 minuter tog samtalet, och totalt nästan en timme för att säga upp en liten månadskostnad. Suck. Men skam den som ger sig! Kampen för minskade utgifter fortsätter!

För den intresserade, här kommer några andra inlägg där vi skriver om hur vi hittills har lyckats sänka eller utradera några andra månadsutgifter:

Netflix eller Chill? - om vår mediekonsumtion
Nyttan med friskvårdsavtalen - om uppsägning av frisktandvårdsförsäkring
Hur du lurar ditt försäkringsbolag - om att se över sin bilförsäkring
Bredbandets bredd och frågor därkring - om att se över sitt bredband
Sagt upp livförsäkring - precis som det låter, om att säga upp livförsäkring
Ett samtal till Tele2 - om att sänka månadskostnaden för telefoni
Fack, nej tack - om hur vi lämnade både facket och A-kassa

Vilka månadsutgifter har ni lyckats kapa?

// Hon

Tankar om värdemaximering...

Något som vi har upptäckt sedan vi startade bloggen och började tänka mer i FIRE-banor är att vi börjar se annorlunda på vår vardag. Lite har väl spelandet av Magic: The Gathering hjälpt eftersom man med framgång letar efter "value" på alla sätt man kan för att vinna. Genom att stapla effekter eller kombinera effekter så går värdemotorn igång och man blir snabbt ostoppbar. Som så många gånger tidigare så imiterar verkligheten konsten. Även i verkligheten så går det att hitta värdekombos som bara fortsätter att ge!

Tidigare var vi till exempel extremt avigt inställda till kreditkort då de dittills endast hade medfört problem för oss eftersom vi inte kunde hantera dom utan bara utnyttjade krediten och blev sittande med skulden istället. Numera så använder vi olika kreditkort för matinköp och för drivmedel och siktar på att införskaffa ytterligare ett tankkort. Varför då tänker man?

Många tankkort har som idé att man helt enkelt får rabatt på det drivmedel man tankar och i vissa fall även kickback på det man handlar i de bemannade stationerna. Vi har sedan tidigare ett Preem-kort som gör ovanstående. Dock så är det ofta som vi inte har tillgång till just Preem och därför ser vi behovet av ytterligare ett kort.
Med OKQ8-kortet kan vi bland annat få rabatt på drivmedel hos OK, kickback på köp på OK-macker och även på övriga köp. Genom att koppla OK-kortet till Circle-Ks kundklubb så får vi rabatt även hos Circle-K. Dessutom får vi kickback på drivmedlet vi tankar där. På så sätt så får vi alltid i alla fall någonting tillbaka när vi matar monstret.

Det handlar helt enkelt om att stapla erbjudanden ovanpå varandra för att maximera vad vi själva kan få ut av det. Vad har ni själva för exempel på värdekombos?

Lite sport är det allt ;)

// Han

Samlande och missbruk?

Varför samlar människor på allsköns prylar, stora som små, användbara som meningslösa? Alltid handlar det om att man måste få tag i "bara en sak till" så är samlingen komplett. Den sällsynta skivan, ett helt set med porslinskatter från en särskild tillverkare från år 1936, bara ett fiskespö till, bara en bok till i serien, bara en klocka, en statyett, en medalj, ett mynt, samlarkort, spel, filmer osv.
Varifrån kommer människans nutida behov av samlingar? Och vad är det som triggar beteendet? Och när blir samlandet ett problem, eller tar formen av en coping-mekanism?

Ofta så handlar missbruk om att lindra ångest. Man skapar ett eget mikrokosmos där man själv har kontrollen eller kan fly ifrån de jobbiga momenten i vardagen. Höga krav, kassa kollegor, skulder, låg lön, mycket att göra, familjemedlemmar med egna problem, you name it. Alla dessa är faktorer som gör att människodjuret känner ett behov av att skapa en bubbla där hon själv har kontroll. En samling kan också vara en sådan bubbla. Det är inte konstigt att människor som mår dåligt snöar in på saker och skapar sig en tillflykt som är avskild från resten av världen. Titta på till exempel hoarding-beteendet som är en extrem avart av samlandet.

Bara en till porslinskatt...

Missbruk tar sig olika uttryck. Någon tar till flaskan, någon samlar på porslinskatter, en annan viger sitt liv åt att utforska psykofarmaka i rekreationssyfte och någon kan sätta sig i timmeslånga Youtube-marathon (självupplevt) för att fortsätta få sina positiva kickar. Ständigt minskande i intensitet tills hobbyn eller beteendet ersätts med någonting nytt och det bara finns en massa prylar och tomhet kvar. Och så fortsätter cykeln, med nya samlingar, nya hobbies och nya intressen. Mycket intensiva under en kort period tills vederbörande märker att hon faktiskt inte blev lyckligare och fortsätter sökandet efter nästa kick.

Hur vet man då om samlandet i själva verket kan vara ett ersättningsbeteende för något annat? Det första tecknet är att man ständigt byter spår och hittar nya saker att samla på. Nya hobbies är ett självklart sådant. I synnerhet när det gäller materialintensiva hobbies som kräver att man skaffar sig "rätt" prylar. Man skaffar sig rätt prylar, testar och inser att det inte riktigt var kicken man förväntade sig. Slutsatsen måste bli att prylarna inte var tillräckligt rätt. Och så går jakten vidare på bättre prylar tills man tröttnar och konstaterar att hobbyn kanske inte var något för mig. Vidare till nästa intresse!

Det viktigaste med en samling är att man ska samla på sig saker av rätt anledning. Av ett genuint intresse och inte som ett självtröst-beteende. Jag har själv under flera år gått igenom cykeln jag beskriver ovan med allt ifrån airsoft, cykling (hade dock inte pengar nog för att detta skulle gå riktigt illa), löpning (som ju faktiskt är ett genuint intresse också), rollspel, datorspel, lego-samlande osv. Jag börjar på att kunna se beteendet i ett större sammanhang och det börjar på att bli lättare att känna igen när jag börjar halka iväg också. Det har såklart bidragit att jag antagligen har varit mer eller mindre kliniskt deprimerad under de senaste 5-6 åren men också det börjar på att bli bättre.

Vad är då sensmoralen? Tänk EFTER FÖRE. Varför beter jag mig som jag gör? Döljer jag andra känslor med snabba kickar och finns det egentligen ett genuint intresse som är mer än att få handla häftiga saker?

TLDR: Ersätt inte känslor med saker. Lös ditt mående istället. Samla bara om det är ett genuint intresse.

// Han 

Brödsmulor

Huka er, för nu blir det konspiratoriskt!

Stanna upp en stund och klura på hur många sajter, nya och gamla, som har dina personuppgifter. Som vet vad du heter, när du är född, din e-post adress och din verkliga adress. Vissa har information om ditt telefonnummer, dina betal- eller bankuppgifter. Vissa vet vad du väger, hur mycket du rör på dig, var du är, vem du träffar och vad din vilopuls är.

Kan du räkna upp alla sajter som du har lämnat dessa brödsmulor efter dig på sedan du påbörjade din karriär på internet? Jag själv satt och gjorde detta och konstaterade att A4:an jag skrev på inte räckte till. Det är gamla forum för intressen jag inte har längre, musik och film-streamingtjänster, webshoppar, träningsappar, kundklubbar osv.

Come with me etc. 

Därför har jag nu börjat på att bocka av denna lista och ta bort konton som inte används. En del går inte att ta bort eftersom mailadressen de är kopplade till inte finns längre. De får helt enkelt betraktas som ett dött konto som ingen har tillgång till. En del är superenkla att ta bort och hos vissa måste man maila in till supporten och krypa i smutsen för att få bli bortglömd (läs Netflix). Jag tror att det bara kan vara av godo att sanera de spår man lämnar efter sig på internet med jämna mellanrum. Ingen tjänst som jag inte aktivt använder behöver ha min information. I förlängningen så går detta också längre. Ingen tjänst som inte faktiskt behöver ha min information för att fungera ska ha tillgång till min information.

Detsamma gäller med molnlagring av olika slag. Smidigt ja, men information läcker hela tiden. Vi har köpt in en mindre server för våra gemensamma filer här hemma och har börjat hämta hem allt som vi under åren har lagt i molnet på ett eller annat sätt. Kom ihåg: molnet är bara någon annans dator!

Vi (framförallt jag) har börjat vår resa mot att vara anonymare på internet och jag kommer allt eftersom att släppa tips och trix rörande onlinesäkerhet och anonymitet här. Se fram mot en rad inlägg rörande vpn, Tor och andra läckra saker!

// Han

We are legion?

Den andra pengamaskinen...

Eftersom vi är två personer i det här förhållandet som båda besitter en välmående tävlingsinstinkt så kommer här en kort redovisning för min syn på en egen pengamaskin. Jag kan ju inte vara sämre än Hon, eller hur!?

Jag tycker om att göra saker systematiskt och när det är ordning och reda. Därför är min maskin redan planerad ganska långt in i framtiden med avseende på vilka innehav jag vill ha och hur jag vill dela upp den. För att genomföra min plan så behöver jag fem ISK:n och en Kapitalförsäkring.
Portföljen delas då till en början upp i:

Detta görs främst för att ge mig en enkel överblick över hur olika delar av portföljen utvecklas utan att jag behöver sitta och plocka bland innehaven för att få en helhetsbild.

I Fastighetsportföljen ligger än så länge enbart Klövern men den ska få sällskap av Castellum och tre andra bolag. Vilka är inte bestämt än men jag mottar gärna tips!

Fondportföljen försöker jag hålla bred med en bas i Avanza Zero. Utöver detta så ligger just nu Xact Högutdelande, Swedbank Robur Access Asien och Robur Rysslandsfond i portföljen. Det ska utökas med en fond som täcker in nord och sydamerika.

Industriportföljen är tänkt att rikta in sig på företag som är nära råvararor och kanske tillochmed utvinner dem själva. För tillfället ligger Boliden, SSAB och Sandvik häri. Det ska utökas medföretag som hanterar skog och något som jobbar med grön energi.

Investmentportföljen rymmer just nu Latour och Vostok Emerging Finance. Båda har utvecklats bra för mig och gett fin avkastning så de lär ligg akvar. Jag vill komplettera denna del med Investor, Kinnevik och eventuellt Svolder. Häri kan också eventuella bankaktier och fintech rymmas vad det lider. Men då får vi allt döpa om härket.

Retailportföljen ska rymma allt som har med dagligvaruhandel eller onlineshopping att göra. Nu huserar här Axfood och Hennes & Mauritz. I framtiden vill jag ta in bland annat Clas Ohlson. Tar gärna emot tips på företag som skulle passa här!

Utlandsportföljen är den, enligt mig, roligaste biten! Här blandas det vilt så länge det inte är från Sverige! Här plockar jag in Orkla, Rapala, Boston Pizza och Northwest Healthcare Properties. Så i nuläget två bolag jag tror på och två månadsutdelare som gillas brett i bloggosfären. I framtiden klurar jag på att dra in Zalando i denna delen.

I slutändan siktar jag på att ha max tio innehav i varje del av portföljen och bygga långsamt mot det målet. Om ett bolag inte delar ut så är det hela världen men jag räknar med att ha täckning med utdelningar året runt för att kunna peta in fräscha pengar i portföljen hela tiden.

Vad säger panelen om min plan? Bu eller bä? Om ni har tips på fonder eller bolag i någon av dessa delar så får ni jättegärna skriva då jag är dålig på att leta rätt på saker jag inte redan vet. Och jag kan ju inte fråga Henne, min spar-nemesis <3 .

// Han